Vad gjorde mig till den jag är idag?

Det är många gånger idag jag försöker analysera och tänka om vad som egentligen hände, vem jag blev efter det, hur illa det kunde gå och hur illa egentligen den gick.

Som jag skrev i förra inlägget så var jag väldigt aktiv med fotboll och jag hade även aldrig problem i skolan. Jag slutade tyvärr med fotbollen efter detta. Jag kunde tex inte se maten eller äta maten som vi åt den dagen och det är även något jag inte kan göra idag, Många små simpla vardags sysslor kunde jag inte göra mer..om jag försökte slutade det bara i panik så jag lät bli till slut. Men någonstans tänkte jag alltid, va det såhär livet skulle vara, har jag satt etikett på vem jag va och att mitt liv var stämplat som ett offer?

Skolan blev ett stort problem för mig, Men jag glömmer aldrig hur omtyckt jag blev snabbt efter händelsen så som om alla ville vara vän med hon som blivit våldtagen..

Som sagt va inte livet som jag hade tänkt mig 13 år gammal, jag var tvungen att växa upp snabbare än vad jag hade räknat med. Jag blev hotad dagligen, antingen på telefon, brev eller sociala medier. Dag ut och Dag in blev vårt hus övervakat med polisbilar, Om jag var i skolan visste jag att det stod en polis bil redo utanför skolan om det skulle hända något. Jag fick inte gå en meter utanför huset själv, min pappa körde mig om jag bara skulle till busshållplatsen. Min identitet försvann överallt, ingen kunde söka upp mig eller ens söka om vart jag fanns. Jag hade alltid överfalls laarm på mig så om någon hade överfallit mig kom polisen på knappt 10 sekunder. Nu kanske ni fattar att dessa killar inte var något att leka med, Jag levde i daglig press och stress, jag kunde inte leva som en vanlig tonåring..

Tänker inte gå in mer detaljerat på rättegångar osv, det finns att läsa om.

Jag har alltid fått kriga mig igenom min uppväxt. något som många gånger har brytit ner mig MEN varför se allt det negativa? Jag är en stark, klok kvinna idag, Jag kan göra många val & ha många lösningar på problem som jag vet att många inte kan, Jag är inte rädd för ordet utmaning eller att ens förlora.

Jag gick upp massvis i vikt efter jag träffat mitt ex 14 år gammal, Jag hade försökt lägga hela händelsen bakom mig. Trodde jag kommit över det, men när man lever med det varje dag så till slut pallar man inte, Jag pratade med en psykolog om det 2 gånger sen ville jag inte, Det hade skadat mig så mycket så jag kunde inte ens prata om det.

Jag Var alltid den kraftiga Linnea under min tonår. Blev aldrig mobbad eller mindre omtyckt för det, men jag hatade mig själv, Det var kaka på kaka , jag hatade redan mig själv för orden efter våldtäckten ekade fortfarande i mitt huvud, jag levde med att jag va smutsig, äcklig, ful. så det blev att jag fortsatte i dem spåren.

Men när kom egentligen vändningen för mig ?

Jag var 17 år, gick på frisör linjen på Nicolai skolan i Helsingborg, Jag älskade min klass, mina lärare och tillvaron. Efter jag träffat macke hände någonting, Jag har inte satt spiken på det än, men jag förändrades till det positiva.

Han och jag bröt upp efter 3 år och det var något som både var bra för mig och han. Ibland växer man ifrån varandra men jag uppskattar verkligen alla fina minnen med han.

Tillbaka till min vändning, För det första visste jag att jag var överviktigt, något som kom över mig mer när jag började gymnasiet med. Min bästa vän Emma och Jag var alltid ute och gick på kvällar/ helger/mornar. Vi hade inte frstått hela grejen än med hur man gjorde, vi började på vårt sätt och vi fick resultat. Men även vi stannade upp och hela grejen blev segare och segare. Jag hade då hört talat om Nico metoden.

Våren 2013

Året 2013 överlag blev en vändning i mitt liv om man tänker person utvecklig osv, Jag gjorde en jätte stor vikt resa och gick ner över 30 kg, jag hittade min stora stora passion här i livet, Träning, Jag blev så intresserad av det, Slutade festa, slutade med alla dåliga mönster och tänkte bara på vad min kropp mådde bra av, vad jag ville, kanske lite egoistiskt, men 2008-2013 var kaos.. men det slutar inte här mina vänner.

Att jag gjorde en stor vikt resa är något jag än idag klappar mig själv på axlen för. Det var något jag levde på, folk visste vem jag var vad jag varit med om och vad jag redan som 18åring åstadkommit.

Jag blev kanske lite för stolt och gjorde många dumma val med, sårade folk runt om mig så som pojkvän till min föräldrar. Jag levde omedvetet under skam, någonstans skämdes jag fortfarande

Året var 2014 när jag och mitt ex bröt upp efter jag tagit studenten. Jag trodde aldrig att livet skulle ta en ny sväng då, jag gick ner mig lite då, var förvirrad vilket jag tror många är efter de gått ut skolan, vad händer nu, vem är jag, ska jag jobba med detta, är det verkligen här jag ska bo ? tror alla ställt inför dessa frågorna många gånger. Jag hade ju mina rutiner med skola , sysslor. jag va liv rädd att ta ett kliv ut i vuxen livet, hur skulle jag klara mig? va jag tillräckligt redo, tillräckligt stark för detta?

Jag umgicks nu med 4 brudar. 2 av dem ligger mig idag närmst mitt hjärta och har ni någonsin upplevt systerskap så vet ni vad jag pratar om. Jag började festa mycket, kom i helt fel banor, började röka på, det var en rolig grej och jag levde på att det var de. Jag skötte mitt jobb och alla dessa sysslor men det gick ifrån någon gång ibland, till en gång i veckan till varje dag, till att jag inte kunde fungera utan det. Jag visste hur fel det va, hur oansvarigt det var, Men det var en själv medicinering, jag medicinerade mig mot allt ont som snurrat i mitt huvud alla dessa år, det var min tröst, jag slapp ha ångest , jag slapp tänka på allting, jag bara va och gled med. Men något som jag förstått nu senare är att jag bara strödde på ångesten ännu mer, tills den exploderade och livet verkligen kom ifatt mig. Jag hade ingen struktur på livet, jag drog täcket över huvudet, jag hade ändå inget att leva för,

Ville jag leva såhär? hade jag åstadkommit allting som jag velat? Hade jag mer att se, känna och uppleva?

Dessa frågorna ekade dagligen i mitt huvud, det var ett tecken på att jag hade så mycket mer att ge, jag var inte klar här, det som plågat mig under alla dessa år skulle inte sätt stopp för hur jag skulle leva mitt liv, för hur min framtid såg ut och det skulle absolut inte påverka mina val.

Mitt liv tog vändning hösten 2016, min pappa blev väldigt sjuk och var 99% nära på att mista sitt liv, jag kommer aldrig glömma den dagen då jag körde med han upp till sjukhuset, han var avtrubbad och jag bar in han på akuten, att få sanningen rakt upp i facet om att ''din pappa kommer kanske inte överleva natten'' i det skedet när du ser den människan som betyder mest för dig vara så hjälplös och även du är hjälplös och det ända jag tänkte på var att jag inte kommer klara mig utan han, Den människan som alltid ALLTID funnits där, gjort allt för att jag ska må bra, som alltid stöttat mig i mina ideer och alltid varit 100% närvarande.

Att se han på en sjukhus säng medvetslös, det fick mig att förstå hur tacksam jag ska vara för allt jag har, för allt jag åstadkommit, över vilken vinnare jag är, hur otroligt fina människor jag har i mitt liv, hur stark jag är och hur stolt jag ska vara över mig själv, just detta skedet tänkte jag bara positiva tankar, dag ut och dag in satt jag hos pappa, försökte ge han så positiv energi som jag bara kunde. Min pappa överlevde & från den dagen har livet tagit vändning,

Jag har alltid varit tvungen att växa upp snabbare än folk i min ålder, ta ansvar i tidig ålder, vara mogen, och försöka hålla ihop pusselbitarna. Jag ser inte mig själv som ett offer, vilket jag tror att man inte ska, man ska se det som en styrka, vända det till något positivt

.`` Your life is your gift, A gift you don´t get for long. A gift with no guarantees. Make the most of your gift´´


Jag har så mycket jag vill dela med mig till er, Det får mig att må bra att dela med mig, hjälpa andra, inspirera andra, Jag vet att det blir bättre.

Jag har överlevt och blivit den bästa jag någonsin kunnat bli, jag blir bara bättre och bättre, det är för att jag tror på mig själv, jag kan om jag vill och jag ska !

Imorgon fortsätter jag med vad min stora passion här i livet är, vad det betyder för mig och hur den räddade mig.

Tack för ni läser och tack för ni tror på mig

kram

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments


Go Tjej som prioriterar tacksamhet och lycka i första hand.

Jag är utbildad frisör, personlig tränare och bor i Spanien och uppfyller min största dröm någonsin.


Har länge velat ge mig in i blogg världen, Jag hade alltid många tankar och ideér som barn, sånt som jag ville dela med mig till världen, Inte konstigt jag tänkte och ventilerade så mycket när jag var fisk som stjärntecken, hela mitt stjärntecken var uppbyggt på att tänka, drömma, ventilera.

Att jag sedan gör detta 10 år senare är som att jag ska sätta mig i frittfall på grönan, Jag är förväntans full men livrädd.

Att skriva om mig själv är inge ovanligt då jag har flera A4 sidor fullt med texter om hur mitt liv sett ut, men att göra det offentligt som jag gör nu är helt nytt för mig, men jag är redo att kliva över elden. Det är så vi blir starkare så vi kan acceptera och inspirera andra som själva inte vågar eller vill prata. Jag läst många bloggar som tonåring där jag kunde relatera till hur jag kände, Jag tror fler ungdomar idag väljer att hålla käften istället för att ställa sig upp och ropa.

Jag vet själv hur det är, att vara instängd i sig själv . Ha tålamod, Träna ditt sinne, bryt dina regler och kliv ur din comfort zone.

Det kan aldrig bli fel och blir det ``fel´´ så är det den största vinsten du kan göra, Fel är en lärdom, något som gör dig starkare i nästa jobbiga situation.

Jag kommer dela med mig utav mina största hemligheter någonsin, hur jag tagit mig upp till ytan och hur jag någonstans i allt kaos såg att livet är värt att leva.

2008-08-30

Jag älskade fotboll, det va det första jag tänkte på när jag vaknade och det sista jag tänkte på när jag somnade, fotboll var liksom en medicin för mig, där kunde jag vara och bara slappna av, Jag kommer ihåg att vi var i Ängelholm och spelade, vi förlorade den matchen, men det gjorde aldrig mig något, bara jag fick vara på planen och göra det jag älskade så var jag nöjd.

Pappa var alltid med mig på mina matcher han och mamma stöttade mig alltid.

Under en lång tid hade jag pratat med en kille på MSN som det kallades på den tiden, Han hade många gånger velat träffa mig, men jag vågade inte, det var något som gjorde att jag inte riktigt kunde träffa han, en dålig energi som gjorde att jag drog mig för det, Mrn jag kunde inte heller låta bli att svara när han skrev som om att jag va för snäll? Jag ville alltid att folk skulle tycka bra om mig, att hugga någon i ryggen eller bete mig illa va inget jag föredrog.. jag ville vara allas vän och därefter bli om tyckt som den snälla Linnea.. En väldigt dum egenskap men även en bra.

Den dagen hade jag bestämt mig för att jag skulle träffa honom.. jag va jätte nervös men ville ha det överstökat & tänkte någonstans att han kanske inte alls var någon konstig typ som jag fått för mig att han var.

När matchen var slut skulle pappa köra mig till Landskrona för jag skulle träffa en ``tjej´´ kompis. Jag kunde aldrig berätta för pappa vem jag skulle träffa för det hade han adlrig någonsin gått med på.

Det kändes så dumt att ljuga för pappa och det är också den sista gången jag någonsin ljugit för han. När han släppte av mig så kom jag ihåg att jag mötte upp han vid en busshållsplats vid mc donalds.

Hade en jobbig känsla hela tiden.. Men det ända jag tänkte på var att få det överstökat.

När vi kom fram till en lägenhets port så sto det 3 andra äldre killar där, kommer ihåg hur obehagligt jag tyckte var när dem synade mig upp och ner. Dem pratade albanska och jag vet mycket väl att dem pratade om mig. Det kändes inte alls bra och jag började planera min flyktväg , skulle jag bara gå ringa pappa och bli hämtad eller vad skulle jag göra???

Han ville visa mig någonting… och gick in genom porten, ner för trapporna till ett cykel förråd, där ytterligare 10 andra killar stod. Jag va iskall kunde inte röra mig, vågade jag slå skrika stå emot eller skulle jag bara låta allt ske så jag kunde få åka hem om jag nu överlevde, där hade jag min första nära döden känsla , jag visste inte vad dem skulle göra, vem dem var eller vad dem va ute efter. En sak som är säker var att jag aldrig någonsin hade startat en konflikt med dessa killar.. dem var enormt hotfulla i sättet dem rörde sig på och pratade, sen var jag 13 årig tjej mot 13 killar som var mycket äldre än mig. Jag var livrädd..

I denna stund förändrades hela mitt liv. På 1 sekund förvandlades allt till ett helvete. Jag blev grovt våldtagen denna dagen i just detta cykel förråd av 3 killar men 10 stod bakom och kollade på… på det mest vidrigaste sätt jag varit med om. Det gick så fort, jag kunde inte andas eller röra mig, jag var iskall stelfrusen som om min själ lämnade mig, jag kommer aldrig någonsin glömma den dagen. Jag kommer ihåg det som om det hände för 1 timme sedan.

Jag blev grovtvåldtagen på alla möjliga sätt som en individ kan bli våldtagen på.

Jag ser mig omkring, jag lever…inget brutet ben… men jag har ont .. ont i hela kroppen.. som om någon kört över mig med en traktor… jag kommer ihåg att jag satt ner och jag förstod inte riktigt vad som hade skett.. jag började direkt upprepa alla ord dem sagt till mig ,Fetto.. Hora…Smutsigt luder.. Slyna..osv

Mycket riktigt började jag tänka att allt var mitt fel.. jag va ett luder, jag fick skylla mig själv.. Jag var en stor fet lögn som bara fick skylla mig själv.. smutsig..

Jag kommer inte ihåg hur länge jag satt där inne.. eller hur länge jag varit där inne, Jag va naken & visste inte vart mina saker var.

När jag försöker resa mig upp kändes det som om alla mina ben i kroppen var brutna, jag hasade mig fram plockade upp klädesplagg efter klädesplagg.. men min mobil var borta, Jag var tvungen att få tag på pappa, dem hade säkert försökt få tag på mig.. Vad skulle jag säga till dem, hur skulle jag komma ut ? vågar jag gå ut ? Vad ska jag säga till dem?

Min första tanke som slog mig var att dem skulle bli så arga på mig, varför vet jag inte men för att deras dotter var en meningslös smutsig slyna… Jag skämdes.. & när jag väl kom ut från förrådet, såg jag ingen utav killarna, Jag kollade mig om på gatorna, kommer ihåg att solen fortfarande var uppe, folk var påväg ut för att fira sin lördags kväll, Jag bara gick och gick.. kändes som en evighet, jag kom liksom inte fram.. det ända som ekade i mitt huvud var hur äcklig jag var.. Till slut möter jag en tjej som jag frågade efter en telefon.. så jag åtminstone kunde ringa pappa.

Han svarade ilsket..``varför svara du inte när man ringer´´

Jag förklarade att jag tappat min mobil och frågade fall han kunde hämta mig. Jag var iskall.. Jag försökte upprepa i huvudet hur jag skulle förklara situationen eller om jag bara skulle vara tyst.. Om jag var tyst så kunde jag sopa allt under mattan och kunde glömma det på något sätt.

Vägen från landskrona hem, kändes som evigheter... allt snurrade, jag hörde bara hur äcklig jag var i huvudet, jag frös och hela min kropp dunkade som ett stort blåmärke. Jag sa inte ett ljud... och jag kunde känna pappas förvirring , han visste att något hade hänt och det tror jag varje pappa hade känt direkt om sin dotter.

Jag la mig i sängen och försökte bara glömma allt som hänt den dagen. Men sekunderna kändes som timmar, det åt upp mig.. Jag va tvungen att berätta det för någon.. men vem? vem skulle tro på mig?.. det kanske trotts allt var mitt fel? Jag va så värdelös ändå, vem skulle någonsin tro att feta äckliga jag blivit våldtagen.

Där just i det skedet, ringde jag min bästa vän. Som om någon lyfte luren och gjorde det till mig. Det är dem valen vi gör som ändrar hella vårt liv. hade jag aldrig ringt henne, så hade jag levt med den skammen hela mitt liv.

6 minuter senare knacka hon på dörren & hela min familj visste det och jag kan bara säga tack tack tack. Jag fick styrka och jag insåg att jag blivit våldtagen den dagen,

Jag har så mycket att skriva och dela med mig om, När jag skrev detta blev jag väldgt känslosam. så nu ska jag ta vara på denna dagen men Träning, planering och bara vara.

Det kommer dyka upp fler inlägg inom kort. Jag vill berätta allt, dela med er av vad jag åstadkommit, vad jag vill, hur jag blivit den Linnea jag är idag.

Tack för jag fick dela med mig om starten till den jag är idag.

kram



Likes

Comments