So this past weekend I had my second and final weekend class. It was quite a weekend with lots to do and lots to see. We talked about U.S. history, politics, celebrations and rituals. We also had a few excursions such as the Bunker Hill Monument, a Boston Photo Challenge, and then our different sections on Sunday. My group went to Boston Common, Public Garden, Trinity Church and later to either Boston Public Library or a Back Bay mansion and then also to the Mary Baker Eddy Library and their Mapparium. It was a weekend beyond what I could've imagined. I had a blast doing the photo challenge and seeing the mapparium was definitely one of the highlights.

However, the people that I spent this weekend with was the best part. All the ladies and gents made this experience something extraordinary! I am so thankful for meeting all the beautiful people that I did. Every single one of you that I spoke with this weekend surely contributed to making this the best weekend in a long time. Never could I have believed that people I only met two days earlier could make me laugh and feel so much. Saying goodbye yesterday, not knowing when or if we'll see each other again, really got to me. Yesterday was the first time that going home this summer actually felt real.

I hope with all that I am that this was not the end for us, that we will bump into each other again, somewhere somehow. And about going home, it is coming up real fast now. In less than 100 days I'll be sitting in my room back home and look at pictures from my time here. It's scary... I'm not sure how I should be feeling, considering everything that has happened thus far. I don't know if the proper way to feel would be sadness to be back, excitement, relief, angst, happiness... All these questions and I guess we'll find out once I'm back.

Anyway, thanks again to all of you lovely people for this amazing weekend. I had the best of times and I would jump at the opportunity to do something similar to this with all of you again. Make sure to enjoy the rest of your time in the States! I miss you all but I'm sure this wasn't the last time we cross paths!

Cheers

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Så i måndags tog det prestigefyllda Boston Marathon plats och självklart tog man sig ut till slingan för att heja på löparna. Men, vi hoppar tillbaka till söndagen först tycker jag.

För några veckor sedan fick jag ett email av en kvinna från Cultural Cares Office. Hon sa att min lcc (local childcare consultant) hade rekommenderat mig som en av hennes au pairer att voluntära i samband med Boston Marathon och frågade om jag var intresserad. Jag tackade ja på en gång och i söndags tog jag mig därför in till stan där jag skulle hjälpa till och plocka skräp och sortera vid deras pre-dinner.

Det låter säkert inte så kul, men det var fantastiskt roligt. Vi fick gå runt och småprata med löparna och deras nära och kära och hjälpa dem med deras skräp efter de var färdiga med maten. Vi var en liten grupp bestående av 5 au pairer, 2 lcc's och sedan kvinnan från kontoret. Vi hade det riktigt kul ihop och hela kvällen spelade de bra musik så vi gick runt och sjöng och dansade.

Det här var också första gången CCAP hade en voluntär grupp vid Boston Marathon då det brukar vara väldigt svårt att få in en ny grupp/företag att voluntära då företag från tidigare år brukar återvända nästkommande år. Så om Cultural Care nu får komma tillbaka nästkommande år så kommer vår grupp om 8 gå ner i CCAP historien som den första voluntär gruppen. Det låter säkert inte så speciellt, men det känns speciellt för oss.

Sedan på måndagen var det dags för själva loppet så jag och Patricia tog oss ut så vi hann se de handikappade som kom förbi hos oss först och sedan eliten och sedan även de två första vågorna av övriga löpare. Det var grym stämning där vi stod och det var mycket folk och det var overall en riktigt grym upplevelse. Så att ha sett Boston Marathon live kan jag nu checka av från min bucket list!

Likes

Comments

Hur galet egentligen att det redan är April? Vi började på att få vår här sen kom snön tillbaka i fredags men som tur är har det inte gått under 0 gradigt sedan dess och det ska bli skapligt varmt i veckan så snön är säkerligen borta snart igen. Jobbet i övrigt går i rutin, dagarna smälter ihop i ett och vi gör samma saker vecka ut och vecka in. Men som sagt, nu är det April och om 4 (!!!) dagar kommer mamma, pappa & Simon hit!! Det har nu gått drygt 15 månader sedan jag sist såg dem så att vi ska få hänga här i krokarna i en vecka ska bli så kul!! Det är självklart lite Boston sightseeing på schemat men sen ska jag försöka planera ihop lite annat att göra också under tiden de är här. Vi ska fira Simon också som fyller 18 år under tiden de är här. Sen längtar min värdfamilj så efter att få träffa mina föräldrar och bror så det ska vi väl försöka fixa också. Känns som att det kan bli en toppenvecka!

Förutom det så är jag så taggad på att det ska bli vår och sommar på riktigt. Har påbörjat inhandling av min sommargarderob så vill gärna börja använda de kläderna snart. Jag och Patricia pratar om sommaren hela tiden och om allt kul vi ska hinna med att göra innan hon flyttar och kläder vi vill springa runt i, så ge mig sommar nu!!! På sensommaren sen åker jag ju hem till Sverige också och det kommer bli emotionellt turbulent men samtidigt, rätt skönt. Fast nu ska jag först njuta av att ha familjen här och sen spendera tid med mina vänner innan det händer något annat.

Ta hand om er folket så hörs vi snart! Har tänkt att ev. filma en vlog av något slag snart, men vi får se. Eller om jag filmer lite grejer från när min familj är här, återstår att se. Ha det tills vi hörs igen mannar!

Oj, höll på att glömma att jag här inte gjort någon officiell grej av att jag färgat håret! Ni läser inte längre bloggen av en blond Lisa utan nu har jag gått över till mörkbrun med röda toner. Jag har även kapat en 6-7cm på längden så det är inte bara mörkare utan kortare också. Här får ni bilder på det också!!

Likes

Comments

Hej på er! Läget bra? Jo det är bra med mig tackar som frågar. Det var väl nu ett par veckor sedan vi hördes och det har hänt en hel hel del sedan dess. Vi har gått utan värme i huset i två veckor så vi bodde första veckan här trots att det var kyligt. Andra helgen som det var trasigt skulle det vara kallar än 15 minus ute så vi va tvungna att ta in på hotell och där blev vi kvar i över en vecka.

Och två dagar innan vi flyttade in där opererades min värdmamma så hon har svårt att röra på sitt ben sedan dess. Nu har vi ju äntligen fått värmen tillbaka och nu börjar ungarna på att bli sjuka så skulle inte vara förvånad om jag ryker med igen. Annars mår jag okej för nu *peppar peppar*. Hade min första weekend class i helgen och den var över förväntan. Träffade massor med nice folk och kände mig hyfsat intresserad av det vi gjorde helgen igenom.

Det var väl det jag hade för nu att säga. Uppdaterar er kanske någon gång framöver om jag känner att jag har nått att säga! Ha det tills dess!! Puss på er

Likes

Comments

Tjenixen alla goa och glada! Det är nu en vecka sedan jag kom hhem från New York och oj, vilken fantastisk liten resa det var!! Jag gick och gick konstant i tre dagar och äntligen har nog mina fötter börjat återhämta sig! Jag såg väldigt mycket grejer tack vare att jag gick så mycket som jag gjorde. Höjdpunkten på mina resa var nog 9/11 muséet. För alla er som läser som har mig på Facebook vet redan vad detta gjorde med mig, men för er andra så kände jag att efter besöket hade jag nog fått en lite annan bild av världen och den skräck som terrorattacker som denna sätter, inte bara i landet som faller offer, men också för omvärlden. Det är en otroligt rörande utställning av prylar, minnen och annat som berör dig på djupet som ingen annan återberättelse av händelsen gör.
Så allt som allt tycker jag att det var en rätt lyckad trip! Hade fasligt tur med vädret också och uppåt nästan en 20 grader som varmast. Är fortfarande inte helt såld på New York men det var ändå himlans roligt och skönt, framför allt, att få spendera några dagar där nere.

Här idag är jag för att hylla den makten som är vänskap. Jag vill inte vara den som är den, men jag har några vänner hemma som jag alltid kan snacka med och jag har fått vänner här som jag också kan lita på när det gäller. Men alla dessa vänskaper är så olika. Vissa av dem har jag haft under många års tid med människor som vet precis allt om mig, och jag hoppas att jag också vet allt om dem. Sen har jag vänner som jag också känt ett bra tag nu men som jag mer känner att när vi väl snackar blir det kanske lite mer ytligt och lätt skvaller om allt och inget. Sen har jag vänner som jag alltid har superkul med och som man bara älskar att hänga med och man får sig alltid ett gott skratt i deras närvaro. Här i Staterna har jag också fått vänner som jag står väldigt nära och vi gör en massa kul grejer och jag litar på dem osv. och jag är mer än tacksam att jag får dela detta äventyr med dem.

Fast sen finns det den där vänskapen som ingen nog riktigt kan förklara. Den där som alla drömmer om och som jag hoppas att alla finner en dag. Jag talar om vänskapen med den där människan som du kan gå från att skratta åt en meme, till att börja argumentera livets mening och filosofi, till att börja böla för att ni får för er att världen går under till att skratta åt bilder från när ni va yngre. Allt detta på en kvart. Det är den vänskapen som är så viktig, det är den vännen ni måste se till att hålla fast vid. Jag har en sådan vän och det ska jag säga er är det absolut bästa som finns. Vi kan babbla på om saker och ting i timmar och det blir aldrig awkward silence mellan oss. Jag väljer medvetet att i detta inlägg inte nämna några namn då jag hoppas att ingen blir offended även om jag tror att vissa av mina vänner förstår vem den sista nämnda vännen är, personen i fråga inkluderat. Så om hen läser detta så vill jag säga tack för att du alltid lyssnar, för att du litar på mig i alla lägen och för att allt är så enkelt med dig. Du är en av de viktigaste människorna i mitt liv och jag vill aldrig förlora dig.

Till alla er andra som läser, jag hoppas ni också har en sådan vän som jag har och att ni känner er lika lyckligt lottade som träffat denne. Jag råder er alla att ta vara på era vänskaper, inte bara den som är lite speciell, men också alla andra. Det är så fantastiskt att ha vänner som du i olika lägen kan göra så mycket roliga grejer med! Så till alla mina fina vänner där ute, tack för att ni är så fantastiska och tack för alla skratt ni ger mig och för alla minnen vi delar.

Tillslut till alla mina läsare, tack för att ni kikar in här, för att ni är intresserade av mitt liv på andra sidan Atlanten och för att ni tar hand om er själva. Ni är bäst och vi hörs när vi hörs!!

PS. Slänger in lite bilder från New York också!

Likes

Comments

Kära vänner, vad roligt att vi möts igen. Det var ett par veckor sedan och jag ber som vanligt om ursäkt. Jag har de senaste veckorna inte varit på topp, även om jag äntligen verkar vara fri från sjukdom så har jag hamnat i någon typ av funk och har varit rätt nere. Har som jag nämnt tidigare, börjat känna mig färdig med jobbet jag gör här så mår lite sådär just nu för jag jobbar rätt mycket med mig själv mentalt.

Därför är jag denna vecka så glad att vara ledig måndag-lördag!! Familjen är och hälsar på min värdpappas nyfödda systerson i Arizona så jag är här själv hela veckan. Hade först inga planer då de flesta jobbar denna vecka, och tänkte därför ha en "chill" vecka precis som jag har varje helg nu förtiden. Fast sen tänkte jag också? Varför ska jag inte göra någonting när jag har så mycket ledigt? Jag tror jag mår sämre just för att jag nästan aldrig lämna huset. Så, när ni läser detta har jag förhoppningsvis somnat eller så är jag till och med redan uppe för tidigt imorgon bitti (tisdag) sätter jag mig på en buss till New York!! Åker det med lite få tankar och idéer om vad jag vill se och göra och ska sova på ett hostel där i två nätter.

Jag ska väl säga att jag gör denna resa av två olika anledningar. Ett, så känner jag bara att jag måste få komma bort härifrån. Jag måste bort från huset, bort från Newton och alla ställen där jag brukar hänga. Jag behöver få andas lite ny luft och se något nytt för jag tror att en av anledningarna till hur jag mår är att jag oavsett om jag är ledig eller jobbar hänger i exakt samma rum.. Livet har blitt lite monotont på senare tid och jag känner att jag behöver ett litet äventyr nu, det är dags.

Den andra anledningen till att jag åker är att detta står med på min bucketlist. Inte att åka till New York just men att göra en trip helt själv. Jag har ingen trip kompis denna gång utan jag ska få uppleva New York helt på egen hand. Det är något jag alltid velat göra, bara åka iväg någonstans och göra det själv för då får man verkligen se det man vill se och göra det i den takten man vill, och även om delad glädje är dubbel glädje så känner jag att resa själv är en sådan grej som förhoppningsvis ger dig mycket som person och jag är så taggad på att prova det!

Så att åka till New York nu i några dagar ska bli så skönt, spännande och superduper roligt!! Jag har med mig kameran och ska försöka ta mycket bra bilder och visa de för er sen! Hoppas alla har en fin vecka och så hoppas jag vi hörs snart igen!
PUSS OCH KRAM

Likes

Comments

God dagens alla härliga människor. Jag välkomnar er tillbaka till bloggen efter 3 veckors tid och ber på förhand om ursäkt för det som kommer bli ett riktigt långt inlägg. Det har varit mycket att stå i och jag tänkte köra en kort (läs: mina återberättelser med alldeles för mycket detaljer) recap på vad som hänt sedan senast.

Så, som jag sa så skulle min värdpappa åka bort i några dagar då för 3 veckor sedan. Han bad mig innan han åkte att hjälpa min värdmamma med så mycket som möjligt pga hennes ben och allt sådär. Självklart ställer jag upp och jag fanns därför tillgänglig 24h om dygnet den veckan och jag tog på mig att förbereda luncher och frukost. Tvättade och städade undan som vanligt också. Min värdmamma fick ju som sagt heller inte köra bil så på måndagen och tisdagen körde jag runt henne och barnen. Hon fick på tisdagen dock klartecken av sjukgymnasten att hon kunde börja köra kortare sträckor igen. Tack gode gud för det säger jag. På onsdagen åkte hon med mitt äldsta värdbarn till läkaren för att kolla hennes fotled som hon haft problem med då i någon vecka eller två. De kom hem runt 8 snåret och dottern stapplar in genom dörren med kryckor och gips. Helvete, var allt jag tänkte just då.

På torsdag förmiddag samma vecka satt jag och tänkte för mig själv vilken jävla tur det är att jag får andas några timmar under dagen varje dag och hur jag verkligen behövde det den veckan. Bokstavligen, 5 min senare får jag ett sms om att jag måste hämta 9-åringen från skolan då hon har feber.... Du måste skämta liksom, vafan händer? Så fick hämta henne då då och när vi kom hem så kräktes hon. Helvete..
Tackade alla gudar jag känner till när min värdpappa klev in genom dörren på fredagen sedan. Jag var så utsliten, mör och helt sönderstressad efter de fyra fem dagarna. Gick in på mitt rum och verkligen bara bröt ihop och började gråta för jag var så lättad och trött. Skulle få långhelg där också med ledigt fram till måndagen så tänkte mig en mysig chill helg med Patricia men vi fick avbryta vårt mys vid 7 lördag kväll då jag hade feber. Fick som högst upp över 39 grader och hade också väldigt ont i halsen.

Och där är vi nu. Jag har fortfarande lite ont i halsen då och då, har hostat som in i helvete i två veckor nu och jag har säkerligen haft feber lite här och där också. Har varit hos läkaren 2ggr men hon hittade ingenting. Så vi får se vad det blir. Ska vara ledig nu lördag och söndag och förhoppningsvis blir jag inte sämre igen!! Ska försöka vila och återhämta mig bara för att jag inte vill att det ska bli värre igen.

I alla fall, för att vara lite positiv istället.. JAG HAR IDAG VARIT BORTA I 18 MÅNADER!!!! Det är det sjukaste. Vissa dagar känns det som att det här äventyret aldrig kommer vara över och vissa dagar är jag nästan rädd för hur fort det går. Jag kommer fortfarande ihåg hur det kändes att åka från Arlanda samtidigt som det känns som jag varit här i en hel evighet. Ska jag vara ärlig känner jag mig rätt färdig med själva au pair yrket, men jag är ändå så glad av att bo med den här familjen och mitt liv här att jag mår bra ändå! Hela den här veckan har jag mest gått runt och tänkt på det faktum att jag är hemma om ett halvår, och hur mycket jag faktiskt längtar dit. Jag fick facetimea lite med hunden här i veckan och efter det kände jag bara att nej, jag vill hem till honom nu. Haha, men som sagt, 6 månader till. Det är inte alls lång tid egentligen och innan jag vet ordet av kommer dagen jag åker hem vara här och då kommer jag böla för att jag inte vill åka härifrån.. Aldrig är man nöjd, haha nej men ska vi vara lite seriösa. Jag har alltså varit borta i tre fjärdedelar av min tid här nu. Rätt stört.

Det var väl det jag hade och säga för nu. Hoppas ni känner er lite uppdaterade once again. Tack för att ni står ut med mig och mitt kassa bloggande, ni är bäst. Ärligt talat, tanken var aldrig att ha bloggen för min egen skull utan jag har den för er som är intresserade av hur jag har det och hur allt går. Så stort tack för att ni läser, och jag hoppas ni alla har det bra och har klarat er från vinterkräksjuka och annat skräp.
Vi hörs när vi hörs kompisar! Puss & kram

Likes

Comments

God eftermiddag/kväll till alla läsare där ute. Insåg igår kväll att jag inte uppdaterat en enda gång här i 2017 så tänkte att det var dags nu.
Året har verkligen dragit igång för mig och familjen här. Jag hade ju som sagt Bianca här över nyår och det var så skönt faktiskt! Vi hängde mest i huset och njöt av att inte behöva göra ett skvatt egentligen. Vi tog vara på tiden med varandra bara och käkade alldeles för mycket mat, såg nyaste Sherlock, kollade på Mumin, var på någon fest på nyårsafton och gjorde lite annat krafs.
Började jobba så fort hon åkte även om den veckan var rätt chill. Den här veckan kommer bli lång och tuff. Min värdpappa är bortrest genom jobbet i 4 nätter och kommer hem sent fredagkväll så det är bara jag och mamman hemma med barnen. Dessutom gjorde min värdmamma illa benet i skidbacken under mellandagarna och kan därför inte köra bil så som det ser ut just nu. Så denna vecka är det jag, bilen och 4 pers som måste bli skjutsade till höger och vänster. Det blir kul. Och som om inte det var nog, går magsjukan nu och min yngsta åkte på den i helgen men verkar må bättre nu och hans systrar verkar va okej, än så länge.

Det blir en kul vecka det här. Är redan trött idag och då har jag inte ens hunnit börja jobba än. Så vi får se vad det blir av det här.

Nu kommer min 9-åring hem snart så då ska jag väl hitta på något med henne, så vi höres folket. På obestämd tid som vanligt I guess. Ni får ha det så länge, kramisar allihop!!

Likes

Comments

Today as well as the last few days and also the next few coming days all of your social medias will be filled with peoples' personal reviews of 2016. So instead of doing what everyone else does which is pretty much just tells you all over again what they have been up to, I figured I'd try another approach.

As we all know this year has been filled with public dissapointments and horrible happenings all over our precious world. I'm afraid the next year won't be any different as all that changes are the numbers on our calendar. You might have have had personal losses or dissapointments as well, don't worry. It happens to all of us, every year.

As this has been both the best and the worst year of my life I am now eager to go into 2017. This will be the year that I eventually wrap up this wonderful 2 year experience. This will be the year that I finally set foot on Swedish ground again. This year is also going to be filled with ups and downs, just like any other year. That's why I wanted to tell all of you, not to be afraid of going after what you want. Chase your dreams and believe in your own ability to achieve anything you want.

I have faith in all of you, and finally, I also have faith in myself. I'll see you all in 2017, let's make this the year of our lives.

Likes

Comments

God Jul alla fina människor där ute! Skriver detta inlägget uppe i New Hampshire vid en skidort kallad Lincoln och deras ski resort Loon. Man kan tro att jag åker skidor också, men nej. Familjen hyr en skidstuga här uppe för vintern och jag körde upp hit igår eftermiddag efter att ha spenderat min julaftonskväll och juldagsmorgon med Patricia och hennes värdfamilj. Hade en riktigt amerikansk jul tillsammans med dem och nu firar jag lite hannukah här uppe med min värdfamilj.

Vi delade ut lite presenter igår också och då fick jag bla ett liftpass som gäller för idag. De har inte köpt det än om det skulle vara så att jag inte vill åka, men om jag gör det så betalar de för liften. Och om inte och jag väljer att göra något annat istället så betalar de för det istället. Så himla snällt, blev verkligen så glad!

De ska alla dra upp i backarna om en liten stund och jag tänkte göra mig redo och käka frukost och fundera lite på vad jag ska göra idag. Det är bara idag som jag har möjlighet att göra någonting då jag åker tillbaka ner imorgon för att vara redo att hämta Bianca på flygplatsen imorgon kväll!! Har gått så lång tid sedan vi såg varandra senast att jag inte ens förstår längre hur lång tid det är sedan sist. Ska bli så himla roligt att ha henne över här i en vecka. Saknat henne som få!!

I vilket fall, hoppas ni alla hade en fin och gosig jul! Jag hade det toppen bra. Ha en fortsatt trevlig ledighet om ni är lediga och gott nytt år på er! Även om jag ska försöka höra av mig innan nyår igen!! Tjenixen kompisar, vi hörs!!

Likes

Comments