Javisst, ni som följer mig i sociala medier har nog uppmärksammat att det dykt upp både en och två bilder på exotiska frukter och ljusblått vatten de senaste dagarna. För en vecka sedan styrde vi kosan mot Arlanda och hoppade på ett plan mot Krabi och befinner oss nu på Koh Lanta. Igen.

Men varför det, är det många som undrat. Varför åker ni till samma ställe? Ja, det ska jag förklara. Nog finns det tusentals spännande platser jag vill besöka och upptäcka och att vi skulle åka någonstans i vår hade vi bestämt sedan länge. Planen hade länge varit Kyoto med omnejd men det visade sig att de två veckor vi hade till vårt förfogande när vi tagit hänsyn till tre jobb och tre plugg var att det var Japans riktiga högsäsongsveckor mellan terminerna när inte bara den utländska utan också den inhemska turismen är som allra störst. Och eftersom vi inte är några jättefan av varken onödigt höga priser eller att trängas med massa andra turister så valde vi att skjuta den resan på framtiden. Så tänkte vi istället att vi kunde göra någon av de där andra lite mer actionfyllda resorna vi drömt om, som USA, Hanoi + easyrider, Sydamerika eller något annat spännande. Men så visade det sig att det skulle vara en hel del plugg just den här tiden på terminen, i skiftet mellan period och period två, när en kurs ska tentas av och nästa ta vid och när det samtidigt pågår en stor inlämning i den "riktiga" kursen. Då kändes det varken rimligt eller lockande att lägga massa tid och pengar på en drömresa när stora del av tiden på destinationen ändå skulle komma att spenderas med plugg. Så tänkte vi att vi nöjer oss med en vecka i värmen, kollade runt lite på halvnära resmål som Kanarieöarna och Egypten men fastnade inte riktigt för något. Tills vi hittade två sistaminutenflybiljetter till Krabi. Plötsligt blev två veckor billigare än en. Plötsligt hittade vi en resa där gott om tid kunde läggas på plugg och samtidigt mycket sol och träning hinnas med, utan dåligt samvete att inte hinna utforska destinationen. Plötsligt dök detta smidiga och behändiga resmål upp där vi redan varit ett antal gånger ihop och Linus typ ett tiotal gånger innan jag kom in i bilden. Här vet vi var det är värt att äta middag, behöver inte undersöka vilken träning som är värd att sata på, vet vilket hotell som ger oss det vi söker och för det låga priset som gör att två veckor här blir billigare än en weekend i New York. På så sätt får vi mycket av både kvalitet och kvanitet, resande när det är som bäst!

För att inte tala om att vi trivs här. Med enkelheten, med värmen, med maten, med folket, med stränderna och med varandra. Därför landade vi här. Igen.

Vi har semesterplaner även för hösten, de heter inte Koh Lanta utan drar oss snarare västerut. Men man vet liksom aldrig var vi landar, vad som lockar när det väl är dags och det är så himla härlig känsla, det ger en känsla av att alltid vara på väg.

För en vecka sedan hade jag ett samtal med två kollegor, födda på 50- respektive 60-talet. Vi diskuterade vilken som varit den bästa tiden hittills i livet. De båda kloka damerna menade att det bara blivit bättre och bättre med tiden och att den bästa tiden på något sätt är den man är i nu. Och jag kan bara hålla med. Just nu njuter jag av det livet har att ge. Av friheten! Av att inte vara 100% bunden till varken jobb, hus, barn eller ohälsa. Njuter av att jag har friheten att göra som jag vill. Nu ska jag ta reda på hur jag ska göra för att ha kvar denna friheten under livets kommande episoder. Jag återkommer när jag funnit svaret! Men först konstaterar jag att nästa resa nu är färdigbokad och klar: Barcelona om en månad.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Idag hade Hedemora besök av Yngve Gustafsson, professorn och överläkaren som är ett stort namn inom äldres hälsa och kanske mest känd från serier som 'Sveriges bästa äldreboende'. Under tre timmar fick vi som på ett eller annat vis arbetar med äldre personer här i kommunen ta del av hans tankar och visdom. Jag har hört honom prata förut och nu som då gick det upp för mig hur himla fel delar av vården och omsorgen i Sverige är uppbyggd och hur små medel som krävs för att göra radikala förbättringar. Nu hade jag självklart de sjukgymnastiska glasögonen på mig och även om mycket av det han talade om grundade sig i läkemedel med det ena namnet finare än det andra så slutade alla mina tankebanor i den fysiska aktiviteten och de sjukgymnastiska insatserna. Eller bristen av dem. Tankar om hur felprioriterad min arbetstid är. Tankar om hur mycket vi som yrkesgrupp kan tillföra samhället och hur dåligt mina kunskaper och kompetenser rimmar med det jag faktiskt gör om dagarna. Det är väl själva f*n att det inte kan vara mer effektivt och nydanande år 2017. Jag lämnade föreläsningen med en känsla av blandad optimism och pessimism. Optimism och stolthet över att besitta en kunskapsbank som med väldigt små, billiga och enkla medel kan hjälpa människor att uppnå bättre hälsa och välbefinnande, negativism och hopplöshet för att inte ha möjlighet att göra det, inte ha möjlighet att nå varken min eller patienternas fulla potential.

Men en ska inte bara klaga. Och det är väl delvis därför jag har valt att vidareutbilda mig, för att nå nya arenor, få ännu bredare kunskap, ännu mer tyngd, för att på sikt kunna nå förändring. Förbättring.

Och så kommer jag hem och blir av en vän tipsad om en annons på platsbanken. En annons som har rubriken "Studielön under VUB inom fysioterapi" - landstinget Dalarna. Ett erbjudande om att under studier på avancerad nivå få studielön om 25 000 kronor per månad. Men hallå?! Detta gör mig så vansinnigt provocerad och imponerad på en och samma gång och jag vet inte riktigt var jag ska lägga mina känslor. Men låt mig börja med det som provocerar.
1. 25 000 är tamigtusan mer än vad jag hade i lön efter två års anställning i landstinget.
2. Det finns så många luckor som behöver fyllas med mer pengar.

MEN sjukatten vad kul att det satsas på vidareutbildning! Äntligen en arbetsgivare som förstår att det är ett sätt att locka engagerad personal. Äntligen involveras även sjukgymnaster (jag har tidigare sett liknande satsningar på andra yrkeskategorier men inte inom sjukgymnastiken - mycket möjligt att det förekommit men jag lusläser inte precis platsbankens annonser dagligen.) Kul att det är just landstinget Dalarna som väljer denna bana och bara.. kul, kul, kul!

Kanske är det nu en ska söka sig tillbaka till landstinget. Jag som i brist på andra adekvata fortbildningsmöjligheter valt att sänka min månadslön genom att gå ner i tid för att kunna studera på avancerad nivå. Jag som valt att dra nytta av CSN igen, bara för att kunna studera utan att tappa min sjukpenninggrundande inkomst. Jag som brinner för utveckling och som faktiskt tycker det är en hit att förkovra mig i ny kunskap. Jag som av nuvarande arbetsgivare definitivt inte får 25 000 i månaden som tack för att jag väljer att utveckla professionen inom verksamheten. Jag som inte har rätt till samma stöd från arbetsgivaren för mina studier som jag har förstått att sjuksköterskorna har och som är jäkligt less på att rehab så ofta hamnar lite på baksläp och får ta det som blir över. Kanske är det nu jag ska söka mig tillbaka till landstinget, för det här, det här har ni minsann gjort bra, nu är ni helt rätt ute!


Likes

Comments

Att mars skulle bli en rolig månad visste jag redan på förhand men det händer något kul varje dag nu!

Idag avslutade vi jobbdagen med afternoon tea på Wahlmans. Snittar, scones, kaka och te. Kom hem och kröp upp i soffan för telefonmöte med planering inför kommande RG-läger och sen hade jag svårt att komma upp igen. Inte alls särskilt sugen på löpning tog jag mig ändå till gymmet för ett kravlöst pass på bandet. Och det blev så bra!

15 minuters uppvärmning
20 minuter 10,5 km/h
2 minuter jogg
10 minuter 11,5 km/h
2 minuter jogg
5 minuter 12,5 km/h
2 minuter jogg
2,5 minuter 13,5 km/h
2 minuter jogg
1:15 minut 14,5 km/h
2 minuter jogg
40 sekunder 16 km/h
10 minuter nedjogg

Imorgon är det dags för mitt sista tabatapass på Må bättre, kom och svettas med mig vettja, 19.30 smäller det!

Träningen i övrigt då? Jo förra veckan bjöd måndagen på en skön power walk, tisdagen 12 km plums i snö, onsdag tabata, torsdag promenad och intervaller, fredag vilodag, lördag 16 km och söndag body balance. Sammanlagt 34 km in på löpkontot.

Det enda jag egentligen fuskar lite med nu är styrkan och jag vet att jag behöver den också, jag ska bara uppfinna veckans åttonde dag först...

Likes

Comments

...saker som gett mig energi idag!

Ja, det var längesen jag körde en 'Linda listar tre', så dags för det igen. Dagens tema skulle kunna varit tre personer jag kramat idag, och det är det ju också indirekt, men vi går lite djupare än så och väljer att ha den gemensamma nämnare "saker som gett mig energi idag".

1. Jag träffade en patient som jag haft kontakt med under stora delar av den tid jag arbetat i kommunen. En patient som senaste tiden gjort så stora framsteg och där det blivit tydligt hur bra det kan funka när samarbetet med baspersonalen fungerar tillfredsställande! Ett stort mått av motivation hos patienten, duktiga, envisa och engagerade baspersonal och en nypa sjukgymnastkunskap med känsla för timing och vi har nu tillsammans gått från totalt stillasittande efter omfattande skada till gångare utan rollator som dammar golvlister under sängen och gör armhävningar på tårna. Det är häftigt och den kram jag fick idag var så full av tacksamhet.

2. Jag flexade ut en timme tidigare och spenderade eftermiddagen i Falun för att knyta viktiga kontakter inför framtiden. Jag träffade en så engagerad och driven person vars tankar i mångt och mycket tangerar mina. Det ska bli spännande att se vad som kan komma ur detta. Klart står i alla fall att det är något särskilt med personer som tror på sin grej och som brinner för det samt att utveckling är ett väldigt positivt ord.

3. CXworx. Jag passade på när jag ändå var i Falun och passet började en timme efter avslutat möte. 30 tuffa minuter av mjölksyra och abs like steel som först sög ut energi och sen gav den där härliga overloaden. Mer CX åt folket (och särskilt för oss löpare).

Likes

Comments

Jag är alldeles uppfylld av ännu en dag i idrottslabbet på Lugnet. Så kul att få träffa likasinnade kollegor från andra ställen runtom i landet och så stimulerande att få testa och diskutera.

Idag provade vi submaxtesterna Åstrand samt Ekblom Bak, av vilka jag utförde det sistnämnda. Kort kan det väl sammanfattas med att cykla på låg intensitet i fyra minuter för ett startpulsvärde och därefter på en egenvald halvtung intensitet (i mitt fall 2,5 kilopond) i fyra minuter med målet att nå puls-steady state. Och mycket riktigt; efter fyra minuter låg jag på ett stabilt steady state, klassade min ansträngning utifrån Borgs RPE, klev av cykeln och plottade in siffrorna i diagrammet. Uträknat fick jag fram min förväntade Vo2max (maximala syreupptagningsförmåga). Därefter utfördes ett riktigt grisigt maxtest för att se om resultatet från detta förhållandevis simpla submaxtest stämmer väl överens med det faktiskta Vo2maxet. Dessvärre han jag aldrig köra men av de som körde före mig blev det tydigt att det var god samstämmighet med både Åstrand och Ekblom Bak.

Varför vill man då veta detta? Jo, för att en hög VO2max i förhållande till ålder och vikt (och god muskelmassa) korrelerar med minskad risk för hjärt- och kärlsjukdom, med andra ord: positivt.

Och att träning är bra för kroppen tror jag de flesta vet men idag blev det också återigen tydligt hur bra det är för knoppen. Trött och med huvudvärk har jag under dagen tryckt i mig både diklofenak och parcetamol men utan något resultat. Så satt jag här i soffan och deppade för att jag inte orkade något, inte var sugen på något och bara ville lägga mig. Men onsdagkväll betyder pass så jag tog mitt dunkande huvud till gymmet, rev ett tabata med några tappra själar och nu är huvudvärken borta. Det slår aldrig fel, inte på den typen av huvudvärk. Och det är så häftigt! Utöver huvudvärkslindring blev jag också piggare och gladare på kuppen! Allt för 30 investerade minuter. Magnifikt!

Efter passet fick jag vad jag väljer att ta som en riktigt bra komplimang från en deltagare som var med för första gången. Flåsandes och pustandes utbrast hon "när man ser dig tror man det ska bli ett sånt här pass *intar yogaposition*". Att som duracellkanin kunna ge ett intryck av att vara en chill och harmonisk yoga girl och samtidigt få svetten att lacka från deltagarna - det tar jag som ett bra betyg.

Imorgon är det redan torsdag och kanske har du några roliga träningsplaner? Om det är vilodag kan jag rekommendera dig att spana in den här länken, för lite mer läsning om hur kraftfull fysisk aktivitet i allmänhet och träning i synnerhet är, inte bara som prevention utan även som behandling. Bättre än både läkemedel och KBT, i det här fallet vid cancerrelaterad fatigue. Smack that! Mer fysioterapi åt vårdsverige! http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=6644494

Likes

Comments

Idag var jag schemalagd med skola i Falun. Under ett antal timmar testade vi diverse mer eller mindre högteknologiska tester och mätmetoder i deras idrottslab Livi. Själv var jag snabb att prova på det gigantiska löpbandet, även kallat the beast. Typ lika stor springyta som tio standardlöpband och lämpar sig även för exempelvis rullskidåkning. Urcoolt att springa till de nya 3D-kameror som i realtid och i streckgubbeform visade på exakt hur mitt löpsteg ser ut och jag fick en liten tankeställare kring varför jag alltid utvecklar en blåsa just på höger fot.

När klockan slog 17 och vi var klara för dagen svidade jag om till mina 15 lager kläder, for mot Borlänge och taggade för löpning i snön. Det var Borlänge löparklubb som arrangerade vinterns sista gemensamma distanspass i sin öppna grupp inför Göteborgsvarvet. Jag har tänkt förr att jag skulle ta mig dit men dragit mig för att köra så långt för att springa, men idag passade det alldeles utmärkt efter laborationerna. 14 pers var vi som sprang i 70 minuter och landade väl någonstans mellan en och två mil. För min del blev det cirkus 12 km, den längsta (och snabbaste) utomhusdistansen i år, väl pådriven av två något snabbare män som såg till att jag inte kanade efter i vår lilla klunga. Hujedamig vad skönt det var att mumsa banan och kexchoklad efter den persen! Jobbigt var det men det ska det väl få vara, det är bra att utmana sig själv lite ibland och kliva utanför den där comfortzonen.

Imorgon är jag tillbaka i Falun för del två av labbarna, sen väntar tabata som onsdagens träning.

Likes

Comments

Igår hade jag ett litet hallelujahmoment på jobbet. Det var skönt för det har varit lite kämpigt ett tag. Mycket ovisshet med framtiden, ny organisation och de ständiga fighterna som det känns som vi inom rehab alltid förlorar. Men igår träffade jag en patient som jag haft kontakt med till och från i drygt ett års tid. Personen i fråga kom till Sverige på gamla dar och lider av mycket smärta såväl fysiskt som psykiskt. Genom bra samarbete med baspersonalen på det särskilda boende hen nu bor på fick vi i slutet av förra veckan till ett bra besök och bestämde oss för att upprepa framgångskonceptet under gårdagen. Och när vi kommit upp med rollatorn och var på väg ut i träningsrummet möttes vi av en undersköterskeelev som just påbörjat fyra veckors praktik i huset. En ung tjej som visade sig tala samma språk som min patient och som fick agera tolk. De pratade och skrattade och för första gången på över ett år såg jag min patient uppriktigt glad. För en stund tycktes hen glömma all smärta och fick berätta om sin gamla hemstad, sin familj som var spridd över världen och om drömmen om att bli stark på benen och åter kunna gå. Jag å min sida fick chansen att berätta om den träning jag planerat och på vilket sätt aktiviteten kan hjälpa patienten att må bättre. Patienten var så strålande glad genom hela sessionen och öste lovord över både mig och studenten, om hur trevligt det var att äntligen ha någon att prata med och om hur mycket hon älskade 'sister' (mig). Vi tränade viktiga ord på främmande språk och vi diskuterade geografi och internationella relationer. Men mest av allt så tränade vi, i en halvtimme, under skratt och glädje. För människan mår bra av att röra på sig. För de flesta mår bra av att bryta isolering. För det blir ju så mycket trevligare när man förstår varför man gör något, vad det har för syfte och när man kan jobba mot ett gemensamt mål.

Och tänk den som hade superkraften att kunna världens alla språk. Språk och förmågan att kunna kommunicera skapar förutsättningar för möten!

Likes

Comments

Så har jag äntligen lämnat förkylningen bakom mig, rethostan dröjer sig kvar men jag mår prima. Har kommit igång på nytt med träningen i allmänhet men löpningen i synnerhet. Målet är att få till minst tre löppass per vecka och komplettera med annan viktig träning. Den här veckan har jag haft ovanligt mycket tid genom att jag jobbade in veckans plugg redan förra helgen och har på så sätt hunnit träna massor, vilket har känts så bra! Jag mår så bra i både kropp och sinne när jag får röra på mig.

Måndag: intervallpass 4*4 minuters löpning
Tisdag: yinyoga
Onsdag: yinyoga på morgonen, 15 km under dagen och tabata som instruktör på kvällen
Torsdag: cxworx och body balance
Fredag: vila
Lördag: planen var löpning med tiden och suget fanns inte, istället blev det 15 minuter abskiller på hotellummet
Söndag: bodyattack, dynamisk rörlighet i Örebro och på kvällen 5 km i 1000-pyramid (första kilometern i 6-minuterstempo, andra på 5,30, tredje på 5, fjärde på 5,30 och femte på 6 minuter.

I veckan väntar plugg, fysiskt på plats i Falun för laborationer. Alltid kul att träffa kursarna, vilka man annars bara har ett namn på. På schemat står det "Rörelseanalys, tester och mätmetoder i praktiken". Jag har också en förhoppning om att kunna kombinera en av dessa dagar i Falun med att vara med på Göteborgsvarvets gemensamma löparkväll i Borlänge, men vi får se hur kropp och knopp mår.

Likes

Comments

Jag har så många platser jag vill besöka, resor jag vill göra och upptäckter av nya platser som jag drömmer om och planerar. Men allt kostar. En åtgärd som jag gjort för att ha råd med detta är att dra ner på lyxätandet. Det vill säga inte lägga massa pengar på godis och onyttigheter samt dra ner på "äta-ute-maten". Desto lyxigare blir det då när jag väl unnar mig en lunch på stan. Idag dessutom i supertrevligt sällskap av goa Jennie. Jennie var en av anledningarna till att jag inte bröt ihop totalt och lämnade stan under mitt första år i Hedis - något jag inte riktigt förstod då men är supertacksam för idag.

_______________________________________________________

Och när jag kom hem fick jag njuta av dessa mumsiga remmar som jag tjoffade in i ugnen innan jag startade morgonens föreläsning. Nu, sex timmar senare kan jag avnjuta 100% naturligt och hemmagjort godis.

-Egenplockade jordgubbar och blåbär, uppskattningsvis 300-500 gram
-Tina i kyl över natten
-Pressa ut maximalt med vätska (spara detta, perfekt att smaksätta naturell yoghurt med eller ha i smoothie)
-Mixa till fin puré
-Bred ut ett tunt lager på bakplåtspapper
-Knappt 50 grader i varmluftsugn
-Sätt en sked för så inte ugnsluckan stängs helt och öppna gärna för att släppa ut vätska lite då och då
-När bärplattan torkat och känns lite som läder...
-...ta ut, rulla ihop och skär i mindre bitar

Tadaa, naturliga fruktremmar! (Jag hade lite socker på jordgubbarna när jag frös in dem, annars kan du tillsätta lite banan om du inte vill ha sura remma).


Likes

Comments

Det är som sagt mycket plugg nu om dagarna och detta en extraordinär plugghelg när en större inlämning i respektive kurs lyckades sammanfalla. Och när det blivit många timmar framför datorn fungerar det vackra vintervädret som en sporre att bli klar för att få komma ut.

Igår gick jag upp med tuppen skrev och skickade in en hemtenta och for sen till Garpenberg för lite utförsåkning och ett studiebesök i gruvan. Imponerande vad stort och effektiviserat allt var! Med tillgång till bil passade jag på att storhandla för att underlätta de kommande två veckorna och framåt kvällen besökte vi ett gäng Holmqvistare på Julinsvägen.

Även idag ringde klockan på vanlig vardagstid men istället för att traska till jobbet satte jag mig vid datorn. Från gårdagens fokus på fysisk aktivitet som prevention i folkhälsoarbete var steget ändå överraskande stort till att författa wikitext kring hippoterapi för barn med Cp-skador. Fysisk aktivitet men på olika nivåer för olika förutsättningar. Det blev också tydligt hur stor skillnad det är mellan kurserna som är på grund- och avancerad nivå. Men så tog tankekraften slut och solen utanför fönstret lockade lite mer; på med löparoutfiten och samla kilometer. Jag har en mysrunda som alltid är trevlig, extra trevligt var det idag med snöiga vägar, sol, vindstilla och ett par minusgrader. 10 kilometer inkasserade i vad som definitivt får räknas som veckans långpass. Men nu är jag på gång igen och ser fram emot att kunna få öka distansen successivt.

Och när jag sprang mellan de snötäckta fälten i utkanten av stan tänkte jag "hur kan man inte gilla att springa när det ser ut såhär". Trots att påklädningsproceduren tar en halv evighet och trots att näsan rinner så är det värt det dessa härliga vinterdagar!

Likes

Comments