Idag var sista dagen på VFU:n, min allra sista dag. Ingen mer praktik! Istället är det 20 dagar kvar till examen! Kan inte förstå hur fort 3 år faktiskt har gått! De har bara sprungit iväg, men ack så skönt det ska bli med sommar och semester! Först ska vi fixa en sista tenta - NKSE - gjorde inte så bra ifrån mig på första gången. Nästa vecka får jag en ny chans och jag är redo! Kommer fixa det så det smäller! Därefter är det en kurs kvar med lite seminarium. Längtar så tills jag går upp på scenen i Aula Nordica den 1a Juni och tar emot mitt diplom för mina tre års slit! Kämpa kämpa!

Idag är det även 14 veckor sen jag opererade mig. Har rehabiliterat hos sjukgymnastens gyme sen 14 Mars. Framsteg är vad jag gjort! Förra veckan fick jag ett nytt program där jag får börja hoppa hopprep och även jogga! Dessutom blev jag väldigt lycklig förra veckan när sjukgymnasten "okejade" min nya leksak - en Slideboard! =D Den används för att stärka skridskomusklerna, åh jisses om mina skridskomuskler sovit gott i vinter! Bara att kämpa vidare. Knä-tester med både fys och hopp i augusti, vilka jag siktar på att klara mycket bra! Mitt mål efter det, om allt är som det ska, är att få döma en match i fotbollen innan säsongen tar slut. Vill kolla så att jag fortfarande har lite domare kvar i kroppen och även hur det känns med knäet!

Efter sommaren kommer en hel del grejer att hända, mest inom bandyn och det ska bli superkul! Ska gå kurser och hålla i kurser och ja..det kommer hända en hel del! Bäst av allt är nog att dömandet kommer igång igen. Har känt mig tom under vintern - fastän jag varit väldigt aktiv som matchtillsättare - så har det ändå saknats en stor del av mig själv. Denna ska dammas av och läggas på plats nästa vintersäsong!

Men nu är det nu! Ikväll är det date-night med god mat på Pinchos och "Guardians of the Galaxy 2" på bioduken!


Ha det!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Nu har det gått en månad sen jag opererade mitt knä

För den som inte är magstark, jag har fotat mitt knä hur det ser ut när jag skulle ta bort agrafferna, det är inte blodigt eller så, men är man känslig på ärr och sår så ska man inte skrolla ner längre än bilderna på Snigel (min bil)

Summa sumarum så känner jag att det får vara slut med knäproblem hit och dit - först gör man illa sig så att man inte kan gå ordentligt utan kryckor på veckor..sen när man väl kommit ifrån det stadiet och börjat träna ordentligt så opereras man och cirkusen börjar om..

Inte det att jag ångrar mig att jag opererade mig, tvärtom, men jag är trött på att få börja om på ruta ett. Tycker att nu är det nog! Slut! STOPP! Niet! NO! No gracias!


1 Februari

Johan & Jag liftade med Snigel ner till Stockholm, där vi skulle bo hos Svärfar Micke (lång historia kort - Umeå kunde inte garantera mig operation före mars så jag blev skickad till Sthlm).

Vi kom ganska sent, men vad gjorde väl det? Vi fixade pannkakor och satt uppe längre än vi borde gjort, med tanke på att vi skulle följa med upp till arbetet, klockan 4 på morgonen...


2 Februari

Klockan ringde som sagt fyra "Godmorgon sömntutor" lät den.. hihi. Frukost och sen iväg för att hämta rally åket, gamla Bettan!


Johan var fortsatt trött och sov därför kvar i Bettan medan jag följde med gubbarna ut och såg till att det gick rätt till när de lyfte ner stora betongblock!


När vi kom till sjukhuset blev det en timmas väntetid först för att träffa sjukgymnast klockan 8,30. Hon mätte mina vinklar i knäet för att kunna se skillnad före å efter operation. Därefter, vart det 5,5 timmars väntan (till ca 14) i först en liten skrubb där de låste in elaka barn, som mig själv, när de tjatat för mycket på den stackars personalen. När jag sen visat att jag är snäll och bits inte så hårt när jag leker fick jag komma till ett större rum där man kunde se ut!

Vid 14-tiden kom dom äntligen och hämtade mig. Johan tog sig då hem till Micke. Blev nerskjutsad till väntrummet för operation, narkoser, läkare och sjuksköterskor kom omvartannat och hälsade på mig och kollade så att allt stämde. Tråkigt nog så blev det inte foton under operationen som det vart förra gånge, tycker det är lite synd. Hoppas dock att doktorn som opererade mig håller det han lovade om att jag skulle få bilder inuti knäet istället. Var vaken fram tills jag hoppade upp på operationsbordet, småpratade lite med sjuksköterskorna där inne och efter en stund så tyckte dom väl att "nu ska hon sova". Så då gjorde jag det.

Vet inte hur lång tid operationen tog, minns dock att jag vaknar vid 17:30 helt groggy nere på uppvaket. Ont hade jag också. Va hemskt trött och minns inte alls resan från uppvaket till mitt rum. Vaknar vid ca 7-tiden av att två undersköterskor frågar om jag vill pröva att äta något. Jag vill såklart ha mat, har inte ätit sen gårdagen! Får in lite kvällsfika och prövar att äta, det funkar att få ner. Men när jag sen ska på muggen så ville det inte stanna kvar.. Somnar, vaknar, somnar och håller på så tills Mamma dyker upp vid 19:30-tiden.

Fick en nalle av henne, tror att den är lite från Pappa också 😊😘❤ Hon håller mig sällskap ett bra tag - vi pratar med Pappa över telefon och småpratar om framtiden. Jag är så nerdrogad att jag har svårt att hålla mina ögon öppna. Undersköterskan kommer in igen vid 9-tiden och säger att "nu är besökstiden slut".

Natten till fredagen går som den går. Jag sover som en sten tack vare medicinerna och öronpropparna jag fått. Min granne är inte direkt tyst om man säger så. Fortsätter att vakna omvartannat under natten, dels på grund av smärta och dels på grund av att sjuksköterskorna kommer in ungefär var 4e timma för att titta till mig.


3 Februari

Gårdagen var en väldigt lång dag lika så natten till idag. Frukost på sängen är lyxigt, och vilken frukost sen! Mumma! Fick stanna till efter lunch, fick dessutom lunch vilken tur jag har. Skulle egentligen ha checkat ut före 11, men Johan och Svärfar kunde inte hämta mig då, eftersom att Svärfar jobbade.

Skönt att vara tillbaka i den lilla stugan hos Micke. Natten blir minsann riktigt jobbig, jag vågar inte ta mina mediciner då sjuksköterskan tidigare sagt att jag ätit så mycket alvedon att jag måste vänta 8 timmar (kl14 + 8h = kl22).. Vilket är det dummaste jag lyssnat på, för ont gjorde det när medicinen sakta gled ut ur systemet. Låg och grät när jag skulle försöka lägga mig. Stackars Johan och Micke visste vad de skulle ta sig till mer än å peta i mig medicin och invänta värkan.


4 Februari

Under morgonen tar vi oss uppåt mot Dalarna. Första hindret är Mickes trappor. Vi skrattar dock väldigt gott åt det. Micke går bakom och Johan går framför, då har jag något mjukt att landa på och någon stark som kan rycka mig i jackan om jag skulle ramla!

Vi tar oss upp till Dalarna i Snigel-expressen. Tryggt och säkert!

Stannar där i 1 vecka för att vila.


15 Februari

Hemma i Umeå sen den 13e. Under morgonen tar jag bort mina stygn (Bilder kommer längre ner, alla gillar inte operationssår och det förstår jag!). Roligt nog så är det en kurskamrat som får äran att göra det, då vår praktikperiod fortfarande är igång!

21 agraffer (häftstift på svenska) får vi ut! Jisses! Läkt ihop hyfsat bra har det gjort också. Men jag ser nu varför jag haft så ont, min karriär som knämodell är över skulle jag vilja påstå!

på eftermiddagen träffar jag min sjukgymnast, det har nu gått 13 dagar sen operationen, hon är ganska imponerad över min rörlighet. Vi smyger in lite extra övningar för att jag ska börja aktivera min stackars muskel som tynat bort (hela 5cm i omkrets runt låret fattas!!!) och vi prövar även att cykla! Å DET FUNKAR! Jag blir riktigt lycklig! Däremot.. Sväller knäet upp på kvällen vilket betyder ungefär "Stopp stopp! Nu måste vi vila några dagar så jag får hämta andan!"

Skön känsla ändå efteråt!


23 Februari

Händer det som inte får hända när jag lunkar med mina kryckor på den hårt packade snön på väg till praktiken (som lyckligtvis är på sjukhuset)...

Jag halkar om kull! Inte det här lilla "Hoppsan!" utan det är HELA cirkusen! Fort går det för vips så ligger jag på backen och har ont i vänstra knäet (mitt opererade knä) och gråter för det gör ont och för att chocken att "nu är det nog trasigt igen" sköljer över mig. Jag har tur som får hjälp upp utav två förbipasserande.. Jag blir såklart ivägskickad till akuten av de på min praktikplats så att jag inte ska behöva oroa mig för att det kan vara trasigt. Får komma in ganska snabbt, en läkarstuderande rycker drar och sliter lite i det. Känns ingenting. *Puh!*

Tråkigt nog här, kommer det in en olycka strax efter att han säger och samtidigt går iväg "Jag ska hämta min överläkare så ska hon också få känna!" Typiskt min tur, eller?

Nej, jag stannar såklart inte kvar, jag ger dom en timma ungefär innan jag tycker att mina telefonspel är tråkiga och tar mig tillbaka till praktiken. Lugnet sköljde över mig på vägen tillbaka. Inget är trasigt, nytt knä och det krävs nog en del innan det går av!

1 Mars

Besök hos sjukgymnast. Man känner sig alltid starkare när man går hem efter sjukgymnasten. De kanske har hemliga superkrafter?

Hursom så är mitt kommande fokus i 2 veckor att sträcka i knäleden och väcka musklerna runtomkring den. Sen ska jag försöka ta mig runt utan kryckor. Det blir en utmaning, utan muskler så sticker knäleden bakåt, för att inga lårmuskler bromsar, så när det händer gör det lite ont!


Annars då?

Sjukgymnast 14 Mars, Återbesök hos läkare 16e och den 17-19e så är det regiodomarutbildning. Ska bli kul att se alla igen, tråkigt bara att jag inte kan vara så aktiv.. Kanske kan cykla lite i alla fall?

Nu kommer det bilder på knäet

...............

..................

..................

Likes

Comments

En vecka har gått sedan jag fick träffa min nya läkare i Stockholm. Hemma kunde man inte garantera operation före Mars månad, ingen idé att chansa tänkte jag och ringde till Capio Artio Clinic.

Fredag 13 Januari
Tog flyget till Bromma å sen buss, tunnelbana å pendeln till Sophiahemmet. För å vara en del byten så tycker jag ändå att det var väldigt lätt och smidigt att hitta. Tog en lunch innan doktorsbesöket.

Väl hos doktorn så pratade vi lite om mig och mitt knä. Hur det skulle bli med rehabilitering och framtida göromål. Han klämde lite på knäet och påpekade att för å få en "snabb" rehabilitering va det väldigt bra om jag kunde träna upp musklerna i vänstra låret, som var något mindre än de i höger. Detta skulle skynda på, eller rättare sagt förbättra rehabiliteringen. Det säger sig självt egentligen, har man goda förutsättningar innan operation har man större chans att bli frisk fortare. Vi fixade med lite mediciner och ställde mig i kö med förtur plus att jag blir inringd om det skulle komma en avbokning någon dag. Realistiskt sätt så trodde doktorn att jag skulle bli opererad närmare februari.. Känns väl så där men men.. vissa saker kan man inte styra över...

Kände mig lagom nöjd efter besöket, inget fel på läkaren alls och han var väldigt rakt fram. Jag gillar sånt, inget fiffel när jag vet vad som komma skall utan rakt på sak helt ärlig. Som doktorn jag hade i Umeå, lovar inget utan säger som det är och vilka utfall en operation kan ge.

Doktorn i Sthlm trodde att om jag tränar inför operationen, kör rehab varje dag noggrant och bra så skulle jag vara frisk 6 månader efter operationen.
Det svider i magen när jag tänker på det, hade så mycket roligt å se fram emot den här bandy-säsongen och sen kommande fotbollssäsong.. Men som en god vän sa så har jag väldigt bra med tid att inte bara träna upp kroppen igen utan även min mentala muskel, psyket.

Fredag 20 Januari
Väntar spänt på att dom ska ringa från Stockholm och säga att dom har en tid dagen efter, så jag får bli opererad.
Har kommit igång med mitt schema igen jag hade innan jullovet. Cyklar och styrketränar.
Skolan är inne på sista terminen och i full gång med praktik och plugg inför NKSE, lite läskigt faktiskt. Samla all kunskap jag har och ta mig igenom provet helt enkelt.
Siktar på min kandidatexamen och legitimering i Juni.
Gäller att få bollen och rulla ordentligt för att hålla igång både knäet och skolan.

Nu kör vi! 💪🏽

Likes

Comments

2009.. det är ett tag sen.. drog av mig främre korsbandet på vänster knä.. första gången... då i samband med ett hopp för att nicka en boll, hamnade snett på foten och knäet fick hela tyngden över sig.. drog det i mars och blev opererad samma år i oktober..

Nu 7 år senare, händer det igen av en riktigt löjlig anledning - en passning på träning, fastnar i konstgräset med vänster fot och hela knäleden vrids om som den rent anatomiskt inte är skapt för..

Skadad 27 September, första läkarmötet och skelettröntgen som inte visa några frakturer samt att min skruv från tidigare op satt där den skulle.

6 Oktober andra läkarmötet där vi bestämmer att jag ska pröva vad som funkar och inte fram tills vi vet riktigt vad som är trasigt

MR 11 Oktober... ca 2 veckors väntetid på svar (!?)

Gick ca 2 veckor med kryckor för att minska svullnaden och började, 14 Oktober, med cykling och lätt styrketräning vilket kändes bra.

Började köra bil igen efter 3 veckor och ta trapporna uppför, nedför gick mindre bra..

25 Oktober, har betat av 6 cykelpass á 30 min och det är mitt tredje läkarmöte där det konstateras efter MR-bilderna att jag slitet av allt vad knäled heter i vänsterknäet.

Står på skridskor och kan åka hyfsat bra 28 Oktober, hinner dock inte med i spelet som jag och min domarcoach vill plus att det hugger till lite lätt vid frånskjut.. jag kliver av och slår fast att denna säsongen är förlorad..

Börjar gå i trappor både upp och nedför ca 6 veckor efter skadan.. Har under dessa sex veckor betat av 6 cykelpass á 30min, tränat lite lätt hemma på vardagsrumsmattan - kontrollerade övningar för böj och sträck i knäleden samt stabilisering av höften..

CT-undersökning 15 November

Specialistläkarundersökning 26 November, totalt 8 cykelpass, vi konstaterar att oavsett om jag opererar mig eller inte så är min framtid ett frågetecken.. främre korsbandet som bortblåst, menisken som en trasig pepparkaka, broskskador på både ledhuvudet och ledpannan, inre ledbandet utdraget och patella ligger inte centralt..
Operera - blir stabil, kan åka skridskor men kanske inte kan springa
Inte operera - ostabil, kanske kan åka skridskor men kanske inte kan springa
Det känns som ett "Blunda-oledoledoff"-scenario...men vi bestämmer oss för att operera

29 November ringer till operationsplanerarna och frågar hur en operation ligger till i tiden, inte så ljust för min del förklarar hon så jag får numret till en klinik i stockholm och kollar om de kan operera mig före Mars, då kanske bandysäsongen är räddad i alla fall tänker jag i mitt stilla sinne.. "Vi kan inte lova något" säger hon i telefon "Men realistiskt sätt säg...tidigast i Januari"

6 December får SMS om att de fått min journal med bilder och tidigare operationsberättelser.. nu är det bara att vänta..

9 December, har sedan skadan och fram till idag avverkat 20 spinningpass.. de senaste tre veckorna 4pass/vecka, jag går normalt upp och nedför trapporna, jag har ingen smärta i knäet förutom när jag belastar i trappen, ingen svullnad...

Nu går jag i väntans tankar och håller alla tummar och tår för att jag ska få en operationstid före jul..eller mellandagarna kanske? så att jag är på banan igen i Juli efter rehabilitering.. Mycket tankekraft går till att hålla mig själv på banan, inte fastna i diket utan göra det jag kan för tillfället - cykla och hålla huvudet i schack..

Ska under kommande vecka ta upp styrketräning mer aktivt och träna lätt i maskin..börja utan vikter och jobba mig uppåt..ju mer muskler desto bättre förberedd inför operation och kommande rehabilitering..

Hejja mig! #gealdrigupp

Likes

Comments

Ibland behöver man sånna här dagar. Du går upp någon eller några timmar senare än du brukar, pyjamasen är dagens klädsel, skrivbordet med färgpennorna och målarboken håller ditt fokus, i hörlurarna spelas en film som du sporadiskt gluttar på, du har sett filmen förr så det blir som att lyssna på en ljudbok, olika karaktärer och röster medan bilder av olika scenarion spelas i ditt huvud. En grå dag helt enkelt.

Utanför smattrar regnet på rutorna, dina batterier laddas under den här dagen. De som får dig att fortsätta kämpa även om det är stressigt på jobbet, även om det är mycket att ta in innan tentan. Batterierna som håller dig i schack tills nästa kaffekopp eller nästa måltid, de behöver laddas ibland och då är det bara att sjunka in i den stunden, låta den värma dig som en varm filt, så att du kan vakna upp från "power-napen" utvilad och redo för nästa uppdrag.

Ibland behöver man en grå dag..

Likes

Comments

Min bil heter Snigel. Jo, det är enklare så, att komma ihåg regnumret för mig - "SniGeL". Något jag råkade nämna vid besiktningen och killarna som jobbade där skrattade gott åt det. Kul att man kan göra någon glad i alla fall!

Vi bytte däck på honom idag, Snigel alltså. När vi sen kom till macken för att fylla på luft så läckte ena bakhjulet, ventilen ville inte vara med. Letade panikartat på telefonen efter en verkstad som hade "Lördags-öppet", hittade en däckfirma. "Självklart har vi Lördags-öppet!" stod det på dörren när jag klev in i deras reception.

Tidigare idag hade min vän Elin nämnt att det ligger något i namnet "Johan", det är speciellt, troligen mest för att båda våra sambos heter så. Mekanikern som lite snabbt och smidigt bytte en lite grej i ventilen, hette Johan. Ödets ironi eller vad?

Så nu mår man igen, Snigel mår bra och behöver bara kollas (läs "kosta pengar") när det är dags för tankning. Vinterkängorna är på, gått igenom besiktningen efter lite service så nu är det bara tuta och köra!

Dagen har för övrigt inte gett så mycket mer, regnat och varit kallt har det varit mest hela dagen. Sitter här med min kaffekopp, lyssnar på musik och gör mig beredd att ta tag i plugget, hoppas på att koffeinet kickar in snart..

Likes

Comments