Utbytesstudent 17/18 Lakeland, Florida

En av de främsta anledningarna varför jag valde att åka på utbytesår var strävan efter något nytt- en förändring. Den svenska vardagen tenderar att va rätt så långrandig och grå, speciellt när man kommit in i plugget och ens vardag fortsätter likadant dag in och dag ut. Jag ville uppleva nåt nytt och testa vad jag gick för! Och ALLT är annorlunda här.

Så eftersom livet i Lakeland är annorlunda in i minsta detalj tänkte jag dra en lista på några olikheter:

1. Man bäddar knappt sängen! Istället för att lägga in täcket i lakanet som vi gör i sverige så har de ett lakan över madrassen, sen ett enkelt lakan som man lägger över sig och sen lägger man det vita blottade täcket över! Så att spilla någonting på täcket är ett big NONO, för då måste man köpa ett helt nytt täcke... Så himla slött.

2. De använde rinte kniv alls. Jag får alltid blickar på mig varje gång jag äter middag med folk, och i början när jag åt med min värdfamilj så kände jag mig superobekväm när jag märkte att de kollade konstigt på mig och förstod inte alls varför! Och jag först¨r fortfarande inte hur de kan hantera maten i skolan... hur äter man en hård lasagne med bara en gaffel??

3. Där jag bor finns inte mycket gatulampor alls! När vi kör bil på kvällarna är det bäcksvart, och det enda som syns på vägarna är reflexmärken på asfalten som vägleder en. That's it. Förstå att lära sig köra bil för oss som är mörkerblinda...

4. En äkta southern thing är att beställa chicken' n' waffles med half' n' half sweet tea, vilket är precisvad det låter som. Grovt friterad kyckling på en våffla och sötat iste. Eller så kan man beställa fried pickles, fried gatortail, fried oreos- you name it! Deep fried love.

5. En annan genomsouthern sak är att åka runt med sin pickup truck med sina cowboy boots och lyssna på countrylåtar om "Fishin', huntin' and drinkin' beer and wiskey" samtidigt som resten av familjen inklusive en jakthund sitter bak på flaket. Livet på landet i ett nötskal.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag har inte haft tid alls att skriva på bloggen. Nu har jag varit i Usa i två månader, och de har varit de två mest emotionella och händelserika månaderna på länge! Det är inte lätt att vara en utbytesstudent och passa in i ett främmande land. Man glider inte runt på en räkmacka som i sverige. Vissa har tur och passar perfekt in i det nya livet, medan andra krossas under kulturkrockar och utmaningar. Och jag måste ändå säga att jag inte passat in helt. Jag har bytt skola från en ghettoskola till en kristen privatskola, och nu är jag inne i tredje rundan och vill byta igen. Min skola nu är bara inte min grej och skolandan är nere på noll. Och det är värt att försöka fixa ens liv så bra som möjligt här då det inte är helt gratis att åka som utbytesstudent, närmare ens livskostnad för ett år! Man vill ju ändå försöka att fixa alla svackor, och funkar det inte så är det bara att bita ihop och ändra på sig själv istället.

Men jag har hunit med en del denna månad! Vi har hyrt ett hus i Weeki Wachee, precis vid vattnet, och paddlat kanot i kristallklart vatten med sjökor! Jag har gått på två football games på två olika skolor och mött massor av nya männskor, paddlat paddleboard och gått på riktiga amerikanska "sweet sixteen parties". Sen har vi gjort små utflykter med bara familjen. En kväll åkte vi in till Lakeside village, som är ett utomhus mall, och kollade klänningar till festerna och köpte lite saker till min svenska familj i en stor godisaffär. Folk i lakeland har en tradition att måla stenar och gömma dem runt om i staden, så vi gick runt och letade stenar den kvällen med! Här firas alltså påsk året runt, dygnet runt! Supermysigt.

Nu ska jag sitta och mysa i soffan framför en serie, med täcke och filt, och utnyttja höstkänslan som sakta smyger sig in(trots att det fortfarande är 35 grader ute). Huset är klätt med färgglada bladkransar och pumpor, och allt luktar kanel! Så man kan ju alltid låtsas att det är riktig höst! Jag måste bli frisk till imorn då jag ska vara med på scenen under chapel (en kyrklig mässa i skolan) och sjunga worship inför hela skolan! Är så taggad då det inte är som sveriges mässor, det vill säga rätt så tråkiga och lugna, utan här är det som att gå på en riktig konsert! Ett band som spelar, proffsig konsertbelysning och DJ:s! Ska bli så häftigt.

Have a good one!


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Även fast orkanen Irma svepte bort halva hela Florida och allt är under vatten finns det fördelar med allt. Till exempel som att alla skolor i Polk County har stängt till tisdag nästa vecka, och att min skola har satt uniform som frivilligt under nästa vecka! Jag klagar inte på det, i allafall!

Häromdagen flydde vi från orkandilemmat i Lakeland och tog bilen mot Orlando, till Disney Springs! Det är en av de många parkerna i Disney World med bara affärer och restauranger, så vi åkte dit med några familjevänner. Vi åt på en restaurang som hette "T-Rex", med tema dinosaurier och istiden! Älskar att de satsar så mycket på all dekor, det var hur fint som helst! Efter det gick vi vidare till en annan restaurang, Rainforest Café, och bara kollade innuti, och gick sen och åt glass på Ghirardelli! Matkoma deluxe...

Och de har en otroligt stor Disney affär där vi var! Skulle hur lätt som helst råka gå vilse där och aldrig hitta ut, affären svämmades över av gosedjur, kläder, muggar med tryck osv... Man blir aldrig för gammal för Disney, och längtar så mycket efter att få kolla in resten av parkerna!

Eftersom vi bor rå nära Orlando åkte vi hem på eftermiddagen och fixade lite saker hemma. Min mamma jobbade dagen efter, så jag och min brorsa fick skjuts till deras mormor där vi spenderade resten av kvällen och dagen efter. Skönt att bara ta en lugn dag och kolla svensk youtube!

Resten av veckan ska vi bo på ett hotell i Orlando! Efter orkanen fick vi problem med vattnet och elen hemma, så min pappas jobb erbjöd oss gratis boende på vilket hotell som helst, så därför ska vi ha en weekend på andra sidan Florida. Ska bli så skönt att kunna träna på gym och bada när man vill, eftersom jag är rätt begränsad hemma i Lakeland. Längtar så mycket!

Likes

Comments

Så den här orkanen kom ganska oväntat. För ett par veckor sen var Irma bara en oklarhet, någonting som vi inte behövde bry oss om riktigt, men ju längre tiden gick insåg vi att orkanen var påväg rakt mot Lakeland och Tampa. Vi skulle ha evakuerat, men av någon anledning valde vi att stanna hos en kompis centrala Lakeland och istället bunkra upp med proviant och vatten.

Tv:n har kosntant vart på över helgen, och på Söndagen i väntan på orkannatten fick vi även tornadovarningar som grädden på moset. Hel dagen spenderades inomhus, och det enda vi gjorde var att ta äta, sova och spela spel. Vinden hade redan börjat båsa upp och palmerna utanför huset började böjas med vinden. Men det var inte förän klockan 22:00 som det verkligen satte igång. Jag och mina värdsyskon låg i soffan och slökollade på film när elen tillslut la av, så då var det bara att gå och lägga sig. Resten av familjen sov redan, så jag gjorde mig i ordning och la mig i sängen vid fönstret. Alltså jag har aldrig varit med om någonting som detta. Vinden drog med sig allt möjligt, och regnet slog så hårt mot mitt fönster att jag trodde att glaset skulle spricka! Allt lät så högt så efter ett tag bestämde jag mig för att bara dra upp gardinen och lägga mig ner i sängen och kolla ut genom fönstret för att försäkra mig om att ingenting hände. Jag skulle ändå inte kunna somna i det här(trots att tydligen övriga i familjen hade somnat och snarkade så högt att det hördes genom vägarna...).

Vid kl 23:00 var vinden lite för stark och jag började ärligt undra om det var en sån bra idé att sova vid fönstret. Under ett par minuter övervägde jag att ta mina saker och lägga mig och sova under sängen istället då saker från huset höll på att brytas av och allt smattrade hårt mot väggen. Några gånger sken himlen upp av någon starkt grön blixt, och jag antar att det var någon elledning som explodrade. Fler blixtrar skar himlen, men denna gång var de blå istället. Vid det laget hade jag satt mig upp i sängen. Vid 00:20 så tystnade plötsligt allt och orkanens öga hade passerat oss.. Det är svårt att beskriva känslan av att vara mitt i ögat av en orkan, men det var mer vind och regn än vad jag hade kunnat ana. Jag hade aldrig riktigt fattat att väder kan orsaka så stor skada, fastän man sett det på tv tusen gånger, men nu var det ganska självklart. Denna orkan var inte jättestor, men den var tillräckligt stor för att orsaka skada på hus och männskor, och jag är rätt lättad att ingen kom till skada som jag kände.

Huset vi bodde i tog ingen skada alls. Vi vaknade och det var bara stökigt på gatan utanför. Mer än så var det inte. Men så visade min värdmamma mig videor och bilder på vårat område, vilket inte alls såg ut som förut. Vi åkte hem på eftermiddagen, och vi åkte extra försiktigt för att hinna ta in allt. Elen var borta i halva stan, rödljusen slutade fungera, tågbommarna var nere och blinkade även fast det inte kom några tåg och det såg ut som en spökstad. Men när vi närmade oss vår gata kom vi knappt fram. Vår gata var avstängd för traffik, och det på grund av den sjuka mängden vatten i vägen. Bara stora pickups hade möjligheten att med sakta fart ta sig igenom vår gata, då vattnet nästan täckte däcken. Vi hade stora trädgrenar överallt på uppfarten, och grannens stora ek hade vält helt och hållet. Huset hade klarat sig som tur var, men med bara lite marginal. Vi kunde bokstavligt talat kunnat simma på vår uppfart! Hela området var en sjö, och landskapet med ängar och fält var bara fyllt med vatten så långt man kunde se.

Nu är det Onsdag och vattnet är kvar på uppfarten, men det mesta har börjat rinna bort. Vi spenderade hela Tisdagen med att dra och såga trädgrenar, och vi fick låna vänners hus för att duscha och äta mat. Vi fick tillbaka elen igår kväll som tur var! Det konstigaste är att verkligen hela samhället lades ner på grund av orkanen. Inga affärer var öppna förutom ett fåtal snabbmatsrestauranger och en livsmedelsbutik. Folk stor i långa bilköer för att få bensin och is till att kunna bo i sitt hus utan el eller rinnande vatten. Skolan är nu stängd i en och en halv vecka. Folk fokuserar endast på att rensa upp efter stormen och rädda sina hus från översvämning, och ingen går till jobbet. Det värsta är att folk är vana med att agera såhär. Kanske inte vana med orkaner såhär stora, men de är vana med orkaner. Att sånt här inte händer i sverige betyder inte att det inte alls händer. Folk utsätts för liknande dagligen. Ush.

Folk har varit så gulliga och kontaktat mig de senaste dagarna, även folk jag inte pratat med på evigheter! Jag mår bra och är still alive'n kickin'! Även fast orkanen stannade upp vardagen för oss alla kommer vi ändå kunna klara oss ur den och leva vidare med ännu mer erfarenheter, speciellt för mig. Jag har bara upplevt en snöstorm, men knappt det!. Min värdmamma har nu beställt ett linne där det står "I survived the hurricane Irma, 2017!". Spelar ingen roll om Trump låter orkanen José komma in trots att han är "spansk", vi kommer ändå klara oss igenom allt!

Likes

Comments

När man får sms från vänner och släkt i Sverige om hur jag mår och när orkanen kommer slå till utan att man själv sagt någoning till dem så vet man att det är illa. En category 4 hurricane påväg rakt mot där jag bor som konstant visas på nyheterna inte bara här i Florida, utan även på svensk mark och över troligtvis hela världen. Inte varje dag man upplever sånt.

Det ironiska var att jag för några veckor sen satt i bilen påväg hem från skolan med min familj och sa att "Det vore ändå ganska häftigt att uppleva en hurricane!" eftersom vi i Sverige knappast får uppleva någonting liknande. Det ännu mer ironiska var att jag för en vecka sen satt i bilen påväg hem från stranden och min värdmamma läste om en möjlig orkan påväg mot Florida, och vid det laget var jag exalterad! Inte så konstigt då jag står och beundrar himlen full av blixtrar varje kväll och tappar hakan varje gång regnet slår ner så hårt mot vindrutan att man inte kan föra en konversation i normalt röstläge. Men jag vet inte hur exalterad jag är längre...

Just nu är de amerikanska tv:sändningarna rätt förutsägbara. Sätter du på tv:n kan man lätt satsa pengar på att de ska prata om Irma, den stora orkanen påväg mot Florida just nu. Dock själva orkanen har varit rätt oförutsägbar. För ett par dagar sedan var vår plan att evakuera till Georgia, trots att situationen inte såg så pass illa ut just då. Men när min värdpappa sedan kom hem bad han oss att istället förbereda oss för att stanna hemma, vilket inte var något problem- tills vi satte på tv:n och såg att Irma hade helt ändrat riktning och var påväg rakt över Tampa och Lakeland istället för längs östkusten.

Folk säger att det ska bli illa. De har evakuerat me rän 5 miljoner människor vid det här tillfället, och min county har satts under "Mandatory evacuation" samt "Hurricane warning" istället för "Hurricane watch". Jag vaknade upp med min mobil vibrerandes av Nödlägesvarningar mitt i natten och stämningen i familjen är rätt tung. Ingen vet riktigt vad som väntas komma, hur stor skada den kommer att orsaka och hur vi ska ta oss till. Jag har bokstavligt talat noll koll och känner mig ännu en gång som en vilsen liten svensk, fast denna gång i Florida och inte i NYC! Det värsta vore om min skola, eller mitt hus speciellt, tog stor skada. Det känns rätt tufft att mitt vistelse här riskeras, speciellt nu när jag äntligen börjat hitta min plats i Lakeland. Så jag hoppas på det bästa.

Planen nu är att packa våra saker och åka över till några familjekompisars hus under evakueringen. Det är försent nu att evakuera ut ur riskzonen då den troligtvis slår till redan imorn, på söndagen, så vi får helt enkelt göra det bästa av situationen. Det konstigaste är att samtidigt som detta kolla igenom andra utbytesstudenters sociala medier och inse att deras liv rullar på som vanligt. Här hänger det nåt tungt i luften, och trots de fina vädret utanför kan man känna på sig att nåt är påväg. Livet för folk här har stannat upp, affärer stänger, skolor utrymms och fylls med orkanflyktingar. Ingen planerar något för helgen, utan allt är rätt tyst. Mina amerikanska vänner postar inget på snapchat eller instagram, för alla förbereder sig och evakuerar. Nu hoppas jag bara på att vi smidigt ska kunna trycka på startknappen igen och få livet att rulla på som vanligt!

Likes

Comments

En av de konstigaste sakerna med att bo där jag bor är att solsemestern är så nära! Det tar inte 10 timmar med flyg att ta sig till en strand med färgglada snäckskal och blått vatten. Det tar max en timme med bil! Två timmar tur & retur, så har du en fin bränna och solblekt hår!

Den här skolveckan var intensiv. Det är superspännande att börja i High School och träffa nya männskor, men samtidigt otroligt utmattande. Jag tycker det är svårt att balansera skolan med att träffa männskor och lära känna folk, samtidigt som man vill förbättra sin relation med värdfamiljen. Så trots att skolan är härligt kunde jag dö för att få ta helg!

Denna helg tog vi bilen och båten en timme söder ut till Venice, "Beach Retreat, Casey Key" och bodde på ett hotell precis vid vattnet. Eftersom det var Labor Day på måndagen utnyttade i hela helgen och tog båten ut på vattnet varje dag och fiskade samt jobbade på brännan. Kunde inte ha varit mer taggad på att bara ligga ner på någon dyna och bara känna solen mot ryggen! Och att fiska var så mycket roliagre än vad jag trodde! Min värdpappa fick napp, och fisken drog nästan ner spöet i vattnet, men så när vi fik upp fisken var bara huvudet kvar eftersom en större fisk hade jagat den. "Maybe a shark or a barracuda", sa han som om det inte alls var en stor grej. Inte heller var det en så stor grej när de fick upp en en meter bred sting ray ur vattnet! Själv satt jag förvirrad och tittade på när de skar av linan från rockan, besvikna över att det inte var någon ätbar fisk. De förstår inte hur exotiskt deras liv är!

Men nu är jag hemma från vår beach weekend, spenderar dagen istället sjuk i familjens soffa med teven påslagen. Varje dag visas nya videor på hur orkanen Irma närmar sig Florida, och det är kaos över staden. Parkeringsplatserna vid mataffärerna är fullpackade, varuhyllorna tömda på mat och pickupflaken fyllda med vatten, allt för att klara av den kommande veckan. Skolan är inställd på fredag och folk planerar sin evakuering ur staten. Orkanen ska tydligen vara en category 5 hurricane, och jämför man med Texas´s category 3 hurricae kan man tänka sig hur förödande det kan bli. Som en vilsen svensk som mig är känslorna inför nedslaget en skräckblandad förtjusning. Jag är verkligen inte i sverige längre.


Likes

Comments

Det här med att konstant vara uppe i högvarv är något jag måste lära mig under detta år. Det började för tre veckor sedan, den 1:a augusti, och kommer inte att ta slut förän i sommartiderna 2018. Jag måste lära mig att anpassa mig till mina nya områden och inte förvänta mig att de ska anpassa sig efter mig! Vilket såklart är svårt då man helt plötsligt slängs i ett hav av förändingar... Tufft, men otroligt kul!

Jag började i min skola, Kathleen Senior High, på torsdagen den 10:th Augusti men blev bara kvar en vecka. Många i min skola var omotiverade och udda, och jag passade inte alls in! Skolan var så annorlunda det jag var van med och kulturchocken slog mig som en käftsmäll. Och skolan var så stor! Jag spenderade min tid mellan lektionerna med att försöka orientera mig och ens hitta till mina lektioner(som jag inte ens gillade), och jag blev så stressad av min omgivning och av alla elever, så hann inte prata med folk. Och när jag väl fick koll på läget kände jag att de som gick på skolan inte alls var min typ av människor! Kände mig inte alls bekväm i skolan helt enkelt, så därför bestämde sig jag och min värdmamma för att direkt leta efter en ny skola.

Min nya skola heter Victory Christian Academy och är den privatskola som min värdbror ville att jag skulle börja i, eftersom han själv går där i 9:th grade! Här har jag ännu en gång slagits omkull av en kulturchock, men denna gång en positiv chock! Skolan är mycket mindre och inte lika strikt som min förra, troligtvis eftersom eleverna här är lugnare och mer respektfulla och därför behövs inte striktheten lika mycket som i min förra skola. Dock behöver jag bära skoluniform(kjol och pikétröja) och ta Bibel courses, vilket är het nytt för mig, men så spännande! Det är rätt skönt att slippa tänka på vad man ska välja för kläder för att "passa in", och de är inte helt illa ändå! Sen har jag märkt en hel del skillnad på människorna mellan de olika skolorna, även fast det bara gått två dagar sedan jag bytte. De är så välkomnande, erbjöd sig att följa mig till lektionerna och visa mig runt och de flesta var så facinerade av Sverige! Här existerar endast Usa och enligt många är deras standards desamma som alla andra länders, så när man berättar om att man inte har Chick´Fil´A eller drive in Starbucks i Sverige blir de hur chockade som helst, vilket är så kul! Och ni skulle bara sett deras min när jag sa att jag inte visste vad ett "pepp rally" var eller att jag alrig varit på ett football game...

Nu längtar jag dock mest till att verkligen kunna "settle down" och klänga fast i nya vanor, nu när jag fått börja om från noll i en ny skola. Vi har varit aktiva dygnet runt, utan rast eller ro, vilket är otroligt spännande men samtidigt ganska utmattande fysiskt och psykiskt. Vi har varit ute mycket med båten ute på havet och snorklat efter musslor och fiskat, och hela helgen spenderades uppe i Alabama & Georgia i deras husvagn i skogen, vilket var underbart då jag bara kunde ligga och kolla film i sängen med min värdsyster! Min familj älskar även att visa mig nya maträtter och sweets, och jag tar glatt emot allt jag blir erbjuden och försöker att uppleva så mycket som möjligt, men det börjar tära på mig(t ex att sista bilden inte är en typisk Svensk Fika, utan deras frukost...). Jag kan ju inte ta en rundtur här i Lakeland eftersom vi bor ute på landet! Supermysigt, men lite klaostrofobiskt med tanke på att min prommenadrunda endast är 50 meter, och bilvägen anses(och är) som en dödsfälla. Och vill man ta en joggingtur krävs en bil och en välplanerad dag... Längtar så mycket till att börja gå på cross country och volleyboll träningarna! Lever the american dream, men måste hitta en balans snart om jag så dör på kuppen!


Likes

Comments

Helt galet!

Min gamla vardag: regn, 15 grader, plugg...

Min nya vardag: solsken, 35 grader, äventyr!

Äntligen är jag här! I Lakeland! I Florida! I USA! Tiden har verkligen flygit fram de senaste månaderna. Har knappt hunnit med! Känns som om det bara var några dagar sen jag stod i matsalen på Täby Enskilda och sa till mina vänner att jag hade blivit accepterad att få åka som utbytesstudent med Explorius...

Så nu har jag varit här ett litet tag, några dagar i alla fall. När jag kom till Tampa's flygplats kom jag först vilse, men sedan fann jag min väg ut till bagageutlämningen. Och där mitt i rusningen av människor stod min nya familj! Blev så glad! Under hela Soft Landing Campet hade jag någon konstig slags hemlängtan, men jag längatde inte hem till Sverige, utan jag längtade hem till mitt nya hem i Lakeland! Konstig känsla asså...

Det första vi gjorde var att åka direkt till Tampa Bay och äta på ett strandhak med seafood! Supergott! Men jag var sjukt förvirrad vid den tidpunkten. Befann jag mig i Sverige, New York eller Florida? Inte visste jag i allafall! Och jag möttes av en sjuk värme i mina jeans och min nya tjocktröja, och fick springa in på toaletten i den surfinspirerade restaurangen och snabbt slänga av mig mina varma kläder och byta till ett par mjukisshorts.

Min första heldag i Florida spenderades på deras båt mitt ute på havet! Det var rätt så konstigt att åka förbi alla palmer, se pelikaner och flygfiskar glida förbi, behöva sitta i skuggan för att inte bränna sig allt för mycket och känna att det är för varmt i havet för att svalka sig, och sen tänka att detta var deras vardag! Jag känner starkt av en kulturchock i allt jag gör här- maten, vardagen, klimatet, ALLT! Det är sjukt häftigt men samtidigt utmattande. När vi var ute med båden passade vi på att fiska på riktigt, med stora spön och allt, och bara det var en upplevelse! Fångade tre fiskar och fick nästan en hjärtattack varje gång det ryckte i fiskespöet! Sen åkte vi vidare till en ö där vi la till med båden och badade.Mina värdsyskon tyckte att det var kallt samtidigt som jag låg på rygg och flöt i saltvattnet och njöt som aldrig förr. Vilket liv de har alltså.

Hursom helst så gick jag min första high school dag idag och nu kommer det bara blir mer och mer att göra tills man kommer in i rutiner. Alltså min första skoldag var helt ok, kanske inte det man hade väntat sig, såklart, men det kunde ha gått mycket bättre! However, ett tips- Ta inte tid för givet! Du måste fråga tusen människor om hur man hittar(min skola är hur stor som helst), vilket dock är ett bra sätt att lära känna folk, sen springa till dina classes, klämma ur dig att du är en utbytesstudent(om de inte redan vet det) för att inte bli för stressad av all info de ger dig, springa till lunch, äta på tjugo minuter osv... Jag var rätt så stressad av värmen, av alla 2500 elever som alla skulle ta sig från ena sidan skolan till den andra sidan samtidigt, av schemat osv, vilket var synd eftersom man inte fick tid att prata med folk alls då! Såklart varierar detta otroligt mycket antar jag mellan olika skolor och stater, men "ta din tid" existerar inte här! Verkligen en kulturchock!

Nu ska jag bara slänga mig i sängen, sova djupt och vakna klockan 5- för sån är min skola! It's different, but fun!



Likes

Comments

HELLO Y'ALL!

Just nu sitter jag inomhus i ett litet hus i västra Florida, Lakeland, eftersom det är för varmt för att ens vara ute mer än 30 minuter. Jag skämtar inte. Är du ute i mer än 30 minuter behöver du svepa fyra flaskor vatten och bada i solkräm för att ens kunna stå upp! Så vad gör en en vilsen svensk i stora USA? Jag ska nämligen spendera mina kommande 10 månader som utbytesstudent i denna stad strax utanför Tampa hos en familj jag nyss börjat lära känna!

Jag heter Linn Eriksoo och blir till hösten 17 år. Så innan jag flyttade till Florida bodde jag i Stockholms ytterkant, i en liten förort kallad Täby med mina föräldrar och min lillasyster och pluggade natur samhälle på Täby Enskilda Gymnasium! Jag tror det var kring börjar av vårterminen detta år när jag skypeade med en kompis, som för övrigt också skulle på utbytesår, som jag verkligen fattade beslutet om att detta skulle bli min verklighet med! "Va?! Jag ska också på utbytesår!!" sa jag lite spontant och började sen på allvar att kolla upp olika organisationer och länder att flytta till. Min plan vid den tidpunkten var att åka som student år 2018-2019... Det var inte föräns vid mars/april som jag en kväll helt plötsligt ändrade mig, sprang ner till pappa och sa att jag skulle åka i år. Slutdatumet för att ansöka var den sista april. Stress!!

Men nu är jag här, så något rätt gjorde jag i alla fall! Trots att det var stressigt han jag med allt pappersarbete och alla läkarbesök och så vidare, vilket är ett under eftersom det inte är liiiite att göra inför sitt utbytesår! Rättare sagt mer än vad man tror!

Jag åkte med organisationen Explorius eftersom jag tyckte om idéon om en mer "personlig" kontakt mellan organisationen och en själv, vilket blir möjligt med dem eftersom dem endast jobbar med utbytesår och är en ganska liten organisation! Och hitills har det funkar fint enligt mig :) Den 1:a Augusti tog jag min resväska fylld med hela mitt liv och drog till Arlanda flygplats med min mamma. Min pappa och min syster hade två veckor tidigare åkt vidare till våra landställen på västkusten, så de sa hejdå för ett tag sen. Att säga hejdå till alla var såklart jobbigt, men tanken om att det inte riktigt är ett "hejdå" utan mer ett "vi ses om ett tag" hjäpte mycket! Det är ju ändå bara ett år av ditt liv! På flygplatsen hittade jag sen ett gäng andra svenskar som okså skulle till Soft Landing Camp i NYC, vilket var jätteskönt! Äntligen några som visste precis vad man menade när man pratade om känslor inför året, hur svår packningen hade varit osv...

Soft Landing Camp var hur kul som helst! Vi var där 5 dagar men endast 3 heldagar, vilka vi spenderade på guidade turer runt om i Manhattan, fri tid i Times Square och lower Manhattan, picnic i Central Park och shopping i Jersey Gardens! Vi hade fullt upp hela tiden, men det var rätt skönt i början. Om man sitter uppe på rummet i hotellet kan man lätt på hemlängtan redan då, så jag tyckte det var jätteskönt att få spendera några intensiva och roliga dagar med nya människor. Man blev så tight med alla där på campet! Jag tyckte det var rätt jobbit att lämna ens vänner ännu en gång, även fast man nyss hade lärt känna dem. Så om ni ska på utbytesår och får möjligheten att åka på soft landing camp eller welcome days,

DO IT!!


Likes

Comments