Diabetes, dendär förbannade jävla sjukdomen som har drabbat båda min man och min son..
Jag har vaknat minst 3 gånger per natt sen William fick skiten, och jag antar att jag kommer få fortsätta vakna under nätterna flera år framöver. Jag är helt slut, jag går ständigt med oro i kroppen och jag vill oftast inte ens se vad blodsockermätaren visar.
Vi är trötta och helt slutkörda, bara den som själv har småbarn med diabetes kan förstå.
Alla säger " jag känner en som har de och man kan leva ett normalt liv med de, de är ingen fara"

Visst kan man leva som vanligt men ingen verkar fatta att William är sjuk, behandlar man sjukdomen fel så kan han dö. Det finns folk som dör av diabetes och att man då får höra att "min kompis barns barn har diabetes och den kan leva som vanligt" är såååå jäkla irriterande, man vill inte höra de. Tro mig jag vet, min man har diabetes, vi vet att man kan leva ett bra liv ändå, ingen behöver tala om det för mig.
Men känslan när man vet att sitt barn är sjukt, gör förjävla ont! Jag vet att han förmodligen kommer få leva hela sitt liv med nålar i kroppen, som spruta eller som pump. Så jag ber er, tänk på vad ni säger för vad ni än säger så kan det inte ta bort smärtan i oss, ni kan inte på något sätt göra det bättre med att säga "va glad att det inte är cancer eller annat" tro mig jag är tacksam för de men vi har rätt att vara ledsna ändå.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

En vecka har gått sen vi kom in på akuten med William. Min fina skatt måste ha mått otroligt dåligt då han har utvecklats så enormt sen han fick insulin i kroppen, en helt annan liten kille.
Nu ligger vi i sjukhussängen igen efter att ha varit hemma lite under dagen, skönt o komma härifrån lite på dagarna iallafall.
Imorgon får vi veta när han får pumpen då han är så liten så behövs det minimala mängder med insulin som man inte kan ge med spruta.
Men måste skryta lite, från att ha skrikit när vi tog blodsockret på honom till att han själv sträcker fram handen och bara sitter och kollar vad vi gör, inte ett ljud säger han!
Alla som jobbar här har varit så otroligt bra och William gillar dom allra flesta men nu längtar vi tills vi kan komma tillbaka till vardagen!
Min lilla kille kommer inte bli frisk från diabetes men han kommer att kunna leva precis som alla andra och jag kommer hjälpa honom med de han behöver!
Hoppas ni har haft en bättre jul än vi och att ni får ett bättre nyår än vad vi kommer ha men vi får ta igen nästa år!

Likes

Comments

Hej på er, nu har vi äntligen varit hemma i en vecka och har landat lite, vi lär oss mer och mer för varje dag om Williams diabetes.
Nu är den stora frågan dagis? Ska vi skjuta upp starten eller inte. Som jag skrivit förut så är det inte så vanligt med så små barn som får diabetes och dessutom så försvåras allt när dom inte kan säga hur dom känner sig.
Nu är det mycket sjukdomar i luften och magsjuka och annat kan bli fullkomligt livsfarligt för en diabetiker.
Ska ringa till på måndag och se om han kan få behålla dagisplatsen men att starten skjuts upp för att vi ska få lite mer kött på benen om sjukdomen.
Usch vad allt är svårt, hur vet man vad de rätta valet är?
Jag hoppas verkligen att vi kommer fram till rätt beslut!

Likes

Comments

Äntligen börjar året gå mot sitt slut, vi har haft ett helvetes år, det började med att William hade mycket blod i avföringen och en hund som varit sjuk i flera månader, även skador och sjukdomar för oss andra och även nära och kära runt om.
Nu är det snart jul, inte ens en vecka kvar och här ligger jag på en sjukhus säng tillsammans med min son. Idag blev de nämligen konstaterat att han har fått diabetes.
Nu är vi inlagda i minst en vecka för att sedan fortfarande vara inskrivna, vi kommer få massor med information de närmsta dagarna och vi ska försöka lära oss allt så snart som möjligt så vi slipper denna miljö.
William mår för övrigt bra, lite tufft med slangarna från droppen och även när blodsockret ska tas, men han är en krigare och är glad där emellan.
Det är inte så vanligt med barn som får diabetes i såhär tidig ålder så skulle vara skönt att komma i kontakt med någon som går/gått igenom samma.
Jag hoppas verkligen inte att detta år bjuder på några mer dåliga överraskningar så hoppas vi 2017 blir mycket bättre.
Jag älskar min familj och är så tacksam, även för våra nära och kära som alltid ställer upp.
Snälla, låt livet vända nu och komma med lite positiva besked.

Våran krigare ❤️

Likes

Comments

Ja som rubriken lyder så har bloggen ekat tomt, vilket beror på att jag inte alls har något att säga och att jag absolut inte har haft lust att dela med mig av något. Men igår tog William iallafall sina första steg, stora killen!
På kvällen var mamma barn och hundvakt så vi kunde gå ut och roa oss, min bror fyller nämligen 30 snart och eftersom deras bebis är beräknad snart så fick vi fira de lite tidigare!
De var över två år sen för mig som jag drack och roade mig på de sättet men jag hade så sjukt trevligt så de tackar jag för.

Idag tar jag med mig hund och barn för att åka och bo hos mamma i två nätter, ska bli skönt att komma bort lite, de behövs ibland.

Nej nu ska jag bada lite medan mamma är ute med grabbarna och de är lugnt här hemma men ni får ha de guld tills nästa inlägg kommer, kram!

Likes

Comments

Hej på er! Nu va de sådär längesen jag skrev igen och då undrar ni säkert varför!
Jo de är så att förra söndagen inte var så bra. Jag hade sån mag värk och även smärta i ryggen, försökte stå ut men eftersom de va intervallsmärtor så tyckte 1177 att jag skulle ta mig till akuten, sagt och gjort. Min älskade bror Timmy skjutsade in mig och var kvar med mig eftersom jag inte är så stort fann av sjukhus. Väl inne visade de sig att jag hade hög feber också, dom gjorde en skiktröntgen på mig och ingenting hittades men eftersom jag fortfarande hade väldigt ont och hög feber så fick jag stanna över natten!
Och jag trodde verkligen jag skulle ligga och gråta hela natten eftersom William var hemma med sin pappa och min mamma.
Men helt ärligt, jag orkade inte ens gråta, när Dennis som hade kommit till sjukhuset och bytt av Timmy tidigare skulle åka hem så kom de lite tårar men annars orkade jag inte, jag visste knappt var jag va, jag va så yr i huvudet efter de hade skjutsat runt mig på en såndär sjukhusbår och av all smärta!

Natten gick och var tredje timme kom de och kollade till mig och gav mig febernedsättande och dropp då jag inte fick äta eller dricka.
Dagen efter va de lite nya prover som skulle tas och nya undersökningar som skulle göras, sänkan va hög och samma med de vita blodkropparna. Senare på dagen fick jag iaf prova äta men de kom upp innan jag ens hade svalt!
Eftersom jag inte fick i mig något så blev jag kvar ännu en natt. Fick i mig lite men de gick rakt igenom mig, fick alltså hänga på toan hela den natten. På morgonen kom de och sa att jag skulle få åka hem och att de troligtvis hade med tarmen o göra.
Jag åkte hem men fick fortfarande inte behålla någon mat och huvudet höll på att explodera av vätskebrist men jag envisades med att va hemma en natt för att åka in dagen efter om se behövdes men lite bättre mådde jag och kunde stanna hemma.
Dagarna gick och jag fick knappt i mig mat , lite torsk och ris men inte så mycket mer.
Jag var iaf på bättringsvägen.

Lördagen kom och de va dags att vi skulle gifta oss, vi hade hela tiden funderat på om vi skulle avboka de eftersom jag mådde som jag gjorde, men ändå lyckades jag klara av de.
Fram till kvällen mådde jag ganska bra, men sen åt jag ju middagen som vi beställt och efter de var det kört igen, både lördag kväll och söndag morgon var ett helvete o vi som skulle ha gäster på söndagen för att öppna alla bröllopspresenter och fira Dennis 25års dag. De gick väl skapligt eftersom magen va tom men jag är ju så sliten och har inte alls orken i kroppen.
Jag lyckades iaf ta mig igenom denna helg och gifta mig, de är jag så glad för!
Nu heter jag alltså Hägler i efternamn, så himla sjukt.

Får iaf tacka alla som gjorde vår dag så bra den bara kunde bli trots mitt mående.
Idag ska jag vila och hoppas morgondagen kan bli vardag igen !

Dessa fina bröllopsbilder är tagna av min gamla klasskompis Elin vidfelt, hon är superduktig och henne hittar ni på elinvidfelt på instagram och Facebook!

Likes

Comments

Godkväll, just nu ligger alla i sängen och sover förutom jag då som ligger vaken. De är så jäkla varmt och trångt, jag, William, Dennis och katten ligger på rad sen har jag Milo vid mina ben, så mysigt men sååå varmt. Och självklart så får jag dåligt samvete om jag flyttar någon, speciellt Milo som har sovit med tratt de senaste veckorna och äntligen har blivit av med den, så jag får väl helt enkelt stå ut!

Idag fick vi menyn till bröllopet, de blir nog kanon och imorgon ska vi inhandla de sista, beställa tårtor och blommor bl.a.
Jag längtar så tills nästa helg, ska bli så himla mysigt och sen ska de bli skönt att inte behöva planera mer, är så trött på att va stressad över något hela tiden så efter detta så är de inge mer stort kalas på bra länge, inte här hemma iallafall!

Just de, Milo opererades i måndags och de gick jättebra, redan efter första dagen så verkade han ganska glad vilket för oss tyder på att vi träffade rätt denna gång, att de va halsen som var felet. Han måste undrat vad vi höll på med när veterinärerna opererade magen på han..

Vad mer, wills börjar gå mer och mer vid möbler nu, hans utveckling har bara på två dagar ökat enormt samtidigt som han har två tänder på g och humöret inte är på topp.

Nej nu ska jag sova så jag orkar med att tänka på allt som ska handlas imorgon!
Godnatt

Likes

Comments

Igår blev min älskling ett helt år, de är sjukt vad fort det har gått!
Hursomhelst så blev kalaset väldigt lyckat, vi är supernöjda men även helt slut. Men tack för alla presenter William fick och för alla som kom!

Idag har jag och Dennis varit förlovade i 2 år och om två veckor gifter vi oss, kommer bli underbart.

Likes

Comments

Godeftermiddag idag tog jag med mig William och mamma upp på stan för att inhandla de sista presenterna till William som fyller 1 på lördag, herregud vad tiden går fort!
Idag är det ett år sedan jag låg hemma och grät för jag absolut inte kände någonting och vi va så himla inställda på just de datum vi hade fått, men de blev ju bra ändå!

Nu i veckan så ska vi fixa och trixa med handling och bakning inför lördag!

Alltså de är redan september, så himla sjukt, tiden har bara sprungit iväg! Och vi har så mycket att se fram emot, kalas, bröllop och Dennis 25års dag och allt detta händer nu i september.

Idag har William även börjat krypa ordentligt, innan har han bara ålar och krupit kortare bitar! Han tränar även på att stå själv, varje kväll innan läggdags håller han på o ska stå i sängen i minst 20 min innan han somnar, men övning ger färdighet för han blir duktigare och duktigare!

Just nu ligger jag i sängen med hund och barn som sover, Dennis är iväg och hämtar nytt bord och stolar till köket, äntligen.

Vad mer då, inte så mycket eller ja, Milo opereras den 12e igen så de blir gjort så snart som möjligt! Ska bli skönt och jag hoppas verkligen på en frisk hund efter de!

Just ja, för några dagar sedan gick min pappas hund bort och de kommer va så tomt då vi hade henne i hela 13 år! Vila i frid älskade Lady! ❤️

Likes

Comments

Ja ni som läste förra inlägget ser ju vilken otur Milo har och inte tog de slut där heller!
Milo fick hög feber och slutade äta två dagar efter vi va inne med honom stackars hjärtat men som tur va ledde de faktiskt till något väldigt bra! Den djurklinik vi varit på har ju som sagt gjort mycket misstag med Milo som han har fått lidit av. Och pga deras misstag så får i fortsättningen inte veterinärerna varken röra Milo eller skriva ut medicin till honom utan att ha pratat med deras chef! Denna man kollade även igenom Milo grundligt, på de mest enkla sättet, han känner på Milo och lyssnar på honom, kollar ögon, öron och hals. Och vad upptäcker han??
Jo att Milo är svullen i halsen, hans halsmandlarna ser inte alls bra ut, och veterinären tror de är pga dom han har fått alla infektioner, observera att ingenting i magen är fel!! Hade de bara öppnat munnen och lyst Milo i halsen hade han inte behövt ha de där jäkla såret på magen och han hade troligtvis redan varit frisk!
Då vi upprepade gånger har berättat att Milo äter mycket gräs och vid de tillfällena han varit sjuk så äter han inte. De är ju inte så konstigt när hans hals ser ut som den gör!
Nu har vi lagt ut stora summor pengar för en operation som inte behövdes ens, men värst av allt har Milo lidit i onödan!
Så fort hans sår på magen är läkt så är det bara för honom att lägga sig på operationsbordet igen för att ta bort de troliga felet.

Jag är så otroligt tacksam över chefen på de stället, han har ringt och skrivit varje dag för att höra hur Milo mår, han bryr sig verkligen om djuren han tar hand om.
De andra veterinärerna ser det nog bara som ett jobb, ingen kärlek till djuren alls och heller ingen som verkar ta de seriöst.
Men som sagt så har vi äntligen träffat denna veterinär, Leif heter han och han har allvarligt talat räddat Milos liv!
Vi började ge upp innan vi träffade honom, många gånger undrade vi om Milo skulle få följa med hem eller inte, men Leif har sagt att vi inte ska ge upp, att vi ska få en frisk hund och jag hoppas verkligen han har rätt för den karln, han vet vad han pratar om och jag kommer va honom evigt tacksam för den hjälp vi får!

Dock kan jag inte sluta fundera på om Milo kommer få fortsätta lida av de andras misstag , just de, såret på magen! Jag är rädd att det kommer gå upp flera gånger. Jag kan kolla videos sen han va mindre när han sprang och lekte, jag kan se andra hundar busa och undra om Milo en dag kommer kunna göra de? Jag hoppas det, jag gör verkligen det av hela mitt hjärta!

Utan Milo skulle vår familj inte va komplett, han kan vara ett monster många gånger, jobbig och förstör mycket. Men utöver det är han världens lyckligaste hund, han älskar alla! Han har aldrig någonsin gjort illa någon med flit, aldrig vad man än gör med honom, hur sjuk eller trött han än är så skulle han inte någonsin bli arg, han är alltid den där glada hunden!

Det va så himla många som tvekade på att vi skulle kunna ha kvar Milo när vi fick barn, vi hörde ofta "han är för ivrig" "han kommer springa på barnet"
Ja han är ivrig och stressad ibland, när det kommer folk han älskar så vet han inte hur han ska hantera det och blir oftast jobbig istället och det är de folk ser.
Men dom ser inte att han är helt fantastisk annars, han vill trösta en när man är ledsen, han vill gosa när man ska sova och han vill busa när han får möjligheten till de.
Men något han älskar det är William, vid alla tillfällen så är William hans bästa vän!

Här om dagen låg dessa två och vilade tillsammans, Milo har stygn på magen och är trött efter alla besök hos veterinären men han låter ändå William ligga på honom och vila, dom två ska inte behöva vara utan varandra för man ser deras kärlek på långa vägar!

Likes

Comments