View tracker

Jag är en mardröm för er alla

För mörkret är mitt ljus

Tårarna mitt vatten

och skrattet mitt tidsfördriv


Alla mina kära

Det är ni som kommer få uppleva

känna och höra


Tomheten

Ekot av mig så stilla

För exakt som ni har förstört mig

ska jag nu förstöra er


Linn Sved



Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

"Ibland kan man känna sig ensam, eländig och överflödig.

Då önskar jag att jag vore en främling.

En främling i ett rum helt omringad av rörelse.

En konstant rörelse som påminner en om att ögonblick passerar.

Någonting som får en att titta upp och känna sig ensam, eländig och överflödig."

Av Linn Sved

  ​                                                                                                                                                                                  


Likes

Comments

View tracker

​Blickar tillbaka på gamla stunder i det jag en gång kallade hem!


"Vattnet forsar ner. Det är ända som hörs nu. Det rinner ner för min nacke, mina axlar, armar och ända ner till mina händer och fingrar. Händerna som idag är fulla av brännsår. Fingrarna som är fulla av hål och blåsor. Det bränner när det varma vattnet rör sig över mina handflator. Jag kollar ner och ser droppe efter droppe av det oskuldsfulla vattnet forsa från mina fingertoppar. Allt det vill är att komma längre och längre ner. Att följa tyngdkraften.Och här står jag med min kropp och hindrar den. Gör dess väglängre och låter den snirkla sig runt och runt tills den når golvet och vandrar runt gallret i golvbrunnen och ner igenom hålen.

Jag står åt fel håll idag! I alla de 11 år som vi bott i den här lägenheten så har jag bara stått åt ett håll i den här duschen. Jag har lutat mig mot en och samma vägg ungefär1700gånger. Men idag av någon anledning står jag åt andra hållet.

Jag kan se märket i kaklet där min axel har varit. Där har jag stått och lutat min kroppsvikt i alla dessa år, mot just den enkla kakelplattan. I den här enkla duschen som jag alltid har gjort mig ren men aldrig riktigt tänkt på. I den här duschen där jag har sjungit, gråtit, sagt en hel del svordomar och dagdrömt, men aldrig riktigt varit i. Jag ser den nu! Jag ser sprickorna i kaklet.Texterna på kranen. Formen på gummiringen runt ett av duschhandtagen och sprickan i plasten på den. Jag kan känna skillnaden i temperaturen på vänster samt höger sida. Vänster där den varma kranen sitter och väntar på att någon ska skruva på den. Och den kalla som sitter på höger och väntar på att övervinna den varma. Vilket den alltid gör i slutändan då varmvattnet tar slut.

Jag känner hur vattnet landar mot min hårbotten samtidigt som mina händer stöttar mig mot en varsin vägg. Mina lår orkar inte riktigt hålla mig uppe. Träningsvärken svider runt knäna och jag har haft svårt att gå i dagar. Varje gång jag blir för förförd av vattnet och slänger runt med huvudet för snabbt så tappar mina ben kontrollen. De vill inte bära mig och jag måste spjärna motväggen. Men jag kan inte hålla mig. Att känna vattnet rinna nerför min panna, över mina ögonlock, förbi min näsa och ner över mina läppar är för mäktigt. Att känna dess värme och mjukhet. Känna hur den formar sig efter mig och hur den aldrig tar slut. Det ända som finns för mig precis i det här ögonblicket är bara vattnet och jag."

Av Linn Sved 25/1-2016


Likes

Comments

Wow vad mycket intryck!

De här två senaste dagarna har tagit slut alldeles för fort, men direkt man kommer in på rummet och stänger dörren så kunde man inte vara gladare att det var kväll för man är såå trött.

Allt började igår när jag 9.40 satte mig på Lofotenexpressen, det var bussen som skulle ta mig på den sista biten på min resa, Narvik - Kabelvåg. Allt började helt som en vanlig morgon med god frukost och en ganska seg Linn, men när man fick morgonträningen genom att dra väskorna till bussen så vaknade man rätt fort och varm man nog säga att jag var när jag väl satte mig i sätet som skulle ta hand om min kropp i ungefär 4,5 timme.

Busschauffören var super trevlig och jag fick mig några god skratt och leenden på denna resa med. Men den här gången var inte människorna bäst.. Naturen bara växte och växte hur längre vi åkte. Jag satt som fast frusen vid fönstret redan från början, exakt så som man kan känna sig ibland när man kommer in på ett fik som har fattat grejen med att goda grejer kan man aldrig få för mycket av! Huvudet gick från ena sidan till den andra ända tills jag var alldeles trött i nacken. Kameran åkte självfallet upp och jag lekte Bond, James Bond med fjällen runtomkring mig. Dock tror jag tyvärr de vann varje gång.

Timmarna på bussen bara flög fram och tillslut kom vi fram till Svolvare och jag visste att jag snart skulle hoppa av. Chauffören hjälpte mig av på rätt ställe och nu stod jag där igen, ensam vid vägkanten tillsammans med väskorna som hånade mig från där de låg. Men skam den som ger sig!! Upp på ryggen var det bara och sen gör den där graciösa squaten för att få upp trunken (den som nu lutade efter alla smällar på tågen mm så den vickar vid varje tillfälle..). Men självklart gick det galant att ta sig fram till skolan. Allt som behövdes var lite pannben för att orka hålla väskan upp med all träningsvärk i underarmarna efter de här dagarna.

Jag kommer fram till skolan och slänger av mig grejerna på gräsmattan. Jag möts av en otroligt lugn stämning och en massa olika hus som tillhörde skolan. Nu gällde det bara att hitta rätt hur så jag kunde springa på den där personen som skulle hjälpa mig in på mitt rum.

Jag gick och gick och gick, men ingen person.. Dock träffade jag några andra härliga själar som skulle ut och segla. De hade världens mysigaste hund. Så jag snackade lite med dem och vinkade av dem på sin tur och gick tillbaka till mitt uppdrag.

Efter en timme av letande och ett samtal med mamma så gav jag upp och satte mig i en stol och sov i solen. "De kommer snart" var det ända som mitt huvud sa (vilket som vanligt alltid är det lugnaste på hela stället) men kroppen började känna sig sliten och faktiskt lite irriterad på situationen. Men jag sov en liten stund för att sedan bädda upp på gräsmattan men mina väskor och la jag mig där och åt rotfruktschips i värmen. En helt underbar stund för mig själv vart det. Men jag var otroligt trött och kände att jag måste lösa detta på något vis snart annars skulle jag få sova ute.

Jag hade märkt tidigare att dörren in till receptionen stod öppen och att det fanns en soffa där så jag tog upp telefonen och försökte att ringa till skolan en gång, vilket självklart inte ledde någonstans eftersom ingen var där.. Sen så började jag dra mina grejer inåt för att göra en säng av soffan. Men då av ren slump så springer jag in på en av tjejerna som var där för att möta upp mig. Det visade sig tillsluta att det inte hade fått reda på att jag skulle komma och det var därför de inte hade varit nere och mött upp mig. Men allt löste sig ju tillslut och jag fick komma in på mitt rum. Helt slut satt jag nu i min säng med väskorna inslängda på golvet. Jag skynda mig att packa upp sen var det bara att gå och hitta en affär för att köpa något att äta. Fick gå en helt magisk promenad på en mil ca fram och tillbaka, men den kändes som ungefär 3 meter. Fjällen bara retades med en där de stod och var helt kungliga. Nyfikenheten drog i en för att se hur det såg ut på andra sidan, så man bara flög fram för att skynda runt. Och självklart så kom det bara ett till och ett till och alla lika magiska.

Men efter min lilla tur så kom jag äntligen tillbaka och kända vad hungrig jag var. Middagen bestod av macka med räkost på. Var något av de godaste jag hade ätit i det tillfället...

Kvällen avslutades med struntsnack inne i köket med tre supertrevliga norskar.

Självklart så dog jag i sängen samtidigt som jag tänkte att jag skulle skriva det här inlägget.. Men ja som ni märker så blev fallet icke så.

Så nu sitter jag här i sängen exakt lika trött som igår men nu efter dag två här i Lofoten. Idag har jag hälsat på ungefär 90 nya människor och alla med lika mycket härligt att berätta om sig själva, och jag kan såklart inte sluta lyssna. Ja jag vet inte hur jag ska summera denna dag förutom att säga att jag har träffat en hel bunt med underbara människor, har ätit helt fantastisk mat, klättrat med några superfina gutter, och fått en lektion i jonglering.

Ja juste jag har badat i havet tidigare idag också. Superkallt var det men det är väll det som gör det så roligt :)


Nej jag mår väll sova om jag ska orka upp imorgon till morgondoppet med skolan klockan 7.30.

Natta på er hörs snart igen <3

Likes

Comments

Farten när vi flyger fram

Natur, natur, natur ta aldrig slut!

Inte bara jag som är uppslukad av naturen utanför tågets väggar. Marinbiologen kunde slita sig en stund från sina fiskar för att kolla (du kommer fatta längre ner ;))

Vilken underbar dag jag har haft!

Jag har suttit helt fast på ett tåg sen 00.30 igår kväll men ändå har jag träffat människor och haft otroliga upplevelser.

Jag har fått lära mig om stugupplevelser i Bastuträsk, hur man släktforskar med säkerhet i Jörn. Jag har blivit klampad på och diskuterat framtidsplaner och mat på vandring med samma person. Sen lyckades jag hamna bredvid en engelsktalande marinbiolog som satt och studerade sexuella beteenden hos fiskar genom att studera filmer på över 50 olika fiskar genom två pappersbitar och tryckte in massa olika värden i ett datorprogram. Självklart försökte hon lära mig men det ända jag hängde med på var att fiskarna tydligen hade olika stora hjärnor och att hon försökte se om de hade olika sexuella beteenden på grund av detta. (Måste tillägga att det är bra att hon är engelsktalande så om hon hittar det här inlägget så kommer hon förstå ungefär lika mycket av det här som jag förstod om hennes undersökning) Men det var väldigt intressant iallafall och hon var en väldigt trevlig själ.

Efter det här så försvann alla mina medpassagerare av tåget och jag fick testa på hur det var att springa runt själv med tågpersonalen. Jag kom nu tillbaka till min sagovärld som jag påbörjat natten innan och jag hade en helt otrolig stund samtidigt som jag sprang runt bland sätena och studerade bergen runtomkring mig i flera olika vinklar (sittandes, liggandes på mage, snurrandes och liggandes på rygg i sättet)

Runt, runt, runt och fram och tillbaka sprang jag och var uppslukad av den helt otroliga naturen. Jag kunde inte bestämma mig vilken sida eller vilket fönster som var bäst. Den här dansen gjorde att jag totalt missade när en ny passagerare kom på. Jag upptäckte henne först när kaffedoften från hennes mugg fyllde tåget och jag kände för första gången hur trött jag var efter nattens brist på sömn.

Men helt fantastiskt nog så vart jag efter det här bjuden på en kaffe av personalen själv och jag kunde slå mig ner i sätet en sista gång utan att behöva vara rädd för att somna innan jag skulle kliva av.

Tågresan började rinna mot sitt slut och jag längtade efter att få sätta fötterna på jorden igen. Låta det vara mina ben och rörelser som gör att jag förflyttas från ett ställe till en annan. Men jag visste också att det innebär att musklerna även skulle få dra på mina fint packade väskor.

Just när jag börjar slita fram trunken igen för att göra mig redo att graciöst slita ner den för trappen på tåget så kommer främlingen med kaffemuggen fram och erbjuder sig att hjälpa. (Åå de stackars hjulen på trunken blir skonade igen.. Att det har haft sån tur på varenda tåg så här långt.)

Av någon anledning så verkar vi två inte kunna sluta prata med varandra så vi tog sällskap mot mitt hotell och mot hennes lägenhet. Vi pratar på en stund och det tog bara en snäll gest en promenad på 300m, genom en stad som nästan var lika främmande för oss båda, så kan vi nu båda två säga att vi har en bekantskap till i våra liv. Självklart ska vi ses längre fram igen. Kanske för klättra, ta en promenad eller bara vara. Vem vet, visst är det underbart?


Dagen har bara rullat på och jag känner mig för första gången på väldigt länge lite mätt på dag så nu tänker jag ta och krypa ner. Bara för att förbereda mig för hotell frukosten och min fortsatta resa imorgon. Som byter färdmedel från tåg till buss, men fötterna kommer fortfarande få jobba för att få mig att flyga fram till de rätta målen.


Hm, jag undrar vad morgondagen kommer innehålla för roligt.

Puss


Likes

Comments

Har haft en väldigt sömnlös natt men den var helt underbar! Att känna hur tåget rör sig under och runt mig får det att krypa av nyfikenhet i mig. Sen att se skuggorna från träden utanför i den lilla springa som blir av den nerdragna gardinen, får det att kännas som om jag är med i en saga. Min alldeles egna som kan leda mig vart som helst!

Ut i det mäktiga gröna,
ner i de oändliga blå
eller varför inte upp bland glimmer och stoft
bara för att få se
hur det ser ut från detta loft.

Peace ☮

Likes

Comments

Vad ska jag säga, jag drar på alla saker som jag har samlat på mig under 22 års tid... Och självklart är pysselväskan med. Kan du gissa villken av alla det är?

Hur som helst så har jag precis klivit på tåget i Gävle och klämt mig in i min liggvagn. Tyvärr fick inte trunken plats så jag håller alla tummar jag har att den står säker några meter utanför min stängda dörr.

Ha, ett måste att nämna är att jag självklart har fått den ända kupén som innehåller snarkade gubbar.. Vilket gör att jag känner mig lite mer som hemma, då mamma och jag själva tävlar om världsmästartitelt i just det☀ Perfekt!
Gäller och hitta det ljusa i det lilla, ellerhur?

Nej nu kommer det stora frågan, hur ska jag ta mig av tåget igen då?
Några tips?

Shit det här vart hoppit, men nu tror jag att jag väckte han bredvid mig, hehe. Bästa jag slutar, hörs i morgon 😂

Puss

Likes

Comments

Då var dagen här, den 26/8-2016 min sista dag i min hemort. 

Och det ända jag har gjort hela dagen än så länge är att sitta framför datorn och fixat den här bloggen... Det kryper i kroppen men nu är den äntligen klar!! Måste få skicka lite snabbhat till min förra blogg som valt att ta bort sin mobilapp och gjort så jag ej kan använda den under min resa.. Men NU är det glömt och det ända som jag kan säga är oj vad jag har längtat och längtat efter den här dagen och just nu är min nyfikenhet på max! Jag kan knappt vänta på att kliva på tåget 00.30 i natt och börja min resa mot nya bekantskaper och äventyr. 

Men det som jag tidigare inte hade tänkt på slog mig här om veckan, min resa framåt innebär också flera farväl. Att säga hej då till vänner och bekanta men också vanor och bekvämligheter har varit en väldigt vanlig aktivitet de senaste dagarna.

Ibörjan var det otroligt jobbigt. Jag vart nervös för ovissheten hur jag ska klara alla jobbiga stunder själv, hur jag ska kunna fylla min vardag i Lofoten med tillräckligt mycket kärlek och utmaningar för att det ska kunna väga upp till den underbar tillvaro jag har här. 

Men ganska snabbt insåg jag, jag har ju gjort det förr! Jag fick det här stället till att vara min vardagsmacka, och nu när jag har lessnat på den så får jag ta ett nytt ställa att bökas och puttas med. Men jag kan göra det igen! Ända fram till den stunden jag lessnar på det stället och hittar ett nytt.

Jag har alltid känt att ett liv på vägen har dragit i mig. Att befinna mig på samma plats med samma vanor får mig att känna mig främmande. Jag gillar förändring, utmaningar men framförallt att hitta nya hörn att utforska. 


Så inatt drar jag och på söndag eftermiddag är jag framme. Framme i Lofoten som kommer vara mitt hem i minst 9 månader framöver. Stället där jag kommer kunna fokusera på klättringen och skidorna. 

Åå jag kan knappt bärga mig tills jag får slita mig upp för de höga bergen bara för att ta mig ner med fart. Men bäst av allt att få fylla mina lungor med den underbara luften och träffa alla nya människor.


Så ja jag har sagt hej då, men vad spelar det för roll? 

Det är BARA upp till mig att skapa mitt liv som jag vill ha det så hej då Falun och hej då Sverige, vi får se om/när jag kommer tillbaka för att vara din medborgare igen!


(p.s måste passa på att tipsa om min fotograf till bilden ovan Maja Tekla, hon är en nära vän och är påväg ut på resande fot också. Hon åker imorgon med sin pojkvän till Sydamerika och kommer uppdatera oss på hennes blogg http://nouw.com/majatekla så följ följ följ och bli inspirerad till att skapa ditt liv ut efter dina villkor!)

Likes

Comments

Var cool Hero, som en kvinna!