View tracker

Ja som rubriken lyder så har bloggen ekat tomt, vilket beror på att jag inte alls har något att säga och att jag absolut inte har haft lust att dela med mig av något. Men igår tog William iallafall sina första steg, stora killen!
På kvällen var mamma barn och hundvakt så vi kunde gå ut och roa oss, min bror fyller nämligen 30 snart och eftersom deras bebis är beräknad snart så fick vi fira de lite tidigare!
De var över två år sen för mig som jag drack och roade mig på de sättet men jag hade så sjukt trevligt så de tackar jag för.

Idag tar jag med mig hund och barn för att åka och bo hos mamma i två nätter, ska bli skönt att komma bort lite, de behövs ibland.

Nej nu ska jag bada lite medan mamma är ute med grabbarna och de är lugnt här hemma men ni får ha de guld tills nästa inlägg kommer, kram!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hej på er! Nu va de sådär längesen jag skrev igen och då undrar ni säkert varför!
Jo de är så att förra söndagen inte var så bra. Jag hade sån mag värk och även smärta i ryggen, försökte stå ut men eftersom de va intervallsmärtor så tyckte 1177 att jag skulle ta mig till akuten, sagt och gjort. Min älskade bror Timmy skjutsade in mig och var kvar med mig eftersom jag inte är så stort fann av sjukhus. Väl inne visade de sig att jag hade hög feber också, dom gjorde en skiktröntgen på mig och ingenting hittades men eftersom jag fortfarande hade väldigt ont och hög feber så fick jag stanna över natten!
Och jag trodde verkligen jag skulle ligga och gråta hela natten eftersom William var hemma med sin pappa och min mamma.
Men helt ärligt, jag orkade inte ens gråta, när Dennis som hade kommit till sjukhuset och bytt av Timmy tidigare skulle åka hem så kom de lite tårar men annars orkade jag inte, jag visste knappt var jag va, jag va så yr i huvudet efter de hade skjutsat runt mig på en såndär sjukhusbår och av all smärta!

Natten gick och var tredje timme kom de och kollade till mig och gav mig febernedsättande och dropp då jag inte fick äta eller dricka.
Dagen efter va de lite nya prover som skulle tas och nya undersökningar som skulle göras, sänkan va hög och samma med de vita blodkropparna. Senare på dagen fick jag iaf prova äta men de kom upp innan jag ens hade svalt!
Eftersom jag inte fick i mig något så blev jag kvar ännu en natt. Fick i mig lite men de gick rakt igenom mig, fick alltså hänga på toan hela den natten. På morgonen kom de och sa att jag skulle få åka hem och att de troligtvis hade med tarmen o göra.
Jag åkte hem men fick fortfarande inte behålla någon mat och huvudet höll på att explodera av vätskebrist men jag envisades med att va hemma en natt för att åka in dagen efter om se behövdes men lite bättre mådde jag och kunde stanna hemma.
Dagarna gick och jag fick knappt i mig mat , lite torsk och ris men inte så mycket mer.
Jag var iaf på bättringsvägen.

Lördagen kom och de va dags att vi skulle gifta oss, vi hade hela tiden funderat på om vi skulle avboka de eftersom jag mådde som jag gjorde, men ändå lyckades jag klara av de.
Fram till kvällen mådde jag ganska bra, men sen åt jag ju middagen som vi beställt och efter de var det kört igen, både lördag kväll och söndag morgon var ett helvete o vi som skulle ha gäster på söndagen för att öppna alla bröllopspresenter och fira Dennis 25års dag. De gick väl skapligt eftersom magen va tom men jag är ju så sliten och har inte alls orken i kroppen.
Jag lyckades iaf ta mig igenom denna helg och gifta mig, de är jag så glad för!
Nu heter jag alltså Hägler i efternamn, så himla sjukt.

Får iaf tacka alla som gjorde vår dag så bra den bara kunde bli trots mitt mående.
Idag ska jag vila och hoppas morgondagen kan bli vardag igen !

Dessa fina bröllopsbilder är tagna av min gamla klasskompis Elin vidfelt, hon är superduktig och henne hittar ni på elinvidfelt på instagram och Facebook!

Likes

Comments

View tracker

Godkväll, just nu ligger alla i sängen och sover förutom jag då som ligger vaken. De är så jäkla varmt och trångt, jag, William, Dennis och katten ligger på rad sen har jag Milo vid mina ben, så mysigt men sååå varmt. Och självklart så får jag dåligt samvete om jag flyttar någon, speciellt Milo som har sovit med tratt de senaste veckorna och äntligen har blivit av med den, så jag får väl helt enkelt stå ut!

Idag fick vi menyn till bröllopet, de blir nog kanon och imorgon ska vi inhandla de sista, beställa tårtor och blommor bl.a.
Jag längtar så tills nästa helg, ska bli så himla mysigt och sen ska de bli skönt att inte behöva planera mer, är så trött på att va stressad över något hela tiden så efter detta så är de inge mer stort kalas på bra länge, inte här hemma iallafall!

Just de, Milo opererades i måndags och de gick jättebra, redan efter första dagen så verkade han ganska glad vilket för oss tyder på att vi träffade rätt denna gång, att de va halsen som var felet. Han måste undrat vad vi höll på med när veterinärerna opererade magen på han..

Vad mer, wills börjar gå mer och mer vid möbler nu, hans utveckling har bara på två dagar ökat enormt samtidigt som han har två tänder på g och humöret inte är på topp.

Nej nu ska jag sova så jag orkar med att tänka på allt som ska handlas imorgon!
Godnatt

Likes

Comments

Igår blev min älskling ett helt år, de är sjukt vad fort det har gått!
Hursomhelst så blev kalaset väldigt lyckat, vi är supernöjda men även helt slut. Men tack för alla presenter William fick och för alla som kom!

Idag har jag och Dennis varit förlovade i 2 år och om två veckor gifter vi oss, kommer bli underbart.

Likes

Comments

Godeftermiddag idag tog jag med mig William och mamma upp på stan för att inhandla de sista presenterna till William som fyller 1 på lördag, herregud vad tiden går fort!
Idag är det ett år sedan jag låg hemma och grät för jag absolut inte kände någonting och vi va så himla inställda på just de datum vi hade fått, men de blev ju bra ändå!

Nu i veckan så ska vi fixa och trixa med handling och bakning inför lördag!

Alltså de är redan september, så himla sjukt, tiden har bara sprungit iväg! Och vi har så mycket att se fram emot, kalas, bröllop och Dennis 25års dag och allt detta händer nu i september.

Idag har William även börjat krypa ordentligt, innan har han bara ålar och krupit kortare bitar! Han tränar även på att stå själv, varje kväll innan läggdags håller han på o ska stå i sängen i minst 20 min innan han somnar, men övning ger färdighet för han blir duktigare och duktigare!

Just nu ligger jag i sängen med hund och barn som sover, Dennis är iväg och hämtar nytt bord och stolar till köket, äntligen.

Vad mer då, inte så mycket eller ja, Milo opereras den 12e igen så de blir gjort så snart som möjligt! Ska bli skönt och jag hoppas verkligen på en frisk hund efter de!

Just ja, för några dagar sedan gick min pappas hund bort och de kommer va så tomt då vi hade henne i hela 13 år! Vila i frid älskade Lady! ❤️

Likes

Comments

Ja ni som läste förra inlägget ser ju vilken otur Milo har och inte tog de slut där heller!
Milo fick hög feber och slutade äta två dagar efter vi va inne med honom stackars hjärtat men som tur va ledde de faktiskt till något väldigt bra! Den djurklinik vi varit på har ju som sagt gjort mycket misstag med Milo som han har fått lidit av. Och pga deras misstag så får i fortsättningen inte veterinärerna varken röra Milo eller skriva ut medicin till honom utan att ha pratat med deras chef! Denna man kollade även igenom Milo grundligt, på de mest enkla sättet, han känner på Milo och lyssnar på honom, kollar ögon, öron och hals. Och vad upptäcker han??
Jo att Milo är svullen i halsen, hans halsmandlarna ser inte alls bra ut, och veterinären tror de är pga dom han har fått alla infektioner, observera att ingenting i magen är fel!! Hade de bara öppnat munnen och lyst Milo i halsen hade han inte behövt ha de där jäkla såret på magen och han hade troligtvis redan varit frisk!
Då vi upprepade gånger har berättat att Milo äter mycket gräs och vid de tillfällena han varit sjuk så äter han inte. De är ju inte så konstigt när hans hals ser ut som den gör!
Nu har vi lagt ut stora summor pengar för en operation som inte behövdes ens, men värst av allt har Milo lidit i onödan!
Så fort hans sår på magen är läkt så är det bara för honom att lägga sig på operationsbordet igen för att ta bort de troliga felet.

Jag är så otroligt tacksam över chefen på de stället, han har ringt och skrivit varje dag för att höra hur Milo mår, han bryr sig verkligen om djuren han tar hand om.
De andra veterinärerna ser det nog bara som ett jobb, ingen kärlek till djuren alls och heller ingen som verkar ta de seriöst.
Men som sagt så har vi äntligen träffat denna veterinär, Leif heter han och han har allvarligt talat räddat Milos liv!
Vi började ge upp innan vi träffade honom, många gånger undrade vi om Milo skulle få följa med hem eller inte, men Leif har sagt att vi inte ska ge upp, att vi ska få en frisk hund och jag hoppas verkligen han har rätt för den karln, han vet vad han pratar om och jag kommer va honom evigt tacksam för den hjälp vi får!

Dock kan jag inte sluta fundera på om Milo kommer få fortsätta lida av de andras misstag , just de, såret på magen! Jag är rädd att det kommer gå upp flera gånger. Jag kan kolla videos sen han va mindre när han sprang och lekte, jag kan se andra hundar busa och undra om Milo en dag kommer kunna göra de? Jag hoppas det, jag gör verkligen det av hela mitt hjärta!

Utan Milo skulle vår familj inte va komplett, han kan vara ett monster många gånger, jobbig och förstör mycket. Men utöver det är han världens lyckligaste hund, han älskar alla! Han har aldrig någonsin gjort illa någon med flit, aldrig vad man än gör med honom, hur sjuk eller trött han än är så skulle han inte någonsin bli arg, han är alltid den där glada hunden!

Det va så himla många som tvekade på att vi skulle kunna ha kvar Milo när vi fick barn, vi hörde ofta "han är för ivrig" "han kommer springa på barnet"
Ja han är ivrig och stressad ibland, när det kommer folk han älskar så vet han inte hur han ska hantera det och blir oftast jobbig istället och det är de folk ser.
Men dom ser inte att han är helt fantastisk annars, han vill trösta en när man är ledsen, han vill gosa när man ska sova och han vill busa när han får möjligheten till de.
Men något han älskar det är William, vid alla tillfällen så är William hans bästa vän!

Här om dagen låg dessa två och vilade tillsammans, Milo har stygn på magen och är trött efter alla besök hos veterinären men han låter ändå William ligga på honom och vila, dom två ska inte behöva vara utan varandra för man ser deras kärlek på långa vägar!

Likes

Comments

Gårdagen började inte alls bra och tyvärr slutade den lika illa!
Igår efter Milo hade varit på sin morgonpromenaden med Dennis så märkte Dennis att Milos operationssår hade gått upp! William hade precis slagit upp ögonen så vi kastade oss in i bilen för att åka till veterinären , jag och William hann inte ens klä oss utan åkte nästintill nakna..
De gav Milo lugnande och häftade ihop magen sen fick vi åka hem, Milo låg och vilade hela dagen och var bara utanför dörren och rastades.
Självklart mådde Milo inte alls bra, han åt inte och pep hela dagen. Runt kl 15 så fick Dennis åka tillbaka för att hämta smärtstillande (som de sa inte behövdes). Och på kvällen kunde han äntligen sova någon timma innan det var dags att gå och lägga sig. Milo gick ut på baksidan för att kissas och bajsas så jag kollade efter fästingar när de kom in, jag skulle även tvätta av såret och se hur de såg ut och vad upptäcker jag? Jo dess häftklammer har lossnat, inte alla men 3 av 7. Ja de va ju bara att sätta sig i bilen igen och åka iväg för tredje gången den dagen!
Jag förstår inte hur Milo kan ha sån maximal otur, såret som hade läkt så fint och stygnen va plockade för 3 veckor sen så hur kunde detta ske??
Det tyckte inte veterinären behövs utredas men vafan! Milos sjukdoms historia har varit så oklar, det har aldrig varit med om liknande och förstår inte vad det kan vara för fel, även detta (att såret går upp efter sån bra läkning) har det inte varit med om. Tänk om det har samma anledning!
Milo har varit med om så himla mycket den sista tiden och jag undrar hur mycket mer han orkar, när är det hans tur att må bra?
Så länge han orkar så kommer vi kämpa för honom, men han själv måste orka med allt. Nu får han inte röra sig alls på två veckor igen och jag ser på honom hur jobbigt han tycker det är.
Man känner sig så jäkla hjälplös, älskade hund bli frisk nu!

Likes

Comments

Oj vad dagarna går fort nu, mesta av tiden består bara av lek och skoj med lilleman.
Dennis jobbar och de vardagliga rutinerna är påväg tillbaka.

Sen i fredags har jag minskat på amningen, nu är det endast på vid läggdags och på natten.
Försöker få William att äta bitar men de är nästintill omöjligt han sätter i halsen och spyr och eftersom jag själv har fobi för att sätta i halsen så är det extremt svårt för mig med.

Annars är jag sugen på att börja jobba lite smått igen, samtidigt som jag är så fruktansvärt bebissugen...
Meeen, har bestämt mig för att jobba/plugga ett tag nu, försöka mig på dedär jäkla körkortet är det också dags för för nästa år hoppas vi att vi kan börja bygga hus om det går som planerat.

Williams ettårsdag närmar sig och även vår bröllopsdag, shit alltså, att lilla jag ska gifta mig!
Jag ser så mycket fram emot dessa dagar men längtar lite tills allt är klart också så man kan börja varva ner lite.

På fredag är det kräftfiske i Linde, tror jag inte har varit på de sen jag gick i 7-8an men nu har mamma ett "kräftland" så de ska bli mysigt, lite nostalgi haha!

Nej nu är det dags att sova igen, de är ju en dag imorgon också som man ska orka, som tur är så blir det förhoppningsvis en lugn dag!
Godnatt på er. 😘

Haha älskar alla "effekter" på snap eller vad man ska kalla de 😂

Likes

Comments

Idag var jag vid lekparken med min familj och i min familj så är det jag, min sambo Dennis och vår son William men även vår hund Milo!
Medans jag gungar med William så står Dennis och Milo på en gräsplätt längre bort och tränar, de tränar lydnad. En liten flicka på 1-2 år springer framåt mot dom men i sista stund säger mamman ifrån.
Efter en stund så byter vi, jag tränar Milo och Dennis leker med William. Vi står på gräsplätten på andra sidan lekparken mot vad de andra barnen och föräldrarna är, jag ser till att min hund inte stör dom, han varken låter eller försöker gå fram till dom.
Ännu en gång kommer flickan springande mot oss och vår hund är en riktig glad hund och när hundar är glada så är det lätt att dom hoppar och pussas, sån är vår hund.
Denna gång har föräldrarna till denna tjej inte lika mycket koll, men jag koncentrerar mig på mitt och ser till att Milo håller sig lugn. Men tillslut kommer tjejen för nära så vi tvingas backa säkert 5-7 meter för att hon inte ska komma fram och somsagt har jag koll på Milo, jag kortar in kopplet för att vara helt säker på att han inte ska komma för nära den lilla flickan som fortsätter emot oss, tillslut ser mamman vad som händer. Hade det gått några sekunder till så hade jag sagt åt dom att ha koll på sitt barn men jag slapp.
Detta är fan inte acceptabelt, min hund var placerad långt ifrån för att de inte skulle bli störda av oss, vi hade koll på honom och han löd, han var duktig!
Det är deras ansvar att se till att barnen inte stör vår hund eller går fram till främmande människor eller djur.
Vid detta tillfället så var det ren tur att det inte var en annan hund, en annan hund som kanske inte hade reagerat på detta sätt.
Jag har koll på mitt djur och då ska fan föräldrar ha koll på barnet. Det är rent vett att man inte låter ett barn gå fram sådär, vem vet vad hunden har varit med om.
Hade jag varit i närheten av dom så hade jag självklart inte reagerat så på detta som jag gör men när man gång på gång får förflytta sig för att dom inte ska komma för nära och störa så är det inte okej, och jag skyller inte på barnet, utan på föräldrarna. Man kan inte alltid förlita sig på att djuret är snällt och att det är fritt fram så snälla, för att ingen ska komma till skada så ha koll på barnen precis som vi hundägare får ha koll på hundarna!

Likes

Comments

Idag har vi varit ute på en riktigt skön promenad i skogen, Milo verkligen älskar det!
När vi kom hem efter den så la jag wills för att vila lite middag medans Dennis satte in badkaret i badrummet, såååå skönt och William testade bada där nu på kvällen och det fick riktigt bra betyg!
Imorgon bär det av en sväng till Marieberg för lite fika o bara strosa runt. Jag gillar verkligen dagar när det är bra väder och man kan hitta på saker.
Nu är jag extremt trött så funderar på o lägga mig jag också, stackars mitt hjärta som har en sån tråkig sambo men lilleman är inne i en riktig dum period och ska ligga och tutta på mig exakt hela nätterna, antagligen för jag håller på att trappa ner och ska sluta helt när han fyller 1 men får stå ut en liten stund till!
Nej nu säger jag nog godnatt!

Likes

Comments