View tracker

Dagarna bara sveper förbi. Helt plötsligt har jag bara 40 dagar kvar av ettan i gymnasiet och så mycket att göra, och så mycket tid att göra den på också. Men varje dag tänker jag. Äsch det där kan jag göra imorgon. Skjuter upp på saker helt enkelt. Sedan sitter jag där med mina E och D och undrar varför jag inte kan få bättre betyg. Men hur enkelt är det egentligen att plugga när man inte har en motivation som är tillräcklig? Jag behöver något större än bra betyg. En morot och massor av andra faktorer. Bland annat att trivas skolan jag går på (Vilket jag inte gör) och kanske trivas i klassen, osv. 

Jag tänker alltid. Hur kommer detta hjälpa mig i framtiden? Hur kommer jag må bättre av det? I vart ända lite uppgift vi har ser jag aldrig något positivt. Jag tror också att min fritid påverkar mig mycket. Känns som jag alltid blir ett andrahandsval och räcker inte till. Det är alltid "Jag behövde hen just idag" så står man där och ba, jaha, när behövs ja då? när den andra personen inte kan. Jag tycker det känns som om jag blir tagen för givet. Att jag alltid kommer finnas där för den personen även om hen inte alltid är där för mig. Jag är så himla trött på detta. Jag vill bara hitta några som verkligen vill vara med mig och tycka att de behöver mig före andra. Kanske är en konstig tanke, jag vet inte. Men jag tror inte jag klarar av att mina kompisar ska vara såhär. Motivationen till att kämpa är borta där också. 

Jag sitter med tårarna i ögonen varje dag. I min säng och stirrar på min dator. Detta håller inte. Verkligen inte.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag trivs inte i min klass. Jag har försökt nu under en termin att hitta några/någon som jag trivs att umgås med i skolan och utanför. Men hittar inte någon som jag klickat med hundra procent. Så jag har slutat försöka. Det är inte så att jag inte har någon att käka med eller vara med, men det är ingen jag kan hålla en rolig, intressant konversation med. Det handlar antingen om skolan eller om någon annan aktuell nyhet, men konversationerna är svåra att hålla igång. Jag har ingenting emot någon i min klass utan det är bara så att jag inte klickar med någon... Därför har jag tagit beslutet att byta skola och program. Från naturnatur till natursam. Men då kommer jag ligga en termin efter i fysik. Fysik som är den svårast kursen man kan ta.
Det säger då kanske mycket om hur mycket jag vill byta... Nej men jag kommer närmare hem och får det lite enklare i skolan.

Skolan är ett ämne som man kan snacka mycket om. Sjukt hur många brister det finns i skolsystemet. Det borde verkligen inte vara så svårt att få saker och ting att fungera. Aja jag orkar inte skriva ner alla mina tankar om det idag. Så det får vänta! Godnatt!

Likes

Comments

View tracker

Många här i samhället som vi lever i idag har en bästa vän eller någon som står en väldigt nära. Någon man litar på till 100%. Men hur ska denna person vara mot en? Hur långt får det gå i vänskapen? Ska hen alltid ta ens parti?

Anledningen till jag att undrar detta är att jag just nyligen varit med om en situation är min bästa vän inte hanterat denna situation särskilt snyggt. Jag har varit sårad och knäckt, borde de vara så med ens bästa vän? Är man bästa vänner då?

Jag anser att om man går runt kallar någon för sin bästa vän så ska man ta den personens parti 99 procent av fallen. Anledningen till att det just är 99 och inte 100 är för att kompisar bråkar och man kan ju inte ta den andras parti som man bråkar mot? Om man har flera bästa vänner som bråkar med varandra, ska man inte ta någons parti. Utan hålla sig utanför.
Om det kommer till att ens bästavän och en annan person som man känner lite halvt som bråkar. Man tycker att ens "Bästavän" har fel eller har gjort fel så ska man fortfarande vara på deras sida (om det inte är något riktigt seriöst såklart.)

Min situation så kändes det som om hen inte stod på min sida. Denna person som sårade mig och var riktigt idiotisk mot mig. Men även fast min vän är mycket väl medveten om vad denna person gjort så står hen och säger "hen är så skön", "hen är någon jag inte kommer undvika för dig", "men det va ju så länge sedan". Grejen är att även om det var länge sedan, varför skulle jag vilja träffa någon som gjort mig illa? Och hur kul är det att höra hur "skön hen är" och "det var så länge sedan" från ens bästa vän. Ens bästa vän sitter och säger att någon som sårat mig så mycket är skön? För mig är det helt och hållet utanför mitt tanke sätt. Jag skulle aldrig göra/säga så till min bästa vän.

Så hur långt får ens vän gå? Beror det på vad det handlar om, om vem deg handlar om. Jag vill att min bästa vän ska va på min sida i alla lägen speciellt när det gäller relationer.

Likes

Comments

Skriva är någonting som jag tycker är så jävlans skoj. Jag har själv ett antal dagböcker hemma som är fyllda med olika tankar och händelser från mitt liv. Redan som liten skrev jag hur "elaka" alla var mot mig i skolan osv. Att skriva av sig har hjälpt mig så sjukt mycket eftersom att jag är en rätt instängd person som inte vill säga saker rätt ut, eftersom att de kan uppfattas fel och låter då helst bli. Därför har "nedskrivandet" hjälpt mig så sjuk mycket. 

  Detta är inte någon blogg som är menad för att bli känd eller få många visningar. Detta kommer vara som en dagbok, fast med många begränsningar eftersom att fortfarande allt som jag skriver här kommer vara synlig för den som råkar snubbla in här. Så förvänta er ingenting, ingen bra uppdatering, eller bra bilder. Om mina tankar och åsikter är intressanta nog för dig så glädjer det mig bara, men skadar mig inte om du har andra åsikter. 

Så med detta sagt tänkte jag fortsätta med skrivandet så fort jag får chansen. 


Likes

Comments