Header
Gravid, Zoe, Min förlossningsberättelse

Natten till Måndag den 6/11 kl 00.30:

Jag hade gått en vecka över tiden och bara väntade på att något skulle hända. Jag låg i sängen och kände plötsligt som att det rann till i mina trosor - något rejält. Mycket flytningar har man när man är gravid och speciellt i slutet, men jag bara visste att detta var någonting annat. Jag sa till Noah att jag trodde det var vattnet som hade gått, men jag var osäker och skulle sova vidare. So I did.

Måndag den 6/11 kl 10.00:

Jag ringde till Sös på morgonen på måndagen och rådfrågade och fick prata med en ganska otrevlig kvinna som bara avfärdade min teori. Under dagen var jag ute på en promenad och när jag kom hem igen så fortsatte det att bara rinna. Det kom i omgångar (som flytningar) men när det kom så kändes det som att det var att jag kissade på mig. Satt i soffan och sa till Noah "det är som att jag kissar, detta måste vara vattnet?". Men eftersom att jag hade blivit avvisad av kvinnan i telefonen så väntade jag inte förrns dagen efter med att ringa tillbaka, jag ville se om det fortsatte. Vilket det gjorde.

Tisdag den 7/11:

Jag ringde tillbaka till SöS och fick en tid för en kontroll kl 15. Väl på SöS fick jag såklart träffa den otrevliga kvinnan jag pratat med dagen innan i telefon. Utan att ställa frågor eller låta mig beskriva mängd, färg, osv på det som kommit ur mig så avfärdade hon min teori igen. Hon gjorde en kontroll och eftersom att det inte kom något ur mig just då så sa hon att det inte var vattnet. Jag fick även göra ett ultraljud och ultraljudsbarnmorskan sa "Det finns vatten här, så allt har ju i så fall inte gått, men det är jättesvårt att avgöra för oss." Så jag fick åka hem. Väldigt frustrerande. Min intuition visste att det här var vattnet, även fast två läkare hade sagt att det inte var det. Eftersom det nu hade gått mer än 48 timmar sedan det började och inga värkar hade kommit igång så kunde det vara en stor infektionsrisk för bebisen om hon inte kom ut...

Onsdag den 8/11:

Kl 10.30 hade jag ett besök hos min barnmorska för en v.41 kontroll. Jag hade känt av pyttelite känningar i svanken så väl där frågade jag om hon inte kunde göra en kontroll på mig och se om jag hade öppnats något och när hon gjorde kontrollen så sken hennes ansikte upp som en sol: "Linn, din livmoderhalstapp är helt utplånad och du är öppen 3 cm. Det blir nog en bebis idag!" Jag som inte ens haft ont blev så himla glad och förvirrad och ba "Jaha vad kul!" Gick ner till Noah i bilen och berättade att jag var öppen 3 cm. Hans reaktion var lik min: "Fett kul, ska vi dra och käka lunch?" haha. Tror verkligen ingen av oss fattade att det var dags. Så vi åkte till Bromma Blocks och käkade lunch och under lunchen kände jag att den där känslan i svanken kom och gick, men ingenting som gjorde ont, mest bara kändes.

Runt 13 var vi hemma igen och jag tänkte att jag skulle lägga mig i sängen med vetekudden och bara vila, så där låg jag en stund tills jag blev uttråkad och tänkte att jag skulle sätta mig på huk mot frysen. På Yogan så berättade läraren att huk-position är bra för avlastning av rygg och jag hade ju lite känningar i svanken så jag tyckte det var perfekt. Var så skönt att sitta där men plötsligt hörde jag ett plopp-ljud. "Om det inte var vattnet som gick i förrgår så var det det som gick nu" tänkte jag, men kände ingenting som rann. Gick in på toaletten och kollade. Jag tror minsann att det var en del av slemproppen som hade gått!

Klockan är runt 13.30. Nu började känningarna i svanken kännas lite mer, ungefär som en jobbig mensvärk och dessutom kom dom lite mer regelbundet så Noah började klocka dom. 1 minut värk och 2 minuters vila, 1 minut värk, 2 minuters vila. Och så höll det på. Fortfarande smärtfritt, så när jag ringde in till SöS (fick prata med en betydligt trevligare kvinna denna gång) så sa hon att jag kunde avvakta ett tag. Jag hade ju inte ens ont.

Klockan blir runt 14 och jag väljer att ställa mig i duschen ett tag mot "smärtan". Har fortfarande inte ont, men ska ljuga om jag säger att det är skönt och värmen var så behaglig mot nedre delen av magen. För nu har även känningarna börjat i magen också. Jag blev helt slut av att stå upp i duschen så länge, så jag klädde på mig. Det jobbigaste var att jag var så trött av att stå upp, men om jag la mig ner så gjorde det faktiskt ont, så jag stod hellre och var trött. Nu kom varje värk med 1 minuts mellanrum och jag ringde tillbaka till SöS. Dom tyckte fortfarande jag kunde vänta eftersom jag kunde prata med dom utan problem (andades dock väldigt tungt när en värk kom), men jag sa att vi nog kommer snart. Och vi var välkomna.

Jag ville ändå avvakta så länge jag kunde för jag vägrade bli hemskickad. Noah tyckte att jag drog ut lite väl mycket på tiden och jag ba "Men du, det jag känner nu är bara början, värkarna som kommer sen kommer vara 1000 gånger värre, det här är ingenting". Haha trodde jag ja... När klockan är runt 14.45 har jag ca 30 sekunder mellan värkarna och det börjar bli svårt för mig att göra någonting förutom att stå och ta värkarna. För även om smärtan inte var något speciellt, så var det extremt utmattande att ha värkar så tätt. Så vi åkte in till SöS. I bilen har vi värme i sätet och jag sa till Noah "Nu i bilen känns det mycket bättre, om dom skickar hem oss så sitter vi kvar i bilen på parkeringen - för här kan jag klara det ett bra tag till."

Väl framme släppte Noah av mig vid entren till förlossningen och jag stod och tog värkarna mot en lyktstolpe brevid 2 stycken byggarbetare som stod och jobbade. Kunde verkligen inte brytt mig mindre just då, men dom måste ha fått sig en syn haha.

Kl. 15.47 kom vi upp till förlossningen och jag hade så täta värkar att jag bara fick luta mig mot väggen medan Noah skrev in mig. Två barnmorskor kom och skulle hälsa och jag fick en värk preciiiis då. När värken är slut hinner jag hälsa, ta i hand och säga mitt namn innan nästa värk kom och båda barnmorskorna utbrister "Men gud vilka täta värkar. Kom med här."

Fick komma till vårt rum och här i från är allt ganska luddigt. Men omgående fick jag byta om till sjukhuskläder och dom gjorde en kontroll på mig och konstaterade att jag var 5cm öppen! Jag hade alltså gjort halva öppningsarbetet hemma utan att veta om det. Och här hade jag trott att jag skulle komma till sjukhuset och gå igenom hela värkarbetat, andas på rätt sätt, ta värkar på olika stationer och gud vet vad, men nej - allt det hade jag gjort, utan min vetskap, hemma. Fick lustgas innan jag knappt hunnit lägga mig i sängen (kl 16.00) och den var verkligen fantastisk! Jag fattade den på en gång, vilket var skönt. Vi hade turen att få ha våra barnmorskor för oss själva så dom hängde med oss på rummet, snackade skit och bara hade det nice. Ganska direkt sa dom "Vi har hört av oss till narkosläkaren och hon är snart här". Och jag minns att jag tänkte "Epidural? Jag har ju inte ens ont.." Jag hade verkligen inte ont alls när jag använde lustgasen, problemet var bara att värkarna kom var 20e sekund, så jag hann inte göra annat än att va hög på lustgasen. Så en timme efter jag kom in (kl 17) så fick jag epidural och nu försvann verkligen all smärta och jag slapp lustgasen och kunde vara fullt närvarande. Nu mådde jag ännu bättre än vad jag gjort på lustgasen. Kände verkligen ingenting och som jag sa då: "Det känns som att jag är på Spa!". Jag låg i sängen, drack gott, lyssnade på musik, snackade med Noah, snackade med barnmorskorna och bara levde life.

Kl 18.20 kontrollerades jag igen och var då öppen 6 cm. Här noterade dom även att vattnet hade gått i Måndags, precis som jag trodde och jag får antibiotika. Jag och Noah fortsätter att bara ha det nice, vi käkade middag och försökte även vila lite. Jag låg och chattade med mina tjejkompisar och la upp på instastory och hade mig haha.

Kl. 20.15 var jag öppen 7-8 cm och dom kopplar mig till värkstimulerande dropp för att öppningen ska fortsätta i samma takt. (Man får alltid värkstimulerande dropp när man fått epidural.)

Kl. 21 byter dom barnmorskor och vi fick ytterligare två jättegulliga tjejer som hängde med oss till och från. Jag testade även att stå och hänga lite på gåbordet. En av barnmorskorna lägger fram en spypåse och säger att det är vanligt att man blir illamående när barnet tränger förbi spinaetaggarna och mycket riktigt bara några minuter senare lägger jag årets största spya från ingenstans rakt ner i spypåsen. Sen mådde jag finemang igen och kunde fortsätta käka och dricka gott.

Jag tycker att tiden går så himla fort och plötsligt är kl 23.10 och barnmorskorna kommer in och börjar preppa inför förlossning. Jag har fortfarande ingen smärta men barnmorskan förklarar att jag snart kommer att börja känna ett tryck neråt och då har vi kommit in i krystfasen. Och mycket riktigt runt 23.30 så börjar jag känna trycket neråt och jag får testa olika positioner. Började med att stå på huk i sängen med överkroppen lutandes mot ryggstödet, men tillslut så somnade mina ben så då la jag mig på sidan med ena benet upp, det var den ställningen som barnmorskan föredrog och jag litade fullständigt på henne. Kl. 23.50 fick jag min första riktiga krystvärk och hela kroppen verkligen gjorde jobbet och jag bara följde med och stönande. Noah kunde inte hålla sig för skratt och jag minns att jag ba "Jaa där kom kossan i mig fram." Alla skrattade och nu konstaterade man att det var dags att krysta ut den här ungen.

Själva krystvärkarna gjorde inte ont, men varje gång hon åkte tillbaka in så gallskrek jag av smärta. Jag bara skrek rakt ut och kunde inte återhämta mig över huvud taget. Minns hur dom ba "ANDAS LINN" och jag svarade "JAG KAN INTE DET GÖR SÅ JÄVLA ONT JAG VILL INTE MER". Jag höll Noah hårt i handen, och höll tag/puttade på den ena barnmorskan och tillslut var dom tvungna att ta in en tredje barnmorska som fick hålla i mig för att jag höll på att ramla ur sängen och dom kunde inte hålla emot.

Jag hade nog gett upp om det inte vore för Noah som stod och var så extremt peppande och ropade "Linn man ser huvudet hon har jättemycket hår älskling" "Kom igen kämpa, hon kommer snart" osv. GUD vilket enormt stöd det var att få höra det. Det var verkligen han som gjorde att jag pallade. Det var så mycket kärlek i hans röst att jag påmindes om varför jag faktiskt genomgår detta.

Kl. 01.33 efter 40 minuters krystande från helvetet kom hon ut, med axlarna i tvärvidd. Det första både barnmorskorna och Noah sa när hon kom ut var "Åh gud vad stor hon är - vad bra du kämpade Linn!" och det första jag sa när hon var ute var "Jag tror jag sprack till Happaranda" hahaha. Det var både därför och för att hon var så stor (och jag är så liten) som gjorde att det gjorde så jävla ont. Men å andra sidan så kände jag endast smärta i 40 minuter totalt av hela förlossningen så jag har verkligen ingenting att klaga på.

Dom la henne på mitt bröst och sen skulle moderkakan ut, det kändes inte alls. Dom kollade även hur och om jag hade fått någon bristning. Jag hade fått en bristning på insidan, som syddes ett bra tag. Men ingenting som var allvarligt eller kommer att ge komplikationer. Dock förlorade jag 1,3 liter blod från endast bristningen vilket gjorde att vi fick åka till BB istället för BB hotellet där dom hade mig under uppsyn. Sen visade det ju sig att Zoe hade andningsproblem, på grund av fostervatten i lungorna, så vi var kvar på BB i 3 dagar tills hon och jag mådde bra.

Allt som allt så var detta verkligen en drömförlossning och jag förstod inte vart tiden tog vägen, när smärtan skulle komma och när allt det där man läst om att en förlossning skulle innehålla skulle ske. Jag hade bara det skitkul med Noah, kände ingen smärta 90% av tiden och bara njöt av stunden (fram tills krystfasen). Med det sagt - man kan verkligen inte förutspå någonting och det är så jävla häftigt.

8,5 timmar tog det från att jag lades in tills min älskade Zoe var ute och det var verkligen en magisk upplevelse ❤

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Allmänt, New in

I samarbete med Jane Kønig.

Hur fin förpackning? Älskar den lyxiga känslan.

Jag har fått äran att få beställa världens finaste Love tag smycke från Jane Kønig. Har så länge velat ha ett smycke med mina älsklingars initialer, så när jag fick chansen att beställa hem detta smycke blev jag så himla glad! Jag älskar att det är en så subtil kärleksförklaring som alltid är en nära. Man kan kombinera ihop sitt eget smycke precis hur man vill och det finns så många fina varianter på deras hemsida, både halsband, armband och hängen i guld, silver, roseguld och svart. Man kan välja olika längd på halskedjan och dessutom välja hur många hängen man vill ha. Jag har alltid haft smycken i silver så det kom naturligt att jag valde ett silverhalsband med Zoe och Noahs initialer. Hade så svårt att bestämma mig om jag skulle ha en längre kedja eller en kortare, men valde tillslut den kortare varianten på 42 cm, så är den inte lika lätt för Zoe att ta tag i när jag ammar haha ;) Det finns både 60 och 80 cm också. När jag såg smyckena tyckte jag dessutom att dom är unisex, speciellt eftersom man kan ha längre kedjor. Så passar perfekt som en present till pojkvän/pappa/vän! Nu har jag med mig mina älsklingar vart jag än går ❤ Så lycklig.

Beställ ditt eget Love tag smycke på: https://www.janekoenig.se/

Likes

Comments

Zoe

Mitt hjärta svämmar över med kärlek när jag ser den här bilden som jag tog i morse efter en sömnlös natt med en liten tjej som legat och sprattlat och levt loppan hela natten. Men vad gör sömnlösa nätter när man får titta på det där fina ansiktet?

Den här första tiden med bebis är verkligen en berg- och dalbana av känslor. Det är så mycket kärlek och lycka samtidigt som det är läskigt, en massa ansvarskänslor och förvirring.

Noah jobbar 4 nätter och jag är därför ensam med ansvaret vilket gör allting läskigare. På måndag är vi en fulltalig familj igen i 3 veckor framåt och jag vet att allt kommer kännas lättare då. Big up till min mamma och alla mammor där ute som är ensamstående och gör detta helt själva - ni är verkligen superkvinnor!

Så, första tiden med bebis:

 - Första dagarna var hon en liten ängel som inte sa ett knyst. Jag ammade var 3e timme och hon sov större delen av dagarna. Hon ville sova bredvid mig på nätterna och det fick bli samsovning även om jag tyckte det va läskigt (pga plötslig spädbarnsdöd), men det var det enda sättet vi båda fick sova.

- I torsdags tappade hon sin navelstump och jag har ingen aning om det är därför, men sedan dess har hon blivit lite mer gråtig, vill va vid tutten hela tiden och sover ingenting varken på natten eller dagen. Så senaste dagarna har varit lite tuffare och jag försöker lista ut vad det kan vara, eller om det bara är så det faktiskt SKA vara med en nyfödd? Så svårt att veta. Måste försöka bli mer självsäker i min mammaroll men det kommer ta tid känner jag.

På onsdag har vi vårt första BVC möte och jag kommer bombardera henne med frågor, allt från gråt, sömn, röd rumpa, lekar, torr hud och allt annat som förvirrar mig. Jag kan inte släppa dessa känslor av otillräcklighet. Att jag inte gör rätt. Att varje gång hon visar mista tecken på missnöjdhet så är det mitt fel. Superläskig känsla.

I övrigt så älskar jag ihjäl den här lilla krabaten. Längtar efter att se hur hon utvecklas med tiden. Varje dag är ett nytt äventyr. Det är bara att njuta av åkturen, även om det är läskigt vissa delar av den.

Hoppas ni har en fin helg 💗


Likes

Comments

Efter graviditeten

// V.39 // Idag, 1 vecka efter förlossning //

Hej på er!

Redan på BB förstod jag att min kropp skulle återgå till sin ursprungliga form ganska snabbt då magen nästan var borta så fort jag hade fött och efter varje dag försvann den mer och mer. Idag är det en vecka efter förlossningen och jag ser i princip ut som jag gjorde innan, helt sjukt vad kroppen är magisk? Jag är själv chockad över hur snabbt det gick. Det är verkligen så olika för alla och man ska bara låta kroppen ta sin tid. ❤

Likes

Comments

Zoe

Hej på er och tack för alla era fina kommentarer!

Att få ett nytt liv i sina händer är verkligen en överväldigande känsla. Det är sån enorm lycka, glädje men också ett ansvar som är så himla påtagligt. Jag älskar den här lilla tjejen så himla mycket och allt jag vill är att ge henne allt och lite till. Det Är ganska läskigt att känna så - så starkt. När hon är vaken vill jag göra henne nöjd, vill göra allting rätt. Leker jag med henne tillräckligt? Är vi tillräckligt mycket hud mot hud? Är hon med Noah tillräckligt mycket? Gör han rätt? Gör jag rätt? Vad är ens rätt? Ska vi ha rutiner? Behöver man ha det när dom är såhär små? Det är miljoner tankar som snurrar i huvudet. Får dåligt samvete om jag håller på med telefonen eller gör något annat när hon är vaken, när jag inte ger henne min uppmärksamhet 24/7. Det är inte lätt att vara nybliven mamma haha, man önskar man hade en manual för hur man ska göra.. Det är lixom som att kärleken svämmar över och man vill bara göra allt för att den lilla ska känna sig så älskad och nöjd med livet som möjligt.

Jag är SÅ lycklig med min lilla familj och att ha baby blues hör till, så jag får bara tänka efter att "det går över". Men har ni några tips, stöttande ord, att ni känner igen er så please - bring them on!

Kolla på den här lilla prinsessan, hur kan man inte vilja ge henne hela livet och lite till?

Så fort jag tittar på henne fylls mitt hjärta med så mycket värme ❤️

Likes

Comments

Gravid, Zoe

Hej från bebisbubblan!

Natten till torsdag den 9/11 kl 00.33 kom vår älskade dotter Zoe till världen. 3940 gram tjock och 49 cm lång med värdens kalufs på huvudet.

I onsdags var jag hos barnmorskan för en v.41 kontroll och då bad jag henne göra en kontroll på mig för att se om det hade hänt någonting. Hon konstaterade att livmoderhalstappen var helt utplånad och att jag var 3 cm öppen. Blev så otroligt glad! Jag har tydligen extremt hög smärttröskel och efter att ha gjort halva öppningsskedet hemma åkte vi in och med lustgas och epidural mådde jag strålande sista biten som kände som den gick på någon timme. Efter 40 minuter krystvärkar från helvetet kom hon ut med axlarna i tvärvidd (Dom ska komma ut på sidan med ena axeln men hon kom rakt fram med båda axlarna samtidigt) Inte konstigt att det gjorde så jävla ont när hon va så stor och dessutom kom ut i tvärvidd haha.

Vi fick spendera två dygn på BB då hon hade problem med andningen då hon hade fostervatten i lungorna vilket även gjorde att hon inte klarade av att amma. Efter att ha fått genomgå en massa prover, nålstick och röntgen som gjorde så ont i mammahjärtat så kunde dom konstatera att hon började bli bättre och i lördags fick vi åka hem.

Livet har verkligen aldrig känts mer komplett och vi är världens lyckligaste föräldrar till den här lilla korven. Hon är så himla snäll och har inte skrikit en enda gång. Hon gnyr lite när hon vill något, vilket 10 gånger av 10 är att äta. Undrar vem hon har fått sin aptit ifrån hehehehe ;)

Idag har jag fått tagit världens långdusch, fönat håret, klä på mig, sminkat mig och bloggat utan ett knyst, måste säga att det känns som en lyx. Har verkligen fått världens snällaste tjej. Peppar peppar.

En förlossningsberättelse och lite annat kommer att komma!


Finaste familjen kom förbi med ballonger 💕

Likes

Comments

Hej på er.

Fortfarande ingen bebis, men däremot har jag fått ett fantastiskt bud från IC Enterprises AB och Previse Skincare som jag bara måste visa upp. Previse är en unik hudvårdsserie som baseras på noggrant utvalda ingredienser från växtriket. Produkterna är veganska, helt doftfria och är framtagna för att ge huden maximal fukt, näring och skydd.

Jag har fått hem deras Mommybalm som är en återfuktande hudkräm som hjälper till att förebygga hudbristningar samt förbättra utseendet på redan uppkomna hudbristningar. Den var så len och mjuk på huden och kommer användas flitigt, speciellt på brösten nu när dom ska fyllas med mjölk och förmodligen gå upp några storlekar.

Bodymist. En superskön kroppsolja i sprayform som skyddar och stärker huden. Jag är redan besatt av denna då den även var kladdfri, så man blir bara babylen över hela kroppen. Denna är verkligen perfekt nu till hösten och vintern när kroppen börjar bli torr.

SOS Skinrescue. En salva som lugnar och läker torr och sprucken hud och passar till problemområden på händer, fötter, läppar och bröstvårtor. Den har en fuktbindande, lugnande och anti-inflammatorisk effekt och är inte skadligt för barnet vid amning. Provade denna på mina läppar och den var verkligen helt fantastisk. har en känsla redan nu att denna kommer användas flitigt här hemma!

Ja, ni hör ju? Dom här produkterna kunde inte ha kommit mer lägligt och jag är SÅ glad att jag fick hem dom. Det absolut bästa är att dom är helt parfym-fria så jag kan smörja mig med gott samvete när bebis är här. Jag har redan packa ner dom i BB väskan för jag vet att dom kommer få användas redan där.

Ni kan köpa Previse på utvalda Apoteket ABs apotek och priserna ligger mellan 275-795 kr.


Likes

Comments

Graviduppdatering

Hej!

Igår blev det ingen uppdatering, inte för att jag fött utan mer för att jag kände det kändes bättre att uppdatera idag när jag faktiskt har BF.

Känns även rätt märkligt att skriva någon graviduppdatering, bebisen är färdigbakad och ska ut för att leva loppan - när hon nu väljer att komma. Men jag tänkte att jag summerar mina tankar och känslor denna vecka.

Vecka 40:

Denna vecka har varit en berg och dalbana. Från att jag har tänkt att: Hon kommer när hon kommer, till att jag insåg att SHIT hon kan verkligen komma vilken dag som helst nu. När sistnämnda tanken slog mig så kunde jag inte släppa den och hela mina dagar gick ut på att tänka "tänk om vattnet går när jag går till ica?" "Var det där en förvärk?" "Undrar om slemproppen har gått?" osv. Tillslut blev jag helt och hållet galen. Jag mådde så jävla dåligt över att vara fast vid tanken att hon kan komma när som helst och att ingenting hände - jag bara gick och väntade. Så tillslut bröt jag ihop. Jag orkade inte vänta längre. Jag orkade inte hoppas att varje liten känning var ett tecken på att någonting skulle hända, för jag blev lika besviken varje gång. Och det handlar inte om att jag är trött på att vara gravid eller att jag inte orkar vänta - det handlade om ovissheten. Att inte veta någonting. Det kan starta om 2 minuter eller om 2 veckor och hur fan ska man förhålla sig till det? Det blev helt enkelt för mycket så jag bestämde mig snabbt för att tvinga bort alla dessa tankar och bestämma ett datum längre fram som jag tror hon kommer komma på. Så jag bestämde att hon kommer att komma på lördag den 4e november. Det gjorde att jag kunde släppa allt och faktiskt leva på som vanligt utan att tänka på att varje liten känsla i magen är en förvärk. Så nu mår jag äntligen bra igen och att BF dagen är här känns knappt relevant. Hon kommer ju på lördag ;)

I övrigt så mår jag väl bra. Inga känningar på att någonting kommer hända närmaste halvåret och jag tror minsann att jag kommer slå rekord i att vara gravid längst tid i världen haha. Jag sover bra men vaknar alltid runt 5 på morgonen och sen tar det typ 2-3 timmar innan jag lyckas somna om och kan sova 2 timmar till.. Lill-tjejen sparkar för fullt och mår huuur bra som helst där inne.

Likes

Comments

Gravid

Hej fina ni och tack för alla era kommentarer i förra inlägget!! Så spännande att läsa!

Nu sitter jag här och har lite molande mensvärk men verkligen ingenting som jag tror leder någonvart. Kommer säkert vara såhär i några dagar. Den kommer inte och går utan bara sitter i ett bra tag och sen försvinner den... suck.

Dagarna här hemma börjar bli rätt tråkiga nu. Jag har inte så mycket energi till att göra något, så blir mest att jag ligger hemma i soffan och glor. Men igår hade jag mer energi och mötte upp min fina kollega som fick en son för 2 månader sedan. Det var så trevligt att komma ut från lägenheten och träffa henne och hennes lilla bebis. Kändes helt overkligt att hålla i en sån liten plutt. Kan verkligen inte förstå att jag kommer ha min egen snart? Går verkligen inte att få in i huvudet.

Idag har jag bara vart hemma i vanlig ordning och avslutade den här dagen (rättare sagt: den här ensamma tiden på dagen när Noah är på jobbet) med jättehärlig yoga och meditation. Försöker ändå röra lite på mig här hemma så man inte bara sitter fastklistrad i soffan/sängen. Hade hoppats på härligare väder så man kunde bli motiverad att gå på en promenad, men vi får se - kanske imorgon. Kom precis på att det är FREDAG idag vilket innebär Idol! Jag bryr mig verkligen inte om Idol men om man spenderar varje dag i soffan så blir man så glad när det kommer något speciellt på TV. Så nu kan jag ju faktiskt ta mig till Ica och köpa massa skit. Det här blir en bra kväll.

När det hela väl drar igång kommer jag inte att ägna en tanke på bloggen, men lär förmodligen dyka upp något på min instastory - så följ mig på instagram: @linn.otterbeck

Vi får se om det blir en sista graviduppdatering på Måndag!

Massa kärlek till er.

Likes

Comments

Gravid

Hej på er!

Idag är det en vecka kvar till BF och jag kunde inte längta mer! Som ni vet har ju jag mått väldigt bra under hela graviditeten men dom här två dagarna har varit precis så som jag tror att man "ska" må den här sista tiden - jävligt tuffa. Har verkligen börjat känna mig tung nu och är trött och energilös. Inte nog med det så känn det verkligen som att hon ligger och skaver mot bäckenet så det gör ont att både sitta och gå. Och ligger jag ner känns det som att jag ska spy. Ja ni fattar. MEN: Nu är det snart dags för hennes ankomst och att må såhär får mig bara att längta ännu mer och bara hoppas på att förlossningen kickar igång snart. Jag har en känsla av att jag kommer gå över 4-5 dagar, men tänkte för skojs skulle att jag ska fråga er vad ni tror. Beräknad BF är alltså den 31a Oktober.

När tror ni att hon kommer? Innan BF eller efter? I så fall vilket datum?

Jag har även börjat tänka på det här med hur förlossningen kommer starta. Det kan ju verkligen hända på så olika sätt. Antingen går vattnet, vilket inte är det vanligaste. Och det hade ju vart så kul om det blev som för Margaux att det händer mitt på ljusa dagen när man är och handlar haha. Eller så händer det på natten när man ska gå och kissa typ. Vanligaste verkar vara att värkarna kommer igång först. Det kan ju också hända när som helst, men verkar vara vanligast att dom kommer igång på natten också av det jag har läst.

Men vad tror ni?

Kommer vattnet gå eller kommer värkarna komma igång? Och i så fall när? På natten eller dagen?

Om du har fött barn får du jättegärna kommentera hur det var för dig, SÅ himla kul att läsa sånt här eftersom det är så individuellt!

Snart är hon hääääär 💕

Likes

Comments

Instagram@linn.otterbeck