View tracker

Häpp då vare fredag! Fredagsfeelingen är TOTAL(t) obefintlig! Att ha veckans första jobbdag på en fredag snurrar till det i huvudet. Men det räcker att jobba en dag per vecka om du är jäkligt disciplinerad, magiskt effektiv, skriver så fingrarna glöder och springer så fötterna blöder.

Men det var en rolig jobbdag idag, jag trapptränade med en patient som jag haft kontakt med en längre tid och som nu var redo att prova trapp. Vi har en sån där liten flyttbar trapp med tre trappsteg och dubbla ledstänger, den står en trappa upp, utanför väntrummet till primärvårdens sjukgymnaster. Patienten i fråga tog sig säkert upp på den, vände ryggen mot mig och blickade ner över stora trappan, släppte ledstängerna och slog ut med armarna och tjoade "tack kära publik, nu har jag gjort mitt och att jag kommit såhär långt är tack vare den här fantastiska sjukgymnasten som står bakom mig". Goa, goa människa! Det är dylika ögonblick som jag fattar varför jag valde yrkesväg med hjärtat och inte hjärnan. Nog finns det mer pengar att hämta på annat håll, behagligare arbetsförhållanden och stundvis mer stimulerande jobb men jag vill lova att jag fick ett hjärtligt skratt och en varm kram idag. Det slår det mesta!

Annars då? Jorå, jag pluggar på. Hela veckan har jag kämpat från morgon till kväll, allt för att snabbskriva en tenta på två kvicka timmar igår. Att besvara de 27 frågorna gick snabbt för att jag:
-kunde alla svaren på de första sju sidorna som ett rinnande vatten
-inte fattade ett jota när det började handla om fentanyl, potens, läkemedelsagonister och tricykliska antidepressiva läkemedel
-blev alldeles ställd av akupunkturfrågorna där jag hade överpluggat duktigt mycket på en helt annan nivå och plötsligt inte kunde få fram enkelheten
-skrev förjävla fult (hallå, hur ofta händer det att du skriver 15 A4-sidor för hand nu för tiden?!) Måste jobba på handstilen...

Nu är det bara att luta sig tillbaka och hålla tummarna att det var good enough och 65% rätt för när det är omtenta råkar jag befinna mig i Thailand, woops!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker
View tracker

Här sitter jag uppkrupen i soffan, med pluggdatorn i knät och anteckningsblocket tätt vid sidan om. En längre tid har jag varit sugen på chailatte och jag brukar alltid ha en burk pulver hemma men inte den här hösten.

Idag fick jag äntligen till en kanongod hemmagjord variant! Bara mjölk, dadlar och kryddor, inget tillsatt socker. Dessutom blev den bra mycket krämigare och skummigare och faktiskt snäppet godare än Espresso houses pulvervariant.

Perfekt värmande oavsett om du tentapluggar eller njuter av en film i höstmörkret.

För två personer:
4 dadlar
4 dl mjölk
1/2 tsk kardemumma
1 tsk kanel
1/2 tsk gurkmeja
2 tsk kakao

Skala och plocka ur kärnorna ur dadlarna, mixa sedan dadlarna tillsammans med mjölken.
Rör i kryddorna, koka upp och njut.

Likes

Comments

Så har vi nått fram till den där oundvikliga sista hela dagen. Jag unnade mig 20 minuters sovmorgon och har sedan suttit på balkongen, tittat på de rosa molnen över La Gomera, druckit te och ätit kinder bueno och inte ens tagit fram pluggpappren än.

Jag är rätt bra på att plugga, en sådan person som alltid tagit sig genom alla prov med högst betyg, jag har väl haft hyfsat lätt för det och jag har aldrig nöjt mig med att känna mig halvsäker inför ett prov eller en tenta, jag har liksom alltid pluggat så mycket som behövts för att det ska kännas relativt lugnt när jag väl sitter där. Men nu sitter jag här, med smärtfysiologin, en knapp vecka till tenta och känner att jag inte förstår någonting. Jag kan det mesta men jag förstår det inte.

Från Linköping är jag van vid PBL, van vid att diskutera, förklara, exemplifiera och verkligen befästa kunskapen, den här typen av "traditionell" universitetsundervisning som är aktuell här på Dalarnas högskola passar mig inte alls. Jag har läst alla sidor, tagit del av alla föreläsningar och gjort alla uppgifter, jag kan rabbla men jag inte förstå. Och det är förstå jag vill kunna göra. Det är frustrerande! Därför sitter jag nu här med youtubeklipp efter youtubeklipp, försöker vara lite kritisk till innehållet och samtidigt få en illustrerad bild av det som är svårt att förstå.

Igår eftermiddag mötte jag på nytt upp Ida på Vintersol för lite gemensam träning, då träffade jag en kursare, ja, alltså en tjej som läser samma magisterprogram som jag men som verkligen gör det på distans, från Teneriffa och plötsligt tändes det ett hopp hos mig. Så kan man ju göra! En sak som i alla fall är säker är att jag inte ska ha närapå 200procentig sysselsättning de tre kvarvarande terminerna. Jag ska försöka se mig som student med allt vad det innebär och sen "extraknäcka" så mycket som känns rimligt. För att vara både anställd, student och gruppträningsinstruktör på kvällarna och samtidigt lyckas göra allt till 100% är inte superlätt. Kanske ska jag ta några pluggveckor på annan ort, i ett annat land, på ett ställe där jag mår bra och fokusera på att plugga därifrån? Tiden får utvisa, först tänker jag klara tentan nästa vecka men dessförinnan ska jag njuta av denna sista sköna dag i värmen.

Likes

Comments

Klockan är halv åtta och jag har just masat mig ur sängen, slängt gårdagens träningskläder i tvättmaskinen och satt mig vid datorn, redo för att se en av de sista föreläsningarna.

Ida har traskat till jobbet och jag stiger upp samtidigt som henne för att hinna plugga en del innan solen går upp. Det är ett rätt behagligt liv, att sitta på balkongen i gryningen och plugga, jämfört med att sitta i ett mörkt vardagsrum. Och istället för att bryta av pluggandet med en sväng på gymmet sticker jag här ut vid nio-halvtiotiden och springer en runda. Sen försvinner dagarna så ohyggligt fort, medan Ida är på jobbet hänger jag med Linus och varvar solning, pluggande och strosande i stan. Vi har haft lite otur med vädret, en molnig måndag och en blåsig tisdag men har höga förhoppningar om en solig och vindstilla onsdag.

Igår mötte jag upp Ida på Vintersol på efter jobbet och var med och körde ett cirkelträningspass och känner nu hur magmusklerna börjar göra mig medvetna om deras existens, jag gillar't! I övrigt jobbar magen mest med mat och glass om dagarna.

Jo, jag gillar detta livet, slappa dagar, balkonghäng och strandpromenad. Jag skulle gott kunna ha det så jämt och har redan börjat planera inför kommande hösts resor...

Likes

Comments

Jag har fått samma fråga flera gånger senaste tiden, ”hur har du råd och tid att resa så mycket?” Ja, det är ju en himla bra fråga som jag tänkte försöka besvara här. Vi börjar med råd.

Jag skulle säga att allt är en fråga om prioriteringar men också att det handlar om hårt jobb. Just nu prioriterar jag bland annat resor väldigt högt och då är det annat som får stryka på foten, till exempel husköp. I övrigt lever jag rätt så frikostigt och köper det jag behöver och vill ha, unnar mig massor men gör det så smart jag kan.

Jag är väl medveten om att alla inte har samma ekonomiska eller hälsomässiga möjligheter att resa, men låt det bli en annan diskussion. Det här är bara min väg.

1.Jag jobbar för min inkomst
Först och främst har jag sett till att skaffa mig ett jobb med en skälig lön. Att tjäna pengar är liksom grunden för att kunna spendera dem.

Jag är uppvuxen med inställningen att man ska jobba för det man vill ha, det har varit frustrerande både en och två gånger men det har också lärt mig massor. Som att inget kommer till en gratis och det har hjälpt mig mycket. Mitt första sommarjobb hade jag som 14-åring på neurologen på Universitetssjukhuset MAS. Jag minns när jag fick min första lönecheck på 1400 kronor och den största drömmen jag hade var att köpa en Sveatröja.
Sommaren jag fyllde 16 gjorde jag min första sommar som brevbärare och på Posten jobbade jag både somrar, jular, lediga dagar och den sabbatstermin jag hade 2009, där stannade jag i sju år, tills den dag jag skrev på mitt första anställningsavtal som sjukgymnast.
Idag har jag ”jobbat upp mig” lite och tjänar lite bättre än de cirka 11 000 kronor jag fick ut mitt första halvår med deltidstjänst som sjukgymnast. Jag kanske inte brinner riktigt lika mycket för jobbet men jag har fått välja smart.

2.Jag jobbar lite till
Eftersom det trots allt är ganska usla löner för de lite kortare och kvinnodominerande arbetsformerna inom vården (fysioterapeut/sjukgymnast medräknat) har jag sett till att försöka fylla på lite extra. Jag har i princip alltid haft något slags extrajobb, om inte som brevbärare så som möbelsäljare,som pingistränare, fystränare eller som nu på ett gym. Det är knappast något en blir rik på men att få ett lite extra tillskott för att ändå göra något jag brinner för, det är ju guld! Dessutom ger den tid jag investerar som gruppträningsinstruktör att jag får mitt gymkort betalt, cirka 6000 kronor per år, och ytterligare 6000 för Linus gymkort. Dubbel-win!

3.Jag försöker vara pengasmart
Nu när jag pluggar har jag valt att ta CSN-lån. Helt enkelt för att det är ett förhållandevis förmånligt lån. Det möjliggör att jag trots min deltidslön kan fortsätta spara x antal tusen per månad. Pengar som kommer kunna användas till framtida större utgifter som kontantinsats till hus och bil utan att behöva ta lån då.

4.Jag håller koll
Den här rubriken innefattar så himla mycket, men bland annat lägger jag just nu rätt mycket tid på att se till att jag jobbar preciiis så mycket jag får för att nå upp till mitt CSN-fribelopp. Det är ett pusslande och räknande på kronor och procent men jag är bombsäker på att det är värt det. Mina CSN-insättningar betyder också att jag fryser min heltids-SGI (sjukpenninggrundande inkomst).Detta betyder att jag, i händelse av sjukdom under studietiden, har rätt till ersättning utifrån min heltidslön. Sånt här är lätt att missa och det har tagit mig många timmar i telefon med CSN och Försäkringskassan att reda ut vad som gäller för just mig och det är så värt att kolla upp det!

5.Jag är lite smart-snål
Jag skulle vilja säga att jag är rätt generös med pengar, både mot mig själv och andra. Jag unnar mig sådant jag vill ha och jag bjuder både kända och okända det jag tycker de borde ha. Men jag är också i vissa hänseenden återhållsam. Jag försöker veckohandla och gör upp matsedlar utifrån vad det är extrapris på just den veckan. Jag delar upp handlingarna mellan Ica och Hemköp utifrån erbjudandena i respektive butik. Jag bunkrar gärna sådant som är billigt och jag planerar mina inköp bättre än jag tidigare gjort. Ska jag till exempel åka tåg för att hälsa på en vän så laddar jag upp med fika och dryck i affären hemma och inte på Pressbyrån eller på tåget. Tio kronor här och tiokronor där blir också tusenlappar.

6.Jag för kassadagbok
Det började när jag insåg att jag allena la lika många tusenlappar på mat som en större barnfamilj, då började jag föra dagbok över samtliga inköp utifrån kategori och som exempel har månadskostnaderna för mat halverats, men jag äter fortfarande lika bra mat, ekologiskt, närodlat och mycket frukt och grönt. Jag tror det handlar om att ha insikt.

7.Jag har satt upp en budget
Jag har ett Exceldokument där jag för in samtliga utgifter utifrån fem olika kategorier, kopplat till en budget och det lyser rött när jag överskrider utgifterna eller underskrider mitt sparmål. Visuellt, tydligt och en enorm morot.

8.Jag lägger undan pengar så snart lönen är på kontot
Jag har ett antal automatiska överföringar som sker samma dag som lönen kommer in på kontot. Bland annat till ett konto jag valt att kalla ”drömresan” och ett”äkta sparande”. Äkta sparande är precis vad det låter som, de pengarna rör jag inte. Under drömresan däremot, där hamnar allt ”överskott” och när jag sen köper något litet dyrare som jag inte budgeterat för, till exempel två parskidor under en vecka, då är det de pengarna som ryker och det blir återigen tydligt vilka pengar jag kompromissar med – resepengar.

9.Jag gör allt jag vill men jag gör det så smart jag kan
Jag är en väldigt aktiv person, jag är ofta iväg på roligheter på helgerna,hälsar på vänner lite varstans i Sverige och i samband med det intas det både frukost, brunch, lunch, middag och drinkar ute. Jag går på bio, konserter och liknande men jag är alltid lite om mig och kring mig. Jag ser till att boka tågbiljetter precis när de släpps och nyttjar mina studentrabatter så långt det är möjligt. Många bäckar små…

10. Jag lever billigt
Jag har valt att leva rätt så enkelt. Jag bor ”inneboende” hos Linus och för varje månad över en viss summa pengar till honom, det passar oss just nu. Nog vill jag gärna bo i hus men kommer inte ifrån att det kostar rätt så mycket mer och just nu prioriterar jag att spara de tusenlapparna till resa. Lika så vore det bekvämt att ha en bil men en bil är inte gratis och jag kan gå eller cykla överallt jag vill inom stan. Ibland behöver jag dock ta mig utanför stan och då har jag turen att kunna låna bil och istället swisha några hundralappar för drivmedel och slitage. Inte heller har jag några barn eller djur som kostar.Jag röker inte, snusar inte, spelar inte och har inga direkta laster som kostar massa pengar.

11.Vi letar och jämför tills vi blir gråhåriga
När vi bokar resor går vi sällan på impuls. Vi bokar inte direkt första bästa.Vi, och allra mest min älskade prisjägare Linus, är grym på att jämföra flygbolag, datum, rutter och ställa tid mot pengar. Han spenderar timmar med att hitta bästa möjliga rutt och mailar hotell för bästa pris just nu. På så sätt kan vi ofta bo lite lyxigare fast för samma peng. Det kräver alltså en hel del jobb och är du inte redo att lägga ner det jobbet får du räkna med att betala lite mer.

12.Vi väljer smarta resmål
Nog för att jag hemskt gärna skulle vilja komma till Maldiverna men när jag jämför priset på två veckor i Thailand mot två veckor på Maldiverna så inser jag rätt så snabbt att om jag väljer Thailand så kan jag boka ytterligare två långresor för samma summa som Maldiverna skulle kosta. Till exempel.

13.Vi reser när det passar
Tack vare nytt tänk kring tid kan vi resa när de tär som billigast. Boka till exempel aldrig en tågresa en fredag eftermiddag eller söndag lunch, om du inte måste. Priserna styrs av efterfrågan. Tack vare att jag nu inte jobbar heltid kan jag vara flexibel med min tid och det spar många hundralappar. Mer om tid i ett senare inlägg.

Hoppas att jag med detta inlägg kunnat inspirera någon som likt mig vill upptäcka världen men ändå få ekonomin att gå ihop. Och kom ihåg, jag är långt ifrån fullärd, långt ifrån felfri. Det finns inte heller någon väg som är rätt eller fel, men detta passar bra i mitt liv.Just nu.

Likes

Comments

Jag fick en fråga av en kollega idag som hon snabbt själv besvarade "ska du till gymmet idag, ja du är väl där varje dag". Haha, ja nästintill. Jag är inne i ett träningsflow och det är snarare frågan om när jag ska till gymmet än om jag ska dit. Idag hade jag dock bestämt mig för en löpdag och löpa, det gör jag helst utomhus. Men kombinationen mörker, regn och isfläckar fick mig att tänka om och jag ställde mig istället på löpbandet. Efter en kilometers lugn uppvärmning följde 10x2minutersintervaller med 30 sekunders vila, fast i stege.
Det vill säga:
4x2minuter högt tempo, 30 sekunder lugnt
Två minuters paus
3x2minuter högt tempo, 30 sekunder lugnt
Två minuters paus
2x2minuter högt tempo, 30 sekunder lugnt
Två minuters paus
1x2minuter högt tempo, 30 sekunder lugnt

Att köra i stegformat är min favorit när det kommer till intervaller, det känns liksom mer uthärdligt och mentalt lättare att acceptera när antalet hela tiden minskar och de lite längre pauserna gör att jag kan hålla samma goda kvalitet och tempo hela vägen genom, även om jag blir allt tröttare under tiden.
Har du någon intervallstege du vill dela med dig av?


Den sköna känslan som infinner sig när du kört slut på dig ordentligt

Likes

Comments

Det finns så många bidragande orsaker till den huvudvärk jag dragits med under dagen men bara en sak som fått det att lätta: träningen. Min medicin. Idag ett lugnt men starkt pass med fokus på triceps och bröst och avslutningsvis tre utmanande magövningar i cirkelform.

Ja, det är fullt upp nu, jag har jobbat nära på heltid hittills under november, vilket har fungerat eftersom jag har ägnat helgerna åt plugg. Men det är inte optimalt och jag ligger back och det känns skönt att nu ha en vecka med inplanerad tid för studierna så att jag kan hålla kvällar och helger lite mer fria. Ett seminarium ska hinnas med på torsdag och nästa vecka ska jag äntligen få lite semester. Den semester som jag sjukade bort i somras. Jag har åtta semesterdagar kvar som jag måste ta ut i år, som jag inte får spara och det är en konst att få in dem när du redan jobbar deltid. Snart är de åtminstone bara tre till antalet, jag trodde aldrig det skulle bli ett problem för mig. Till helgen far vi till solen och hälsar på min saknade Ida. Jag tänker på det ibland, hur det kunde ha blivit om jag också hamnat där, med jobb på Teneriffa. Men så tänker jag ett varv till och är nöjd med mitt beslut att stanna kvar och att plugga. Var sak har sin tid, helt enkelt. Dock ska det bli underbart att få komma ner till värmen och krama om min saknade vän.

Veckan på Teneriffa kommer dessvärre också ägnas åt plugg, för kort efter hemkomst väntar tenta. Därefter en större inlämningsuppgift, fullföljda akupunktur- och TENS-behandlingar samt ett avslutande seminarium, sen är första terminen slut och jag ser fram MASSOR emot vårterminen. Precis i min smak!

Med schemat som kom idag börjar också vårens planerande, en vår som lutar åt dubbla kurser, jobb till den grad jag får och däremellan massa smaskiga resor från norr till söder och öst till väst.

Jag har inte varit överallt än, men det finns på min bucketlist.

Likes

Comments

Jag tänkte tipsa om en övning du kan prova nästa gång du är på gymmet. En övning för dig som vill komma upp ordentligt i puls utan att vare sig hoppa eller springa. En övning som passar utmärkt om du bara har en kvart över eller inte är något fan av att springa i snö eller på löpband men ändå vill få konditionsträning. En övning som triggar igång pulsen och får svetten att lacka och som idag utgjorde slutspurten på mitt överkroppspass.

Du behöver följande:
-en spellista med riktigt bra musik
-ett löpband
-två hantlar (2-5 kilo per styck)
-en svetthandduk
-ett tjockt pannben

Börja med att dra igång den bästa spellistan du har, du kommer behöva det. Ställ dig sedan på löpbandet och ställ in det på ungefär 5 km/h, höj därefter lutningen till 15 % uppförslut. Greppa tag om dina två hantlar och gå i 15 minuter. (Du kan justera hantlarnas tyngd efter hur jobbigt du vill ha det, du kan också välja att höja tempot respektive sänka lutningen, men kom ihåg, det ska vara svettigt och jobbigt, det är därför vi gör det!)

Det är en mentalt rätt tuff övning och mina tankar idag gick precis som de alltid gör. De första fem minuterna kändes lätta och jag tänkte både en och två gånger att jag borde höja tempot, men kom ihåg sedan sist att det inte är att rekommendera. I samma stund som klockan passerade fem minuter kom jag in i andra fasen, nu började det ganska fort bli rejält drygt men jag kämpade på i ytterligare fem minuter och när klockan passerade tio minuter och sista tredjedelen var påbörjad tänkte jag (som jag alltid gör) 'varför i hela friden utsätter jag mig för det här?'. Jag räknade sekunder, försökte påminna mig själv om att titta in i väggen framför mig och fokusera på allt gott jag skulle få äta senare ikväll samtidigt som jag kände hur svetten droppade. När löpbandets klocka visade prick 15:00 stannade jag och klev på skakiga ben ner på golvet. Nöjd, stolt och skönt slut.

Prova du också!

Likes

Comments

Tidigt i morse låste jag dörren till lägenheten och gav mig ut i den kalla tysta gryningen. Termometern visade 13 minusgrader och det var magiskt vackert och lugnt ute. Sådär krispigt stilla som det bara kan vara en helgmorgon i snökläder. Solen kämpade sig uppåt och den enda bil jag såg var en hemtjänstbil på väg hem till någon brukare och den ende person jag träffade var en man på morgonpromenad med sin hund. Jag traskade hem till svärföräldrarna för att låna deras bil och susade sen till Romme.

Strax efter klockan 8.10 hämtade jag min nummerlapp, nummer 110. Klockan 10.00 öppnade försäljningen av fjolårets uthyrningsskidor. Klockan 13.10 kom jag in, då i sällskap av mina nyfunna bekanta. För efter fem timmar i värmestuga börjar de flesta krypa på väggarna och jag började samtala med de jag delade bord med. Det var en morfar och hans barnbarn och vi hjälpte varandra fördriva timmarna bäst vi kunde. Barnbarnet hette Maja, hon var 15 och påminde så mycket om mig själv i den åldern. Maja hade med sig både mattebok och biologibok, men inte sin egna biologibok utan storasysterns som tagit studenten för ett drygt år sedan. Hon beskrev det som att hon förstod den bättre, att den de har i nionde klass förenklar så mycket att det blir svårt att förstå. Hon berättade också att hon gillade matte men att läraren inte hade förmåga att stötta henne. Hon låg ständigt lite längre fram än klasskompisarna och även hon behöver utmaning. Maja berättade att hon funderar på att bli läkare och att hon ska söka till det naturvetenskapliga programmet på gymnasiet och att hon efter att ha varit på öppet hus redan bestämt sig för skola. Vidare berättade Maja att hon spelar fotboll, och lite tennis ibland, men det mest på skoj. Vi pratade om skola, om träning, om fysisk aktivitet, om utmaningar, jobb och om framtid. Av de timmar vi samtalade förstod jag väldigt fort att Maja var en klipsk tjej, en ambitiös tjej. Och jag kände så väl igen mig själv som niondeklassare i henne.

Jag är inte riktigt samma person nu som då. Mycket av den ambitiositet och det engagemang jag hade som 15-åring har av olika anledningar dött längs vägen. Jag hoppas av hela mitt hjärta att Maja fortsätter sikta mot stjärnorna, att hon fortsätter träna fotboll och att hon en dag kommer bli läkare. Då hoppas jag att vi någon gång på 2030-talet får jobba ihop.

Jag hoppas också att alla lite extra ambitiösa och snabba elever ute i Sverige får den utmaning och den stöttning de behöver för att göra skoldagen rolig och intressant, varje dag. Lika väl som den som behöver lite extra stöd för att hinna med och orka med behöver hjälp så behöver också hen som alltid ligger steget före utmaningar och stöd för att fortsätta utvecklas utifrån sin potential, för att inte stanna av.

Heja plugghästarna och heja ökad lärartäthet i grundskolan!



Jag, cirkus 15 år

Likes

Comments