View tracker

I never thought I'd be writing this post. Never thought I would've filmed this video. To have made it all this way considering all that has happened since I left home, I never ever thought I would still be here, but here I am. 500 days have passsed since I waved goodbye to my parents and brother at the airport in Stockholm. 500 days since I left my comfortzone to start my, without a doubt, biggest adventure ever.

I cannot tell who I would have been without this journey. It has shaped me from tip to toe, and all in a good way. Today, I am not as afraid of speaking my mind, I put myself first every once in a while, I understand the difficulties we face, being far away from home and having no one around us. I came here alone, and ultimately I'll also leave alone. I've met people along the way that has changed my life forever. I want to dedicate a very special thank you to them. To all my Cali girls, my former host kids, Ruth, my current host family, Mary, my little swedish crew, Patricia and everyone else who I've met and that has made me feel so lucky to be here, to be alive.

The past 500 days have given me more pain and devestation than my last year back home did. We've had two deaths in the family, one very recently and it was someone very close and dear to me. The pain you feel when something like that happens and you are all across the world, there are no words to explain it. It hurts, that is all I can say. It really really hurts, but even so I stand here today. I am still here and I am working through the pain. I would've not been able to deal with this loss in the beginning of my first year as I was not as strong and I was in a worse place emotionally than I am today.

Through all the rain and the clouds though, there has been so many rays of sunshine. Like I said, all the people I have been lucky enough to meet, but also places I've seen, trips I've been on, american experiences I've taken part in such as holidays and sports. All of this together makes for the greatest experience of my life. I will never forget these two years and I will never stop being thankful for the opportunity of coming here.

Lastly, I wanted to say thank you to every single one of you out there. Friends, family, old classmates, colleagues, who ever you may be, thank you. Without my wonderful support system I would not have been able to stay here for as long as I have. So thank you thank you, for sticking by me, my blog, my long videos and my social media. You guys are the absolute best. I have no more words but thank you. I hope at least some of you enjoy the video and that you watch at least some of it!

Until next time everyone!!

With love,
L

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hej alla, de senaste tre veckorna har varit väldigt tumultartade och jag har inte haft varken tid eller energi att uppdatera bloggen. Jag kommer just nu inte heller uppdatera om vad jag gjort sedan sist utan jag skulle vilja i samband med Thanksgiving som var för ett par dagar sedan uttrycka tacksamhet gentemot människor i min närhet.

Som sagt, de senaste veckorna har varit allt annat än lätta och jag har behövt kämpa för att hålla både energi och humör uppe. Jag kommer inte dela med mig i detaljer om vad som hänt pga privata skäl, men ni som vet vet och det är er jag skriver till idag. Jag har haft min absolut största kris sen jag påbörjade mitt äventyr förra sommaren. Panikattacker, tårar dag ut och dag in, och allmänt svårt att greppa tag om min nya vardag. Jag har mått så dåligt men jag hade aldrig fixat det utan det helt otroliga stöd jag fått både härifrån och hemifrån.

Jag vill med allra största tacksamhet försöka få ut detta till alla som bryr sig. Till alla mina fina vänner hemifrån som fanns där från det att det började, till mina fantastiska vänner här som hållit om mig när jag gråtit i ren panik, som varje dag finns där på alla möjliga vis. Jag vill utbringa ett enormt tack till mina generösa, omtänksamma, godhjärtade och helt outstanding värdföräldrar, utan dem hade jag inte fixat det här. De har verkligen sett till att ge mig allt jag behöver om det så är tid, telefonsamtal hem, kramar, samtal, allt. Jag vill också självklart uttrycka min tacksamhet gentemot familjen hemma och andra släktingar och anhöriga som också påverkas av allt som hänt, men som ändå haft mig i tanken. Ni är utan tvekan bäst och att få höra från alla er betyder mer än jag kan förklara.

Jag har fortfarande stora problem att greppa allt som hänt och jag känner mig fortfarande smått förvirrad och borta. Jag jobbar på dock, man måste ta en dag i taget, ta en grej och en känsla i taget. Låta allt ta den tid det tar. Jag har inte så mycket mer att säga. Jag tänker varje dag på er som också blivit berörda av den senaste veckan minst lika mycket som ni tänker på mig. Tackar så hjärtligt ännu en gång för allt otroligt fint stöd jag får. Utan alla er, vänner, familj, värdfamilj, min LCC skulle jag aldrig fixa det här. Tack från djupet av mitt hjärta för att ni gör mig stark. Jag älskar er, så himla mycket.

Kramar i massor,
Lisa

Likes

Comments

View tracker

God fredag vänner! Solen lyser, löven börjar falla en efter en och nu känner man riktigt hur vintern snart är på ingång. Det har varit en otroligt vacker höst här borta. New England spelar i en liga för sig själv! Hemma upplever jag det som att löven faller så snabbt.. Här har de suttit kvar i alla sina vackra färger i ett par månader innan de föll. Är det något man ska uppleva här uppe är det definitivt en solig och vacker Oktoberdag, helst i Maine!

I vilket fall, är idag inne på dag 466 så är snart uppe i 500! Men innan vi når dit har vi hela November att ta tag i. Thanksgiving, en av Novembers klart största högpunkter. Bästa högtiden på riktigt. Det är så mycket god mat, atmosfären är så härlig och man bara måste älska det!! Det är väl en tre veckor dit, om jag inte missminner mig helt. Hoppas på att hinna bli av med mina bedrövliga förkylning innan dess. Har dragits med den i över en vecka nu.

Aja, halloween var väl okej också. Eftersom jag var så bedrövligt förkyld hela helgen drog jag inte iväg på några fester eller liknande utan var hemma, tog det lugnt, hade filmkväll hos Patricia och på måndagen sedan gick jag trick or treating med en av mina ungar och hennes vänner. Fick inte möjlighet till det förra året då mina barn fixade att gå själva. Så det var rätt trevligt att få uppleva det också.

Nu ska jag väl se klart mitt avsnitt av Criminal Minds och sedan tänkte jag gå ut och gå en sväng i det härliga vädret. Ha en kanon helg alla så hörs vi snart igen!!

Likes

Comments

Hallå där kött och blåbär! Idag söndag var jag genom LCC gruppen till Ogunquit, Maine. Gjorde sightseeing där med ett gäng brudar och vi tog massor med bilder så tänkte låta bilderna stå i fokus i det här inlägget. Kramis på er!!

Ett litet ps på detta är också att detta endast är en bråkdel av alla bilder vi tog idag. Rackarns vilken lyckad dag skulle jag vilja påstå!

Likes

Comments

Älskar verkligen sådana lördag då jag har timmar då jag inte har någonstans att vara och inget viktigt att göra. Idag var en sådan dag och tog till vara på det på bästa tänkbara sätt för någon som varit borta i nästan 15 månader; ett långt Skype samtal med de finaste vännerna. Hade mitt alarm ställt på 8.15 imorse så jag skulle vara vaken och fräsch för Skype vid 9. När jag sedan pratade med Bianca, Georg och Maja mådde jag så snuskigt bra. Saknar dem så mycket och ser så mycket fram emot att se dem alla igen nästa år!!

När man varit borta så länge som jag har varit uppskattar man samtal med sina vänner så mycket även om man inte har hemlängtan. Vid det här laget har man fått mycket mer insikt i sig själv och också i vilka som är ens riktiga vänner. Därför inser man också vikten av att försöka hålla kontakten och värna om dem som man bryr sig som mest om.

I början av det första året upplevde jag att jag slösade tid på att värna om relationer med folk som egentligen inte verkade bry sig så fasligt mycket. Jag kan ju inte påstå att jag hörde av mig till folk hela tiden, och det gör jag ju inte nu heller. Ta Bianca som ett prakt exempel. Hon är en av mina absolut närmsta vänner, och vi skypar och pratar i telefon kanske var annan eller tredje månad. Vi smsar lite ibland och skickar the occasional snap, men vi hörs ju inte så himla ofta ändå.
Josse också, hon var ju och hälsade på i somras och vi hördes sedan lite grann några veckor efter att hon åkt hem och jag åkte till Boston. Sen dess har jag knappt hört från henne, men jag vet ändå att hon finns där om jag behöver henne.

Så att ibland få ta ikapp med ett 6h långt Skype samtal, det är så himla härligt och det ger mig så mycket energi av att se hur glada mina vänner är och hur bra de mår! Att jag sen skulle jobba efter det var ju skitsamma, efter alla roliga och glada konversationer vi hade innan. Mycket fin lördag helt enkelt, mycket mycket fin.

Likes

Comments

God kväll/ god morgon mina goa vänner!

Fick långledigt den här helgen då familjen åkte ner till släktingar i New Jersey för Rosh Hoshana, det hebreiska nyåret. De åkte under lördagsförmiddagen och ska komma hem någon gång nu under måndagskvällen. Har försökt göra det mesta av helgen då jag fått vara ledig! Så i lördags åkte jag och Anna in till Boston och shoppade lite och under kvällen sedan var det ett gäng med tjejer som kom över till mig för lite födelsedagsfirande och myskväll. Vi snackade, spelade spel och lyssnade på musik. De sista gästerna åkte hem vid kvart i tre på morgonen så jag tycker nog att kvällen får godkänt betyg! Verkar som att alla som var här hade riktigt trevligt och jag är själv nöjd med hur lördagen blev.

Igår, söndag, togs det lugnt under förmiddagen och vid lunch tid och på eftermiddagen sedan drog jag iväg och hämtade upp Evelina, Elin, Elin och Lisa och vi åkte iväg till Ikea för lite köttbullar, små shopping och lite uppskattad "svennetid" haha. Var ett bra tag sedan jag var till Ikea i Emeryville i Kalifornien så det var riktigt mysigt strosa runt där. Var riktigt underhållande när vi gick runt och diskuterade skåpdörrar och bänkskivor som om vi faktiskt skulle inreda våra egna kök.

Efter Ikea släppte vi av Lisa vid hennes bil som hon hade parkerat vid Riverside tågstation då hon inte bor så nära oss andra. Sedan drog resten av oss till Star Market (matbutik) och köpte lite ingredienser så vi kunde njuta av lite svensk tacos. Vi lagade mat och käkade hemma hos mig och satt sedan och snackade tills strax efter tolv då jag skjutsade hem dem. Var en kanonmysig, svensk söndag!

Sov ut tills tolv idag och drog sedan iväg och shoppade lite med Patricia. Var rätt så skönt att hänga lite med henne, kändes som att det var ett tag sedan vi gjorde något bara vi två! Hon är trots allt en av mina närmsta här i Newton så det är alltid roligt att umgås med henne! Nästa helg kommer Carmen hit också och det ska bli riktigt riktigt kul!! Är så taggad på att hon och Patricia ska få träffa varandra också!

Nu njuter jag bara av att ha en ledig kväll och hoppas på att få en hyfsat lugn jobbvecka också. Ha det gott allihop tills vi hörs igen!! Pussar och kramar

Likes

Comments

Alltså det är helt otroligt att jag varit borta i 14 månader nu! Känns lite som att jag precis åkte men samtidigt kommer jag knappt ihåg hur livet hemma i Sverige var. Jag är så tacksam att jag har möjligheten att vara här. Livet här är ju precis som hemma, inte alltid en dans på rosor men man tager vad man haver.

Jag har nu på senare tid funderat mycket över hur det kommer vara att komma hem och jag ser fram emot det, även om jag har ett tag kvar! Att åka hem kommer nog vara ett av det mer emotionellt laddade ögonblicken i mitt liv. Det är så mycket som jag saknar och ser fram emot och det är också så himla mycket här som jag kommer sakna något enormt.

Drömde härom natten om min grannes hund, Musse, och att jag såg honom igen för första gången på över två år och jag bara slängde mig ner på knä framför honom och kramade och gosade med honom som aldrig förr. Jag var så glad att tårarna bara rann nedför kinderna. Jag vaknade sedan mitt i drömmen och jag kände hur hela mitt ansikte var blött efter tårarna som tydligen hade runnit för mig på riktigt också. Han är det goaste jag vet existerar här på jorden och jag längtar så mycket efter att få krama och pussa på honom igen.

Men som sagt, det kommer vara ett grymt laddat ögonblick så det är la tur att jag har drygt 10 månader på mig att ladda upp för den dagen, haha! Nu njuter jag som bara attan av att få vara här och jag tackar mig själv för att jag var modig nog att våga chansa på det här. Även om mina första 12 månader kunde ha varit bättre är det en erfarenhet som gett mig en förmögenhet. Personen jag var när jag åkte finns inte längre, och det är allt tack vare livet jag hade i Marin. Jag blev tvungen att utveckla en större självsäkerhet och att jobba väldigt flexibelt. Två viktiga byggstenar i min personlighet och den jag är idag.
Jag tror inte att mitt andra år kommer sätta lika stora spår i mig, men jag lär nog ändå inte sluta växa. Jag får nya erfarenheter för varje dag som går och jag blir lite mera världsvan hela tiden.

Så här har vi, 14 månader passerade sedan jag satte mig på flyget som skulle förändra mitt liv och även mig själv. 14 månader sedan jag klev ut ur min säkerhetszon. 14 månader sedan jag sa till mig själv att det här skulle bli mitt livsäventyr. 14 hela månader. 428 dagar sedan jag senast såg svensk mark.

14 månader och nu vet jag att; Livet är en bergochdalbana, det går upp och ner. Men det är upp till dig om du vill skrika eller njuta av åkturen.

Likes

Comments

Hallå igen! I lördags var jag som sagt på Maroon 5 konserten som för övrigt var ruggigt bra och jag valde i lördags att filma mig under dagen så ni skulle få chansen lite att se hur min dag såg ut. Här har ni resultatet!

Likes

Comments

Jag är impressed helt ärligt, att mitt inlägg här kommer så tätt inpå det förra! Skål för mig haha
Så tekniskt sett jobbar jag just nu men eftersom det endast är lillen hemma och han får så kallad "screen-time" på fredag eftermiddagar så sitter han som klistrad vid sin IPad och det ger mig lite fritid till att blogga då bl.a.

Jag hade igår ett spontant och välbehövligt Skype samtal med Bianca och hon önskade en vlog om min dag.. Men, jag glömde ju bort att börja filma i morse och sen blev det liksom inget bra alls. Därför väntar jag med att göra den till imorgon då jag dels är ledig och då även ska på Maroon 5 konserten! Är säkerligen roligare att se på när jag och Patricia förbereder oss för den, än när jag står i mjukisar och nytvättat hår i köket och rullar köttbullar!

Jobbar sent ikväll då så ska ge ungarna lite köttbullar och se vad de säger om dem och sen ska vi dra iväg och se på en film på The Windsor Club! Förhoppningsvis blir det bra och ungarna beter sig!! Grabben kollar fortfarande på TV så jag kan njuta av tystnaden ett litet tag till men ska se om jag hittar någonting jag kan göra under tiden!!
Ha en fortsatt fin fredagskväll så hörs vi snart med min video om morgondagen!! Puss och kram

Likes

Comments

Hallå!! Fråga mig helst inte varför jag sitter uppe efter 3 en fredagkväll, när jag är helt ensam hemma....

Tänkte göra mig väldigt kort då detta inlägget ska fokusera på mina nya videos som jag länkar med här! Den ena är en ny liten vlog där jag besvarar frågor om hur läget är just nu, och den andra är ett litet bild spel från min och Josses roadtrip i Juli. I videon finns bara ett axplock av alla bilder vi tog, så ni kan ju tänka er. Min hårddisk överflödar med bilder haha! Skämt åsido, musiken ni hör i videon har valts då det är låtar som återkom rätt ofta under resan eller som på annat sätt påminner oss om alla våra timmar spenderade i den där lilla Ford Fiestan. Hoppas ni uppskattar mina videor, så hörs vi förhoppningsvis snart igen! Hej så länge!!!

Likes

Comments