Header

Hej hörrni, här kommer ett inlägg efter typ hundra år, men tyvärr ett rätt deppigt inlägg. 💔

Jag vill inte minnas, blodet, hans utseende, jag vill slippa alla dessa flashbacks, ångesten, ja allt. Men alla dessa minnen kommer jag alltid att minnas, jag kommer bara lära mig att hantera dem bättre..
Men denna hemska helvetes händelsen gjorde mig till klokare människa och fick mig inse vilka som faktiskt var äkta. Men jag skulle ALDRIG vilja gå igenom det helvetet igen.
När jag blev våldtagen första gången, så blev jag av med min oskuld, ingen vet hur mycket jag grät den dagen.
Några månader var det nästan mitt liv jag blev av med också, för jag ville dö, jag önskade att jag skulle bli påkörd eller något liknande. Människan jag litade på mest i mitt liv svek mig, och våldtog mig.
Han tog ifrån mig allt, min tillit, min självrespekt, min kropp.
Jag minns fortfarande hur hans händer känns, jag kan känna dem ibland.
Och jag hade för första gången i mitt liv, en sömnparalys (heter de så?) och det var som så jävla äckligt och obehagligt.
Jag kunde verkligen inte röra mig, och han var där, han som i HAN, jag fick panik.
Efter vad som kändes som en evighet ”vaknade” jag äntligen och kunde röra mig iallafall, är det någon som koll på sånt här? Lämna gärna en kommentar om ni vet något kring sömnparalyser.
Men anyway, jag ska försöka börja skriva här mer men lovar ingenting eftersom min depression är en bergochdalbana för tillfället och just nu är den inte på toppen så måendet och orken är inte riktigt på topp men jag ska fortsätta kämpa. 🙏🏼😅

Men ni får iallafall ha en trevlig helg alla fina människor där ute ❤️

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Heyy guys!

För ungefär 1,5 år sen försökte jag att ta livet av mig men misslyckades och blev hämtad av ambulans.
I januari iår hade jag planerat att ta mitt liv också pågrund av allt med X (låt oss kalla honom de) så kändes det som den enda utvägen just då.

Men nu, ett tag senare har jag insett hur värdefullt livet är. Även fast det inte känns så ibland, ja jag har också såna perioder där jag bara vill dö.

Hade inte Sebastian kommit in i mitt liv vid just den tidpunkten han gjorde så hade jag inte varit vid liv just nu, så han räddade mitt liv och det är jag tacksam över idag. ❤️
Han får mig att orka, han får mig skratta, han tar hand om mig, han finns där genom allt.
Jag lovar, den killen skulle fan gå igenom eld för mig.

Men man vet aldrig när det är sista gången du pratar med någon, ha det i åtanke gott folk.

Just texten ”heaven can wait” har jag fått ifrån en bloggare som heter Louiza Mathiasson som också lider av psykisk ohälsa & skriver om det.
Jag tyckte att den texten inspirerade mig så sjukt mycket och har en sån sanning i sig.
För att, hur meningslöst livet än känns så ska man inte ge upp ändå för livet är fullt med äventyr & överraskningar.
Nån dag blir det faktiskt bra, kanske bara inte idag. ❤️
Stay strong hörni🌹
Heaven can wait, okay?❤️

En av mina katter dog idag.. Vila i frid Svea❤️
Jag saknar dig. 🌹🙏🏼

Likes

Comments

Sitter och väntar på bussen hem nu, varit ute och gått samt varit en liten släng inne på maxi haha ovanligt. Nejmen jag tycker det är bra av mig att våga gå ut och gå ensam nu när det blivit mörkt då jag inte vill låta rädslan och rösterna vinna över mig. 💪🏼

Jag har fixat min praktikplats idag också!!
På dagis här i Borås & jag hamnade på en småbarns avdelning (precis va jag ville haha) så jag ska träffa min handledare imorgon så ska vi prata och så ska hon skriva på pappret 🙏🏼

Är så sjukt stolt över mig själv faktiskt, man får va de va? ;)
Nejmen liksom jag menar, jag går i skolan iallafall 4 utav 5 dagar i veckan och de går hyfsat bra för mig + att mitt mående börjar gå uppåt (ska dock inte ha så höga förhoppningar som förra gången de hände..men men)

Jag känner bara att mitt liv har tagit en vändning och liksom går mot det bättre nu och att jag faktiskt kommer att klara detta. & de kommet ni med, ta hand om er alla fina! ❣️

Jag & mina selfies i hissen på bup..🙄😂👇🏻

Här får ni en fin höstbild jag tog imorse på vägen till skolan hihi <3

Likes

Comments

Såå, jag tänkte filma in en frågestundsvideo någon gång denna vecka men för att göra de behövs ju frågor så ställ gärna frågor på min instagram eller här i kommentarsfältet.

Du får fråga vad du vill men tänk på respekten. Men om ni har frågor ang mitt trauma så tänk gärna på sättet ni formulerar er på, tack!

min instagram: linneathorell

Tack & hej alla fina kämpar där ute🙏🏼❤️

Min instagram ☝🏼

Likes

Comments

Hörrni, jag har bestämt mig!
Jag ska börja med youtube och jag kommer mest prata om min psykiska ohälsa & vad jag varit med om, men det kommer även komma andra sorts videos.
Jag börjar med detta för det är något jag velat göra sjukt länge men inte vågat riktigt, men psykisk ohälsa är något jag tycker borde pratas mer om så därför har jag äntligen bestämt mig att skita i vad folk tycker och tänker om mig och startar min egen kanal & jag tycker man ska våga utmana sig själv i livet, även om det verkar jätte jobbigt först. 💪🏼
Ska försöka uppdatera så ofta som jag kan/orkar, det är ju typ som med bloggen. Liksom jag skriver när jag har något att skriva om och jag skriver för att jag själv vill det och tycker det är kul, inte för att andra säger åt mig, men tycker dock att det är roligare och enklare att prata så vi får se hur det går, men börjar gå uppåt med måendet så kanske blir lite bättre på att uppdatera saker o ting.
Men liksom, vad skulle ni vilja se? Har ni några tips? Kommentera gärna så skulle jag bli väldigt glad! ❤️

Likes

Comments

Jag har en sån där deppig period nu igen ju...full med ångest..
Känner mig som världens sämsta människa, världens sämsta dotter, flickvän, vän.
Vill mest bara försvinna, somna och inte vakna på typ 10 år..
Imorgon ska jag iallafall ge mig fan på att gå till skolan, för jag måste få betyg och jag vill gå, bara att alltid går det inte.
Har söndagsångest då jag missat en del dom dagarna jag var borta förra veckan...så jag är lite nervös inför att gå till skolan imorgon..

Häromdagen var jag 3 månader skadefri vilket gör mig väldigt glad, för jag var ”vuxit” så mycket på några månader och har kommit rätt långt ändå.

Men blir så arg på dem som tar psykisk ohälsa som ett skämt för det är inget skämt, de är inte för uppmärksamhet.
Jag skriver om det för att folk ska sluta skämmas över det och sluta gömma det.
Psykisk ohälsa är för jävla normalt i dagens samhälle.

Jag heter Linnéa Thorell och lider av depression, ångest och ptsd från ett 6 månaders långt helvetes våldtäktrauma som jag tillslut tog mig ur
& jag har tagit mig ur en ätstörning och ett 3 års självskadebeteende.

För ungefär 1 år sen tröttnade jag på att dölja allt så jag tänkte att nu tänker inte jag skämmas längre, och därför skriver jag om psykisk ohälsa och mitt liv med den psykiska ohälsan. För att folk ska inse att de är okej att må dåligt, de är okej. 🌹

Likes

Comments

Jag har hamnat i en svacka igen..där jag bara känner mig värdelös och inte orkar någonting.
Jag orkar inte gå till skolan för att jag klarar inte av det. Det är helt enkelt för mycket på en o samma gång.
Jag låg och grät i Sebastian armar igår kväll och bara tänkte ”varför klarar alla andra av de här men inte jag?”
För jag känner mig så jävla dålig, men jag ska försöka prata med min mentor och se om jag kan göra något anpassat schema så jag klarar 9:an och faktsikt kommer vidare, för just nu ser jag inte att jag kommer klara det, komma vidare och faktiskt få ett jobb. :(

Har dock skickat in en ansökan om ett jobb som barnvakt några lördagar i månaden, väntar på svar.
Hoppas verkligen jag får det då jag tror det skulle få mig att må bättre, då jag vill jobba med barn i framtiden.

Han är fan min livsglädje, det är han som får mig le varje dag, även fast jag inte vill. Älskar honom ❤️så sjukt mycket.

Gjorde naglar och gick i stan med min bästavän Rebecca igår då vi hade studiedag båda två , det var verkligen behövligt och jag hade verkligen trevligt. ❤️

Likes

Comments

Alltså, nu är jag så jävla förbannad så det finns inte. Såg alltså detta komma upp och liksom, det är ingen jävla lek. Tänk på dem som har såna grova panikångestattacker så dem svimmar pågrund av att dem hyperventilerar, DET ÄR INTE KUL. Men fine, gör de till en jävla äcklig liten lek och förminska oss med panikångest. 🖕🏼
Alltså, får folk inte in i sina små jävla hjärnor att vissa saker gör man bara inte? respekt? Hört talas om de? ÅÅÅÅÅÅ jag är så jävla arg. 😡

Likes

Comments

Såå, idag var jag på bup och pratade med min psykolog om vad jag gjort i veckan och så, ja så som jag alltid gör på torsdagarna hos henne.
Men hon sa att hon anser att jag är såpas stabil just nu att hon kan skriva en remiss till ptsdkliniken!! Eftersom det ändå är väntetid så kan hon skicka en remiss, så vi ska titta på de nästa vecka.

Så så småningom ska jag börja jobba med mitt trauma, och min "motivation" är att jag tänker "okej, jag måste bara gå igenom detta helvetet för att sen förhoppningsvis må bra" och de tankesättet fungerar väldigt bra för mig. Jag tänker inte låta han hindra mig från att må bra, han kontrollerar inte mig längre. Jag ska bevisa för mig själv och världen att de går att komma någonstans även fast man varit med om nåt hemskt.

Jag vet att självklart kommer det vara skiitjobbigt då man kommer dra upp precis ALLT som hänt/hände för att liksom kunna arbeta med det, men jag känner att de är det fan värt. För jag vill må bra, jag vill kunna säga "nu mår jag bra" för de har liksom aldrig hållt i sig på 3 år dem här "bra" perioderna. Jag hoppas verkligen att detta funkar!

Jag ska klara detta, jag ska gå igenom de helvetet en gång till för att kunna klara det igen. För jag är stark. 🌹

Likes

Comments

jag hatar detta jävla trauma och ptsd'n.
Det är ett dagligt rent helvete med alla flashbacks och ord.
Minnena blir bara värre & värre.
Jag kanske ser ut att må bra men jag är helt förstörd, jag vill bara bryta ihop och gråta hela tiden.
Att ständigt få flashbacks för att man hör eller ser någonting är hemskt, jag kan inte ens ha på mig vissa kläder längre pågrund av det. Jag har fått höja min medicin och börjat med sömntabletter för att jag kan inte sova pågrund av detta, de är hemskt.

Men jag förstår inte hur en 30 årig man inte kan veta om att de är olagligt att "ha sex" med en minderårig? Det är la den enklaste lagen i lagboken liksom.
Han ville skilja sig från sin fru och flytta ihop med mig, gifta sig med mig och bilda familj med mig berättade han för mig.
Jag blir bara så äcklad och ledsen av allt de här, äcklad och arg på honom och ledsen för att allt de här händer och det är hemskt att leva såhär..
Jag tänker ofta varför blev det såhär? & vad hade hänt om jag faktiskt vågat säga nånting?

Det kommer stunder då jag tänker att allt är mitt fel men jag vet att det är inte alls mitt fel, han är en vuxen man.

Likes

Comments