Jag har varit så trött nu under mellandagarna och efter nyår. Jag har ju snart muntlig eximination och jag känner mig nog lite stressad. I alla fall så jobbar jag på med Duffy. Jag red ut igår och det känns bättre och bättre och hon blir tryggare för var dag som går. Nu på vintern så blir ju allt mycket svårare. Duffy behöver broddar både fram- och bak nu när det är så halt och eftersom hon går med andra hästar så kan hon inte ha broddar bak i hagen. Så varje gång vi rider så broddar vi henne bak. Ja, det tar ju lite extra tid men det är bättre att vara på den säkra sidan. Sen så har jag inte gjort så mycket mer än att ta det lugnt. Vädret och mörkret gör att jag får mindre energi än vanligtvis samtidigt som jag behöver ta tid att vila upp mig på.

Imorgon blir det en mysig dag då pappa fyller år och vi ska ut och äta på kvällen. Jag älskar verkligen när vi hittar på lite små saker tillsammans. Tanken var att vi skulle i väg till mina kusiner idag men så blev det inte. Men jag hoppas att vi hittar en ny tid som passar bättre.

/Linnéa

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Gott nytt år!

Idag har jag varit stallfri och då passade vi på att ta en tur till Torp. Jag köpte benskydd till Duffy och jag hoppas att de kommer passa bra. Sedan så åt jag och min syster på Subway. Mysigt var det och jag tog en Italian BMT med ost- och oregano bröd. Jag inhandlade också en sport-BH på HM som hade väldigt bra pass form. Just nu rider jag i en som gör att jag svettas en del på ryggen så därför är det skönt att ha en med tunna band.

Sen så köpte vi även ett familjespel: Alias, med andra ord. Jag tyckte spelet var jättekul och jag upptäckte att jag inte är så bra på att förklara ord…Men träning ger färdighet och jag blev faktiskt bättre.

Vi åt en super mysig tre-rätters middag tillsammans som innehöll mina favoriter. Förätten bestod av chevré-toast med honung och pinjenötter, huvudrätten var oxfilé och potatisgratäng och till efterätt hemgjord jordgubbs- och hallonglass. Mums!

År 2016 har varit förändringens år för mig. Till och börja med så klarade jag av skolår 1 som jag till en början aldrig trodde jag skulle klara… Men jag kämpade och fick bra betyg och det var den ända anledningen till att fortsätta kämpa.

Jag kom in på distansgymnasium vilket har gjort mitt liv och välmående hundra gånger bättre. Jag kämpar fortfarande med motivation och har faktiskt pluggat lite idag.

I hästväg så trodde jag inte att jag skulle få möjlighet att köpa min drömhäst i år. Tankar har funnits under året att Putte inte varit rätt häst för mig men att Duffy skulle komma in i mitt liv var ödet. Men jag kommer att vara tacksam hela mitt liv för alla som funnits där för mig och hjälpt mig med allt. Utan er så hade inte jag haft dessa bra dagar som hjälper mig att kämpa vidare. Jag ska klara alla motgångar och än så länge har jag gjort det tack vare min familj och mitt fritidsintresse. Jag har arbetat på mitt första sommarjobb och vikariat och det är stort för mig. Jag hoppas verkligen kunna jobba mer under år 2017.

Jag har inget nyårslöfte, förutom att fortsätta kämpa även om allt skulle gå emot mig. Jag ger aldrig upp och kanske ser vi mig och Duffy på tävlingsbanan detta året? Oavsett så har vi många år framför oss och jag sätter inte upp specifika mål för man vet inte vad som kan hända. Vi ska träna och utvecklas för att kunna nå mål och drömmar tillsammans.

Tack ödet och min familj och jag uppskattar alla människor som funnits vid min sida under året.

TACK!

/Linnéa

Likes

Comments

Uteritt för andra gången!

Hej!

Som jag sagt tidigare så tycker jag att Putte och Duffy är totalt olika varandra. Duffy är åtta år, snart nio till skillnad ifrån Putte som är femton år. Igår var Duffy duktig för att inte ha ridits ut på förut. Dock så tyckte hon att det var läskigt med vatten (bäckar och broar). När Duffy är rädd så börjar hon att backa och man har inte så mycket att sätta emot som ryttare i det läget. I alla fall så hjälper det att ha någon som leder Duffy nu i början. Jag som ryttare är väldigt lugn när hästen är lugn… Men när Duffy börjar backa så vet jag inte riktigt vad som är bäst att göra och så börjar jag spänna mig. Jag vet att det är fel men jag är sån i början när jag rider en ny häst. Jag vet att jag behöver tid för att känna mig trygg och då får jag ta allt i min takt.

Vi red ut samma väg idag och hon var inte längre lika rädd för bron. Dock så har jag lite delade meningar vad gäller motordrivna fordon och hästar. En man på fyrhjulning stannade idag när han såg mig och Duffy, vilket var snällt. Men precis när vi gått förbi honom så startar han motorn och Duffy hoppar till av rädsla. OM JAG FÅR VÄLJA SÅ FÖRESLÅR JAG ATT MAN I FÖRSTA HAND STANNAR TILL MED MOTORN PÅ. Då blir det inte lika stor kontrast i ljudväg för hästen. Om hästen inte kan gå förbi, då kan man absolut stänga av motorn, men vänta då med att starta tills hästen gått förbi. SNÄLLA! I alla fall så hoppade hon framåt och allt handlar om vana. Jag har alltid varit en sån person som inte gillar fart och fläkt när jag rider ut. Jag blir rädd och nervös och det är de sista känslorna som jag vill känna när jag rider. Jag var mycket lugnare när jag red Putte eftersom jag kände honom.

I detta fallet så kommer jag bara att lyssna på mig själv oavsett vad andra säger. Jag kommer ta nästa steg när jag känner mig redo och jag vet inte när det blir. Men jag önskar att jag var lite modigare än vad jag är men det är jag inte. Dels så beror det på min skada och att jag vet att jag har lättare för att slå mig ifall jag ramlar av. Dessutom har jag en stor respekt för hästar. Vilket gör att jag ibland inte förstår varför jag rider. Det är ju så farligt, tänker jag ibland. Samma dag så kan jag tänka på att jag inte hade kunnat leva utan ridning, det är de jag har. Det är de bästa jag vet även om de medför stora risker. Jag är en försiktigt ryttare som tar det säkra före de osäkra. Bara för att andra tycker att jag klarar av saker så kan jag ändå avstå. Det är dock något som mina tränare kan ändra på. De litar jag på till 110% och då bara jag gör som de säger. Det är så skönt att bara släppa kontrollen och rädslan och våga lita på att andra vet vad som är bäst.

Jag önskar att jag hade fått lika bra respons vad gäller ungdomar i min egna ålder…

/Linnéa

Likes

Comments

Hej igen!
Nu har jag tränat två pass för Viktor och jag har så mycket motivation. Igår red jag ett riktigt bra pass själv i paddocken. Jag tänkte på att sträcka på mig, hitta takten mm. Men jag behöver såklart träna mer men jag känner helt klart en förbättring. Jag älskar att jag numera har en häst som jag kan träna med. Hon kan redan de som jag och Putte tränade på vilket känns så kul att jag kan komma vidare. På Viktors träning så övade vi mycket på att hon inte ska försöka sig som en ostbåge....Dessutom så lägger hon tungan över bettet ibland vilket hon inte får göra på tävling, så det måste vi träna bort. Därför köpte vi en sk. tungsticka som funkade jättebra igår. 

Annars så har jag tagit lov ifrån plugget och nördat serien SKAM istället. Jag har ju sagt tidigare att jag tycker den är bra men den är verkligen bra. Jag önskar verkligen att det kommer att komma fler säsonger eller andra liknande serier. Men det tror jag kommer hända med tanke på spridningen och att den blivit så populär.

Idag ska vi äntligen till landet. Vi har inte varit där på månader pga.  alla provridningar hit och dit mm. Det ska bli så skönt att komma upp dit då hela familjen kopplar av där på ett helt annat sätt än här hemma. Igår var jag och min syster och åt Thai - buffé vilket var så gott. Det är verkligen den absolut godaste resturang maten som finns enligt mig. Men först så ska jag försöka rida ut lite längre med Duffy för första gången. Vi får se hur det går. I vilket fall som helst så är det ingen stress och vi tar det lugnt. Hon har knappt ridit ut tidigare så det är klart att det blir en omställning.  Önska mig lycka till!

/Linnea

Likes

Comments


Hej

Igår hade jag en super mysig julafton tillsammans med farmor, farfar och mina kusiner. Vi åt massa god julmat, kollade på Kalle anka och hade julklappslekar. Jag hade önskat mig en tunn dun-ridjacka som jag kan ha under min säkerhetsväst. Jag fick en väldigt fin jacka som jag använde på träningen idag ifrån märket ARIAT. Super fin! Jag fick mest saker till Duffy och då vet man att sakerna kommer till användning… Jag ska försöka ta kort på lite av julklapparna i ljuset imorgon.

Det blev ingen sen julafton för mig igår eftersom jag skulle träna för Viktor kl 9.30 idag. Antagligen så åt jag för mycket julmat + att vädret gör mig trött. Jag känner verkligen att mitt huvud behöver vila ifrån all ”vardaglig stress”. Jag har blandat ihop och glömt av saker som känns självklart att jag ska komma ihåg. Jag red i alla fall lektion för Viktor idag och det gick riktigt bra. Nu vet jag exakt vad jag behöver träna på och jag är så motiverad. Allt handlar om timing, takt och känsla. Det är som vi jobbar på just nu. Viktor har inte kunnat rida Putte på samma sätt som han kan med Duffy eftersom Putte varit lite för liten. Det är så bra att ha en tränare som kan rida sin häst. Idag, liksom förra träningen så delade vi på ett 60 minuters pass. Jag tycker det är super lyxigt, speciellt nu när jag inte lärt känna Duffy så bra än. Hon kändes mindre stel än tidigare vilket gjorde mig väldigt glad. Duffy har börjat sakta men säkert komma till ro och hon är super duktig.

Tidigare hästar jag har ridit har varit sega och inte så arbetsvilliga (Putte). Till skillnad ifrån Duffy som tycker om att jobba och hon bara väntar in mina komandon. Det gör att jag måste bli mer konsekvent med mina hjälper eftersom hon är en känslig och lyhörd häst. Idag satt galoppen bättre än sist, men traven är just nu det jag ska lägga fokus på. Galoppen är väldigt jämn medan Duffys trav är stor skillnad ifrån Puttes ponny trav. Takten är det som jag måste sätta, så träna, rid och träna är det jag behöver göra. Imorgon ska jag nog rida hela passet själv, får se hur det går. Jag älskar att rida två pass i rad för jag får ett sammanhang och mer tid att förstå tipsen.


/Linnéa

Likes

Comments

Hej på er!
Idag liksom hela december så känner jag inte att jag har så mycket julkänsla. Jag vet inte riktigt varför, men jag har i allafall ägnat mig åt att slå in alla julklappar, så jag är reda för julafton. Jag mår sådär faktiskt och det är svårt att beskriva varför.  Jag hade en dipp igår då jag börjar tänka på vad jag inte har. Jag är stolt över mig själv och jag har ett bra liv i mångas ögon. Men ibland så tänker man på de man inte har och det är helt okej göra det. Jag är inte avundsjuk utan mer oförstående och jag känner att det finns en orättvisa i livet som jag önskade inte fanns.  Julen innebär många blandade känslor för mig och speciellt nu när jag går på gymnasiet, med allt vad det innebär. Jag har just nu studerat halva min gymnasietid och jag kan inte förstå detta. Så skönt med lov i allafall!

Idag red jag Duffy i paddocken och hon var som en dröm.  Jag känner mer och mer att vi börjar hitta varandras knappar lite mer. Vi kunde dessutom skritta runt ängen utan problem.  Jag red mycket gallop på volt och hon blir mindre och mindre stel för varje dag som går. Fina Duffy! Jag höll även ihop min egna balans bättre än jag gjort tidigare.  Så sammanfattningsvis gjorde vi båda ett grymt pass tillsammans. Imorgon på julafton så får hon vila och den 25e och den 26e så kommer jag träna för Viktor! Det ska bli super kul, jag längtar så. Men först måste jag bli av med träningsverken jag fick idag.

God jul på er alla om vi inte hörs imorgon.
/Linnea

Likes

Comments

Hej på er!
Imorgon så har jag äntligen jullov! Som jag har längtat. Idag har jag pluggat lite lagom men eftersom min syster fick lov igår så åt vi en mysig lunch tillsammans. Sen så såg vi lite på serien: SKAM och jag tycker den är väldigt intressant och bra. Problemet är att jag känner igen mig så mycket ibland, vilket gör att de kommer upp blandade känslor inom mig. Den visar en bild av verkligheten som jag önskar att jag också kunde ta del av, vissa delar i allafall. Åh, det är jobbigt men jag kommer se klart serien.
Sen så red jag Duffy en sväng i regn. Hon var spänd och de första 10 minuterna så kände jag att vi lika gärna kunde skita i och rida Hon var rädd för sin egen skugga och ländtäcket blåste iväg hit och dit. Jag är ändå stolt över oss båda.  Då vi tog oss igenom 45 min i paddocken. I slutet kunde vi trava runt i paddocken lugnt och avspänt. Super duktiga Duffy! Vi kämpar på men det är lite svårt i början då vi inte känner varandra än. Jag ska träna igen för Viktor på måndag och det ser jag fram emot.
Imorgon ska jag plugga lite på förmiddagen. Sen så ska jag och mamma köpa de sista julklapparna och jag har inte slagit in några julklappar än så det måste jag fixa med. Jag har inte alls så mycket julkänsla i år men det kommer väl. Jag har ju haft så mycket att göra så det är inte så konstigt.

/Linnea

Likes

Comments

Lite för pigg (avramling)

Hej

Jag har ridit på Duffy tre gånger men tyvärr har det tagit mycket av min mentala och fysiska energi…Första passet så gick det toppen och det finns inte så mycket mer att säga. Duktig tjej, helt enkelt. Igår så skrittade vi bara ut i 20 min och det gick okej, hon var super pigg. Jag vet inte vad all den här energin kommer ifrån men antagligen för att allt är så nytt. För er som inte har haft en egen häst som ni inte känner sen tidigare så är det svårt med allt de nya. Hon är sällskapssjuk och hatar att vara själv, men i ridningen går det bra. Vi känner inte varandra än och jag har bestämt att jag ska ta det väldigt lugnt nu så här i början. Dock så är som sagt så pigg att man inte vet hur man ska få ur hennes energi på bästa sätt. Idag tänkte jag gallopera lite för att få ut överskottsenergin…men istället blev hon så glad och sparkade bakut så jag ramlade av.

Jag slog mig inte men jag är lite mör i kroppen. Så länge jag inte skadar mig så är jag inte så rädd av mig. Jag hoppar alltid upp direkt och fortsätter som vanligt. Jag är väldigt stolt över mig själv att jag behåller lugnet och bara hoppar upp igen. När jag red på ridskola så kunde jag ramla ganska ofta på shetlandsponnys men det var ju ingen fallhöjd direkt. Jag har ridit såpas länge och med min skada så får jag räkna med att jag ramlar av ibland. Ni kanske tänker, hur vågar du fortsätta rida?

Jo, jag glömmer lätt av avramlingar efter att jag har ridit några bra pass efteråt. Ridning är en mental sport och man måste ta tillvara på det positiva för att orka fortsätta rida. För mig är det så att jag kan vara lite nervös men det går snabbt över. Den här gången så var Duffy bara väldigt glad och det var jag som inte satt kvar…Duffy är totalt olik Putte och det kommer att ta tid för mig att lära känna Duffy och känna mig trygg på henne. Jag har respekt för hästar och jag blir också nervös ibland när man borde vara lugn. Jag vet att det kommer komma med tiden. Jag menar hon har varit hos oss i en vecka (inte ens de) så jag har inte världshöga förväntningar. Vi kommer kämpa på och vi ger aldrig upp. Jag kommer ge 110% på att jobba och träna och så får vi se vart de leder någonstans. Även om det finns personer som kan sätta press på oss, så kommer jag att lyssna på min tränare och göra det som känns bäst för mig. Vi ska utvecklas långsamt och vi har många år framför oss tillsammans-

Duffy är som sagt väldigt pigg och det är något som jag inte är van vid. Jag behöver en häst som är framåt men som inte skenar eller bockar/sparkar bakut. Jag vet att Duffy är super snäll och det som hände var delvis mitt fel. Vi känner inte varandra och jag vet inte vilka knappar jag ska trycka på än.

Ikväll så ska jag och mina föräldrar kolla på min syster som ska ha julkonsert. Det ska bli supermysigt då hon är duktig tillsammans med de andra drillflickorna. Jag har även haft en dialog med min tränare och han ska rida Duffy imorgon för vi vet inte hur hårt jag kan rida imorgon. Det ska i alla fall bli kul att träna igen oavsett, jag har längtat så. Vi hörs imorgon, ha en toppen lördag!

/Linnéa

Likes

Comments

Tyvärr så filmade vi inget ifrån longeringen idag då vi behövde fokusera på Duffy och hon skötte sig bra. Då mamma var iväg och köpte ett bett så longerade vi med grimma idag. Hon fick ju lite friare tyglar och såg sin chans att få springa lite. I alla fall så lyssnade hon super bra och jag ser framemot imorgon då tanken är att vi longerar igen. Ja, Duffy har fullt fokus på allt annat än mat just nu, då hon nästan inte hade rört insläpps höet. Sötisen! Jag får så mycket kärlek och motivation av Duffy. Hon är motsatsen till Putte på alla sätt och vis. Det ska bli så kul att få komma igång och träna och jobba med henne.

Sen så jobbade jag även på pappas kontor idag för omväxlingens skull. Vi åt lunch tillsammans och tack vare Duffy så har jag fått plugg-motivationen tillbaks. Mina känslor har varit så himla mycket upp och ner i veckan och jag känner nu äntligen att jag kan slappna av igen. Jag är alltså på väg tillbaka till mitt vanliga jag, med lite mer motivation att utvecklas med Duffy. Jag längtar så mycket till jullovet då jag kommer kunna känna att jag inte behöver lägga lika mycket tid på plugget. Tiden kommer istället läggas på Duffy såklart och det känns så skönt. Vintern/hösten i regnet är den värsta tiden på året att ha häst, speciellt nu när vi endast har paddock. Men det känns så himla kul att spendera denna vintern med nya stallkompisar och en ny häst. Kan det bli bättre? Duffy slet sönder sitt superfina nya täcke idag när hon klumpigt skulle rulla sig i boxen…Jaja hon är bara åtta år och inte så smidig helt enkelt. Sån tur var så går det förmodligen att laga.

Nu är jag trött och nöjd med denna dag. Jag kommer lägga mer tid på bloggen också förhoppningsvis då jag känner att jag vill dela min och Duffys resa ifrån start här. Jag älskar att skriva och vill bli påmind om dagar som idag när tuffa dagar kommer.

/Linnéa

Likes

Comments


Först och främst så önskar jag Puttes nya ägare stort lycka till. De kommer passa jättebra ihop. Sen så hämtade vi även vår transport och jag är så lycklig. Jag hann inte blogga igår pga. att vi åkte på morgonen och kom hem sent och efter 8h bilresa så blir man trött. Duffy stod som ett ljus i transporten men tyckte det var jobbigt att äta hö ur hönätet…stackare. Men hon verkar inte vara så matfixerad vilket är ovanligt för en häst. I alla fall så var hon super lugn när vi kom hem till stallet och allt har känts toppen hittills. 4h transportresa var inga problem för min stjärna och det känns så bra inför kommande resor. Idag var jag i stallet strax efter tio och det var då som vi släppte ut Duffy i egen hage. Hon skötte sig kanon och hon trivs verkligen här hos oss. För första gången så hade jag min skol-dag i stallet. Det var planen eftersom jag ville kunna kolla till Duffy lite då och då. Ja, det var super mysigt och jag gör gärna om en hel-dag i stallet. Dock så frös jag eftersom elementet inte fungerade så bra i sadelkammaren. Jag satt alltså med dunjacka och mössa när jag pluggade. Jaja, allt går bara man vill. Jag kollade även när Jenny red sin häst och blev mer ridsugen än någonsin. I alla fall så provade vi diverse täcken och lite så och allt passade vilket var skönt. Dock så behöver vi köpa ett bett och sadelgjord inför då jag ska börja rida. Planen är att jag ska promenera/longera imorgon och på onsdag och rida först på torsdag. Jag längtar så, men det är ingen stress och jag vill ta de lugnt nu så här i början. Jag pratade även med Viktor idag och troligtvis så ska jag träna på söndag. Det hade varit skönt att träna så jag vet lite vilken nivå vi ska lägga oss på. Samtidigt som jag inte har lärt känna henne och det kommer ta ett tag att hitta hennes knappar.

Som sagt så är jag trött som vanligt men jag kommer få mer energi när Duffy kommer igång!

/Linnéa

Likes

Comments