Header

Länge sen nu såg jag.

Livet går upp och ned, men jag kämpar på. Just nu är en jobbig period och allt beror på en siffra på en våg. Hade jag sett den siffran för ett år sen hade jag blivit förvånad och känt att jag kunde lägga på mig lite. Idag gör den mig äcklad. Jag vill helst gå i pyjamas hela dagarna för att slippa ta på mig kläder som sitter tight och får mig att känna mig extremt äcklig. En vägning kan förstöra en hel dag, en hel vecka och sätta igång en riktigt obehaglig karusell i hjärnkontoret. Jag kan känna mig helt okej innan jag kliver på och få se siffran, då är jag helt plötsligt totalt värdelös. Allt runt omkring stannar och jag börjar kallsvettas och blir yr. Jag börjar aoutomatiskt räkna de kalorier jag fått i mig hittills under dagen och tänker ut hur jag ska kunna undvika resten av dagens matintag så gott det går. Jag vill gå till gymmet och springa tills jag spyr och känna magen skrika efter mat. Gör jag som ätstörningen vill blir ju allt bra för en stund iallafall..

Jag vet att det här är fel, jag vet att mina tankar är helt vrickade och att det är ätstörningen som pratar till mig och den är inte snäll. Den är fan aldrig snäll. Trots det så vågar jag inte släppa kontrollen, jag är så rädd för att allt bara ska gå åt helvete och jag ska ramla ner ännu längre ner. Våren, ljuset och min fantastiska familj får mig dock att se framåt, det kommer bli bra, det måste blir bra.

Snart.


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Måndag, en dag som för det mesta har med sig en stor portion ångest och så även idag. Jag tänker för mycket, tänker på allt, vrider och vänder och reflekterar allt in i minsta detalj. Till stor del handlar det om de antal kalorier som jag stoppat i mig under de senaste dagarna. Något som för de flesta inte skulle vara speciellt anmärkningsvärt tar upp hela min tankeverksamhet en dag som denna. Oscarsskandalen som skedde på andra sidan jorden inatt blir en petitess i jämförelse med att jag åt en hel pizza i lördagskväll. Galet, och så extremt ovärt, jag vet. Jag hatar det här, jag hatar ordet ätstörd och vad det gör med min kropp och hjärna.

Idag får vara en sånhär dag, imorgon blir en bättre dag. Det vet jag.


Likes

Comments

Begreppet Vabruari har nu fått en helt ny innebörd för oss. Har vi inte magsjuka, lunginflammation eller öroninflammation så myser vi runt med lite feber. Livet.

Idag är det Frans tur, tempen visade inte mer 38 grader men han är helt tagen stackarn. Tror han ligger på relativt låg temp i vanliga fall så inte konstigt att han mår dåligt. Lilla hjärtat ❤️ Inte nog med detta så misstänker vi även att han har blivit allergisk mot gluten. Han har haft sporadiska kräkningar hit och dit, svullen mage och varit väldigt gnällig till och från sen i höstas. Jesper och ett flertal i hans släkt är glutenintoleranter så det kommer ju inte som någon chock om Frans också har blivit en av dom. Vårdcentralen är så otroligt enkla att få kontakt med (ironi deluxe), så idag gör vi ett tredje tappert försök att få en läkartid till herrn.

Just nu längtar jag enormt efter ett starkare immunförsvar, fågelkvitter, sopade gator och tussilago 🙏🏻

Likes

Comments

Stannar till och inser att jag mått bra de senaste dagarna. Ska inte ropa hej för jag vet att det svänger oerhört snabbt. Jag äter numer mat utan att egentligen reflektera över det, dock måste jag ha mina strikta tider som jag äter på annars blir det för mycket i skallen. Jag har kastat kaloriappen åt fanders och blundar och kör på känn, väldigt jobbigt för en människa med extremt kontrollbehov, men jag vet ju innerst inne att jag måste besegra det här för att få må bra igen.

Mötet med dietisten gick bra och det kändes lättare att andas efteråt. Väldigt skönt.

Helgen fortsatte väldigt bra, trots att Elin blev sjuk som skulle haft 30 års fest i lördags så kom morsan ut på stan ändå. Det blev middag på stadsvakten och dans till 90-tals musik på kopparhammaren. Välbehövligt!


Nu fattas bara min andra halva bredvid mig här i soffan. Vi har setts 2 dagar på en vecka så saknaden börjar bli ganska stor nu. Hockeyn har både sina för och nackdelar.. men imorgon ses vi äntligen igen ❤️


Likes

Comments

Ibland blir jag så otroligt trött på mig själv, att jag inte bara kan skita i alla andra och bara fokusera på mitt eget. Det är väldigt enkelt att säga att man är trygg i sig själv och inte påverkas det minsta av alla ideal och det som anses vara det perfekta, dock tror jag de flesta faktiskt gör det. Iallafall jag.

Varje gång jag scrollar igenom flödet på instagram möts jag av ett hav av bland annat träningsbilder. Jag älskade det för ett par månader sen. Sög åt mig av alla tips på hur min bakdel kunde lyftas och bli sådär perskiformad och hur jag skulle träna för att få synliga magmuskler och vad jag skulle äta och när jag skulle äta och vad jag absolut inte fick äta, i ständig jakt efter det perfekta.

Idag mår jag illa när jag ser dessa bilder. Jag mår så fruktansvärt dåligt att jag inte klarar av att ha en normal relation till träningen och maten. Att jag alltid ska kliva över den där gränsen och trilla ner i det där mörka hålet. Alla andra verkar ju klara det..Jag vill vara hälsosam på ett bra sätt, jag vill inspirera folk, vara en bra förebild för mina barn och uppmuntra dom i framtiden att ha ett sunt förhållande till mat och träning.

Nu är det nog 3 veckor sen jag var på gymmet, ångest ångest ångest. Varje dag som går som jag inte tränar mår jag dåligt. Jag vet att det blir bättre för varje dag och förhoppningsvis känns det bättre snart och jag kanske kan få in något fysiskt så småningom. Jag hoppas. Idag ska jag träffa en dietist. Det känns på ett sätt bra och på ett annat sätt helt värdelöst. För jag vet ALLT om mat. Jag vet exakt vad jag bör äta och när och stenkoll på hur mycket kalorier som finns i olika livsmedel, trots det är det kaos. Vi får se hur det går, håll en tumme för mig.

Lite snurriga tankar från en förvirrad tjej såhär på fredagsmorgonen. Ha en fin helg vänner, det ska jag ha 🌟

Ibland kan jag sakna mitt 18 åriga jag..

Likes

Comments

Det känns nästan som vår i luften idag. Hur underbart!? Känns som det trots allt finns ett ljus i tunneln. Den här veckan började inte alls bra, all styrka och pepp som jag samlade på mig förra veckan var som bortblåst i måndagsmorse. Jag orkade knappt resa mig ur soffan och ville helst av allt trycka på en stor röd stopp knapp och försvinna resten av dagen, men det fungerar ju inte så tyvärr..Tog mig ut en stund trots allt, Jesper och Frans lekte i parken och jag satt i solen med en sovande Gustav och lyssnade på Melissa Horn. Fint ändå.

Idag är det alla hjärtans dag, Jesper sitter på en buss någonstans i Sverige, jag saknar honom. Barnen och jag ska straxt steka köttbullar och jag ska äta en hel portion så det så 👊🏻 hejdå hjärnspöken


​Min lilla sjukling som gått och fått öroninflammation 😢❤️ Dock på sitt vanliga stålande humör🌟

Likes

Comments

Hej igen.

Det var inte igår. Kände att jag fick lite skrivsug och kom på att bloggen finns ju faktiskt kvar, så varför inte uppdatera er som faktiskt fortfarande kikar in här 😊

Jag skrev på min instagram (LinneaSofiaa) i veckan, för att citera exakt:

Yoga igår och simning idag 🙏🏻💦 Nu har jag bestämt mig att fokusera på roligare saker än att tvinga mig själv till gymmet flera gånger i veckan och springa tills jag spyr. Jag lägger operation pumpa rumpa åt sidan och nöjer mig med min platta, lilla som definitivt inte går att ställa ett vinglas på, men duger fint ändå. Jag skiter i hur många kalorier jag stoppar i mig och kanske till och med tar mig en bulle någon gång utan att reflektera över om absen är on fleek. 2017 började inte bra, men nu kan det bara bli bättre. Jag ska bli stark! Inte bara i kroppen utan fruktansvärt jävla stark i huvudet också 👊🏻 #hejamig

Utifrån den texten förstår man kanske att jag mått sådär den senaste tiden. Därav att jag valde att inte vara aktiv här. Jag önskar och hoppas att jag verkligen kan lägga alla dessa måsten och äckliga hjärnspöken åt sidan och bara fokusera på att må bra. Försöka inse att det liksom inte spelar någon roll vad vågen visar och om magen är platt. Alla människor ser väl olika på begreppet att "må bra". Jag ser det som att ha en fungerande vardag, utan ångest. Kunna äta mat utan ångest, kunna "bara vara" utan att utföra en fysisk aktivitet utan att få ångest. Orka leka med mina barn och umgås med min sambo utan att få yrsel och frossa på grund av näringsbrist. Jag är Inte där än, men jag vill komma dit.

Jag kanske fortsätter att skriva här ibland, jag tror det kan hjälpa mig och kanske någon annan därute. För det har jag insett under den här tiden. Man är aldrig ensam.


Likes

Comments

Jag har kommit på mig själv den senaste tiden att jag spenderar alldeles för mycket tid med huvudet stirrandes ner i telefonen. Sociala medier är fantastiskt på många sätt men också väldigt otäckt när man känner att det går över styr. Jag väljer därför att inte vara så aktiv här längre. För mig är det svart eller vitt, jag kan aldrig hålla en lagom nivå och då blir det svårt att bara ha bloggen får att få skriva av mig som tanken var från början. Tråkigt men sant. Försökte även att lämna Facebook, men de verkar ha ett stadigt grepp om en när man väl har skaffat en profil. Välkommen tillbaka fick jag ett mejl skickat till mig när jag loggade in på Spotify som jag tydligen har synkat med Facebook. Aja, jag raderade appen istället och även Instagram. Dock kommer jag inte försvinna där utan kommer gå in när jag vill lägga upp någon bild, men det är enklare att låta bli att bara scrolla flödet när man aktivt loggar ut och kanske till och med raderar appen. Två dagar utan sociala medier har resulterat i 60 pepparkakor och en hel drös med lussekatter. Bullmamman i mig kom fram och måste säga att det var extremt skönt att inte behöva fota kalaset och visa er hur duktig jag är på att baka. Jag har dessutom känt mig otroligt närvarande med mina barn och sambo. Vi har pratat med varandra på kvällarna och tittat varandra i ögonen..sjukt att det ska kännas nytt på något vis.

Jag får se, kanske skräller jag med ett inlägg då och då när jag verkligen vill skriva av mig och ni som vill se mer av mig så finns jag som sagt fortfarande på instagram under namnet Linneasofiaa.

Trevlig kväll vänner!

Likes

Comments

Godmorgon måndag🌟

Blev ju lite mysigare att kliva upp veckans första dag när julgranen stod klar i matsalen och Jesper tände första ljuset till frukosten och läste versen om första advent 😳😂 juligt värre.

Det är stort att få skapa sina numer egna familje traditioner. När jag var liten var att få klä granen det mest juliga och mysiga jag visste. Mamma satte på absolut christmas på högsta volym och vi skrattade alltid åt alla roliga pynt Elin och jag hade gjort på dagis när vi var mindre. Varje år var vi lika spända på om julgransbelysningen skulle fungera även detta år. Det var det första mamma kollade när jullådan togs fram. Håll tummarna nu sa hon alltid. Sen jublade vi i kör när det lyste som bara den. Vad vi hade gjort om det inte hade fungerat vet jag inte, för jag tror det där gamla ljusen fungerade varenda gång år efter år. 🎄

Likes

Comments