View tracker

Hej alla!

hur är det? har söndagsångesten börjat hala sig fram eller är du en turgubbe som somnar sött vid åtta tiden på domens dag? jag har som tur inte en gnutta ångest ikväll(eller jo, tryckte i mig en chipspåse med dipp, otroligt gott må jag säga) men så är det nog när man börjar helgen på topp! För jag gick nämligen ut på krogen för första gången, jag hade min krogdebut! Allt jag kan säga var omg! det var verkligen så kul och jag kände bara att det var en perfekt blandning av alkohol, musik, bra sällskap och lite donken efter. Jag kunde faktiskt inte ha haft en bättre utgång. När till och med vakten säger att vi har bra moves(förmodligen pga fuldans) så har man ju ändå haft en 10 av 10 kväll. Och att jag fick dela denna kväll med Meline och hennes bästa kompis frida(som även nu är en ny bekantskap för mig) är ju pricken över it. Vi kom sedan hem vid drygt 4 på morgonen. man var ju ganska död då och när man vaknade.. men det var det definitivt värt!!

åkte hem och bara degade igår. kollade ikapp lite serier och chillade med min säng som jag älskhatar. behöver en pojkvän typ nu så jag kan sno hans säng. pray for me please

och idag har varit lite samma sak. småstädade i rummet, men thats it. och just nu försöker jag övertala mamma igenom att spela sten, sax, påse. för att få henne att se på midnattsol istället för en natt på slottet. önska mig lycka till.

Edit: men åh orkar inte!! Tryckte på fel knapp så inlägget kom inte upp!!? Aja nu får ni det

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hej finisar!

Som titeln lyder är jag lite stressad... Och väääldigt mätt. Vi käkade lite pizza till middag idag. Väldigt gott men fick som sagt smått ångest över att "vara onyttig" jag tror jag har hamnat i någon konstig hets gällande mat. Som gör att jag just nu har ännu mer ångest kring maten än i vanliga fall.

Jag är stressad för att mitt tal till svenskan ska vara klart på torsdag eller fredag, och jag vill helst bli klar med det snart. Även stressad över min Romeo och Julia scen som ska repeteras imorgon. Paniken. Jag måste alltså gå all in och spela extremt kär i Romeo. Jag tycker främst att det är en cool utmaning för mig, eftersom jag inte är så insatt på kärleksfronten eller är ett så stort fan av kärlek i sig. Så därför ska jag göra allt för konsten och se på en "romantisk" film. Ska även kolla in lite Romeo och Julia scener tills imorgon för att "BLI KÄR" på riktigt jag ska vara så förälskad i Romeo att min teaterledare måste be mig tona ner. Nu kör vi!
Ska även ut för första gången på fredag?!? Hur sjukt är inte det?? Denna gång blir det med min fina Meline m flera. Så jag är lite stressad över vad jag ska ha på mig hehe. Men det löser sig förmodligen. Eller så går jag naken, kanske får mer ragg då ;)

Nej nu ska jag plugga, be till kärleksguden om lite hjälp och sen sova. Puss och kram

Haaade!

Old picture with the ladies. Så synd att det inte är fredag.

Likes

Comments

View tracker

Hej alla!

Jag vill först och främst säga att jag längtar. Jag längtar så otroligt mycket efter att säga hejdå till 2016! För det här året har verkligen varit ett pain in My assss... Men även fantastiskt! Så det ska bli skönt att säga hejdå, ge 2016 ett avslut och att ge ett avslut till personer som jag valt att lämna eller personer som valt att lämna mig. Hahah det låter så jäkla miserabelt och dramatisk. Men livet är självfallet inte en dans på rosor, så det är sånt som händer tyvärr.
Men jag vet inte, jag har energi till att säga adjö,verkligen. Men jag har ingen energi till något annat riktigt..men det kommer!

Vill annars berätta att jag börjar må bra igen. All ångest och ledsamhet har tagit sin tid att bearbeta. Men jag känner nu verkligen att den har försvunnit nästan till Max! Det är klart att det kommer dagar när man inte mår så bra. Och dagar där allt verkligen är på topp. Och det är väl där jag har märkt att jag inte mådde så bra. Eftersom mina glada dagar inte nådde min vanliga glad -känsla. Men nu känns det rätt. Och det ska bli skönt att förhoppningsvis lämna 2016 utan varken ångest och ledsamhet. Och att jag inte ska älta så jäkla mycket! Nu är inte jag den som ältar så, men jag vill fan inte ångra att jag blev tillsammans med en kille som inte tyckte om mig. Eller ångra att jag kysste fel kille och inte ångra att ibland så funkar relationer inte. Hur mycket man än försöker så kan det inte alltid gå.

Åhhhhh jag är så taggad att komma på nyårslöften!!! och att bara sudda över allt det onda och ENBART se allt det fina jag har fått i år.
Tacksam är vad jag är! Nej nu ska jag sova, för imorgon är det gym innan skolan och ett pirrigt teaterpass på schemat. Undrar vad morgondagen kan erbjuda på ;)
PS. Har även insett att jag vill bli kär i en norsk gutt. Älskar verkligen oslogutter. Bästa jag vet har jag insett. Så, gutter! dere kan alltid ta opp telefon og ringe mae

Haaade!

Pose pose queen

Likes

Comments

Heeej!

Alltså jaa var ska jag börja? Bloggen har fått stått tom för att jag bara inte har hunnit, orkat eller har haft något super viktigt att skriva om. Eller egentligen har jag det och det var där orken inte fanns, Ops. Men i alla fall! 2 veckor har gått och jag minns tyvärr inte vad jag gjorde första veckan. Men andra veckan så uppträdde vi på Uppsala slott! Inför de som hade jobbat 25 år i kommunen. Riktigt kul var det, verkligen! Och efteråt fick vi riktigt god mat från slottet. Hjortsadeln var bäst! Så nu kan jag ej käka något annat en hjortsadeln tyvärr.

Annars har denna vecka gått verkligen fort. Lektioner på måndag, föreställning + en lektion på tisdagen, ledig på onsdag och torsdag och SACO mässa igår + musikal. Verkligen chill vecka som vi har behövt på grund av alla repetitioner vi hade förra veckan.

SACO mässan var alltså en mässa precis som Älvsjömässan är för gymnasieelever så är denna för universitet och högskola! Det var till en början väldigt kul att gå runt och prata med massa olika människor. Men när man hade gått 45 varv så kändes det väldigt jobbigt. Och då var det typ 2 timmar kvar tills bussen skulle ta oss hem.. Utbudet av maten var inte heller så bra. Och det resulterade i att jag idag har fått matförgiftning. Kände det redan igår men höll på att dö när jag kom hem. Fy.

Så idag blir det en vääääldigt lugn dag. Mitt kusinbarn har fyllt år och planen var att jag skulle bege mig dit. Men fortsätter jag ha ont i magen så blir det inget.

Haaade!

Bilder från slottet!

Likes

Comments

Men tjenare kexet! Let's go deep!

Jag kommer ihåg kvällen i september. När allt skulle förändras liksom löven skiftar färg. Jag skulle gå från att vara den där tjejen som blev dumpad med gråten i halsen. Som för första gången blev kär. Som vågade öppna sitt hjärta. Som länge länge väntat på att ge det fina paketet. Som omsorgsfullt blivit inslaget och lagt i en passande hjärtformad kartong. Väntat så länge tills hon bara kunde med glädje ge gåvan och en humoristisk mening till the one and only.
Till bruden som rockade världen. Som sket brutalt i att killen hade kastat hennes hjärta åt helvete utan att tänka. Den bruden som skulle vara en förebild för andra tjejer med krossade hjärtan, att man kunde.. Kunde utan någon sensuell man. Att man kunde leva life, gråta ut, skratta, dricka sig full på alkohol och livet igen. För det var det jag ville. Jag ville ta tillbaka livskraften som försvann med mitt hjärta. Drycken som helt magiskt gjorde Linn till Linn igen. Trots alla svek, alla sårande ord, all kärlek och alla sena kvällar om frågor som, varför det finns idioter. Trots att jag blev lämnad. Så ville jag bara leva igen, jag ville göra allt som jag missade denna sommaren.

Men istället så fungerar inte min kropp. Den kvällen i september låg jag på backen, inlindad i mitt täcke och jag ville bara somna. Jag ville bara bort från platsen. Jag visste att jag hade gjort så många besvikna, jag visste att jag gjort mig själv besviken och jag visste att ingenting skulle lösa sig då. Jag kände sorg. Jag upptäckte den sena kvällen i september på den kalla fuktiga marken, att jag hade sorg. Sorgen över att jag kämpade förgäves för något som redan var förutsett av alla andra, att falla sönder. Något Som till och med han inte ville ha. Något som i slutet endast lilla jag ville. Det känns tråkigt någonstans. Att ingen trodde på mig eller mitt engagemang gällande kärleken. Jag kanske var för ivrig, sa fel saker eller bara inte var tillräcklig? Eller så var ingen intresserad och det var väl där allt föll.

Jag insåg då att inget skulle förändras, förens jag var redo. Och jag blev redo tills allt kraschade igen. Ord kastades emot mig, ord som jag än i dag är chockad över. Att alla runt omkring mig har levt i en mardröm pågrund av mig, inklusive den jag älskade. Och att människor runt omkring mig nu är less på mitt beteende.
" Linn släpp honom!!!" "Vafan Linn.. Du beter dig som ni var tillsammans i flera år och skulle köpa lägenhet" " nu är du larvig Linn" "kan vi prata om något annat? Du liksom förstör stämningen" "DU bara TJATAR om den där jävla killen, släpp honom! För jag menar han har aldrig älskat dig" " Du är patetisk Linn " " så jävla patetisk"

Jag är ingen som ältar, har aldrig varit. Men detta. Detta har liksom karvat sig fast i ryggmärgen och valt att sitta där som ett varigt ärr. Det vill på något sätt inte släppa. Såklart att det har blivit bättre, men det är ju fortfarande något som sitter kvar. Det försvinner inte hur mycket jag än skrubbar min kropp med allas ord och meningar om att bara ska släppa honom och bli Linn igen. Och trust me jag har försökt. Jag har provat att skrubba med positivitet, negativitet och vanlig tvål, fan inget funkar. Och det var kanske det jag upptäckte nu efter andra smällen. Att det inte kommer försvinna. Känslorna kommer sakta lämna min kropp, men min kropp kommer fortfarande ha osynliga ärr. Ärr från en ung pojke som inte insåg mitt värde. En ung pojke som inte visste hur han skulle handskas med min kärlek. Tappade taget om sig själv och om mig. Och det är okej.

För kärlek är inget säkert kort. Du kan inte förvänta dig att personen kommer kunna bevara din present och ta hand om den. Men vi kan hoppas. Det finns inget som kan med säkerhet säga att det kommer lyckas. Och det är därför vi chansar och vågar ta steget. Du vågar ta fram hjärtat som du medvetet har hållit undan tills du träffade din kärlek. Du går fram, ger bort din gåva och hoppas att personen tar emot paketet. Om den gör det grattis. Du har nu en stor resa att se fram emot, både helt underbar och kanske katastrofal. Och tar personen inte emot. Grattis återigen. Du har insett vad du vill och satsat. Trots det tråkiga resultatet så har du vågat. Och det sätter kroppen och hjärtat oavsett smärta eller ej, pris på. Vi behöver chansa, få upp adrenalinet. Träffa tusentals människor och falla handlöst för snubben på ditt jobb, tjejen på espresso house eller personen på tunnelbanan. Vi behöver spänning i livet. Gå igenom hjärtesorg, skratta livets skratt, bli kär tusen gånger, lämna några och själv bli lämnad av människor femhundra gånger. Vi behöver veta att vi lever och kärlek är ett tecken på att det finns någon form av känslor inom våra kroppar.

Jag tycker folk ska chansa. Vad är det om tusen år? Hellre ångra att du tabbade dig inför den skit snygga killen i baren. Istället för att ångra att du inte gjorde något. För vem vet, det kunde ha varit en förälskelse där. För trots alla hårda ord jag har fått och allt hat som tyckts ha bubblat upp från mig själv och honom. Så ångrar jag ingenting. Jag ångrar inte att jag gick all in och satsade på en snubbe, när jag säkert hade kunnat fått 34 andra om jag hade letat lite längre. Vad ska jag säga? Jag är impulsiv och väljer helt klart att följa mitt hjärta. Tyvärr gick det inte bra denna gång, vilket är tråkigt. För man går ju in för att man tror att det ska funka. Och besvikelsen när det inte gör det är fruktansvärd. Kroppen slutar reagera, känslorna slutar funka, allt är bara i en enda stor röra. Du tänker en gång, en gång till, ännu en gång och tillslut är tankarna så messed up att du inte vet vad du ska ta dig till.

"Men ta det lugnt Linn! Tiden läker alla sår" "du måste bara låta allt ta sin tid" vilket är sant. Smärtan försvinner sakta men säkert. Men det gör ju ont nu?!?! Hur fan hjälper det mig nu, att mitt hjärta blöder och går sakta sönder. Mitt hjärta lagas inte bara för att jag i framtiden kommer vara fixad. Det gör ont nu och det går inte att komma över. Men vad ska man göra? Vad behöver jag höra? Vad hjälper mot den onda värken som finns i mångas hjärtan denna sekund? Något svar har jag inte, trots mina djupa tankegångar som full 18 åring,som precis tagit 3 shots av Fireball för mycket, eller var det halva flaskan? Minns inte.

Jag vet inte mycket. Jag är trots allt bara 18 år. En brud med många frågor och få svar om livet och alla dess utmaningar. Jag kanske inte kan förstå mina handlingar i situationer. Eller förstå att folk behöver space. Och Jag förstår inte varje känsla som någon någonsin har känt. Jag kan inte se in i ditt inre och verkligen förstå ditt hjärtas mening. Jag kan fan ingenting egentligen. Men jag kanske kan relatera en gnutta utan att behöva ha gått igenom exakt samma sak. Jag försöker inte heller säga att kärlek är skit, för det är det egentligen inte. Det är bara jag som råkade träffa en fantastiskt och även en idiotisk pojke vid helt fel tillfälle. Som i sorg, så la jag skulden på mig. Men egentligen är det ju fan killen som är så jävla rövkörd att han inte fattar vad han faktiskt hade/har!? Det är inte jag, inte egentligen. Jag kan inte ändra på den där high fiven, första kyssen, första "jag älskar dig" eller den första bitchslapen jag har gett i mitt liv. Jag kan inte ändra utan förlåta mig själv för mina misstag och sakta men säkert med tiden förlåta den omogna idioten(som ni ser, hes not forgiven yet). Det kommer inte ta en sekund eller två timmar att bearbeta. Utan jag kommer nu ge det, den tiden det behöver. För jag vill bli bättre. Jag vill känna som jag gjorde den september kvällen när jag var så hatad. Jag vill känna att det finns hopp för mig att bli den där galna bruden som går över killar och lever life. Jag vill bli så kär igen. Börja om på ruta ett. Strunta i den killen. Inse vem jag är. Skaffa några förälskelser över vintern och be el singolo på sommaren. Jag vill skriva om ALLT. För allt är lika viktigt. Jag vill känna att det är okej att inte vara okej.


Jag har blivit så sårad av den här killen. Jag har aldrig någonsin känt hur min kropp slutar andas som jag kände då,på grund av hans hårda ord. Aldrig. Jag har har aldrig känt mig så förödmjukad eller så chockad i hela mitt liv. När hjärtat helt plötsligt får en kökskniv rakt igenom hjärta. Inget kan förklara min hjärtesorg eller mina känslor kring hur minimerad jag har blivit. Hur äckligt behandlad jag har blivit och att speciellt han tycker att det är okej. När allt jag ville var att ge honom mitt paket, som jag trodde var sparat åt honom... Ledsen grabben, det kommer fler tåg och vet du vad. Snart kommer jag och hämtar tillbaka det! Jag ska göra om paketet och sätta fler lås på det. Lägga på en osynlighetsmantel och begära 378 olika lösenord för att någon ska någonsin röra vid min kärlek igen. Fuck alla killar och tjejer som inte är värda dig! Fuck alla dom TROR de har rätten att säga vad de vill om DINA känslor. Fuck alla som FÖRSTÖR dig och fuck alla som inte tror på DIG och DIN superpower.

Nej Fuck it. Nu ska jag vara ledsen, drömma om riktiga hunkmän, låtsas vara okej, bearbeta, gråta, kasta lite fler ölburkar, dricka för mycket, inse hur underbar jag är
Och det till sist. Bli kär i mig själv. Jag ska bli så inåt helvete kär i mig själv,att folk kommer avundas min relation med mig själv.

Ps. Här har du ett råd som jag gav till min kära expojkvän. Ett mycket bra råd. Ta det du också. För jag vet att du kommer fixa det.

"Mitt råd till dig. Träffa andra och främst lev livet. "

Haade!

Likes

Comments

Sommaren har nu blåst bort. Kärleken som fanns hos dig var kort. Precis som sommaren så fanns den bara där en stund. Tiden vi fick tillsammans känns fortfarande som en sekund. Är det såhär det ska sluta? Jag är krossad och du verkar bara njuta. Men kanske är det så ödet spelar sig. För nu finns det ingen kärlekshistoria om dig och mig. Allt som har hänt kommer skrivas ner. Om alla våra känslor och varför jag ville ha mer. Även varför du valde att avsluta allt. Hur tiden frös när du sa orden så kallt. Jag älskar inte dig. För känslorna jag har för dig är inte som jag hade för min förra tjej. Timmarna som vi spenderade tillsammans. Hur jag gång på gång tänkte, varför ger du oss inte en chans. Du sa att var ledsen. Klart vi påverkades av pressen. Men någonstans fanns ju kärleken. Trots att det var mer som katt och råtta leken. Snälla skärp dig! Det ända jag behöver höra från dig är ett ynka hej. Att vi kan fixa detta oavsett. Kan vi inte bara strunta i allt som har skett. Jag är villig om du vågar. Eller tänker du låta mig va den som frågar? Ska jag äntligen få gå? För vi vill ju inte att det är vi två. Så jag går ut nu ur vår känslomässiga hiss. För allt jag ville var att va din kompis.

Likes

Comments

Men hej!

Som rubriken lyder så har denna vecka verkligen varit hektiskt. Vi började lite lätt med två teaterföreställningar som vi hade en så kallad "Nypremiär" på. Vi gick alltså efter ett halvår och endast ca fem rep upp på scenen. Det är ganska sjukt hur allt ändå sitter kvar fast det har gått ett halvår sedan sist. Första föreställningen var ungefär som första pannkakan när man steker pannkakor. Alltså inte bra. Det var verkligen ingen energi på scen och en hel del glömda repliker och miss. det är få gånger jag skäms över min klass, men tyvärr så blev det skämskudden den dagen. fy vad dåligt det gick! Dock tog vi revansch nästa dag! Det gick så mycket bättre än dagen innan! trots att martin hade somnat bakom scenen och missade sin entre, så att vi fick improvisera fram något tills vi avbröt. ATT HAN KUNDE SOMNA!?!? det tror jag någonstans(trots tabben) lättade upp stämningen och gjorde alla på mycket bättre humör.

Vi hade även prov på tisdagen, då den sämre föreställningen spelades upp. Alltså jag vet iiintee. Det kändes bra men samtidigt inte!? förstår ni? just nu vill jag helst begrava mig under jorden för att jag är så less på plugg. Har även en inlämningsuppgift som ska in på söndag. Som tur är, så är jag på sista frågan nu! Jag förundras av mig själv ibland över min förmåga att plugga i skolan. i Morse gjorde jag alltså klart näst sista frågan! Och även fast jag inte är super nöjd, så gjorde jag det. Jag har väl insett på senare tid att jag faktiskt har koncentrationssvårigheter. Jag har svårt att fokusera på lektionerna och tycker att det är svårt att få ner något på papperet. Även fast jag har allt uppe i huvudet så kommer det bara inte ner. Och sitter jag bredvid någon som skriver som ett ånglok ner allt, så får jag panik och vill inte vara med längre. haha jag tycker det är såå himla jobbigt för jag blir så stressad. Ska försöka självdiagnoserna mig själv med hjälp av internet, det kommer förmodligen inte sluta bra. Kan det vara ADHD eller ADD? eller bara jag som borde äta mer frukost??

Hur som haver så har min vecka varit bra. Jag är trött, vill gå och lägga mig och sova i minst 34 dygn. Denna vecka kändes liksom på något sätt bra att den slutade i ett ganska högt tempo. Eftersom nu har jag HÖSTLOV!!! så jäkla skönt! Jag har faktiskt inte så mycket planerat(Så rolig är jag) utan ska nog mest försöka komma ut och träna, umgås med familjen etc.

Min morgondag erbjuder en tidig morgon med en tripp till uppsala återigen. Men denna gång är det shopping som står på schemat. Eller ja, för de andra. jag ska nog mest bara se men inte röra. För jag måste verkligen spara pengar! Sen hade jag tänkt göra klart uppgiften och skicka in den. Och sen bara packa tills jag ska åka till Uppsala återigen på söndag. Det blir mycket Uppsala denna vecka, men så kan det gå. Vi ses imorgon mina babes!

Haade!

Suddig bild på förra årets halloween party och bild på mig och pärlan från den "bra" föreställningen"

Likes

Comments

Hej!

Idag tänkte jag faktiskt köra på en "Fem saker som förmodligen ingen vet om mig" Jag tycker vi kör på en gång!

1. Första saken är att jag älskar att rimma! nu vet jag att några stycken vet om det men jag tror inte allt för många vet om min hemliga oanade talang! Födelsedagar och jul är verkligen min område. Nu är jag verkligen inte jätte duktig på sånt, men det är så kul! här får ni ett smakprov på hur ett rim för mig kan låta

"Hej, du jag vill att du ska veta. att jag länge länge fått leta. Efter en vän som dig. Helt otroligt att du fortfarande vill hänga med mig. Du ser mina brister men står ändå kvar. Jag är alla frågor och du mina svar. "

Ja detta var början till en text till en person i mitt liv som betyder väldigt mycket. Men allt jag skriver är såklart inte ap seriöst utan ibland kan det också låta såhär.

"Nu när du 17 år fyllt. Har vi hela tiden, på ditt barnsliga beteende skyllt. Tyvärr är det snart. Bara ett år kvar, så njut! Du kommer med så mycket energi, men trots allt är du tyvärr inget geni. Jag hoppas du tyckte om din fest. För vi tycker om dig allra mest!"

2. Den andra saken är att jag verkligen hatar hatar hatar skinnjackor på killar. Speciellt sådana som " Man hade förr" Ska man försöka imponera på mig så använd inte skinnjackor om det inte är sådana med lite snygga detaljer och en figursydd modell.

Har man en sån som på bilden så är det lugnt! Men annars så spyr jag typ på killar med fula skinnjackor. Jag blir så jävla avtänd. Haha skäms nästan men det är verkligen något som jag ogillar skarpt! den enda som jag vet, vet om detta är Maria. Eftersom vi pratade om det igår. Så lite fusk blir det allt.

3. Den tredje saken som jag tro väldigt få vet om mig är att jag ALLTID gör nya listor på Spotify. Så fort jag har tröttnat på en lista med 10- 30 låtar så gör jag en ny. Folk som har alla låtar på en och samma, hur pallar ni? vilka är ni? Jag tycker att det är lättare att hitta favislåten. So thats how I roll!

4. Jag tycker att det är skönast att somna på magen. Verkligen min favorit sovställning när man ska sova! mycket skönare än att skeda. Fast ultimata sovställningen är att jag sover på mage och personen har armen runt om mig. 10/10 mina damer och herrar.

5. Sist men inte minst har vi min Obou mugg. Jag har en alldeles egen mugg som är perfekt till att dricka oboy eller te i. Tänker ta med mig den när jag flyttar hemifrån! Så ska ni ha en bra oboy mugg kan jag gott rekomendera min ko mugg!

Nu har ni fått veta lite smått och gott om mig. Det var så jäkla svårt att komma på grejer som faktiskt ingen vet. Men jag hittade ett par stycken i alla fall, och det är de som räknas!

Andra saker som många redan vet är att jag är en perfektionist. Såklart inte gällande allt, men mycket. Så därför älskar jag att hänga med folk som är värre än mig på det området, för att själv inte vara den som är "värst"! smart va!?

Var även världens största One Direction fan förut! hade en hel vägg med affischer och lyssnade enbart på dem. Drömde även om att jag skulle få en av bandmedlemmarna.. Tur att den fasen är förbi! Nu tycker jag enbart om deras musik för att den är bra inte för hur de är som människor.


Jag och Pappsen på 1D konsert 2014

Men det var allt för mig, vi ses!

​Haade!

Likes

Comments

Hejsan!

Gårdagen var faktiskt helt okej! Fredagar för mig är en så kallad "pluggdag" eftersom vi nästan bara har teoretiska lektioner. Vi hade även musikal och som alltid är det kul! Dock så kollade vi bara lite kläder till medaljmiddagen och vår regissör hade tagit med pink ladies jackor! Blev helt förälskad och hoppas jag kommer få ha en till medaljmiddagen, det verkar inte vara bestämt helt, men förmodligen! Annars blir det första och sista jag får bära en sån jacka. Kommer avundas alla som kommer få bära en i musikalen!!!

Idag vaknade jag vid nio och var så rastlös. Verkligen en sån dag där du varken kan somna om eller vet vad du vill göra. Min syster kom in till mig vid tio och sa att hon skulle till badhuset. Jag som inte har badat där på säkert fem år, bestämde mig för att följa med. Så det blev jag, Tindra och Junia som drog och bada. Det var faktiskt super skönt och jag & Tindra simmade 30 längder innan vi käkade lunch där. Det blev en pan pizza till alla tre. Och sen badade vi lite mer och alla tre simmade 10 längder då också!

Så nu är jag hemma och ska börja plugga och bara ta det lugnt. Vi ses senare!

Haade!

ps. Eftersom frida inte skickade pink ladies bilderna för att hon är lat så får ni ingen bild.


Likes

Comments

Hej mina vänner!

Det är såhär att jag nu kommer skriva om en väldigt privat sak som har fått mig att länge tänka igenom om jag ens kommer att nämna det på bloggen. Jag har insett att ett inlägg kanske är bra? Att många runt omkring mig kanske får det där svaret de hade till sin fråga. Eller så är du bara inne på min blogg bara för att försöka hitta massor av smaskiga detaljer, så du kan njuta av andras svårigheter eller problem.

Mitt problem är att jag har insett att jag är för öppen med mitt privatliv överallt. Och nu kommer någon att ifrågasätta varför jag skriver detta inlägg. Jo, för att nu behöver ni inte lägga mer tid på allt som händer i mitt liv. Ni kan få ett avslut, för jag är inte så jäkla intressant som många tror.

Jag har aldrig varit den som varit jätte intresserad av killar, och har jag "börjat gilla" någon har det ofta gått över till att jag väljer att friendzona mig själv och inte faktiskt prata med killen om vad han känner. Tillslut så träffade jag en kille igenom mina vänner av en slump. Vi skulle bara gå hem till honom och hänga ett tag. Jag kommer nog aldrig riktigt förstå varför jag fick upp ögonen för en nästan två meters lång man med rufsigt hår, mjukisbyxor och nyvakna ögon. Jag kände helt plötsligt i hela kroppen, att han ska jag ha. Och jag blev så glad, jag hade bestämt mig och jag tänkte inte backa.


Men ingenting hände. Jag menar vi kände ju inte varandra?! Jag kunde ju inte gå och bara " hej hopp gummisnopp! Linn heter jag och jag tycker du verkar otroligt intressant" Så jag försökte främst få Martin och Frida att Winga mig, för jag skulle ha den killen. Tillslut fick alla i klassen reda på att jag faktiskt ville ha honom och ja då började ett mindre helvete i mitt huvud. ALLA ville hjälpa till, ge mig råd eller fixa så att jag fick den killen. I de läget som en ung ganska lätt påverkad tjej, så var det svårt att inte låta sig påverkas. Och då kunde jag bara tänka på att få honom. vilket jag nu ångrar eftersom i princip alla var inblandade.

Det slutade med att Martin fixade biffen. Han skrev till killen och frågade vad han tyckte om mig etc. The ordinary shit gällande att vara en wingman. Jag fick killens nummer och vi började att skriva oavbrutet till varandra konstant. Samtidigt var hela klassen medvetna om vad som hände och visste i princip allt. Jag tänkte väl inget speciellt då heller utan mer att det var lite tråkigt att alla skulle veta allt. Jag har mig själv att skylla mycket för det tror jag men kanske också klassens hets. Jag och den här killen pratade Skype, träffades och bara hängde, Ibland i sällskap av andra men oftast själva. Sen en dag frågade han mig om vi skulle bli tillsammans och jag sa ju ja direkt. Tror inte jag ens hann tänka igenom beslutet för det kändes så rätt. För jag trodde att jag var så kär. Några timmar efter jag åkte hem så vände det sig lite i magen, alltså vad hände? var det verkligen rätt beslut? och så tidigt? Nu i efterhand så tror jag att min dåvarande pojkvän och jag blev hetsade med att bli tillsammans av våra gemensamma kompisar vilket i alla fall jag insåg senare. Jag antar att jag var rädd att säga nej för jag ville ju ha honom men kanske inte så mycket att jag hej vilt går in i en relation.

Det hade väl gått en tid och jag hade fått lära känna en amazing kille. Verkligen! Fantastisk på många plan men även en del sidor som jag kände "nej men vafan". Jag tycker inte att han har någonstans under förhållandet betett sig elakt eller verkligen gjort något som skulle kunna förstöra det vi höll på att bygga upp. Det var snarare jag som stod för den biten. Det var jag som blev osäker, tyckte att allt gick för fort och försökte sakta ner. Samtidigt kunde jag då inte tänka mig att stoppa för att ta det lugnt utan jag ville bara fortsätta. Jag tror att jag inte själv ville inse att vi var för olika utan ville rida den här "kärleksvågen" och fortsätta vara "kär". Det blir nästan som man är fast i en kärleksbubbla, och hur mycket man än vill inse att det blir fel. så kan man inte stoppa, jag kunde inte det i alla fall.

En helg så hade jag ringt honom och löst alla saker som blev fel förra gången. Det kändes riktigt bra. Vi skrattade, pratade om massa strunt och bara var. Jag har nog aldrig känt mig så lyckligt med den killen som jag gjorde då. Och jag visste att något var fel, för det var för bra för att vara sant. Tre dagar senare gjorde han slut med mig. På messenger. Han kunde inte alltså träffa mig, prata och säga som det var. Utan han valde att enkelt och smidigt gömma sig hemma och inte ta tag i sina problem. Vilket är så otroligt tråkigt! För jag hade aldrig haft mage till att göra slut på sms, det är emot alla mina principer. Och jag trodde nog att det var emot hans egna också, ack så fel man kan ha.

Att få sms " jag trodde du var någon annan, jag har nog läst dig helt fel. Men jag vill att vi kan vara vänner, sorry om du blir ledsen" är nog det absolut värsta som människa jag har hört. Vem säger att man trodde personen var någon annan om det var han som ville bli tillsammans från första början? Var är logiken? Jag känner att jag verkligen var Linn för honom. Tankar som " kanske det var den gången jag var nervös han dömer efter?" eller " kanske var det för att jag ville stanna kvar hos honom?" eller "kanske för att jag vann över honom på spel?" fanns alltid i mitt huvud jag förstod inte alls hur det har kunnat undgå honom att jag är väldigt ärlig, rolig, och ibland sur. Hur kan en person som du väljer att bli tillsammans med inte vara en person som du gillar?

Han fick mig att få en identitetskris, något som jag faktiskt inte är över än idag. Jag tycker det bara är så fult gjort att säga A men inte B. Jag har sedan vi gjort slut fått ett svar på alla mina frågor, ett svar...

Helt ärligt vet jag inte vad jag ska säga om det.

Men trots allt så hade "göra slut" orden ingen betydelse för mig i början. för jag skulle fortfarande ha kvar han som vän, vilket jag ville oerhört mycket. Men det blev inte så heller. För dum som jag var gick jag och kysste någon annan. Utan min tillåtelse berättade en kompis det till honom och allt blev kaos. Han slutade svara, ville inte ens kolla på mig när vi sågs och totalt sket i att jag faktiskt ville ha ett avslut. Jag har aldrig sett en sån personförändring någonsin. Från världens snällaste kille till ett stort jävla as som inte kunde ta tag i sina problem.

Jag antar att det var efter vårt sista samtal som min värld raserade ihop. Så fort någon pratade om honom grät jag. Så fort mina kompisar skulle träffa honom, så grät jag. Vad jag än försökte göra så brast det. Det fanns inget slut på det hela. Och hur mycket mina vänner än försökte hjälpa mig, så gick det inte. Jag var en trasig själ som bara ville bli hel igen.

Jag tror faktiskt att min vändning från den trasiga själen till, den glada singelLinn hände sent i augusti. Helt otroligt att jag skriver om detta hehe... Men jag träffade en kille. En kille som inte visste vem jag var eller hade en aning om att jag precis hade blivit dumpad. Vi pratade, kysstes och sov tillsammans. Han fick mig att inse att mitt värde som människa inte har med vad en kille tycker om mig. Utan mitt värde är mitt eget och ingen annans åsikt kan förändra mitt värde. Han fick mig för första gången att ha kul, sen allt det tråkiga som har hänt. Och vet ni? det var såå skönt!!! jag kunde äntligen börja fokusera på mig själv och börja bearbeta bort allt och börja om.

Jag tror det är mycket varför jag fortfarande pratar ibland om killen. Han fick ett sånt stort värde för min start mot att hitta tillbaka till mig själv. Och jag förmodar att han ville nog själv också försöka bearbeta hans sår. Jag vet att han inte har förstått att han faktiskt hjälpte mig, och det kommer han aldrig få veta heller! Men ändå! ni som vet ni vet. 😄

Hur som haver mår jag så otroligt mycket bättre idag! Jag kan äntligen fokusera enbart på mig mig mig och försöka settle down i singellivet igen! Jag har alltid trivts som singel, så detta för mig är bara +. Sen vet jag att många inte alls klarar av ett "ensamt" liv utan pojkvän eller flickvän. men jag gör såå fuck you!

Så mitt privatliv blir härmed ännu mer privat! i alla fall från skolan! Nej nu tänker jag ta och träna och sova. Men kom ihåg! du duger som du är, med eller utan en kärlek i ditt liv. Gör som mig! tyck synd om de som tycker synd om dig, för vi vet alla att de inte skulle klara en sekund av att vara i ditt fabulösa liv! Mer om hur du kommer över ditt ex och slayar life i ett annat inlägg. Puss och kram!

Haade!

Likes

Comments