Har varit hemma i 1 vecka nu efter 2 underbara veckor i Vietnam. Det har varit en helvetes vecka, stannade till och med i Malmö 2 nätter för att plugga tsm med Louise hela dagarna. Sen blev min cykel snodd med i fredags, andra cykeln på mindre än 6 månader.. orkar ej asså. Skaffa egna cyklar fan.

Men iaf. Sitter på tåget hem nu från Köpenhamn. Träffade Sarah från Australien som är och reser runt i Europa. Väldigt mysigt var det i alla fall!

Senaste 2 dagarna har jag känt mig lite nere. Inte bara för att jag är sjukt stressad över skolan. Men för att jag saknar honom. Igen. Trodde att jag var över det, men när jag verkligen tänker på det känner jag en stor saknad. Dock är den inte lika jobbig som förut men jag känner absolut av den. Jag antar att det betydde mer för mig än vad jag själv trodde och visste. "Jag visste inte vad jag hade förrens det är borta". Jag tog det för givet, jag vet det själv och jag får betala priset nu. Jag blir inte kär, han är inte min typ, det kommer aldrig funka var några av de sakerna jag talade om för mig själv och som jag än idag säger till mig själv. Jag gissar väl på att jag inte känner mig själv tillräckligt bra. Ibland kanske man bara ska skita i och tänka för långt fram och fokusera på nuet. De gångerna jag mått som bäst har Ändå varit när jah tagit flest risker, inte planerat allt och bara låtit saker fall på plats av sig självt. Man lär sig som sagt, ibland får man ta den tuffare vägen bara.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Det har gått 3 månader sen jag flyttade hem igen till Sverige. Det har varit tuffare än vad jag trott och det har tagit mer tid än jag trodde för mig att komma över och acceptera mitt liv i Sverige. Nu, första gången sen jag flyttat hem är jag taggad på livet igen. Det låter sjukt deprimerande men det är sant.. för jag har inte mått helt bra och nu känner jag äntligen att jag har fått tillbaka en gnista i mig själv.

Jag är omringad av bra personer som insipprar mig och en utbildning som är lite seg men jag lär mig ändå mycket. Vi börja en kurs nu (e-handel) och jag tycker den är sjukt kul! Jag blir så taggad och jag och en klasskompis, Louise har kommit på en idé för en webbshop som vi kommer att starta, sjukt kul! 😍🙌

Louise är sjukt gullig tjej som jag klickat med sedan dag 1 och vi är lika ambitiösa och drivna så känns sjukt bra just nu. Trots massa dåligt som egentligt pågår just nu för mig, försöker jag pusha undan det och fokusera på det som driver och gör mig glad. Jag vet att detta kommer att gå och jag vill detta så himla mycket..

  • Sverige
  • 14 readers

Likes

Comments

Jag förstår inte varför jag inte har någon motivation eller energi alls nu för tiden.. var precis detta jag var rädd för när jag flyttade hem. På riktigt så tror jag aldrig att jag kommer att vara så lycklig som jag var när jag reste, märkte det knappt själv men nu när man inte har det längre saknar man det så himla mycket. Men jag vet också att jag måste släppa taget om det livet för det är inte långvarigt.. självklart kommer jag att resa igen. Små resor under studierna och sedan kanske en lång resa när jag tagit examen. Jag och Donna åkte iväg till Paris i några dar precis innan projekt arbetet och Gud va kul och mysigt vi hade det! Mycket välbehövligt! Vi gjorde ås mycket och drog till och med till Disney land! 😍

Annars har jag haft fullt upp med skolan och varit helt körd varje dag av projekt arbetet. Ska bli skönt när allt är klart!

Mycket och inget har egentligen hänt. Går fram och tillbaka men känner mig ändå lite at peace. Känner mig nästan som en robot för jag känner typ ingenting. Jag går till skolan och gör mitt och så har det varit nu. Snart är det dock jul och då har jag ett annat äventyr på g som jag hoppas ska bli bra!

Likes

Comments

Jag vet knappt vart ja ska ta vägen. Det började bli så bra, jag kände att jag på riktigt började må bra. Jag behövde inte längre fakea till ett leende utan det faktiskt var äkta..

Nu känns det som om jag gått tillbaka 10 steg. Kändes som en käftsmäll, som någon sparkade ner mig igen när jag var påväg upp.. jag är arg, besviken, ledsen, sårad. Men mest av allt så känner jag mig dum och naiv. Alla dessa år har jag byggt upp mig själv och gjort allt för att skydda mig själv och bara vara lycklig.. och ändå hamnar man här. Jag visste bättre, ändå föll jag för det. Alla stunder spelas upp i mitt huvud, alla löften och allt som sades är som inristad hur mycket jag än försöker tänka bort det. Jag kan inte ens förklara hur jag känner, för jag vet knappt själv. Jag är osäker på om jag någonsin känt såhär förut.. Varför började jag lita på folk igen? Jag trodde verkligen att det var annorlunda denna gången, jag trodde att jag var redo. Jag har aldrig haft så fel och jag har nog aldrig känt mig så hopplös och liten.

Jag önskar bara att jag kunde spola fram tiden så jag slipper känna såhär. Det är för mycket. Det är redan tillräckligt att man lämnat livet som man älskade under 1,5 års tid. Jag vill så gärna vara glad och lycklig som jag var när jag reste. Jag vill bara härifrån

Likes

Comments

​Vilket är väldigt sant. Visst att det känns som om det tar alldeles för lång tid så känner det ändå lite bättre. Skolan känns tuffare än vad jag trodde och jag tar mig igenom den dag för dag. Vissa är bättre än andra och det känns sjukt tråkigt att jag inte riktigt är mig själv. Jag är inte mitt glad bubbliga jag längre.. Känner mig jämt ledsen och omotiverad. Jag som brukade hata att bara vara hemma, går knappt ut längre. Helt enkelt för jag inte orkar. Vissa dagar känner jag mig go och glad och andra dagar orkar jag knappt ta mig upp ur sängen.. Förväntade mig aldrig att det skulle bli såhär, förväntade väl aldrig att jag skulle bli såhär.. 

Jag känner mig tom inombords, jag vill vara glad och positiv och hur mycket jag än försöker så är det så svårt. Känns som om ingen riktigt förstår mig, för jag förstår knappt mig själv. Har iaf börjat komma igång igen med träningen så det känns ju bättre, dock väldigt långt fortfarande till gymmet och de har inte alls samma utbud som i göteborg men aah, försöker se det positiva i allt. Nästa vecka går vi iaf bara 2 dar i skolan så det är iaf skönt. 

Likes

Comments

Nu börjar jag ändå vänja mig vid att vara här och det känns inre alls lika farligt som det gjorde de första veckorna. Visst längtar man tillbaka men känner mig ändå taggad på vad som kommer härnäst 😊 mycket spm tyngt på mitt hjärta men känner att jag sakta men säkert går vidare. Jobbigt är det måste jag erkänna men det känns bra att man ändå ser ett ljus i slutet av detta.

Även att bo i Helsingborg igen känns bättre, lite små saker här och där men jag försöker tänka positivt hela tiden och göra det bästa utav alla situationer. Även skolan känns bättre, min presentationer går skit verkligen men man kan ju bara bli bättre känner jag. Fattar inte ens varför jag är så dålig, brukar vara jätte bra på att redovisa osv men här är jag helt kass. Nervös, tappar bort mig och bara helt blackout. Kanske för att självförtroendet som brukade ligga ganska högt nu ligger rätt så lågt. Menmen, jag försöker se det positivt. Kan ju inte bli sämre än såhär. Är även ganska taggad på praktiken som vi kommer ha i 3 månader början av nästa år. Funderat på Portugal, Frankrike och England! Får se vilka företag som finns och om jag ens får praktik utomlands. Hade varit extremt kul dock!

Till annat kul är det skönt att ha familjen så nära nu! Bodde ju i en annan stad förut så träffade de inte alls så ofta pga att jag jobbade hela tiden. Nu kan man träffa den när som helst! Min kusin har ju även fått en son med spm jag träffade för första gången nu när jag kom hem! Så himla söt är han lilla Erik 😍 allt kommer att lösa sig och det blir bara bättre härifrån känner jag! 🙌

Lilla Erik 😍😍

Likes

Comments

Har haft så himla svårt att hitta tillbaka till rutiner och till ett vardags liv nu när jag är hemma igen. Nu har jag ju visserligen bara varit hemma i ca 1 vecka och det varit fullt ös med skolan. Försöker sakta men säkert hitta min plats och glädjen att faktiskt vara här. Så mycket spm snurrar i huvudet och sen att för första gången känna mig underlägsen i min klass. Folk med över 10 års erfarenheter och jobbat i liknande branscher, själv är man helt ny med precis allt. Många gånger vill man bara ge upp och boka nästa flyg ett ett varmare land. Men jag vet ju också att jag inte kan resa för alltid, fastän jag mer än gärna hade velat det. Känner mig på så himla dåligt humör nästan hela tiden. Nästan smått deprimerad och jag har så himla svårt att släppa taget av det livet jag hade i 1 års tid.

Min spenderar halva dagen i skolan och när jag kommer hem stänger jag in mig på mitt rum med datorn för att plugga eller helt enkelt bara helt utmattad i sängen och har ingen ork för något.. att tänka att det är såhär mitt lov kommer se ut i minst 2 års tid gör det bara värre. Jag förstår att plugg inte är en dans på rosor men paniken av att inte känna någon som helst glädje alls i vardagen gör att jag får panik. Känner mig som en börda för min familj som får stå ut med mig nu som är så på dåligt humör hela tiden och irriterad på allting runt omkring mig. Är till och med irriterad på mig själv och hur jag är. Känner mig bara så tom och vilsen.. Undrar om det verkligen var rätt val för mig att börja plugga nu.

  • 45 readers

Likes

Comments

Jaa, såhär ser min väska ut nu förtiden. Får inte plats med något annat än just böcker hehe. Började skolan i måndags och det har varit full fart! Haft redovisning varje dag och imorgon är jag ledig. Dock är det inget undantag på fredag, redovisning igen haha 😂 skönt att man är ledig imon och inte behöver göra några läxor. Är sjukt Jetlagged fortfarande och har sjukt ont i huvudet nu efter dessa första dar i skolan. Människorna är härliga och man märker att det är kvalitet på utbildningen. Vi är ca 7 pers under 25 år och majoriteten har jobb erfarenhet på minst 10år.. Lite skrämmande för mig som inte alls har så mycket. De har så mycket mer erfarenhet än mig och jag känner mig verkligen inte på hemmaplan alls. Dock kan jag dra så mycket nytta av dessa människor.

Har knappt kunna tänka så fort allt har gått. Allt är verkligen nytt. En helt ny stad och en helt ny miljö. Känns bra än så länge men innerst inne lever jag nog lite kvar i Australien... Så svårt att släppa taget om det livet. Jag känner mig så vilsen trots att jag är hemma i Sverige. Jag vill bara åla iväg igen, frågan är dock vart och när. Plugget är ändå i prio ett och jag vet att jag kommer ha praktik i 3 månader med start februari, vilket inte alls är långt till. Är nästan helt säker på att jag kommer göra den utomlands. Har i och för sig bara varit hemma i typ 1 vecka, jag kanske trivs bättre när jag stadgat mig mer ☺️

Likes

Comments

Sitter på planet just nu och vet inte riktigt vad jag känner.. Kan inte fatta att jag redan rest färdigt, det har gått så sjukt fort utan att man ens insett det. Jag har haft den bästa tiden i mitt liv och jag har lärt mig så himla mycket. Jag har verkligen känt på riktigt lycka, vilket jag känner mig så himla lyckligt lottad för.

Nu är det dags att växa upp antar jag, vuxen livet väntar väl. Ska ändå bli spännande. Kommer börjar plugga igen, vilket jag inte har gjort på 3 år. Ny start i en ny stad med nya människor. Precis vad jag behöver. Ska bli skönt att komma tillbaka till rutiner och hålla mig sysselsätt. Är även taggad på att komma tillbaka till gymmet igen. Jag vill inte ens veta om jag ens har några muskler kvar där bakom fettet haha. Så mycket tårta som jag har ätit är helt galet. Tror seriöst jag ätit mer tårta under de senaste 3 månaderna än vad jag gjort under hela min livstid 😂😂

Nu ska jag iaf flyga i ca 11h innan jag anländer på svensk mark igen 😉✌️

Likes

Comments