Utbytesstudent 17/18 Lakeland, Florida

Det här med att konstant vara uppe i högvarv är något jag måste lära mig under detta år. Det började för tre veckor sedan, den 1:a augusti, och kommer inte att ta slut förän i sommartiderna 2018. Jag måste lära mig att anpassa mig till mina nya områden och inte förvänta mig att de ska anpassa sig efter mig! Vilket såklart är svårt då man helt plötsligt slängs i ett hav av förändingar... Tufft, men otroligt kul!

Jag började i min skola, Kathleen Senior High, på torsdagen den 10:th Augusti men blev bara kvar en vecka. Många i min skola var omotiverade och udda, och jag passade inte alls in! Skolan var så annorlunda det jag var van med och kulturchocken slog mig som en käftsmäll. Och skolan var så stor! Jag spenderade min tid mellan lektionerna med att försöka orientera mig och ens hitta till mina lektioner(som jag inte ens gillade), och jag blev så stressad av min omgivning och av alla elever, så hann inte prata med folk. Och när jag väl fick koll på läget kände jag att de som gick på skolan inte alls var min typ av människor! Kände mig inte alls bekväm i skolan helt enkelt, så därför bestämde sig jag och min värdmamma för att direkt leta efter en ny skola.

Min nya skola heter Victory Christian Academy och är den privatskola som min värdbror ville att jag skulle börja i, eftersom han själv går där i 9:th grade! Här har jag ännu en gång slagits omkull av en kulturchock, men denna gång en positiv chock! Skolan är mycket mindre och inte lika strikt som min förra, troligtvis eftersom eleverna här är lugnare och mer respektfulla och därför behövs inte striktheten lika mycket som i min förra skola. Dock behöver jag bära skoluniform(kjol och pikétröja) och ta Bibel courses, vilket är het nytt för mig, men så spännande! Det är rätt skönt att slippa tänka på vad man ska välja för kläder för att "passa in", och de är inte helt illa ändå! Sen har jag märkt en hel del skillnad på människorna mellan de olika skolorna, även fast det bara gått två dagar sedan jag bytte. De är så välkomnande, erbjöd sig att följa mig till lektionerna och visa mig runt och de flesta var så facinerade av Sverige! Här existerar endast Usa och enligt många är deras standards desamma som alla andra länders, så när man berättar om att man inte har Chick´Fil´A eller drive in Starbucks i Sverige blir de hur chockade som helst, vilket är så kul! Och ni skulle bara sett deras min när jag sa att jag inte visste vad ett "pepp rally" var eller att jag alrig varit på ett football game...

Nu längtar jag dock mest till att verkligen kunna "settle down" och klänga fast i nya vanor, nu när jag fått börja om från noll i en ny skola. Vi har varit aktiva dygnet runt, utan rast eller ro, vilket är otroligt spännande men samtidigt ganska utmattande fysiskt och psykiskt. Vi har varit ute mycket med båten ute på havet och snorklat efter musslor och fiskat, och hela helgen spenderades uppe i Alabama & Georgia i deras husvagn i skogen, vilket var underbart då jag bara kunde ligga och kolla film i sängen med min värdsyster! Min familj älskar även att visa mig nya maträtter och sweets, och jag tar glatt emot allt jag blir erbjuden och försöker att uppleva så mycket som möjligt, men det börjar tära på mig(t ex att sista bilden inte är en typisk Svensk Fika, utan deras frukost...). Jag kan ju inte ta en rundtur här i Lakeland eftersom vi bor ute på landet! Supermysigt, men lite klaostrofobiskt med tanke på att min prommenadrunda endast är 50 meter, och bilvägen anses(och är) som en dödsfälla. Och vill man ta en joggingtur krävs en bil och en välplanerad dag... Längtar så mycket till att börja gå på cross country och volleyboll träningarna! Lever the american dream, men måste hitta en balans snart om jag så dör på kuppen!


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Helt galet!

Min gamla vardag: regn, 15 grader, plugg...

Min nya vardag: solsken, 35 grader, äventyr!

Äntligen är jag här! I Lakeland! I Florida! I USA! Tiden har verkligen flygit fram de senaste månaderna. Har knappt hunnit med! Känns som om det bara var några dagar sen jag stod i matsalen på Täby Enskilda och sa till mina vänner att jag hade blivit accepterad att få åka som utbytesstudent med Explorius...

Så nu har jag varit här ett litet tag, några dagar i alla fall. När jag kom till Tampa's flygplats kom jag först vilse, men sedan fann jag min väg ut till bagageutlämningen. Och där mitt i rusningen av människor stod min nya familj! Blev så glad! Under hela Soft Landing Campet hade jag någon konstig slags hemlängtan, men jag längatde inte hem till Sverige, utan jag längtade hem till mitt nya hem i Lakeland! Konstig känsla asså...

Det första vi gjorde var att åka direkt till Tampa Bay och äta på ett strandhak med seafood! Supergott! Men jag var sjukt förvirrad vid den tidpunkten. Befann jag mig i Sverige, New York eller Florida? Inte visste jag i allafall! Och jag möttes av en sjuk värme i mina jeans och min nya tjocktröja, och fick springa in på toaletten i den surfinspirerade restaurangen och snabbt slänga av mig mina varma kläder och byta till ett par mjukisshorts.

Min första heldag i Florida spenderades på deras båt mitt ute på havet! Det var rätt så konstigt att åka förbi alla palmer, se pelikaner och flygfiskar glida förbi, behöva sitta i skuggan för att inte bränna sig allt för mycket och känna att det är för varmt i havet för att svalka sig, och sen tänka att detta var deras vardag! Jag känner starkt av en kulturchock i allt jag gör här- maten, vardagen, klimatet, ALLT! Det är sjukt häftigt men samtidigt utmattande. När vi var ute med båden passade vi på att fiska på riktigt, med stora spön och allt, och bara det var en upplevelse! Fångade tre fiskar och fick nästan en hjärtattack varje gång det ryckte i fiskespöet! Sen åkte vi vidare till en ö där vi la till med båden och badade.Mina värdsyskon tyckte att det var kallt samtidigt som jag låg på rygg och flöt i saltvattnet och njöt som aldrig förr. Vilket liv de har alltså.

Hursom helst så gick jag min första high school dag idag och nu kommer det bara blir mer och mer att göra tills man kommer in i rutiner. Alltså min första skoldag var helt ok, kanske inte det man hade väntat sig, såklart, men det kunde ha gått mycket bättre! However, ett tips- Ta inte tid för givet! Du måste fråga tusen människor om hur man hittar(min skola är hur stor som helst), vilket dock är ett bra sätt att lära känna folk, sen springa till dina classes, klämma ur dig att du är en utbytesstudent(om de inte redan vet det) för att inte bli för stressad av all info de ger dig, springa till lunch, äta på tjugo minuter osv... Jag var rätt så stressad av värmen, av alla 2500 elever som alla skulle ta sig från ena sidan skolan till den andra sidan samtidigt, av schemat osv, vilket var synd eftersom man inte fick tid att prata med folk alls då! Såklart varierar detta otroligt mycket antar jag mellan olika skolor och stater, men "ta din tid" existerar inte här! Verkligen en kulturchock!

Nu ska jag bara slänga mig i sängen, sova djupt och vakna klockan 5- för sån är min skola! It's different, but fun!



Likes

Comments

HELLO Y'ALL!

Just nu sitter jag inomhus i ett litet hus i västra Florida, Lakeland, eftersom det är för varmt för att ens vara ute mer än 30 minuter. Jag skämtar inte. Är du ute i mer än 30 minuter behöver du svepa fyra flaskor vatten och bada i solkräm för att ens kunna stå upp! Så vad gör en en vilsen svensk i stora USA? Jag ska nämligen spendera mina kommande 10 månader som utbytesstudent i denna stad strax utanför Tampa hos en familj jag nyss börjat lära känna!

Jag heter Linn Eriksoo och blir till hösten 17 år. Så innan jag flyttade till Florida bodde jag i Stockholms ytterkant, i en liten förort kallad Täby med mina föräldrar och min lillasyster och pluggade natur samhälle på Täby Enskilda Gymnasium! Jag tror det var kring börjar av vårterminen detta år när jag skypeade med en kompis, som för övrigt också skulle på utbytesår, som jag verkligen fattade beslutet om att detta skulle bli min verklighet med! "Va?! Jag ska också på utbytesår!!" sa jag lite spontant och började sen på allvar att kolla upp olika organisationer och länder att flytta till. Min plan vid den tidpunkten var att åka som student år 2018-2019... Det var inte föräns vid mars/april som jag en kväll helt plötsligt ändrade mig, sprang ner till pappa och sa att jag skulle åka i år. Slutdatumet för att ansöka var den sista april. Stress!!

Men nu är jag här, så något rätt gjorde jag i alla fall! Trots att det var stressigt han jag med allt pappersarbete och alla läkarbesök och så vidare, vilket är ett under eftersom det inte är liiiite att göra inför sitt utbytesår! Rättare sagt mer än vad man tror!

Jag åkte med organisationen Explorius eftersom jag tyckte om idéon om en mer "personlig" kontakt mellan organisationen och en själv, vilket blir möjligt med dem eftersom dem endast jobbar med utbytesår och är en ganska liten organisation! Och hitills har det funkar fint enligt mig :) Den 1:a Augusti tog jag min resväska fylld med hela mitt liv och drog till Arlanda flygplats med min mamma. Min pappa och min syster hade två veckor tidigare åkt vidare till våra landställen på västkusten, så de sa hejdå för ett tag sen. Att säga hejdå till alla var såklart jobbigt, men tanken om att det inte riktigt är ett "hejdå" utan mer ett "vi ses om ett tag" hjäpte mycket! Det är ju ändå bara ett år av ditt liv! På flygplatsen hittade jag sen ett gäng andra svenskar som okså skulle till Soft Landing Camp i NYC, vilket var jätteskönt! Äntligen några som visste precis vad man menade när man pratade om känslor inför året, hur svår packningen hade varit osv...

Soft Landing Camp var hur kul som helst! Vi var där 5 dagar men endast 3 heldagar, vilka vi spenderade på guidade turer runt om i Manhattan, fri tid i Times Square och lower Manhattan, picnic i Central Park och shopping i Jersey Gardens! Vi hade fullt upp hela tiden, men det var rätt skönt i början. Om man sitter uppe på rummet i hotellet kan man lätt på hemlängtan redan då, så jag tyckte det var jätteskönt att få spendera några intensiva och roliga dagar med nya människor. Man blev så tight med alla där på campet! Jag tyckte det var rätt jobbit att lämna ens vänner ännu en gång, även fast man nyss hade lärt känna dem. Så om ni ska på utbytesår och får möjligheten att åka på soft landing camp eller welcome days,

DO IT!!


Likes

Comments