View tracker

Det blev ett sent inlägg nu. Vaknar kvart i åtta i morse av att det ringde på dörren. Byggarna ville komma in i vårt badrum för att sätta upp en stång så att taket inte skulle vika sig. Vad säkert det där kändes!? Aja gick och la mig igen och då satt dom självklart igång och bila badrummet. Somnade i alla fal en stund, då ringer brevbäraren på dörren för att lämna paket.

Efter den otroligt sköna starten på dagen så blev det en tur till Maxi. Lillebror fick presentkort på teknikmagasinet så han fick kolla lite där. Vid fyra var vi på bio och såg husdjurens hemliga liv. Den är helt klart värd att se! Behövde den typen av film under denna stressiga helg.

Efter bion blev det att bara ta det lugnt. Åkte och hämta en vän mitt ute i skogen och skjutsade hem hans vänner och honom. Nu sitter jag i soffan och har precis ätit, men det blir att förflytta mig till sängen.

I morgon kommer släkten och ska fira mig och lillebror. Är inte ett dugg sugen på det, men det är bara att bita ihop och se glad ut.

Godnatt💕

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

  • 1 readers

Likes

Comments

View tracker

Då har denna dagen nått sitt slut. Sambons familj kom och firade mig och lillebror idag. Nästan hela dagen har gått åt att städa lägenheten. Ibland är det jobbigt att ha djur, men det värsta just nu är att allt byggdamm från lägenheten över kommer in i vår lägenhet av någon konstig anledning.

Ligger just nu i soffan och kollar på bad boys 2, lillebror sitter vid datorn och spelar lite och sambon sitter oxå och spelar. Alla djur ligger och sover, men det är snart dags att väcka hundarna för att ta sista rundan innan läggdags.

I morgon fyller jag år. Känner inte som något speciellt. Orkar inte ens tänka tanken på att det är min födelsedag. Får ångest av att tänka den tanken. Första födelsedagen utan mamma. Känns åt helvete fel att fira något överhuvudtaget när hon inte finns längre.

Vi tänkte i alla fall att vi skulle gå på bio alla tre och se husdjurens hemliga liv. Annars är nog morgondagen ganska så lugn. Blir nog att handla lite till lördag då min och lillebrors sida av släkten kommer och firar oss.

Slänger upp två bilder på dom tre som är en stor del av min vardag och som får mig att må bra om dagarna, förutom min familj💕

  • 3 readers

Likes

Comments

View tracker

Började dagen med att snooza ca en timme. Vet att det inte är bra, men det känns skönt i alla fall. Vid halv tio tiden kom min syster och hämtade mig så åkte vi till parken så min systerson fick leka lite. Kände som en lugn och bra start på dagen.

När jag kom hem så kom min lillebror och hälsade på. Då passade vi på att åka och kolla på gravsten. Den kommer nog bli superfin! Lillebror fick välja precis vilken sten han ville, någon som han känner symboliserar henne.

Vid halv fem blev lillebror hämtad. Då passade jag på att göra mig av med lite grejer från mammas lägenhet. Sedan åkte jag och handla lite. När jag kom hem ställde sig sambon och lagade mat. Det blev enkelt, fiskpinnar och mos. Slog på oceans twelve till maten.

Sitter nu och dricker kaffe på uteplatsen. Har ångest för att jag fyller år om två dagar. Min lillebror fyller år om sex dagar. Mamma saknas på våra födelsedagar. Men vi båda vet att hon finns med oss vid såna här lägen. I alla lägen.

Nu blir det att bara slappa med min kopp kaffe och vänta på att klockan ska bli dags för hundarna att ta sista rundan så vi kan gå och lägga oss.

Slänger upp en bild på mina älskade fluffbollar❤️

  • 2 readers

Likes

Comments

Idag hände det inte så mycket. Jag följde med min vän till veterinären för att se vad det är för på hennes hund. Var hemma ett par timmar för att sedan åka och hjälpa min syster att flytta lite saker till hennes nya lägenhet. Kom väl hem igen vid åtta tiden och då lagade jag och sambon mat.

Nu har hundarna varit ute på sista rundan så nu blir det sängen för vår del. Lär ju få kliva upp tidigt med tanke på att dom renoverar lägenheten över oss. Så nu kanske jag lyckas vända tillbaka dygnet så jag kan börja jobba som vanligt igen. Har varit sjukskriven sen den där dagen.

Fortfarande helt overkligt. Att vakna upp och veta att hon inte längre finns där. Känns som en mardröm som jag är fast i för alltid. Eller rättare sagt, det är en mardröm som jag kommer vara fast i för alltid. Allt jag tänker på är hur jag hade kunnat avsluta den där kvällen då vi sa hejdå för sista gången. Hur jag hade kunnat hjälpa henne med allt hon behövde.

Hur kan det göra så ont? Varför ska det göra så ont? Hur ska jag klara av min vardag i framtiden? Vad ska jag ens göra under mina dagar när jag inte kan ringa henne och berätta allt som har hänt under dagen? Alla gånger vi bara har ringt till varandra för att snacka skit, det är helt plötsligt borta.

Alla dessa tankar som snurrar i huvudet gör mig galen. Jag vill bara skrika rakt ut. Jag vill bara stänga in mig och försvinna. Långt bort.

Vi har i alla fall lyckats med att ta oss i genom den här dagen och fler kommer det att bli. Det är bara att bita i det sura äpplet och försöka gå vidare. Låta allt vara som vanligt. Även om det saknas en pusselbit.

Du är det finaste jag har haft i mitt liv. Jag saknar dig mer för varje dag som går. Det går inte en sekund utan att jag tänker på dig. Vi har varandra och dig. Bara det att du inte syns. Du finns alltid vid oss och hjälper oss när vi har jobbiga stunder, men även när vi har våra bra stunder. Vi vet vad du hade sagt eller gjort i visa situationer. Vi ses på andra sidan min fina ängel. Jag älskar dig, glöm aldrig det mamma❤️

  • 3 readers

Likes

Comments

Det finns många frågor som snurrar i mitt huvud just nu. Vad var det som hände? Varför hände det? Varje natt sen den dagen har jag inte kunnat få en blund. Jag är ständigt trött och orkar knappt kliva upp ur sängen. Vilken tur att jag har två fina och otroligt jobbiga hundar som har den energi som man själv behöver just nu. 

Jag har aldrig varit med på hur en begravning går till, hur en bouppteckning går till. Vad är ens en bouppteckning? Vilken kista är finast? Spelar det någon roll? Ska hon kremeras eller inte? Lägenheten måste sägas upp, den måste tömmas och försäkringspapper måste skickas in. Bilen som egentligen till hör mig står på henne och det måste med i bouppteckningen. Hur får jag reda på vad hon hade för skulder? Varför måste allt vara så jobbigt under en jobbig period? Det är inte så lätt att göra allt detta när min lillebror bara är 12 år. Vad händer med honom? 

Det enda jag vet är att allt som var mammas tillhör mig och min lillebror. Och jag vet även att de saker vi inte vill ha kan vi göra vad vi vill med, om så är så kan vi kasta det. Men ändå i denna svåra period så ska det tjafsas från släktens sida om vem som ska ha vad och att man "normalt" sätt ger det som arvingarna inte vill ha till resterande familjemedlemmar. I min värld är inget normalt. Faktum är att mina "styv" systrar är som mina riktiga systrar och som min mamma även såg som sina egna barn. Vilket innebär att dom har lika stor rätt som den övriga släkten att få saker. Funkar inte det så kastas det. 

Nej, istället så rings det och man får utskällning efter utskällning för saker som i min värld är en fis i rymden. Orkar inte. Var glad över att jag väljer att ge något till er överhuvudtaget. Jag hade lika gärna kunnat kasta skiten åt helvete istället. Vid såna här lägen önskar jag att mamma hade varit med och sett med sina egna ögon hur dom beter sig. O andra sidan så visste hon ju det från första början. Man kan ju hoppas att dom ändrar på sig när det här är över.

Återigen dessa frågor. Vad ska jag göra när allt är färdigt? Återgå till jobbet? Vara sjukskriven? Jag känner mig faktiskt ganska irriterad över att man bara går vidare med livet. Man fortsätter jobba, går ut med hunden, åker och handlar. Ja i princip allt man gjorde en vanlig dag innan dödsfallet. Varför? Är det normalt? Så många frågor, men inget svar. Det är väl bara att acceptera och gå vidare.

Som avslut på detta kanske onödig inlägg så ska jag berätta lite kort om vad det handlar om. 

För snart tolv år sedan föddes min lillebror. Vi har inte samma pappa, bara samma mamma. På min lillebrors pappas sida så finns det tre systrar till. Vi har funnits för varandra halva våra liv. Min mamma och mina systrars mamma har haft "delad" vårdnad om oss. Vi firar jul, påsk, födelsedagar och andra högtider tillsammans som vilken familj som helst.  Och ja, jag säger systrar även om det inte är mina biologiska systrar. Detta är inget som min släkt tycker är okej. Därav alla dessa utskällningar av vart alla grejer ska ta vägen. 

Den 1/7 ringer min mammas chef till mig och undrar om jag vet vart hon har tagit vägen. Jag ringer till min lillebror och ber honom väcka mamma, för jag vet att hon kan försova sig ibland. Min lillebror går upp och ska väcka henne. Jag hör i telefonen hur han skriker och försöker få liv i henne. Han berättar sen att hon inte har någon puls och att hon inte andas. Jag och min sambo åker till dom och jag pratar med 112 i telefonen. När jag kommer upp så ser jag att hon är borta. Det fanns inte en chans i världen att dom skulle kunna få liv i henne. Men nånstans mitt i allt hade jag en liten gnista av hopp om att dom på något sätt skulle kunna få liv i henne.

Jag fick panik och hamnade i chock. Min lillebror var väldigt lugn, jag tror att det var hans chocktillstånd. Vi fick prata med ambulanspersonalen, psykologen och kuratorn från traumateamet på akuten och en från socialkontoret som hade haft kontakt med mamma tidigare, i ca 3 år. Hon var den som jag kände att jag gärna ville ha där. Hon visste hur allt såg ut sen tidigare. 

Detta inlägg är säkert svårt att kunna läsa, allt är bara så rörigt i huvudet just nu. Det kommer säkert att bli bättre med tiden. Som sagt, detta kommer vara min plats för att kunna spy ut mina tankar och ord, hur jag går framåt och inte står still. 

Likes

Comments

Detta är mitt första inlägg. Min första blogg som jag antagligen kommer att hålla i ett tag framöver. Tänkte skriva en kort presentation om mig.

Mitt namn är Linn och jag är 23 år gammal. Jag bor med min sambo i Norrköping och vi har två hundar samt en katt. Jag gick IT gymnasiet på John Bauer, som idag heter Fria Läroverken. Idag jobbar jag som lokalvårdare, men min dröm är att utbilda mig till elektriker eller socionom. Väldigt stor skillnad på yrken, men det är det jag brinner för.

Anledningen till att jag har startat denna blogg är för att jag vill kunna tömma min hjärna på tankar och ord som har snurrat runt där varje dag sen den 1/7. Den dagen fick jag reda på att min mamma hade gått bort, helt oväntat.

Så därför har jag valt att använda en blogg för att kunna slappna av och få ur mig allt. 

Likes

Comments