Vardagspussel, Förälder

Dagen var uppbyggd som en otroligt ångestladdad dag idag. Jag har blivit tvungen att läsa två kurser på vuxenutbildningen för att få söka in till förskollärarprogrammet.
Det oturliga är att de ligger båda på måndagar, 3 h per kurs. Vilket betyder att jag är borta 6h på måndagar (9-16 med en timme lunch).
Jag fick dessutom inte ha med lilla Leah som fortfarande inte är så stor (ca 6 veckor). Det var med stor ångest jag ändå lämnade henne hemma. inte för att jag inte trodde att hennes pappa skulle fixa det men alla andra faktorer med amning och anknytningen vi har då det i princip bara är jag som kan natta henne.

Och att pumpa har inte varit det enklaste eftersom att jag har nallat på hennes andra mål, samtidigt som att jag tror att hon har lagt in en större beställning på mat. Jag har dessutom nojat över att hon ska bli för nöjd med flaskan så att hon inte vill amma mer eller att mjölken ska sina.

Men dagen har gått bra, nästan över förväntan, och jag har fått veta att kurserna bara är 10 veckor lång. Kommer alltså att bli klar till jul.
Så lyckan är större än vad jag hade väntat mig.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

...eller det var 6 veckor sedan. Vi hade det lite körigt och tufft precis när vi hade flyttat tillbaka till Stockholm, därav pausen.

Men nu är vi på banan och kommit igenom den värsta delen av att bli 4 i familjen. När man ska ställa om och räcka till två små godingar.

Att bli storasyster har inte alltid varit lätt. I ena sekunden är man så stor och hjälper till med allt och i andra så önskar man bara att mamma och pappa bara fanns där hela tiden när man ville.
Vi har nu alla hittat en plats och livet har börjat rulla på. Vi har alla bakslag och undrar hur det verkligen ska bli men det löser sig alltid till det bästa vi kan.

Jag ska försöka få till lite fler inlägg i veckan och hålla i det längre än jag har gjort tidigare.

Likes

Comments

Förälder

När vi nu går och väntar in att bebis ska växa klart i magen och sedan vilja titta ut så går det många tankar.
Hur ska vår Alexia ta det? Att vi blir fler, att behöva dela vår uppmärksamhet och tid, att inte ha allt själv?
Jag har alltid sett det som nyttigt att ha syskon för att man lär sig så mycket av varandra och om livet.
Men det är klart att det här kommer bli en utmaning precis som alla andra tider i livet är.


Det jag önskar mest är att kunna förbereda mig och Alexia på den tiden så gott det går. Det är klart att jag vet att det inte alls kommer bli så som jag har tänkt mig eller som jag kommer förbereda. Med Alexia så försökte jag att inte ha för mycket tankar om hur det skulle bli eller hur jag skulle göra. Att jag hade en tanke men att jag inte var rädd för att göra på ett annat sätt kunde inte blivit en förberedelse.

Alexia när hon var nyfödd på BB.

Allt kommer lösa sig. Jag, eller vi, får ta en dag i taget och ta den för vad just den är.

Likes

Comments

Förälder

Varannan vecka har vi varit hemma med en sjuk liten A nu. Börjar bli rätt så segt nu när hon faktiskt inte är jätteliten längre. Men vad ska man göra. Vi njuter så gott vi kan, inifrån. Därför är jag extra glad över att vi nu har balkong så att man kan gå ut och sätta sig där en stund.

Och med det så kommer den stora egna viljan. Har försökt att hitta lite kompromisser i olika situationer och i andra så finns inga kompromisser eller val alls. Det här har gjort att jag orkar ta lite mer. Men också att ha börja ställa lite krav i de situationerna så har det underlättat och att hennes känsla för att hon klarar av saker bara hon kämpar lite blir bra bättre och bättre.

Ser fram emot en härlig tid framöver med värme och utelek.

Likes

Comments

Förälder

Jag skulle ljuga om jag sa att allt är bara bra här hemma. Relationen är bra men vi har en dotter som blev 2år i mars. Det känns som att 2-års trotset har börjat nå sin pik. Att man håller på med en fight i 40 min där orsaken till all ilska och frustration bara går från en sak till en annan.
Att det börjar med att man inte får sitta i knät i bilen på väg hem, till att man slår i ryggen, till att man ska ha en ballong, till att man inte ska duscha, till att man ska duscha, till att man inte ska torka sig....och så vidare.
Det är långt ifrån lätt att hålla sig lugn och metodisk när det håller på så länge. Jag vet att det inte hjälper att bli arg tillbaka men till slut brister jag.
Kan dessutom lägga till att jag har ca 3 månader kvar på min andra graviditet. Så tålamodet är något jag kämpar och tänker på varje dag, hela tiden. Och jag jobbar själv på förskola med barn på 1-3 år.

Hur lär man dem att hantera sin ilska? I vilken mån kan man låta saker passera? Har ni tips för hur man bibehåller sitt eget lugn?

Likes

Comments