Salza, Tankar och funderingar, Utrustning

Jag tror verkligen att det vänder nu! Salza känns bara bättre och bättre för varje ridpass. Jag skulle till och med nästan våga påstå att hon känns bättre nu än innan alla skador och uppehåll. Hon är superfin i munnen och jobbar mer ärligt genom kroppen, och det på träns dessutom. Ni som hängt med oss ett tag nu vet att jag har haft väldigt svårt att rida henne på vanligt tränsbett. När jag gick upp till Msv B fick jag ju tävla på kandaret och då blev det lätt bekvämt att alltid rida på det eller pelham. Men nu när vi ändå var tvungna att backa några steg, i samband med den ofrivilliga vilan, så gav jag mig tusan på att vi återigen skulle lära oss att rida på träns. Det har vi gjort nu och Salza känns finare än någonsin! Det som dock märks att hon har tappat under vilan är styrka i galoppen, hon orkar inte samla sig lika mycket, så det måste vi jobba upp igen. Däremot galopperar hon mycket bättre genom kroppen och bytena har blivit enklare. Kanske kan man vila sig i form?


Träns eller Kandar?

Ska man rida på träns så kan det vara bra med ett träns i rätt storlek som passar så igår fyndade jag ett Aurora på Hööks. Jag är ju väldigt svag för rundsydda remmar och droppnosgrimma. Visst blev det fint?

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Tankar och funderingar

Funderingar här på gång..

Nu håller jag på att sätta igång Salza ordentligt och förhoppningsvis hinner vi komma ut på någon tävling innan terminen är slut. Jag är riktigt tävlingssugen nämligen. Frågan är bara; är det okej att gå ner en klass? Jag har ju bara tävlat Msv B:2 och Msv B:4 nu det senaste året och procentmässigt har det ju visat att vi tävlat på rätt nivå. Vi håller en helt okej lägstanivå och tar oss igenom programmen utan större missar. Därför hade jag egentligen tänkt att gå upp ett snäpp till Msv B:5 nu. Sen blev ju Salza skadad och vi har under våren haft det väldigt knackigt.

Nu känns hon fräsch och fin i sina ben igen (bortsett från en envis svampinfektion och mugg, men det är inget som påverkar henne i ridningen). Så nu när vi så småningom ska tävla igen så funderar jag på att börja med en Msv C. Problemet är bara att direkt så slår min prestationsångest in... Går man ner en klass så ska ju det visa sig i högre procent, eller hur? Men jag är lite osäker på ifall det kommer bli så för oss.. Jag har faktiskt inte startat så många Msv C med henne innan vi gick upp till Msv B och vårat personbästa i Msv C är bara 65,21% medans vi i Msv B:4 har ridit på 67,82% som bäst. Måste jag då toppa dessa resultat om jag går ner en klass och rider Msv C igen? Jag är nämligen inte säker på att jag kan toppa det och är det i så fall bättre att inte starta alls, eller att fortsätta rida Msv B? När jag rider Msv B känns det som att jag i alla fall kan skylla på oerfarenhet om det går dåligt. Sen är det ju självklart oron över vad andra ska tro och tycka. Förväntar andra sig att man ska prestera på topp om man går ner en klass? De vet ju inte att det är på grund av skada och vila. Denna eviga prestationsångest och oro om vad andra ska tycka...

Så, hur ska man tänka? Är det okej att backa några steg och gå ner en klass?

Likes

Comments

Salza, Tankar och funderingar

Nu börjar vi komma igång ordentligt! I fredags red jag mitt första riktiga dressyrpass, i alla gångarter, på säkert en och en halv månad. Salza känns förvånansvärt fin och mjuk, det är nästan som att börja där vi slutade innan skadan, speciellt i traven. Det märks däremot på galoppen att hon har vilat en längre tid. Hon känns inte lika stark där och orkar inte samla sig lika mycket längre så det måste vi jobba upp igen. Men överlag känns hon riktigt riktigt fin! I lördags longerade jag henne och det syns verkligen ingenting i bakbenen att hon varit skadad. Det är till och med så att hon nästan ser ut att röra sig bättre nu än innan, hon är mycket lättare i framdelen. Trots att vi nu kan rida mera ordentligt så är det dock fortfarande inte speciellt långa pass. Jag rider henne kanske 45 minuter inklusive fram- och avskrittning. Vi tar det lugnt ett tag till och idag får hon vila. Otroligt roligt är det i alla fall att vi verkar vara på väg tillbaka!

Och hör och häpna; vi har lärt oss att rida på träns! I söndags red jag ett jättebra pass på utebanan på tränsbett och det var faktiskt inga problem. Hon har varit riktigt svår att rida på vanligt tränsbett på sistone då hon lätt har velat bli för hög i nacken och då tappat ryggen. Men nu har vi börjat få kläm på det igen. Jag har kanske egentligen inga planer på att tävla på träns då jag kan rida mer på finlir när jag har kandaret, hon blir dessutom lätt lite taggad och stark på tävling och då är det mycket lättare att kunna rida på mindre hjälper med kandaret.. Däremot vill jag självklart kunna rida på träns hemma och fortfarande kunna göra samma rörelser. Så vi varvar lite varannan dag nu med tränsbett och pelham.

Likes

Comments

Mercedes

... till beräknad fölning. Vi väntar med spänning och nyfikenhet på den lilla. Snart börjar vakandet...

Likes

Comments

Salza, Vardag

Då var det måndag igen då. Helgen har varit supermysig! Mamma har varit här och hälsat på vilket jag verkligen har uppskattat. Ibland behöver man helt enkelt lite Mamma-tid! Hon har varit med i stallet och vi har åkt på "sightseeing" längs med Skånes östkust. Igår eftermiddag var det ju helt fantastiskt väder så vi pausade vid stranden i Rigeleje och åt lunch. Så mysigt och riktigt varmt, nästan så att man fick lite färg. Jag längtar så till sommaren nu när man har så nära till dessa fantastiska stränder.

Hästarna har också fått sitt i helgen. Salza har fått en större hage så nu finns det till och med lite gräs att gnaga på. Hon känns väldigt fräsch i sina ben nu. Jag har börjat trava henne lite försiktigt och det fungerar bra. Dock blir hon fortfarande lätt lite tjock i benen när hon står still en längre tid utan lindor på. Jag slutade att ge henne Djävulsklo när jag kom hem från Branäs men behandlar henne fortfarande regelbundet med Pharmalight.

Zelina red jag ett jättefint pass på utebanan igår. Hon börjar verkligen komma tillbaka nu och blir mer och mer påverkbar inom ramen. Det är verkligen jätteroligt att jag har henne att rida nu när Salza inte är igång. Hopplös hästtjej som man är så blir man ju komplett ofungerande utan hästar och ridning.

Denna vecka är det kortvecka på jobbet, vi är ju lediga på Fredag och till helgen är tanken att jag ska jobba lördag och söndag i stallet vid Camilla. Mycket häst med andra ord, som alltid! Livet rullar ändå på rätt bra just nu :)

Likes

Comments

Tankar och funderingar, Vardag, Salza

Godmorgon! Skåne visar sig från sin disiga sida så här på morgonkvisten. Det är så dimmigt att man inte ser många 100 meter. Själv är jag bänkad i soffan med honungste och feber, är jättehängig. Har en ihållande förkylning som inte vill ge sig och inatt bröt febern ut, helt slut. 🤧

I helgen har vi varit i Branäs och åkt skidor med Simons familj. Vi bilade upp i torsdags och kom hem söndag kväll. Mysigt att träffa alla men speciellt att gosa med hundarna. Bra skidåkning men tyvärr så började det töa så backarna blev mest slaskiga så det var väldigt svåråkt. Är ändå väldigt imponerad utav mig själv som inte ramlat en ända gång!

Stallabstinensen var dock enorm så igår efter jobbet fick jag äntligen åka ut och pussa på hästarna. Kände redan igår att jag inte var riktigt kry så orkade inte rida Zelina. Hon fick istället en väldigt uppskattad kli-stund, jösses vad hon fäller. Salza däremot skrittade jag ut på och hon kändes jättefin i sina ben. Däremot är hon superpigg så det där med en lugn skrittrunda tyckte hon var totalt överskattat. Hon taktade typ halva vägen och lade in piaffinslag med jämna mellanrum på eget bevåg. Hon är ju helt ren i gången och känns jättefräsch men jag hade ändå planerat att vi bara skulle skritta i alla fall den här veckan ut. Frågan är nu ifall det inte är bättre att låta henne trava lite lugnt på rakt spår och bra underlag, under kontrollerade former, istället för att hon ska takta och hitta på dumheter medan jag sitter och bromsar henne till skritt? Det känns ju som betydligt större skaderisk att hon brallar runt på grund av överskottsenergi, än att hon får trava lite lugnt och kontrollerat. Så vad gör man när hästen inte tänker hålla sig till rehab-planen?

Likes

Comments

Salza, Tankar och funderingar

Bakslag...

Jag hade hunnit sätta igång Salza ordentligt en vecka innan nästa skada skedde... För tre veckor sedan så sträckte hon andra bakbenet, alltså vänster bak, på precis samma ställe dessutom, och blev halt. Jag skrittade henne för hand och masserade musklerna kring det sträckta området. Det blev lite bättre för varje dag och efter en vecka så ar hon nästan ohalt i trav på rakt spår. Skönt, tänkte jag, då går det åt rätt håll. Dagen efter vid intaget från hagen så vrickade hon till hela kotleden rejält, på samma ben. Jaha, halt igen... Mycket värre dessutom. Det var knappt så att det gick att vända henne på stallgången för hon stapplade till och ville inte lägga all vikt på vänster bak. Dessutom var hon riktigt ostabil i kotan och satte ner hoven med tån först och sedan knackigt ner resten av hoven. Veterinären ordinerade lindade ben, vila och liten hage. Detta hände alltså på måndagen för två veckor sedan.

Dagen efter åkte jag till Granngården och införskaffade Djävulsklo till henne. Det är ett preparat som verkar smärtstillande och antiinflammatoriskt med samma egenskaper som Fenylbutazon och rekommenderas utav både veterinärer och equiterapeuter. Det var det antiinflammatoriska jag ville åt ifall det skulle bli en kotledsinflammation utav vrickningen. Jag ringde även direkt till mamma och bad om att få låna Warpen (WARP 10 ). Redan den dagen när jag kom till stallet var hon mycket stabilare i kotan, hon var inte alls lika knackig i sin gång men fortfarande halt och svullen. Jag kylde benet kallt för att få ner svullnaden och sedan, när det torkat, lindade jag på henne igen med padd och fleecelinda. Jag har även lindat det andra bakbenet för att ge det extra stöd då det nu fick högre belastning. Det blev även till att fixa en liten sjukhage till henne så att hon inte kunde springa runt.

Så här höll vi på i några dager, kyla, linda och 30 ml Djävulsklo om dagen. På fredagen kom den efterlängtade lilla Warpen med posten så då började jag behandla henne direkt. Alltså (!!) denna lilla maskinen har gjort underverk! Den är helt fantastisk på att ta ner svullnader och den ger blodcirkulationen och kroppens egna läkningsprocess en riktig skjuts! På lördagen var hon så pass stabil i kotan samt ohalt i skritt att jag kunde börja promenera henne korta sträckor på hårt underlag. Man vill ju inte att de ska stå för länge för då riskerar senorna att "dra ihop sig". Så jag har nu promenerat henne förra veckan och i mitten på veckan så märkte jag att hon även var ohalt i trav på rakt spår.

Benet är knappt svullet alls längre så det går verkligen åt rätt håll. Så nu ska hon sakta börja sättas igång igen i skritt. I helgen har jag skrittat henne uppsuttet för första gången på tre veckor. Hon har blivit ett monster att promenera med för hand på grund av enorm överskottsenergi, så det är tryggare för både henne och mig om jag rider henne istället. I lördags fick hon även en lite större hage så att hon nu kan röra lite på sig i alla fall. Dock inte tillräckligt stor för att hon ska kunna dra några race. När jag höll på att öppna upp hagen i lördags fick hon däremot ett ryck och drog järnet ända längst upp i hagen. Jag kunde i alla fall klart och tydligt konstatera att hon inte var halt, inte någon stans alls. En otrolig lättnad!

Så nu (håll alla tummar och tår) hoppas jag verkligen att vi långsamt kan börja sätta igång igen. Det blir skritt i minst två veckor till och sen får vi se hur hon känns ifall vi kanske kan börja jogga igång lite försiktigt. Där någon stans tänkte jag även be IR Ellinor att kolla på henne för att få bästa förutsättningarna inför igångsättningen.

Nu räcker det med bakslag!


Likes

Comments

Ridpass, Salza, Tankar och funderingar

Brunstig, kittlig och grinig.

Salza var ett riktigt sto igår! Hon har precis börjat brunsta och på det så har pälssättningen satt igång. Hon är riktigt grinig... Igår när jag gjorde i ordning henne inför ridning så var hon verkligen sådär "Sluta pilla på mig!". Hon försökte sparka mot borsten när jag borstade under magen, och jag fick absolut inte pilla bort lera. Det var som att hon var superkittlig och lite irriterad i huden. Samma sak var det vid sadling men fick hon en sockerbit samtidigt så gick det minsann bra att stå still och obekymrat vid sadling. Ja, Salza har blivit en godisgris. Hur som helst så fick vi på oss all utrustning och lyckades ta oss upp till ridhuset.

Salza kändes väldigt nöjd i början med framskrittning på lång tygel men sen när jag började plocka ihop henne i skritten och petade med sporren på högersidan så gjorde hon kosparkar mot skänkeln. PANIKEN! Självklart var det första jag tänkte att något fortfarande var fel. Hon hade ju faktiskt sparkat med höger bak i samband med muskelsträckningen innan behandlingen. Dock gjorde hon bara det vid byten till höger så lite annorlunda var det ju nu... När jag däremot korrigerade henne utan sporren och istället bara använde vaden så var det inga protester så jag red vidare. Hon kändes verkligen jättefin när vi travade fram. Inga protester där. Gick över i galopp och efter lite galoppjobb så testade jag att rida några byten. Till vänster gick bra men till höger så sparkade hon lik förbannat mot sporren igen... Alltså jag blev ju inte riktigt klok på detta... Testade igen och samma sak... Prövade ytterligare en gång och bytte bara med vikten, inga sporrar var i kontakt med henne denna gång. Hon var lite efter på hjälpen men bytte helt rent och utan sparkar. Red vidare och var väldigt konsekvent med att vara superförsiktig med sporren och då gick det jättebra. Vi red lite lösgärande travskolor samt tempoväxlingar och hon svarade riktigt bra.

Så, slutsatsen utav detta är nog att hon har blivit väldigt känslig i pälsen och huden nu i samband med pälsfällning och pälssättning. Jag vet ju med mig sen tidigare att hon är extra känslig i detta läge då hon i höstas fick en överbelastning i lever och njurar på grund av just detta. Denna gången reagerar hon dock lite annorlunda men symptomen kan ju variera. Jag fick i alla fall utskrivet ett preparat då, som jag fortfarande har kvar av, som ska hjälpa hästen med detta så det ska jag börja ge henne igen. Hoppas verkligen att det blir bättre av det. Ska även byta till ett par mildare sporrar då hon blivit lite "fnåssig" vid sporrläget. Inte för att jag har särskilt skarpa sporrar nu, har ett par helt vanliga Sprenger med rundad topp, men tänkte testa ett par med rundad kula som kan rotera. Använde de sist hon var känslig för sporrarna och det hjälpte. Jag har en häst som är väldigt känslig för skav och får det väldigt lätt så det gäller att all utrustning verkligen anpassas efter det.

I övrigt så känner jag inte alls av någonting utav att hon skulle försöka slå sig fri från bettet så den delen verkar vara helt borta. Vi är hyfsat igång nu i alla fall. Med tanke på att hon ändå har rört på sig med longering och skrittjobb, under tiden vi utrett vad som var fel med henne, så behöver hon inte sättas igång på samma sätt. Nu har vi fullföljt igångsättningsschemat vi fick av Ellinor efter behandlingen och efter det skulle hon ridas som vanligt igen. Så ikväll tänkte vi faktiskt vara med på markarbetesträningen. Kollade med Sandra och hon hade inte planerat något väldigt avancerat och högt utan mest jobb med bommar vilket passar oss perfekt då Salza fortfarande behöver lösgöras och jobbas. Hoppas bara att hon accepterar sporrarna med kula, annars tar jag av dem bara. Det ska bli jättekul och skönt att få komma in i vardagsbanorna igen!

Likes

Comments

Mercedes

Den 17 Maj är den lille planerad... Åh jag är så galet nyfiken på vad det ska bli för en liten... Tänk er en liten Mini-Mercedes <3

Dock så ligger ju självklart oron och gror i bakhuvudet om att det är något som skulle gå fel. Det är alltid en risk med en fölning. Håll alla tummar och tår för att allt ska gå bra nu!

Likes

Comments

Tankar och funderingar

Åh vad jag saknar det här! Nu börjar jag faktiskt bli riktigt taggad på att få tävla igen. Det är en fantastisk känsla just nu då det var väldigt länge sedan jag faktiskt längtade efter att tävla. Tävlandet har lite känts som ett måste på senaste tiden men nu ska det bli riktigt kul att få komma igång igen. Nu ska jag bara göra en tävlingsplanering också!

Likes

Comments