Vi bodde på Ialyssos bay, vilket är ett fyrstjärnigt hotell med all inklusive. Det var ett jättebra hotell och jättefint, dock framhävs inte det på bilderna då det var riktigt stökigt i bungalown när jag tog bilderna hehe. Men det var hyfsat stort, egen uteterass och jättefräscht.

Hotellet erbjöd båda lägenhet och bungalow, vi bodde i en bungalow. Hotellet jättenära havet och väljer man lägenhet i hotellet, får man havsutsikt.

HAVET- Ialyssos beach 

Stranden var otroligt fin, dock väldigt höga vågar och strömt. Men utsikten var jättefin, och man ser även turkiets berg mitt över havet om man kollar noga på bilderna.

Ialyssos marknad/stad

Ialyssos vart inte så stort, så det var inga affärer utan mer marknader. Det var mysigt. 

                                                 Min födelsedag 1/9

Jag hade en sån himla bra födelsedag. Erika och Pardes lyckades verkligen!

                                                       Övriga bilder

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

När jag minst anar, ligger jag där på golvet medvetslös. Jag varken hör eller känner något, allt är bara svart. Undra om det är så det känns att vara död, att man är helt borta i en annan värld. Ambulans upp till sjukhus och allt börjar om. Där ligger jag på en brits och inte har en aning om när jag kommer få åka hem, om jag ens får åka hem. Jag har varit med om det värsta och därför förväntas det värsta i min hjärna. Förra gångerna tvångs inlades jag på av 23 i flera dagar. Den här gången fick jag åka hem efter 6 timmar. Men det är inte själva händelsen i sig som är värst, utan ångesten efteråt. Alla planer, alla tankar, jag trodde jag var frisk och jag trodde att jag fick börja övningsköra. Egentligen är jag inte förvånad, för hela mitt liv har varit motgångar och där ligger jag på den kalla britsen och alla drömmar jag byggt upp under dem här friska åren bara försvann. Jag känner alla tankar och känslor just nu, och imorgon när jag vaknar, vill jag inget hellre än att få höra att det bara var en mardröm, och att jag fortfarande är frisk. Men det kommer inte hända och det är de som bryter ner mig totalt.

Likes

Comments

heeej på er!!
kul att ni fortfarande kikar in trots min frånvaro.

det sista har jag umgåtts mycket med kompisar, varit ute, tagit det lugnt och unnat mig alldeles för många ute middagar haha.

på måndag börjar jag i nya skolan och shit vad nervös jag är, men jag hoppas och tror att det kommer gå bra.
och idag är det exakt en vecka kvar tills jag åker till rhodos, och jag är såå taggad på att få åka iväg och bara ta det lugnt.

hoppas ni mår bra, så ska jag lova att uppdatera oftare.

Likes

Comments

Det har alltid varit så, att jag tjejen med skinn på näsan aldrig kan hålla käften. Ser jag något som är fel säger jag till, blir jag orättvist behandlat ryter jag ifrån och får jag obehagliga blickar på mig, på stan, stannar jag alltid till och skäller. Det har alltid varit så, och i vissa fall är det absolut bra, men ibland för guds skull hade jag önskat att inte reagera så starkt i varje situation.

Det skapar konflikter, och ibland kan jag inte hantera det som skapas av anledningen att jag inte kan se på och vara tyst. Blir min bästavän sårad eller behandlad med noll respekt, så kliar det i hela kroppen av ilska och ser jag personen i fråga som sårat henne vill jag inget annat än att slå sönder hen. Men det slutar inte alltid där, när jag säger ifrån så skapar det reaktioner och det kan leda till grova konflikter som jag inte alltid kan ta mig ur. Jag sätter mig själv i farliga sammanhang när jag ryter ifrån, och jag måste lära mig att ibland svälja och gå vidare.

Rörig text, men jag känner mig alltid så annorlunda mot dem flesta, jag försöker förstå hur ni andra tänker men jag kan helt ärligt inte förstå hur ni bara kan gå förbi när ni ser en annan människa bli behandlad illa. Och jag kan framförallt inte förstå hur man bara fortsätter att gå när någon skriker något obehagligt mot än. Absolut det kan handla om rädsla, eller osäkerhet. Men jag kan verkligen inte ta skit, eller se när någon annan står helt mållös och tar emot skit. Jag måste alltid vara där och se till att allt går bra. Jag börjar snart undra, om det bor en polis inom mig så som jag går runt och patrullerar.

Likes

Comments

För vem kunde tro att jag av alla människor skulle hamna i en depression, tjejen som var gladast av alla och flickan som aldrig kunde sitta still. Upp och ner, hit och dit jag var överallt. Jag kände mig starkast i världen och ingen eller inget kunde förstöra det. Trodde jag.

Med tanke på allt jag varit med om är det inte konstigt att jag hamnat där jag är, men jag trodde verkligen aldrig att just jag, starkaste tjejen i världen skulle slås ut av ångest och depression.

Det är som att leva i en bubbla och för att kunna andas, behöver man ta hål i bubblan och få luft. Det finns olika sätt att använda sig av för att andas igenom ångesten. Självskada, ciggar, matsvält, tröstät osv.

Det är som att leva i en kropp där ena halvan kämpar för att överleva, och andra halvan för att dö. Men man får inte lägga sig platt och låta hela världen köra över, man måste kämpa.

Likes

Comments

Jag har kommit fram till att jag ska lämna Birger och byta skola, jag ska börja i Uddevalla och gå stylist. Barn och fritid var en svinbra linje, med bra kurser men jag fann ingen motivation i det. Det var inte min grej, jag tappade lusten, mådde dåligt och kände mig missförstådd. Ett år av ren smärta men också glädje, jag har fått fina minnen men också dåliga minnen. Jag har blivit illa behandlad och känt att jag inte passar in. Jag vill tro att Birger är en bra skola, men den nådde inte mina värderingar och mål.

Det känns skönt att lämna den skolan, att byta stad och få börja om. Men samtidigt känns det jobbigt att lämna min bästavän, men jag vet att vi kommer hålla ihop oavsett avstånd.

När jag kom fram till beslutet att byta skola, kände jag först att jag har gått ett år på Birger i onödan. att jag kämpat för ingenting och att allt bara gjordes för ingen anledning alls. Men jag ångrar inte året även fast det varit tufft, jag har lärt mig mycket och vuxit som person. Men jag hörde inte till där och det var ingen som riktigt förstod hur ansträngande det var att gå till en skola där lärarna inte tog mig på allvar.

Nu väntas ett långt sommarlov och sedan hoppas jag och tror att nästa år på plus i uddevalla blir bättre.

Likes

Comments

Det är svårt att förklara men det känns lite som ett hugg, inte bara i hjärtat utan i hela kroppen. I början gjorde det bara ont psykiskt, men smärtan börjar komma mer och mer fysiskt. Det är jobbigt att röra på mig, det är smärtsamt att vakna på morgonen och min ork är långt nere på botten. Det är så mycket saker som går emot mig just nu och jag vet inte hur jag ska hantera allting. Jag har mått dåligt så länge nu att jag med handen på hjärtat börjar känna mig trygg i att ha ångest, det vore konstigt att vakna upp utan smärta och jag är nästan rädd för hur det känns.

Jag vill tro att en dag kommer något fantastiskt att hända som rättfärdigar livet med all smärta jag fått stå ut med, men jag är livrädd för att det föralltid kommer att vara såhär, att min stjäl för alltid förblir trasig.

Jag genomgår just nu en skitjobbig tfkbt behandling som river upp alla sår jag förträngt ifrån våldtäkterna och det var jobbigare än jag trodde. Allt jag kämpat med att glömma, allt jag gjort för att förtränga alla hemska minnen, alla gånger jag sett mig själv gå sönder, alla dem gångerna rivs just nu upp och det är fruktansvärt. Jag vill inte komma ihåg, jag vill inte prata om det som förstört mig för det tar på krafterna, det gör att jag inte orkar, att jag bara ligger i min säng och gråter.

Ibland känner jag mig som världens starkaste tjej, men just nu känner jag mig svag liten och ensam. Livet gör ont just nu och life is pain.

Likes

Comments

I Fredags ''flydde'' jag ifrån stan och åkte ner till mormor i Varberg, jag åkte ner själv och det första jag gjorde när jag kom fram var att gå ner till havet och bara njuta. Det var så underbart och en sån fri känsla! På lördagen kom Erika ner och vi låg hela eftermiddagen vid havet och solade, så fantastiskt skönt. Hon bjöd ut mig på mat och därefter åkte vi hem och ordnade hamburgarebuffe till oss + mormor. På söndagen åkte vi in till stan och satte oss på en klippa och bara njöt, vi pratade om allt och verkligen kopplade av. Dagarna gick jättefort och jag åkte hem till trollhättan igår. Det var så behövligt att komma bort. Hoppas allt är bra med er!

Likes

Comments

Hej hörrni! Mitt liv det senaste har varit en jäkla berg och dalbana som går från 0 till 100 på mindre än tre sekunder. Jag hinner inte med mig själv och jag förstår mig inte på hur jag reagerar och agerar. Det har varit mycket och jag har varit väldigt trött. Har inte riktigt orkat med vardagen och mest försökt sovit bort livet. Men så är det ibland, och det är okej att inte vara okej alltid.

På fredag åker jag ner till mormor i Varberg, för att komma bort lite och jag tror det kommer bli superbra.

Igår tog även jag och Erika oss en promenad till slusscafet här i thn och det var jättemysigt. Så tacksam att jag har en fin relation till mina systrar!

Likes

Comments

För jag vill mer än vad jag gör, och jag gör mer än vad jag vill. Oklar mening, men också oklart liv. För jag vet inte vad jag vill, vem jag är och vem jag vill bli. Det är svårt när det gömmer sig så mycket känslor och tankar inombords. Det är en jobbig period, mycket psykolgsamtal och mängder i skolan. Jag har kommit fram till att jag valt fel linje, och skolan tär mig på psyket. Det står mellan att bita i det sura äpplet och gå kvar, medan jag egentligen innerst inne vill hoppa av, kanske jobba istället eller börja om, på en ny linje och en ny skola. Det kanske bara är något jag fått för mig nu, och i sommar kanske jag tycker annorlunda. Men det är jobbigt och svårt att gå till en skola, där jag inte blir förstådd eller respekterad. Kurserna vi läser är jätteviktiga, men jag har inget intresse. Jag vill bli mer, jag vill mer åt service och ekonomi/handel. Nu när jag jobbar på etage, har jag fått upp ögonen för kunder och service. Jag trivs svinbra och jag mår bra när jag står där. Att hoppa av skolan, är egentligen inte ens ett alternativ för jag sviker inte bara mig utan även min familj som varje dag 24/7 tror på mig. De klart jag vill ta studenten, springa ut, supa mig redlöst och festa hela natten lång. Men jag vet inte om det är värt att gå till en skola och kämpa på en linje, jag inte känner mig hemma i, endast för att springa ut och säga '' jag har tagit studenten, fyfan vad jag är bra''.

Och inte bara skolan tär mig på psyket, utan även lögner från nära och kära. Jag är så jäkla trött på att ständigt tro på människor, som gång på gång visar en falsk och fel fasad. Jag är trött på att se hur människor behandlar mig, och hur mycket energi jag lägger på att andra ska må bra. Det är bra att jag tror och vill andra väl, men nio av tio gånger glömmer jag bort mig själv. Jag måste försöka hitta mig själv igen, och därefter aldrig någonsin ge bort mig till någon annan som ändå bara kastar mig i backen som om jag inte vore något värt. För jag är viktigast för mig själv, det är jag varje dag som tvingas leva med mig själv och jag måste inse att jag är perfekt precis som jag är. För jag tar ingen skit längre.

Flummigt och konstigt inlägg, men även jag behöver lätta på hjärtat.

Likes

Comments

Hej, det var ett tag sedan, som sist hehe. Men ibland blir det så och är väldigt glad över att vi fortfarande är väldigt många här. Tycker det är svin kul och coolt att få kunna tjäna pengar på att dela med sig av sitt liv och sina tankar.

Hur som helst så har det hänt lite sen sist, jag har bla legat inne och opererat mitt öra, så förhoppningsvis blir det bättre om några veckor när det läkt. Och jag tvingades ju att sövas, och att sövas är en av mina absolut största fobier. Jag får panik och har inte någon kontroll på vad som händer, när det sker eller om jag ens vaknar?lol. Men jag ska inte måla upp en allt för hemsk bild av det, för det gick faktiskt jättebra. Jag vart svinnervös innan och ville helst bara smita, men måste säga att jag fick två fantastiskt fina sköterskor på narkosen som tog hand om mig. Det är verkligen inte alla som klarar av att få mig lugn, men hon och han fick verkligen det och jag är supertacksam. Kände mig jättelugn och trygg med deras sällskap.

På tal om roligare grejer så har lilla jag fått jobb, känns jättebra. Jobbade första dagen igår och det gick över förväntan. Igår fyllde även Isabelle år och vi firade henne lite och ikväll blir det nog att dra ut och hitta på något på valborg. Hoppas ni mår bra och får en bra valborg. Ta hand om er.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Det är närmare 35 skoldagar kvar och sommarlovet börjar jag längta otroligt mycket efter. Men som alltid i början och slutet av våren är det mycket som ska hinnas göra, inlämningar, prov, nationella prov, man ska prestera och visa vad man kan och allt däremellan. Just nu är jag riktigt trött, jag är så otagg på allt som ska in och allt som måste göras med tidspress. Men jag antar att det bara är att bita i det sura äpplet och se glad ut, hehe.

På torsdag har jag nationella i Svenska, jag ska hålla ett muntligt ''tal'' och temat är vad vi vill och vad vi väljer. Jag har några tankar och ider om hur jag ska lägga upp allt och imorgon är det stor fokusering på att få klart allt. Hoppas ni haft en fin dag och tack för att vi fortfarande är många här. Kramis

Likes

Comments

Glad påsk på er hörni, även fast jag råkar önska er det för sent hehe. I lördags på påskafton,var vi hos några släktingar/vänner, vi åt supergod mat och myste. Därefter träffade jag Cassandra på kvällen och kom hem strax innan tolvslaget.
Idag ska jag kolla fotboll och sen hjälpa Isabelle att färga hennes hår, så det ska bli kul. Sen idag måste jag plugga inför prov!
På tal om annat så har jag börjat en diet, jag började igår och vill tro att jag klarar det en månad. Så ni lär få följa med på den resan! Vi hörs lite senare.

Likes

Comments

Jag vill tro att ensam är stark, att man stärks och lär sig att leva med smärtsamma saker trots ensamhet. Jag är inne i en period just nu där jag inte klarar av att vara själv, jag måste konstant sysselsätta mig för att hindra tårar och känslor. Förut har det varit tvärtom att jag alltid hittat på ursäkter för att inte omge mig med människor, men nu går jag sönder så fort jag är ensam. Det är läskigt hur beroende man kan vara av andra människor, hur ont allt gör så fort man säger hejdå och tvingas vara själv. Hur som helst så har jag som ni nog förstår varit ute väldigt mycket, jag har nästan varje kväll varit på vift och kommit hem sent i hopp om att förtränga allt som skaver. Ibland lyckas jag att glömma allt för en stund, och ibland lyckas jag inte. Man lär sig leva med sina problem och med sitt förflutet, det kanske måste få göra ont för att kunna läka fint. Jag avslutar det här flummiga inlägget med lite bilder från ikväll och andra dagar. Kram

Likes

Comments

''Vad är det för fel på dem, vad är det dem inte förstår, varför lyssnar dem inte på mig...'' var några av mina tankar när jag smällde igen dörren ifrån klassrummet. Jag vet att alla inte tycker lika och att det i grund och botten är bra, men just där och då skulle jag vilja trycka in mina åsikter i deras huvud för att få dem att förstå. Jag har inte alltid rätt och det är jag mycket medveten om, men jag är också medveten om att jag har uppfostrats till att inte döma människor utifrån ekonomi, status och arbete. Jag blev upprörd igår, upprörd för att jag inte stod bakom det vi diskuterade. Jag står inte bakom att dela in människor i olika klasser för att jag tycker att det är fel. Tänker vi såhär är vi i Sverige inte ett dugg bättre i utvecklingen än vad dem ''sämre'' länderna är.

Jag blir så frustrerad över att mina medmänniskor tycker att det är okej, jag blir så provocerad att dem inte förstår bättre. Att placera människor i fack är grunden till utanförskap och gruppering i samhället. Varför kan inte bara alla tycka som mig, jag vet att det låter klyschigt och egoistiskt. Men jag förstår bättre, jag ser hur samhället ser ut och jag anser inte att det är okej att dela in mig i ett fack beroende på hur min ekonomi ser ut eller vilket jobb jag går till varje dag.

Jag förstår tanken och hur dem menar, men jag tänker aldrig låta mina barn bli lärda till att vara positivt inställda till ett klass samhälle.


Likes

Comments

Hej! Hoppas allt är bra med er, med mig är det helt okej. Vädret har ju verkligen levererat så ska trots allt inte klaga.

Jag tänker inte dra någon ursäkt kring att bloggen stått tom utan ibland blir det bara så men trots det så är ni fortfarande väldigt många som kikar in här och det om något är riktigt kul.

Dem senaste dagarna har jag bla följt med Z när hon skulle opereras, tagit frapino i solen vid vattnet, ätit på strandgatan med mamma och syster, varit sjuk ( mår dock bra nu), tränat med Julia och idag har jag träffat Cassandra och vi köpte med oss jordgubbar och satte oss vid kanalen och pratade om allt mellan himmel och jord. Ikväll vet jag inte vad jag ska hitta på, ta det lugnt och kanske gå en promenad med Dino, vi får se helt enkelt. Kram så länge

Likes

Comments

Jag vet att du egentligen inte är farlig, men just där och då känns det som att du kväver mig, som att du slår sönder mig inifrån och ut. Du får mitt hjärta att slå dubbla slag och du får min kropp att domna bort. När jag inte längre orkar stå fäller du ner mig på marken och jag orka inte kämpa för att ta mig upp. Jag svettas och min kropp är kokhet, plagg efter plagg åker av ihop om att allt ska kännas lättare. Du gör så att jag mår illa och är yr, du gör så att jag gråter i panik, du gör så att mitt huvud sprängs av alla inre känslor och tankar. Just där och då när jag sitter där för mig själv, känns det som att du kommer ha ihjäl mig. Det känns som att du plågar mig och kör slut på den sista droppen hopp jag har kvar. Oftast här svartnar allt och det är här jag tror att allt tar slut.

Likes

Comments

Att duga, att vara tillräckligt bra, att kunna prestera, att leverera och att vara älskad. Fem saker i en mening som jag varje dag mår dåligt över. Jag vet att jag inte har likadana förutsättningar till att leverera och prestera i skolan som dem flesta i min klass har. Jag vet också att jag inte kan vara älskad av alla, men jag vill vara det. Att duga, att få bekräftelse om att man är bra, att man är tillräckligt. Jag vill vara något, jag vill vara någon. Jag vill inte bara finnas, jag vill leva. Mitt liv har inte varit rättvist, men och andra sidan så finns det dem som haft det värre. Dock tycker jag inte att det är logiskt att jämföra smärta med andra, för jag vill tro att känslan gör lika ont oavsett bakgrund.

Ibland känns det som att jag tar två steg framåt men samtidigt tre steg bakåt och det gör mig frustrerad. För alltid när jag är lite glad kommer det något som slår tillbaka mig, ännu hårdare än innan. Det känns som att jag går livet med fotbojor och tunga stenar i en ryggsäck på ryggen, det känns som att hur mycket jag än försöker så misslyckas jag i slutändan ändå.

Jag vill bara vara tillräckligt bra och få bekräftelse på att jag duger, precis som jag är.

Jag får oftast höra vad jag kunde gjort bättre, vad jag ska förändra och hur jag kan bättra mig. Men jag vill också höra att folk uppskattar det lilla jag gör, att det jag presterar duger. Det är inte lätt att leva i en kropp som både kämpar för att överleva men också kämpar för att fly.

Min kropp och stjäl är trasig, och jag försöker helhjärtat att pussla ihop alla krossade bitar. Men ibland är det svårt, och ibland hade jag önskat att någon kunde sy ihop mig. Det tär på att må såhär, det tär på mig att inte kunna få leva normalt. Att alltid tänka på vad demonerna i mitt huvudet säger, att alltid tro att jag inte duger, att alltid tro att min ångest är allt jag har, allt jag kommer bli, allt jag kommer få.

Vissa av er har svårt att förstå det jag försöker förklara, medans andra förstår precis, oavsett så hoppas jag att ni alla får tillräckligt med kärlek. För ni duger, precis som ni är.

Likes

Comments

Hej på er! Det var ett tag sedan sen sist och jag ber om ursäkt över det. Jag har ingen ursäkt förutom att jag inte helt enkelt velat, för tid har jag haft och säger jag att jag inte haft det så ljuger jag. Ska bättra mig då det faktiskt går bättre än någonsin just nu. Idag ska jag träffa Julia och säga hejdå då hon åker till Bosnien i TRE HELA VECKOR!! helt sjukt. Jag ska också laga mat med mamma ikväll och självklart blir det tacos. För en stund sedan städade jag mitt rum och har gjort om lite på sminkbordet som jag tänkte visa er. Förresten så är det superfint väder idag, blir så glad när solen kikar fram.

Förut hade jag sminkorganiseringslådor på sminkbordet men eftersom att jag har sminkbordet intill fönstret tyckte jag att det blev för mycket att ha saker på sminkbordet och sen ha lampor, blommor osv i fönstret. Nu har jag köpt flera lådor och sorterat sminket i lådor i smink lådorna istället. Köpte även en ny ''kruka'' att ha sminkborstarna i då jag tröttnade på den förra. Har även införskaffat mig en ny större kaktus, som jag tycker är så fin! Det är kaktusen med grå kruka, krukan är ifrån lagerhaus. Och dem tre små kaktusarna är ifrån IKEA.

Likes

Comments