View tracker

Jag förstår inte varför jag inte har någon motivation eller energi alls nu för tiden.. var precis detta jag var rädd för när jag flyttade hem. På riktigt så tror jag aldrig att jag kommer att vara så lycklig som jag var när jag reste, märkte det knappt själv men nu när man inte har det längre saknar man det så himla mycket. Men jag vet också att jag måste släppa taget om det livet för det är inte långvarigt.. självklart kommer jag att resa igen. Små resor under studierna och sedan kanske en lång resa när jag tagit examen. Jag och Donna åkte iväg till Paris i några dar precis innan projekt arbetet och Gud va kul och mysigt vi hade det! Mycket välbehövligt! Vi gjorde ås mycket och drog till och med till Disney land! 😍

Annars har jag haft fullt upp med skolan och varit helt körd varje dag av projekt arbetet. Ska bli skönt när allt är klart!

Mycket och inget har egentligen hänt. Går fram och tillbaka men känner mig ändå lite at peace. Känner mig nästan som en robot för jag känner typ ingenting. Jag går till skolan och gör mitt och så har det varit nu. Snart är det dock jul och då har jag ett annat äventyr på g som jag hoppas ska bli bra!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag vet knappt vart ja ska ta vägen. Det började bli så bra, jag kände att jag på riktigt började må bra. Jag behövde inte längre fakea till ett leende utan det faktiskt var äkta..

Nu känns det som om jag gått tillbaka 10 steg. Kändes som en käftsmäll, som någon sparkade ner mig igen när jag var påväg upp.. jag är arg, besviken, ledsen, sårad. Men mest av allt så känner jag mig dum och naiv. Alla dessa år har jag byggt upp mig själv och gjort allt för att skydda mig själv och bara vara lycklig.. och ändå hamnar man här. Jag visste bättre, ändå föll jag för det. Alla stunder spelas upp i mitt huvud, alla löften och allt som sades är som inristad hur mycket jag än försöker tänka bort det. Jag kan inte ens förklara hur jag känner, för jag vet knappt själv. Jag är osäker på om jag någonsin känt såhär förut.. Varför började jag lita på folk igen? Jag trodde verkligen att det var annorlunda denna gången, jag trodde att jag var redo. Jag har aldrig haft så fel och jag har nog aldrig känt mig så hopplös och liten.

Jag önskar bara att jag kunde spola fram tiden så jag slipper känna såhär. Det är för mycket. Det är redan tillräckligt att man lämnat livet som man älskade under 1,5 års tid. Jag vill så gärna vara glad och lycklig som jag var när jag reste. Jag vill bara härifrån

Likes

Comments

View tracker

​Vilket är väldigt sant. Visst att det känns som om det tar alldeles för lång tid så känner det ändå lite bättre. Skolan känns tuffare än vad jag trodde och jag tar mig igenom den dag för dag. Vissa är bättre än andra och det känns sjukt tråkigt att jag inte riktigt är mig själv. Jag är inte mitt glad bubbliga jag längre.. Känner mig jämt ledsen och omotiverad. Jag som brukade hata att bara vara hemma, går knappt ut längre. Helt enkelt för jag inte orkar. Vissa dagar känner jag mig go och glad och andra dagar orkar jag knappt ta mig upp ur sängen.. Förväntade mig aldrig att det skulle bli såhär, förväntade väl aldrig att jag skulle bli såhär.. 

Jag känner mig tom inombords, jag vill vara glad och positiv och hur mycket jag än försöker så är det så svårt. Känns som om ingen riktigt förstår mig, för jag förstår knappt mig själv. Har iaf börjat komma igång igen med träningen så det känns ju bättre, dock väldigt långt fortfarande till gymmet och de har inte alls samma utbud som i göteborg men aah, försöker se det positiva i allt. Nästa vecka går vi iaf bara 2 dar i skolan så det är iaf skönt. 

Likes

Comments

Nu börjar jag ändå vänja mig vid att vara här och det känns inre alls lika farligt som det gjorde de första veckorna. Visst längtar man tillbaka men känner mig ändå taggad på vad som kommer härnäst 😊 mycket spm tyngt på mitt hjärta men känner att jag sakta men säkert går vidare. Jobbigt är det måste jag erkänna men det känns bra att man ändå ser ett ljus i slutet av detta.

Även att bo i Helsingborg igen känns bättre, lite små saker här och där men jag försöker tänka positivt hela tiden och göra det bästa utav alla situationer. Även skolan känns bättre, min presentationer går skit verkligen men man kan ju bara bli bättre känner jag. Fattar inte ens varför jag är så dålig, brukar vara jätte bra på att redovisa osv men här är jag helt kass. Nervös, tappar bort mig och bara helt blackout. Kanske för att självförtroendet som brukade ligga ganska högt nu ligger rätt så lågt. Menmen, jag försöker se det positivt. Kan ju inte bli sämre än såhär. Är även ganska taggad på praktiken som vi kommer ha i 3 månader början av nästa år. Funderat på Portugal, Frankrike och England! Får se vilka företag som finns och om jag ens får praktik utomlands. Hade varit extremt kul dock!

Till annat kul är det skönt att ha familjen så nära nu! Bodde ju i en annan stad förut så träffade de inte alls så ofta pga att jag jobbade hela tiden. Nu kan man träffa den när som helst! Min kusin har ju även fått en son med spm jag träffade för första gången nu när jag kom hem! Så himla söt är han lilla Erik 😍 allt kommer att lösa sig och det blir bara bättre härifrån känner jag! 🙌

Lilla Erik 😍😍

Likes

Comments

Har haft så himla svårt att hitta tillbaka till rutiner och till ett vardags liv nu när jag är hemma igen. Nu har jag ju visserligen bara varit hemma i ca 1 vecka och det varit fullt ös med skolan. Försöker sakta men säkert hitta min plats och glädjen att faktiskt vara här. Så mycket spm snurrar i huvudet och sen att för första gången känna mig underlägsen i min klass. Folk med över 10 års erfarenheter och jobbat i liknande branscher, själv är man helt ny med precis allt. Många gånger vill man bara ge upp och boka nästa flyg ett ett varmare land. Men jag vet ju också att jag inte kan resa för alltid, fastän jag mer än gärna hade velat det. Känner mig på så himla dåligt humör nästan hela tiden. Nästan smått deprimerad och jag har så himla svårt att släppa taget av det livet jag hade i 1 års tid.

Min spenderar halva dagen i skolan och när jag kommer hem stänger jag in mig på mitt rum med datorn för att plugga eller helt enkelt bara helt utmattad i sängen och har ingen ork för något.. att tänka att det är såhär mitt lov kommer se ut i minst 2 års tid gör det bara värre. Jag förstår att plugg inte är en dans på rosor men paniken av att inte känna någon som helst glädje alls i vardagen gör att jag får panik. Känner mig som en börda för min familj som får stå ut med mig nu som är så på dåligt humör hela tiden och irriterad på allting runt omkring mig. Är till och med irriterad på mig själv och hur jag är. Känner mig bara så tom och vilsen.. Undrar om det verkligen var rätt val för mig att börja plugga nu.

  • 32 readers

Likes

Comments

Jaa, såhär ser min väska ut nu förtiden. Får inte plats med något annat än just böcker hehe. Började skolan i måndags och det har varit full fart! Haft redovisning varje dag och imorgon är jag ledig. Dock är det inget undantag på fredag, redovisning igen haha 😂 skönt att man är ledig imon och inte behöver göra några läxor. Är sjukt Jetlagged fortfarande och har sjukt ont i huvudet nu efter dessa första dar i skolan. Människorna är härliga och man märker att det är kvalitet på utbildningen. Vi är ca 7 pers under 25 år och majoriteten har jobb erfarenhet på minst 10år.. Lite skrämmande för mig som inte alls har så mycket. De har så mycket mer erfarenhet än mig och jag känner mig verkligen inte på hemmaplan alls. Dock kan jag dra så mycket nytta av dessa människor.

Har knappt kunna tänka så fort allt har gått. Allt är verkligen nytt. En helt ny stad och en helt ny miljö. Känns bra än så länge men innerst inne lever jag nog lite kvar i Australien... Så svårt att släppa taget om det livet. Jag känner mig så vilsen trots att jag är hemma i Sverige. Jag vill bara åla iväg igen, frågan är dock vart och när. Plugget är ändå i prio ett och jag vet att jag kommer ha praktik i 3 månader med start februari, vilket inte alls är långt till. Är nästan helt säker på att jag kommer göra den utomlands. Har i och för sig bara varit hemma i typ 1 vecka, jag kanske trivs bättre när jag stadgat mig mer ☺️

Likes

Comments

Sitter på planet just nu och vet inte riktigt vad jag känner.. Kan inte fatta att jag redan rest färdigt, det har gått så sjukt fort utan att man ens insett det. Jag har haft den bästa tiden i mitt liv och jag har lärt mig så himla mycket. Jag har verkligen känt på riktigt lycka, vilket jag känner mig så himla lyckligt lottad för.

Nu är det dags att växa upp antar jag, vuxen livet väntar väl. Ska ändå bli spännande. Kommer börjar plugga igen, vilket jag inte har gjort på 3 år. Ny start i en ny stad med nya människor. Precis vad jag behöver. Ska bli skönt att komma tillbaka till rutiner och hålla mig sysselsätt. Är även taggad på att komma tillbaka till gymmet igen. Jag vill inte ens veta om jag ens har några muskler kvar där bakom fettet haha. Så mycket tårta som jag har ätit är helt galet. Tror seriöst jag ätit mer tårta under de senaste 3 månaderna än vad jag gjort under hela min livstid 😂😂

Nu ska jag iaf flyga i ca 11h innan jag anländer på svensk mark igen 😉✌️

Likes

Comments

Jaa.. Då var man i Santa Barbara igen då. Hade ganska mycket panik när Planerna till Thailand blev inställda. Hade tankar om att åka till Fiji men det är regnsäsong och tydligen honeymoon öar så Kmr ju bara bli deprimerad av att vara där lol. Så i sista sekund ringde jag Rebecca och så bokade jag biljetterna till LA. Spontant och jävligt jobbigt om man är mig 🙈 men nu är det iaf skönt. Riktigt varmt och skönt är det och jätte härligt med lite semester innan skolstart.

Fick dock reda på att jag var tvungen att ha all kurslitteratur innan skolstart, jag som inte ens kollat vilka kurser jag kommer ha blev jätte stress, plus att jag har 2 dar i Sverige innan allt seriöst börjar. Ett boende i Malmö har man ju inte heller, vart skolan håller hus har jag ju noll koll på. Men försöker leva lite i "det ordnar sig" stilen för har ju aldrig riktigt gjort det 😂 vi får väl se helt enkelt..
Annars har det varit jätte kul och träffa Rebecca igen, hon flyttar ju hit precis när jag ska hem från allt resande så kände att man får träffa på tösen innan hemgång. Kommer ju va ett bra tag innan man ses igen 😢 har så himla mixade känslor om att komma hem. Ska bli jätte kul och träffa familj och alls vänner och börja ett nytt liv i en ny stad men en liten del inom mig är redan smått deprimerad.. Jag har nog aldrig mått så bra som jag gjort på resande fot. Aldrig känt mig så bekväm med mig själv och bara varit glad hela tiden. Fastän jag knappt hade något, åt simpel och billig mat, bodde med 14 pers därav 10 st var killar och jobbade över 40h/v hade jag så jäkla mycket energi och glädje att bara leva mitt liv. Jag hoppas verkligen jag känner så hemma i Sverige igen. Tillbaka till rutinerna, tillbaka till verkligheten.

Likes

Comments

Att jag stängt ut mina känslor i 2 års tid har skyddat mig från så mycket. Jag har lärt mig så mycket om mig själv och faktiskt lärt mig att älska mig själv mer med tiden. Att prioritera mig och faktiskt vara självisk för en gångs skull. Fast med den tjocka och höga väggen man byggt upp kommer även nackdelar... Man glömmer bort hur bra och underbart det känns att ha känslor.

Jag har träffat så otroligt många människor under min tid som jag rest och haft så många olika erfarenheter med människor och miljöer. Vissa gånger har självklart vart bättre än andra och jag lät aldrig någon komma mig för nära. Helt enkelt för att jag inte litar på folk. Jag har blivit sviken för många gånger och jag trodde att vänskapen på resande fot var ytterst ytlig. Där hade jag fel. För jag har träffat folk som jag verkligen känner att jag skapat vänskap för livet med. Vissa har blivit så nära som familj för mig till och med. Det chockar mig, på så kort tid har man lyckats skapa en sån fin vänskap med människor och jag är glad att jag faktiskt släppte ner den muren till slut.

Även kärlek.. Jag började min resa med fokus på mig och enbart mig. Jag gör allt JAG vill göra utan att tänka på någon annan eller anpassa mig efter någon annan och det gick faktiskt bra fram tills mina sista månader i Sydney. Att träffa honom var inte med i planen och att ens få några slags känslor alls ingick inte heller. Jag byggde upp min mur igen. Har man inga känslor, kan man därför hela inte bli sårad. Men i längden, hur mycket lever man om man inte har känslor för något. Visst man skyddar sig själv men man stänger även ut sig själv från så mycket fint. Jag byggde upp min mur så högt jag kunde när jag först träffade honom för jag visste att det var något speciellt med honom. Redan från första stunden vi träffades, hur han pratade med mig och bara allmänt hur han var i min närhet. Jag kommer ihåg hur mycket jag höll tillbaka och pushade honom ifrån mig men han gav inte upp. Han var fortfarande där och han var så fin mot mig att jag inte längre kom ihåg att hålla kvar min mur uppe. Jag öppnade upp mig och lät mig känna de känslor jag hade för honom för det kändes oroligt bra. Men alla har en gräns.. Och för mig att pusha bort honom så mycket tog på hans gräns med. Vad jag tror i alla fall. Mot slutet kände jag knappt igen mig själv. Jag kunde inte tänka klart, jag kände mig vilsen och tom inombords. Tanken att aldrig mer se honom tär på insidan. Trots att jag släppte ner muren till slut ångrar jag alla gånger jag stötte bort honom. Han förtjänade inte och jag förstår att det kan vara försent nu och den smällen får jag ta nu. Hur jobbigt det än är, är jag ändå glad att jag tillät mig känna något alls tillslut. För man är ju bara människa och känslor och underbart att ha. Bra som dåliga. Jag har lärt mig nu. Man får ge allt för det man vill ha.. Innan det faktiskt inte finns kvar där längre för dig

Likes

Comments

Så min sista helg i Australien var väldigt händelserik. På fredagen hade Laura, en jätte söt och snäll tjej från colombia som jobbar med mig, vi har kommit varandra ganska nära! Hon hade iaf bbq fest i sin mysiga altan då hennes pojkvän,Danny hade sin bror James över på besök från England. Trevligt sällskap och god mat och kvällen började hur bra som helst. Vi drog nog inte ut förrens efter midnatt. Killarna i min flat gick till casinot med 2 tjejer jag brukade hänga med men orkade Inte med dem lol 🙈

Jag föreslog ponton då de har bra musik och eftersom JS. Inte drack så mycket den kvällen kände jag att det var perfekt haha. Men vi var för lata och det blev alldeles försent så vi drog till sidebar som ligger nära istället. Sidebar är ganska dåligt om man frågar mig haha, men det var gratis iaf. Musiken var ändå okej fram till typ 1am då de spelar elektronik skit. Mitt umgänge var väl mer ett drickande än dansade umgänge så jag dansade väl mest själv tills musiken blev skit. Vi hade även en indisk kille som snodde våra drinkar hela kvällen med så blev lite drama och han blev utslängd. Efter ca 30 min kommer en annan jobbig indisk kille och ska hålla på så slutade med att James blev utslängd och vi alla drog..

Jag kom väl hem vid 3 tiden och var jätte pigg. Dansade ju knappt någonting så hade så himla mycket energi kvar haha. Timo och några killar spelade FIFA (som alltid) och jag satt väl dör och tjötade med dem ett tag innan Mix kom hem och var helt förstörd. Han hade fått reda på att hans tjej hade en pojkvän i hemlandet. Så jag försökte väl ge honom några visa ord och trösta honom. Från ingenstans smsar Alex mig och säger att han är påväg till sjukhuset?! En säkerhetsvakt hade smällt en dörr på hans hand och han var på akuten. Som tur var, var Nori med honom. Jag satt uppe och väntade på dem och de kom hem vid 6 på morgonen. Alex var helt blek och utmattad. Han hade fått en injektion mot infektion och smärta som var ganska stark. Vi åt lite frukost och så drog jag och Alex tillbaka till sjukhuset igen för de sa att han behövde operation. Vi kom dig och skrev in honom och sjuksköterskan sa att besöket skulle kosta honom $133 och om han behövde operation skulle det ligga på $2200 vilket motsvarar fkn ca 15k ?!!!😱😱 jag tittade på honom och sa lite tyst "you have insurance right?" Och han skakar på huvudet.. Hans försäkring hade precis gått ut, osis eller. Men han sa att casinot skulle stå för allting, så vi får ju hoppas att de gör det.

Trots att ge gav oss en tid (7.30am) fick vi ändå vänta ca 4-5 timmar på sjukhuset innan de ens gjorde något. Han hade typ ingen hud kvar (mysigt 😫) så de kunde inte sy något så de gav honom antibiotika och han skulle komma tillbaka igen nästa vecka. Tror inte vi kom hem förrens vid 12 på eftermiddagen. Så jävla lång kväll asså.. Blev ju så himla ledsen för vi hade ju planer på att åka till Thailand ihop och jag visste ju att han inte skulle kunna åka nu pga detta.. Så himla dålig tajming😔

Likes

Comments