Yippie kay yay!

Nej det dröjde alltså inte länge innan vi var ute på vift igen. 19-20 oktober drog vi till Savage Wilderness, ett äventyrscamp. Där gjorde vi allt från klättring, kajak, standing paddle board, pilbågasskytte och nattvandring till bungy jump och river rafting. De två sistnämnda är något av de absolut roligaste jag har gjort!

Let us begin with bungy jump – jag hade då föreställt mig att kanske hoppa från en bro eller något liknande. Nej. Istället var det en 60 m hög liten lyftkrans-liknande ställning med en stege som ledde upp till en väldigt liten bur (som for the record svajade av vindpustarna). På denna stege skulle jag själv klättra upp på, och nu i efterhand kan jag säga att det var nästan värre än själva hoppet. Under fanns en flod. Väl där uppe var det en fantastisk utsikt! Jag fick stå där en stund och vänta på att personen framför mig skulle hoppa. Därefter fick jag instruktioner på hur det skulle gå till och vad jag skulle göra. Jag skulle ha armarna ut som ett flygplan och falla framåt, som ett dyk. Jag fick absolut inte hoppa med fötterna först eller ta tag i något. Väl efter första ”studset” skulle jag dra ihop armarna över huvudet tills jag slutat studsa och gunga. Så det var det jag gjorde. Jag lutade mig fram, väntade på att instruktören skulle räkna till tre, och sedan föll jag 60 m och skrek i skräckblandad förtjusning. För er som undrar så gjorde det inte speciellt ont. Det knäckte lite i ryggen, men inte farligt. Sedan när man hade slutat gunga och hängde och väntade på att en kajak skulle komma för att dra in en till strandkanten, då gjorde det lite ont i fötterna där man var fastspänd och en hel del blod rann ner i huvudet. Efteråt var jag i extas och kunde inte tro att det var sant. Jag kunde bocka av en av mina första grejer på min bucket list. Jag ville nästan göra det igen bara för att verkligen få uppleva det. Man var så uppe i varv att man knappt hann reflektera över vad man gjorde. Hur som helst, nu är det gjort. Galet!

(Jag har en video från mitt hopp, men jag vet inte hur och var jag ska posta den än).

Sedan har vi då river raftingen, som nog till och med var snäppet roligare än bungy jumpet. River rafting är för det första när man åker i en gummibåt på en ”vild” flod. I min båt var det förutom jag, fem av mina kompisar: Elin N, Jossan, Hanna, Anna och Alice, samt vår guide. = Dreamteam. Efter en genomgång på hur vi skulle göra i olika situationer, samt en hel del prat om risker (till större delen för att skrämma upp oss, något som de verkade tycka var väldigt roligt) var det äntligen dags! En 2,5 h galen tur på floden låg framför oss. Alltså, WOW! Kan inte ens förklara med ord hur roligt det var, utan jag låter bilderna tala för sig själva… Man fick hela tiden påminna sig själv om att stänga munnen, för att inte svälja hela floden. Det ironiska är att campet uppmanade oss att inte borsta tänderna i kranvattnet som kom från floden, för då kunde vi bli sjuka. Undra vad de hade och säga om mängden vatten vi istället svalde under river raftingen?

Kommentar: på de bilder vi är i vattnet, och det för övrigt ser ut som att vi drunknar hehe, där hade vi testat en naturlig ”rutchkana” ner i ett minivattenfall för att under några sekunder tumla runt i strömmarna under vattnet. Hur kul? Eller livsfarligt??

Nu är vi däremot instängda på riktigt ett tag eftersom valet inträffar imorgon. utegångsförbud till minst måndag. För att göra det bästa av situationen anordnas det en halloweenfest på lördag. Sedan har jag rid-safari att se fram emot nästnästa helg.

Hade!

;))

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

11-16 oktober.

Äntligen höstlov. Det kom tidigare än tänkt på grund av nyvalet. De flyttade fram resan då de inte ville att vi skulle vara hemifrån när Kenyas nästa president väljs, för säkerhetsskull (för er som inte vet har tidigare val varit stökiga, särskilt det som var 2007). Aja, så kan det vara. Det är bara att anpassa sig.

Men i alla fall, den efterlängtade kustenresan stod på tröskeln. På onsdagsmorgonen var humöret på topp hos varenda en och alla var taggade till 100, trots den ganska långa resan som låg framför oss: buss, tåg och buss igen. Efter flera svettiga timmar var vi framme – in paradise! Vi bodde på ett 4,5 stjärnigt hotell med pool och havet som granne. Varje dag serverades vi frukost, lunch, mellis och middag (bör tilläggas är att efterrätt var inkluderat i samtliga måltider). Jag delade rum med två härliga klasskompisar, Elin A och Sofie, vilket var väldigt trevligt!

Dagarna spenderades till stora delar i en solstol eller hängmatta på stranden. Strålande väder var det hela vecken, och ja, till er som undrar, så brände jag mig redan första dagen (trots att 50+ solkräm…). Mycket bad blev det också, till min stora glädje. Det skulle inte förvåna mig om vattentemperaturen var närmare 30 grader. Därtill spelade jag också beachvolleyboll och pingis, körde vatten aerobics, flöt omkring i en ström flod och hoppade i havsvågorna. En kväll fick vi även gå ut för lite party. Vi åkte till en bar som låg på stranden och dansa långt in på småtimmarna.

Resans höjdpunkt var dock när jag och några kompisar dök. Vi var en grupp som redan innan hade dykcertifikat, så vi bestämde oss för att köra. Det blev två dyk där vi bland annat såg gigantiska havssköldpaddor, en muräna, clownfisk, fina koraller och en hel del annat. Det var riktigt kul! Jag upplevde det däremot som att det var betydligt mindre fisk här, än det var när jag dök i Thailand, vilket tyvärr antagligen beror på utfiske. Det gjorde dock inte upplevelsen sämre, för hela grejen att andas under vatten är ju otrolig!

Tyvärr tog det roliga snart slut och på måndagen flög vi hem till Nairobi igen. Eftersom den kommande veckan egentligen var tänkt som vårt lov, så var praktiskt taget alla lärare på semester. Detta betydde en vecka av självstudier för oss med uppgifter i princip alla ämnen. Det skulle dock inte dröja länge innan vi var ute på nya äventyr igen…

Kram

(På grund av lite för mycket tupplurer på stranden blev det inte så mycket bilder. Dessa är "stress"tagna från soluppgången dagen vi skulle åka).

Likes

Comments

7-8 oktober.

Jag och ett par andra skolkamrater och lärare steg upp supertidigt en lördagsmorgon för att åka till Naivasha och delta i Naivasha Relay, en löpartävling. Tävlingen gick ut på att alla skulle hjälpas åt att springa en lång distans (om jag inte minns fel var den totalt nästan 10 mil) och varje person sprang olika sträckor, som var olika långa. Det fanns också en cykel- och en gångsträcka. De som inte sprang åkte i förväg med minibussar till delmållinjerna för att vänta in löparna. Svenska skolan var indelade i tre lag och förutom oss var det en hel del kenyanska lag men också ett lärarlag från en internationell skola. Starten har jag för mig gick av stapeln ungefär vid 07.30-tiden och vi var inte färdiga förrän till kvällen.

Jag skulle från början ha sprungit två sträckor som tillsammans skulle ha blivit 9 km. Jag fick dock reda på strax innan min första start att de hade ändrat mina båda sträckor till 8,4 km och 3 km, alltså över 11 km totalt. Det kändes till en början tufft men jag bestämde mig för att köra ändå. Jag tror att jag sprang första gången vid 10-11 på förmiddagen. Solen stod högt på himlen och gassade. Hettan var obeskrivlig. De första tre km gick helt okej. Därefter blev varje steg tyngre och tyngre och det var svårt att handskas med värmen. Därtill upptäckte jag att jag verkligen behövde uppsöka en toalett. snarast (haha detta kanske inte är det bästa att skriva på en blogg...). Jag försökte stå ut. Vid ungefär den fjärde km kom vattenstoppet. Här började tankarna bli allt mer och mer negativa och jag började ångra mitt beslut att delta. Springa skulle jag aldrig göra igen.

Jag hade tre mål med min etapp: inte bli sist, inte gå och inte åka med bussen som körde efter alla löpare med uppgift att plocka upp de som skadade sig/inte orkade mer. Tyvärr, lyckades jag inte med något, sånt som händer (jippie!). När jag insåg att jag låg sist, hörde bussen bakom mig och kände att det inte skulle gå att hålla sig längre fick jag till min stora besvikelse stanna upp och be bussen om toapapper (pinsamt). Efter ett besök i bushen där jag kom till insikt med att jag mådde riktigt kasst i magen, hoppade jag på bussen. Då hade jag sprungit ungefär 6-7 km. Om någon hade talat om för mig hur lite det var kvar till mål hade jag kanske orkat springa, för inte långt efter att jag satt mig i bussen såg jag mållinjen. När vi var lite närmare bad jag om att få hoppa av och sprang den sista biten, skamsen, in i mål. Därefter gick nog min dag bara utför. Jag mådde inte alls bra och var, som vi ofta säger här i Kenya, riktigt risig i kistan. De kommande timmarna spenderade jag antingen i bussen eller ute i buskagen och tyckte för övrigt väldigt synd om mig själv.

Min nästa sträcka var vid kanske 16-tiden. Jag hade först bestämt mig för att hoppa den på grund av mitt tillstånd. Det hade dock lugnat ner sig en aning. Dessutom hade det börjat regna lite och temperaturen var nu betydligt mer behaglig. Därför beslutade jag mig tveksamt för att testa en gång till, eftersom det inte var så långt denna gång heller. Med toapapper i fickan sprang jag min andra sträcka. Raka motsatsen till den första! Det gick riktigt bra och kändes oerhört skönt. Jag var till och med lite snabb och var väldigt nöjd med min insats efteråt. Det kändes rentav så bra att jag även sprang halva sistasträckan som avslutning. Den blev ytterligare tre km och ledde till att jag till sist sprang ca 13 km innan dagen var slut. Jag blev själv imponerad, särskilt med tanke på hur jag hade mått tidigare.

När vi var färdigsprungna åkte vi i mörkret till en camping. Där väntade en pizzabuffé på oss som vi glupsk slukade. Efter lite mys runt lägerelden gick sedan de flesta och la sig relativt tidigt. Ömma, trötta och nöjda. Även morgondagen bjöd på överraskningar. När vi höll på och packade ihop tälten utbrister plötsligt någon: "Giraff!" Och där bland tälten vandrar mycket riktigt en vild giraff omkring, helt oberörd när vi närmade oss för fotografering. Lite häftigare än att se en älg måste jag medge...

Tack för mig!

(Bilderna är tagna från sen eftermiddag, ända gången jag hade tid och ork för att plocka fram kameran).

Likes

Comments

Sasa igen!

I helgen var det äntligen dags för min livs första safari! Lördag till måndag spenderades i en av Kenyas mest välkända natur reservat - Maasai Mara. Det ligger i södra Kenya och gränsar till Tanzanias Serengeti. Vi åkte dit i så kallade "overlanders", som är ombyggda lastbilar med passagerarkupé. Resan dit var lång, varm och framför allt skumpig deluxe. Jag skulle beskriva det som att sitta i en väldigt aggressiv massagestol.

Det tog tolv timmar innan vi till sist var framme vid campet. Fyra av dessa timmar tillbringades dock på savannen. Maasai Mara är känt för sitt fantastiska djurliv. Under den här tiden på året äger dessutom migrationen rum, vilket betyder att antalet djur är större än normalt. Jag hade därför ganska stora förväntningar på vad vi skulle få se - och jag blev allt annat än besviken. Redan på första game driven (safarin) såg vi zebror, bufflar, giraffer, elefanter, flera olika sorters gaseller, babianer, gamar, marabou-storkar, fler fåglar och en leopard (med mera). Så det var riktigt lyckat!

På kvällen fick vi mat på campet. Det serverades buffé med lite av varje. Därefter blev vi indelade i tältgrupper om tre personer. Jag delade tält med mina två klasskompisar Alma och Cajsa. Efter att vi hade packat i ordning i tälten satte sig alla runt en gigantiskt brasa och bara myste. Det märktes att de flesta var ganska utslitna efter resan och kvällen blev därför inte så jättesen.

Alarmet ringde 5.45 på söndagsmorgonen och då var det bara att gå upp och äta frukost innan en hel dag i reservatet väntade. Denna dag bjöd på om möjligt än mer djurliv och det blev en hel del bilder. Till lunch stannade vi vid en flod där det fanns både flodhästar och krokodiler. Där blev vi uppdelade i två grupper och fick följa med tre beväpnade guider (skydd mot eventuella djurattacker) som visade oss runt och svarade på frågor. Efter att vi hade ätit fortsatte safarin på fyra hjul fram till ungefär 18.30. Förutom fler av de djur jag redan tagit upp, såg vi också hyenor, gnuer, geparder, andra apor och ödlor, stora som små. Söndagskvällens händelseförlopp skilde sig därefter inte särskilt från lördagens utan vi åt, snackade och somnade.

Måndagen startade sedan ännu tidigare, närmare bestämt vid 5.00. Detta berodde på att vi skulle se soluppgången från savannen. Den var väl dock inte direkt något att hänga i julgranen på grund av att den nästan med en gång täcktes av moln. Jag var väldigt trött och sov antagligen större delen av de 2,5 timmarna vi var ute. Däremot var jag i alla fall vaken när vi såg det sista djuret i The big 5 - den sällsynta svarta noshörningen. Det var riktigt coolt! De övriga djuren i The big 5 är förresten lejon, buffel, elefant och leopard, vilka vi alla såg!

Efter den tidiga game driven åkte vi tillbaka för att äta frukost och packa ihop allting. Efter det åkte vi till en Maasai by. Där blev vi välkomnade med både dans och sång av männen och kvinnorna. Männen visade oss dessutom deras berömda "jumping". Det är nämligen så att de tävlar om kvinnor genom att hoppa. Den som hoppar högst vinner den finaste kvinnan. Därefter fick vi följa med in i byn för att se hur de bodde. De berättade om olika traditioner och svarade på frågor. Lite kuriosa är att det är polygami, månggifte, i stammen, de dricker blod från kor blandat med mjölk och för att männen ska bli män måste de döda ett lejon. Det bästa med besöket i byn var att få leka med barnen.

Tyvärr tar det roliga slut och ungefär vid 13-tiden var vi tvungna att fara hemåt igen. Vid kom tillbaka till skolan sent på kvällen och då var det bara att hoppa i säng med detsamma.

Helgen var en sann upplevelse och minne för livet. Här kommer nu en hel drös med bilder. Varsågoda!

Puss och kram

Likes

Comments

Habari zanu marafiki zangu? (Hur mår ni mina vänner?)

Jag själv mår jättebra, bortsett från en förkylning som har bråkat med mig i princip hela veckan. I tisdags var jag dock med på terminens första thaiboxningsträning. En sak som är säker är att det var i alla fall mer träningen än boxning. Uppvärmning: 20 varv runt tennis- och basketplanen, 15 knäböj, 10 armhävningar, 25 kickar på varje ben. Upprepa fem varv. Efter två snabba klunkar vatten skulle vi fortsätta med 20 sit ups och 20 fällknvien, lika många rundor. Någon vila var det inte tal om mellan seten. Därefter återstod bara en tredjedel av träningen för lite teknikgenomgång av bland annat utgångsposition och ett standardslag. Kul men tufft! Särskilt när man inte var helt kry...

Veckan har sedan flutit på enligt schemat, inget speciellt. Jag har ett relativt lugnt schema, med sovmorgon tre gånger i veckan, en "ledig" onsdag och några håltimmar. Däremot slutar jag 16.20 alla dagar förutom fredagar, då jag slutar 15.30. Hade detta varit hemma kanske jag hade varit mindre nöjd, men det är annorlunda när man bor på skolan.

Nu till the fun part - helgen! Vi i trean och naturtvåan åkte till Hell's gate, en nationalpark, för camping och vandring. På lördagsmorgonen började vi att packa bussarna vid 8-tiden innan frukost för att ungefär en timme senare vara startklara för den ca tre timmar långa bussresan. Det var kul att komma ut och få se sig omkring, både i och utanför Nairobi. Miljön är verkligen skiftande, något jag hann märka innan jag somnade till bussens motorljud.

När vi kom fram åkte vi till två separata campingplatser, en för treorna och en för tvåorna. Innan vi åt lunch fick vi packa upp och fixa med tälten. Efter att vi hade ätit åkte vi iväg med bussen igen, vidare in i parken för att där bli avsläppta och gå tillbaka till campet. Vi fick chansen att se både vilda giraffer med ungar, zebror, gnuer, flera olika sorters gaseller, vårtsvin (aka pumbas) och bufflar.

Middagen lagade vi själva. På menyn stod oxfilé med ris och wookade grönsaker. Till efterrätt blev det färsk annans och hemlagat pinnbröd doppat i kanel och socker. Riktigt gott! Nästan prick klockan 7 blev det becksvart ute och då satte vi oss runt elden och grillade marshmallows. Det enda som saknades var gitarren. Senare på kvällen körde vi också lite lära-känna-varandra frågor och Pandoras ask, som en tjej i klassen fixat = mysigt! Efter det var de flesta mycket trötta och gick och la sig, inklusive jag själv. För att sova i tält, sov jag riktigt bra! (Trots att man hörde hyenornas skratt).

Strax innan sju på morgonen vaknade jag självmant av att de andra hade påbörjat frukosten. Några hade gått upp tidigare för att kolla soluppgången. Det var dock tydligen inte så mycket att skåda, så jag är glad att jag sov istället. Frukosten bestod av fantastiskt goda fattiga riddare, mer pinnbröd, scrambled eggs, pannkakor och frukt. Återigen supergott!

Efter frukosten packade vi ihop tälten för att bege oss till "gorgen" (ravinliknande terräng) där vi skulle vandra. Vi valde att gå den äventyrliga slingan, vilket tyvärr gjorde det svårt att fotografera något med systemkameran, då man var tvungen att ha sina händer lättillgängliga. Det var en väldigt rolig vandring med otrolig omgivning. På ett ställe fick vi ta av oss kängorna och vada i vattnet för att komma fram, och på ett annat fick vi klättra upp för stigen med rep. Jag tror det slutade på ca sex - sju km på två timmar.

Glada, trötta och smutsiga satte vi oss sedan i bussen för att åka hem igen. Denna gång såg jag inte mycket av landskapet vi passerade, då jag nästan somnade med en gång och sov hela vägen tillbaka.

Helgen gick alltför fort och imorgon är det redan måndag. Nu ska jag krypa ner i sängen för en god natts sömn.

Lala salama, eller godnatt!

Linn

Likes

Comments

Karibu till min blogg och mitt första inlägg! Idag har jag varit i Kenya i hela 14 dagar. Det har känts omtumlande, spännande och overkligt. Nu börjar dock saker och ting sakta men säkert bli rutin.

De första dagarna bestod av info-möte efter info-möte. Kenya är inte som Sverige, utan kontrasterna är tydliga. Vi har kommit till en ny kultur, varför det är viktigt att vi också lär oss om den. I början kändes det lite tufft, men man kommer in i det mer och mer. Därtill var det internatregler, tider och framför allt namn som skulle läras in. I år är vi över 100 elever som går på gymnasiet. Namnen var därför kluriga, men efter att skolan anordnat lite teambuilding löste det sig ganska snabbt.

Skolan ligger några kilometer väster om centrala Nairobi. Innanför skolans murar finns allt från själva skolan, med klassrum för både grundskolan och gymnasiet, samt skolgård och matsal med personal, till internatet med rum, elevkök och sällskapslokaler. Dessutom har vi en tennis-, volleyboll-, och basketplan, samt pool och en mindre fotbollsplan till vårt förfogande inne på skolans område. Jag själv bor i ett singelrum med säng, två garderober, skrivbord, en hylla, nattduksbord och mitt kära myggnät. Efter lite inredning blev det riktigt hemtrevligt! (Jag kan garantera att jag iallafall inte bor i en så kallad "bajshydda", vilket mitt kära fotbollslaget hemma var oroliga för. Bildbevis kommer!).

Två dagar efter ankomst satte skolan igång. Det kändes skönt på ett sätt med underligt på ett annat. Mitt tredje och sista år på gymnasiet har börjat, mitt studentår - sjukt! Bortsett från de vanliga ämnena man läser på samhällsprogrammet läser jag också swahili och East African Model UN. Swahili är förutom engelska det officiella språket i Kenya. Det talas också i Tanzania, Uganda, Somalia och Kongo-Kinshasa. Jag har än så länge hunnit ha tre swahili-lektioner. De har varit riktigt roliga faktiskt! Till stora delar tror jag att det beror på att vår kenyanska lärare är så bra. Sedan är det också kul att få kunna använda lite olika fraser man lärt sig med lokalbefolkning. De blir alltid positivt överraskade! Kursen East African Model UN innehåller ett FN-rollspel på FN:s näst största högkvarter här i Nairobi. Dit kommer det komma elever från andra skolor, både internationella och kenyanska, som tillsammans med oss kommer diskutera och argumentera för olika resolutioner som vi under året har arbetet fram. Denna kurs tror jag kommer bli en spännande utmaning!

Efter skolan har vi möjlighet att vara med i olika aktiviteter. Jag kommer till exempel på måndagar spela fotboll med skolans fotbollslag, på tisdagar köra thai boxning med kenyansk tränare. på onsdagar löpning i Nairobi och på torsdagar spela volleyboll. Förutom dessa aktiviteter kan man anmäla sig på yoga, gymnastik, kör, spela i band, skrivarstuga, basket, tennis och dans. På vår fritid får vi nu också gå ut fyra och fyra. På kortast gångavstånd har vi ett shoppingcenter som heter Junction med olika affärer, restauranger och fik. Andra shoppingställen vi har besökt heter Jaya och the Hub. Sedan har vi även varit på Masai Market och Toi Market.

Igår var dock den roligaste dagen hittills. Vi åkte nämligen och besökte The David Sheldrick Elephant Orphanage där en organisation tar hand om elefantungar som av olika anledningar blivit föräldralösa. På barnhemmet tas elefanterna omhand tills de är friska och mogna nog att släppas ut i det vilda igen. Det var riktigt häftigt! Dessutom åkte vi till Giraffe Centre för att kolla på giraffer. Vi fick komma riktigt nära och fick både klappa och mata dem. Jag har alltid trott att giraffer är stora, men jag har nog inte kunnat föreställa mig att de var så här stora! Inte heller kunde jag föreställa mig hur en girafftunga skulle kännas... Det var också en upplevelse! Här nedan tänkte jag lägga ut några bilder från gårdagen.

Redan nästa helg har jag något nytt spännande att se fram emot. Då väntar en camping med vår klass i en av Kenyas nationalparker - Hell´s Gate. Där kommer vi vandra och tälta, och förhoppningsvis se några vilda djur. Tills dess väntar verkligheten, en skolvecka med både glosor och svenska tal.

Kramar Linn

Likes

Comments

Instagram@linnostling