View tracker

Jag sov förvånansvärt bra i natt. Somnade lätt igår, vaknade inte en enda gång, har inte vridit mig konstigt och inte drömt någon mardröm. När jag vaknade hade jag däremot väldigt ont, all smärtstillande var inte längre påverkande. Vid uppvaket igår hade jag inte alls så ont men nu känner jag hur stor påverkan morfin har. Vad jag än gör så gör det ont. Att bara ligga still i sängen gör ont trots att jag har is på knät. Jag mest ont i baksida lår och på insidan av knät. Detta är väl egentligen inte så konstigt eftersom ortopeden tagit en sena från låret och gjort om den till ett korsband genom blandannat insidan av knät. Ibland kliar det typ också...? Det kliar lite lätt vid stygnen och sen tror jag att jag har ett väldigt stort blåmärke på smalbenet. Strumpan jag har på mig nu ska vara på i två veckor men jag tycker att det är bra, känns typ lite tryggt med den där.

Att göra rehabövningarna gör mycket ondare än vad jag trodde. Jag vaknade runt elva och tog smärtstillande runt halv tolv, vid två gjorde jag mina rehabövningar, det gjorde så ont..! Jag fick ta ännu en tablett vilket gjorde det lite lättare men rehaben gör fortfarande väldigt ont. Att vicka på foten och att hitta lår muskeln går okej men när jag ska lyfta benet, böja och sträcka gör det väldigt mycket ondare.

Jag mår inte illa längre vilket är skönt har bara ont och är trött men det är det enda. Ska göra rehaben tre gånger om dagen, har gjort den en gång idag så nu är det dags för en andra gång.

// Linn

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Vaknade halv sex, tog ännu en dubbeldusch och sedan satte jag mig i bilen för att åka till sjukhuset. I bilen lyssnade jag på musik och var i övrigt ganska lugn. Alla kompisar sov eftersom det var så tidigt på morgonen vilket jag tyckte var skönt. Då behövde jag inte prata om operationen utan hade bara tanken på att det äntligen var dags. Nervös var jag ju ändå. När vi åkt upp till våning 3 fick jag ett armband med mitt namn och personnummer. Sedan träffade jag en sköterska som frågade en massa frågor och gav mig nya kläder. Efter att jag gått på toa, tvättat knät, och bytt om träffade jag en massa folk. De målade på mitt högra ben så att de visste vilket ben som skulle opereras. Jag fick dropp, träffade all personal och svarade på massa nya frågor. Jag kommer ihåg att jag skakade i hela kroppen när jag träffade ortopeden, om det berodde på att jag var nervös, att jag frös eller att jag var rädd vet jag inte, tror att det var en blandning av allt. Att jag frös är jag dock säker på, innan jag kommit in i operationssalen fick jag två täcken. De hade värmt upp två mjuka täcken jag kunde värma mig under vilket var det bästa på typ hela dagen haha.

Inne i operationssalen pågick massa olika moment samtidigt. Det var minst fyra personer i rummet som hade fullt upp med olika saker. Knät ställdes in i rätta vinklar, blodtrycket mättes, någon förberedde sövning osv. Det sista jag kommer ihåg från operationen är att jag fick syrgas och att jag tittade upp i taket en kort stund, sedan somnade jag. Sövningen var en sak som jag tänkte på en del innan operationen. Jag var rädd för att jag inte skulle somna och att de skulle börja operationen medan jag var vaken. Men det hade aldrig gått, sköterskan satt och höll koll på att jag sov gott under hela operationen.

Knappt tre timmar senare vaknade jag. Jag vaknade upp i en helt ny miljö, på uppvaket. Det jag vaknade av var alla röster i salen, alla sköterskor och andra nyvakna patienter. I början hörde jag bara allt runt omkring, jag såg ingenting eftersom jag inte orkade hålla uppe ögonen haha. Mamma var inte där när jag vaknade men hon lyckades komma dit ganska fort. Smärtan jag hade när jag vaknade var ungefär samma smärta som vid skadehändelsen. Jag kunde inte lyfta benet, lägga mig på sidan eller röra mig som vanligt. Smärtan var dock något jag räknade med, jag visste att jag skulle ha ont trots att jag fått smärtstillande.

När jag kunde hålla ögonen öppna åkte jag in på det första rummet igen. Där fick vi mat. Godaste mackan jag ätit!, inte för att det var en speciell macka utan för att det var mat haha törstig hade jag också varit ett tag då. Jag piggnade till och kunde använda min mobil, sedan kom pappa och till sist träffade vi en sjukgymnast som visade mig övningar jag skulle göra. Övningarna i sängen gjorde lite ont sedan skulle jag även testa att stå upp, det var lite snurrigt. Jag satte mig på sängkanten och håll hårt i sängen för att stilla allt som snurrade. Det kändes som att jag satt på en båt i ett hav med mycket vågor. Jag var uppe och gick med kryckorna vilket faktiskt var lite kompilerat, har inte riktigt fått in tekniken än.

Här hemma har det gått bra. Att ta sig upp för trappen var inga större problem, det tog bara lite längre tid än vanligt. Att jag mår illa, är trött och har ont är inte så konsitigt. Dock tänker jag inte heller riktigt på att jag faktiskt opererat mig och att mitt knä inte är likadant längre. Jag gör saker som gör skitont (!) för att jag "glömt av" att jag opererat mig.

Men nu är det äntligen gjort. Jag har ont, är illamående och trött men detta är så mycket bättre än veckorna från det att jag skadade mig, 17 Augusti.

Kram Linn.

Likes

Comments

View tracker

Det har gått 15 veckor sedan jag skadade mig och nu är det dags, imorgon opererar jag mitt korsband. Mycket har hänt under dessa 15 veckor och det enda jag vill nu är ett avslut på allt. Jag är lite nervös inför imorgon men det tror jag att de flesta är inför en operation. Egentligen är det detta jag längtat efter, jag har längtat efter att få börja om och imon får jag göra det. Klart att det kommer vara jobbigt, jag kommer ha ont och vara irriterad på att jag inte kan göra saker själv men sen, efter ett antal månader kommer jag kunna leva som vanligt igen, på det sättet som jag vill. Under den senaste veckan har jag haft något att göra varje dag vilket fått mig att inte ha tid till att tänka. Jag har alltså inte haft tid till att oroa mig vilket är väldigt skönt.

Imorse innan skolan och nu på kvällen tog jag en dubbeldusch. En dusch som är bakteriedödande och skyddar mot inflammationer efter operationen. Jag löddrade in medlet i håret fram till att jag kunde sätta upp det med skummet även kroppen var täckt av skum innan jag sköljde av mig allt. För att verkligen vara säker på att jag tvålat in hela kroppen så tittade jag på spegelbilden i vår balkongdörr. Det gjorde det väldigt mycket lättare att se att man verkligen tvålade in hela ryggen. Nya sängkläder, kläder och en massa handsprit är andra saker som tagits fram ikväll.

Imon är allt äntligen över, imon börjar jag om.

GN/Linn.

Likes

Comments

Det har gått sju veckor sedan jag skadade knät. Nu sju veckor senare har jag fått diagnosen körtelfeber och "skyhöga" levervärden. Ett normalt levervärde ligger på 0,4 och 0,7, mina värden ligger på 3,7. Läkaren sa att han aldrig sett så höga värden..., det kändes ju väldigt bra. Levern gör många olika saker för att hålla kroppen frisk. På grund av mina värden orkar jag inte lika mycket, jag blir liksom andfådd och hör pulsen i huvudet bara jag går upp för trappan. När jag sedan är frisk kommer jag inte få träna på en månad. Hur lång tid det är kvar tills jag är frisk vet vi inte, vissa har körtelfeber en månad medan andra kan ha i två, tre månader. Det positiva är dock att man bara har det en gång i hela livet.

När jag sedan blivit frisk ska jag opereras. Jag ska operera mitt korsband och kanske min yttre menisk, det är oklart. Efter operationen kommer jag inte riktigt kunna leva som vanligt då heller. Det kommer bli en resa, tror inte riktigt att jag fattar vad allt innebär än.... har bara fått känna på vissa saker.

Likes

Comments

Igår åkte vi upp till Uddevalla för att fira påsk med farmor och farfar. Först åkte vi till farfar och sedan fortdatte vi till farmor där vi även sov över.
Idag åkte mamma, farmor och jag till Stenungsbaden för att besöka deras spa. Fruktbuffé, bastu och pool i olika typer och havsdopp i knappt fyra grader hann vi blandannat med.
Vi fick även en bricka med kräm och skrubb som vi behandlade oss själva med i olika bastur och bad.
Till lunch åt vi sedan varsin jättestor räkmacka som jag inte ens orkade äta upp men glutenfri var den iallafall!
En väldigt skön och avslappnad dag som behövdes efter alla prov. Kram!


  • 68 readers

Likes

Comments