Insamling!

Just nu gör vi tjejer ett projekt i Ocean View, ett socioekonomiskt utsatt område utanför Kapstaden. Ocean View är ett samhälle som lider av stor drog- och gängkriminalitet. Skottlossning mellan gängmedlemmar, där vissa är så unga som 13 år, är inte någon ovanlighet. Inte heller att droger säljs till barn i 7-8 årsåldern. Våld, missbruk och övergrepp är vardag för dessa invånare.

Vi har valt att praktisera i en organisation som heter “Open Door, Child Safety Center”. Deras huvudsyfte är att hålla barnen borta från Ocean Views gator då det minskar risken för en ogynnsam utveckling och i längden faktiskt kan rädda liv. Här arbetar utbildade socialarbetare för att skapa en trygg frizon som ger barnen rum för lek, skratt och utveckling. Barnen får också genom samtalsgrupper möjlighet att bearbeta de traumatiska förhållandena de lever under. Utöver detta har även Open Door ett stående projekt där de lagar näringsrik mat och delar ut portioner till över 600 barn dagligen. Ett oerhört viktigt bidrag, då just mat inte är en självklarhet för alla barn här.

Efter de veckor vi praktiserat på Open Door har vi fått lära känna dessa fantastiska barn och vill nu ge något tillbaka till dem. Det är här vi behöver Er hjälp!

Open Door drivs under knappa resurser där den dagliga verksamheten i lokalen har högsta prioritet. Med ert stöd kan vi få en möjlighet att ta med barnen utanför Ocean View. Efter samtal med barnen är biobesök det som framkommit som högst på önskelistan. Att gå på bio kanske inte är något särskilt för oss, men för dessa barn skulle det vara en oerhört betydelsefull upplevelse. Hjälp oss att uppfylla denna önskan! Utöver barnens önskemål hoppas vi även kunna bidra till Open Doors framtida arbete.

Så håll utkik! Vi kommer dela med oss av bilder för att visa hur era bidrag används.

Märk ditt bidrag med “GÅVA”

Swisha till +46705220006 (Hanna Ekelin)
eller överför till kontonummer :
8480-6, 964 372 453-8

SWISHA 😊Tack! ❤

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Igår var vi, plus 6 st 2-3 åringar, på en dockshow. Ja, ni läste rätt! En dockteater, med handdockor, som ska fungera som terapi för små barn. Det var kanske ingenting för oss och själva innehållet i teatern kan man ju diskutera... men jag kan verkligen förstå idén om terapi för barn. En mycket intressant metod. Det ska fungera som en lugnande metod där barnen kan anförtro sig till dockorna och får lättare att öppna upp sig. De använder ofta dockorna på barnsjukhus. Då barnen pratar med dockan som sedan berättar för den vuxne. Det blir inte lika seriöst och själva atmosfären lättas upp. Jag som själv spenderat en stor del av min barndom på sjukhus kan verkligen förstå den metoden. Jag hade älskat det!

I samma byggnad och runt om låg en förskola/skola som fokuserade på ”naturliga aktiviteter”. Barnen har egna trädgårdar där de får lära sig att arbeta med händerna, odla grönsaker och växter. De bygger mycket med stenar och kottar osv. En helt fantastisk skola enligt mig. Allt man kan lära sig av naturen är ju fantastiskt!

Likes

Comments

Ett inlägg som en av mina kompanjoner skrev igår fick mig att få tårar i ögonen. Att få uppleva allt detta tillsammans med 6 andra och att vi har varandra känns så viktigt! Var bara tvingen att kopiera en del av texten (med lite justeringar) till bloggen.

Igår, Mitt på ljusa dagen, var det skottlossning utanför en av våra praktikplatser. 3 av oss befann sig mitt i kaoset. Rädslan för att vara på fel plats vid fel tillfälle känns inte helt obefogad i den här stadsdelen. För oss är den här typen av obehag endast för en kort tid av våra liv men för människorna (och för barnen!) i Ocean View är detta vardag, kanske på livstid.

Ingen vistas utanför hemmet efter kl. 18. Det senaste året har två barn dött av misstag vid gänguppgörelser. Under ett hembesöken igår, som Simon, jhon och Chatrine gjorde, var det ett av barnen som sett sin pappa blivit skjuten rakt framför ögonen och nu behövde rehabiliteringsvård. I perioder är militären ditkallad för att få bukt med drogerna och kriminaliteten, eftersom polisen varken har resurser eller nog respekt för att klara uppgiften.

Den näringsfattiga maten (nudlar, majsgröt, chips, kakor, godis) som många av barnen lever på och faktum att en del springer runt utan skor i lera och glassplitter (och använda kanyler!), blir lindrigt jämfört med allt våld och den otrygghet som finns runt dem. Det är en grym verklighet som utspelar sig här nere, där knarket är en stor del i varför det äger rum. Knark säljs även till barn, i så låg ålder som 7-8 år.

Ändå så lyckas de här människorna visa sån utstrålning, värme och livsglädje. I fredags var det Fun Day med friidrottsaktiviteter för barn med funktionsnedsättning (stafett, 800m, 60m, säckhoppning m.m.). Musik, dans och en hel skola som publik blev fantastiska spontana inslag under den här dagen. Det här folket och deras varma kultur är, inte helt oväntat, överväldigande!

Likes

Comments

Inatt har jag haft den brutalaste magsjukan jag varit med om. Jag hade sådana kramper i magen så jag önska att jag bara skulle sluta andas där ett tag för att inte tala om illamåendet och kallsvettningarna. Bröt ihop totalt.

Det är sjukt vad man kan bli liten och ynklig vid sådana här tillfällen. Det enda jag ville var att ha mamma här och slippa hostelet med en massa människor. Samtidigt som jag hade otroligt förbannat ont kände jag mig jobbig och töntig! Kändes som jag överdrev och borde ha klarat mig själv, men kunde verkligen inte. Fick panik och blev rädd.

Jag vill därför hylla mina fina vänner samt Peter inatt! Hanna satt uppe med mig hela natten, smekte min rygg, bara för att kolla till mig. Helt fantastiskt! Peter var extremt orolig så han ringde sjukhuset och åkte mitt i natten för att hämta något som kunde lindra smärtan . Det hela slutade med att jag somnade av utmattning, på den offentliga toan, ända tills Hanna förflyttade ned mig.

Jag mår bättre nu men har fortfarande lite lätta kramper och är utmattad. Håller mina tummar och tår korsade för att dagen blir bättre än natten.

Likes

Comments

Visste ni att i Sydafrika lever de just nu människorna under nivå 5 av vatten. På grund av bristen på kraftigt regn under de senaste 5-10 åren kommer det befintliga vattnet att räcka fram till den 8 mars 2018. Efter 8 mars kommer det knappt att finnas något drickbart vatten från kranarna kvar. När man duschar är det ofta max 2 min per person, det är 5 spolningar i toan per peson som gäller om dagen. Varje överträdelse av dessa restruktioner innebär att dagarna av rent vatten kortas ned. Regnperioden för Sydafrika är slut och moder naturs hjälp kännas långt borta..

Så till min poäng i detta inlägg, FAN VAD BRA VI HAR DET I SVERIGE. Ta aldrig något för givet! Tänk på vattenbristen när ni står i duschen, i varmvatten, 15 min på morgonen, 10 min på eftermiddagen och 20 min på kvällen, ofta bara för att det är skönt...

Var liten hjälp eller stöttning som görs, till organisationer eller på egen hand osv gör skillnad!

Likes

Comments

Idag har det varit fullt upp. På morgonen fram till lunch var vi hos MamaLucy. Är helt förundrad över hur alla dessa små barn kan vara, dag ut och dag in, på ca 19kvm och dessutom få det att fungera. Det är tack vara MamaLucy! Vilken tant alltså! Ett sådant stort hjärta borde var enda människa ha. Att hon får pli på ca 30 barn är beundransvärt. Hon får dem dessutom att vara helt tysta och lyssna. Dessa barn är alltså 1-4 år gamla. Helt fantastisk!

På eftermiddagen var vi vid ”vårat projekt”. Herregud vilken utmaning! Ca 30 barn/ungdomar, som alla, vill ha uppmärksamhet, tänjer på gränserna, testar oss och älskar att göra tvärt emot vad en säger. Jag måste dock ge oss en klapp på axeln. Trotts att vi gick från att ha 12 barn ena dagen till 30 nästa så lyckades vi ta oss an uppgiften och ändra planen så att det blev en bra eftermiddag. Vi får se det som ett gott tecken att rycktes spridit sig och fler barn vill komma.

De vissa barn berättar är så långt ifrån våran verklighet så att det är svårt att förstå. Idag berättade en liten kille att hans farbror blev skjuten i huvudet när han var på väg hem från jobbet bara några gator från där vi befann oss.

En annan unge har en mamma och en pappa som går på starka droger. De har 7 barn samt att pappa har ett annat förhållande där de också finns 7 barn i hushållet. Barnen blir ej omhändertagna som de borde, helt förståeligt, och pappan var väldigt hotfull. Att han får ha hand om alla barn och har vårdnaden är ett under!

Ont i hjärtat är vad man får av att få höra och se sådant här..

Det man får glädjas av är att de flesta barnen är så himla goa, glada, fulla av energi och ser lyckliga ut trotts omständigheterna!

Likes

Comments

Barn eller egentligen alla människor oberoende på om du är liten, stor, smal, bred, lång, kort, homosexuell osv SKA du kunna känna dig trygg vart du än befinner dig i världen! MEN verkligheten är långt ifrån trygg.

Här finns ett område, ganska nära där vi bor, som är otroligt kriminellt, fattigt och farligt. På grund av alla oroligheter i området blir det svårt för barnen att känna sig trygga. Många får inte vara ute efter skoltid och leka vilket betyder, enligt mig, att barnen hindras en aning från att vara barn. De krävs att de alltid ska vara på sin vakt, de ska helst inte leka ute, som de borde få göra osv.. så ska det inte behöva vara!

Det finns dock vissa supermänniskor som arbetar dagligen med att få barnen att må bra och få vara barn! Både socialarbetare men mest frivilliga arbetar med detta projekt. Ett projekt ligger i en lokal på området och lokalen fungerar som en trygg punkt. Hit kommer barnen och får hämta gratis mat efter skolan, de blir som en fritidsgård på eftermiddagar och de får träna på föreställningar som görs vissa dagar om året. Varje fredag finns det tider uppsatta för olika grupper med barn/ungdomar som kommer och pratar om alla de traumatiska upplevelser de vart med om. De får hjälp och stöd från socialarbetaren. Väldigt många av barnen är i stort behov av att prata, uppmärksamhet och hjälp, framför allt av att prata, få berätta om deras upplevelser och hur de ska hanteras. Eller bara få känna att en vuxen finns där och lyssnar. SÅ VIKTGT!

Igår fick jag och 3 av mina kompanjoner ett första jobb (parktikjobb). Uppdraget är just i det projektet som jag skrev om ovan. Varje eftermiddag, den här veckan, ska vi befinna oss där för att undersöka vad barnen/ungdomarna är intresserade av och vad de vill åt för kunskap. Sedan ska vi, varje torsdag, ha en grupp med ungdomar(de som vill), de ska få komma till projektet och vara med oss. Vi kommer att hålla i olika workshops och lära dem bl.a. om rättigheter, vilka skillnader de finns i deras ”värld” mot våran samt bara lyssna och få dem att känna sig värdefulla. De kommer ske ett utbyte mellan oss och dem. Vi kommer förmodligen lära oss mer av dem än vad de kommer lära sig av oss men de återstår att se. Ska bli himla intressant och roligt i alla fall!

Idag ska vi ha en planeringsdag fram till vi ska ta oss till projektet för att umgås med barnen/ungdomarna.

Önska oss lycka till!

Likes

Comments

Igår startades dagen med en underbar brunch i solen innan vi kollade in Robben island. Nelson Mandela satt fängslad där i ett antal år samt andra fångar, på grund av att de va motståndare till apartheid. Var man emot regeringen skulle man isoleras, och vart är inte då bättre än en ö mitt på havet.

Det var häftigt att få ha sett vart Mandela befann sig och hur ön såg ut. Dock var turen världens turistfälla. Guiden, som var en gammal fånge, var inte super duktig på engelska, så vi förstod inte många ord.. vi åkte en kort tur på en buss sedan gick vi en kort tur runt celler. Det var allt. Det mest intressant var att vi fick se en sjukt äcklig orm, en sköldpadda och lite pingviner, då kanske ni förstår vilken nivå det var.

Resten av kvällen spenderade vi tjejer med drinkar och god mat med utsikt över havet. Helt fantastisk!

Likes

Comments

Visste ni att många afrikaner lägger de få pengar som de har på att köpa och rusta upp fina bilar eller så köper de och säljer droger samt dricker alkohol för pengarna. Detta prioriterar de alltså framför sina barn. Många prioriterar alltså bort att ge sina barn möjlighet till en god miljö att växa upp. Vilket kan leda till att barnen själva svälter, börjar sälja droger eller prostituerar sig..

Utnyttjande och överfall så som bl.a. våldtäkter, misshandel och prostition är ett vanligt förekommande i vissa områden här i Sydafrika. I de allra värsta fall prostituerar sig kvinnan för att sedan ge pengarna till mannen för att han ska kunna köpa droger till sig själv. Att bli utnyttjad sexuellt av sin egen far eller bror är också något som förekommer, det är mer vanligt än vad man skulle kunna tro.

Vi fick höra av en före detta missbrukare att det enda sättet att komma bort från droger är att dö eller hamna i fängelse.

Hemskt!

Likes

Comments

Visste ni att i Sydafrika kan en klass bestå av ca 60 elever på en lärare. I Sverige går lektionerna ut på att lära ut olika ämnen för att förbereda eleverna för framtida arbeten och utmaningar. Här ligger fokus mer på disciplin och lydnad. En tanke, enligt mig, är att det måste vara svårt för en lärare att hantera 60 elever om det inte finns disciplin, tiden räcker då inte till för att undervisa.. skolorna har mycket sällan tillgång till kuratorer, Psykologer eller skolsköterskor trotts det otroligt stora behovet av just dessa professioner. Tanken är att en socialarbetare kan ha ansvar för 60 olika skolor vilket låter som, enligt mig, en omöjlig uppgift. Trotts denna ”omöjliga” uppgift ser verkligheten inte ut så utan skolorna har ofta inte ens tillgång till en enda socialarbetare. Har man tur finns det frivilliga, volontärer, som är villiga att hjälpa till ibland..

På skolor där elever med särskilda behov kan en klass bestå av 15 elever, alla med olika behov och med ett stort spann på funktionsnedsättning. Klassen har ofta bara en lärare. I Sverige är tanken att det ska finnas hjälplärare, assistenter eller speciallärare för alla elever med speciella behov men här finns inte i närheten av den tillgången. Det är ytterst sällan det finns tillgång till en hjälplärare i en utav klasserna.

I klasserna talar eleverna ofta tre olika språk. De pratar afrikan, engelska och xhosa. Läraren undervisar i engelska men sedan får den eller de elever som kan översätta göra det under lektionstid. Jag har svårt att tro på att det skulle fungera väl i Sverige..


Likes

Comments