Header

Vardag

Hej!

Min bästa kära Anna har äntligen flyttat in hos oss. Idag har vi har packat för min Örebro vistelse, fikat och bara sugit åt oss så mycket vi kan av varandras sällskap.

Jag har precis kommit fram till Örebro och står och väntar på bussen hem till Mellringe. Det känns skönt att vara hemma. Imorgon är första dagen på Hälsokraft här i stan. Kom och säg hej! Butiken ligger i Krämaren längst ner vid Ica.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Vardag

Godkväll gott folk! I morse slog jag i huvudet i toarullshållaren(?) när jag dammsög badrummet. Haha skinnet åkte verkligen av. När jag kom till jobbet fick jag välja mellan att ha ett skimrande, blödande sår i pannan eller ett plåster som om jag vore ett dagisbarn. Vad är mest diskret liksom? Det blev ett plåster för att slippa få för många frågor (eller konstiga blickar) Kände mig verkligen som 5 år.

Till något helt annat. Gårdagen var riktigt tung. Det kan bli så när saker släpper, förändras och läker. Det bubblar först upp till ytan och känns en massa innan det sedan kan lämna kroppen. Jag är så lycklig över att jag hittat ett jobb där jag kan känna att jag får ha sådana dagar. Där jag har kollegor som förstår, ser och accepterar mig precis som jag är. Alla former av mig.

Och så till idag. Wow vilken skillnad. Idag har jag verkligen känt en helt annan livsglädje. Jag har känt en lätthet i kroppen som inte funnits där på väldigt länge. Lite diffusa huvudvärkskänslor och så har hängt med idag också men det gör inget. Som sagt, mycket släpper nu och då blir det så. Det händer också otroligt mycket energimässigt nu och det känner jag verkligen av. Men det tänker jag inte gå in på mer idag. Jag vet ju inte hur *spirituella* ni är och hur det kommer att tas emot. Det finns ju så många som är skeptiska, trångsynta och hånfulla där ute. Tror dock inte att den typen hänger här inne, men det känns lite läskigt. Så jag vågar inte riktigt skriva om andlighet, universum, energier och attraktionslagar. Men någon gång kanske. När jag blivit ännu mer hemma i det själv så kan jag förhoppningsvis skriva om det också. För jag tycker verkligen att det borde pratas och skrivas om mer. Jag kanske inte är så ensam om att vara så medveten om allt detta som jag tror. I min ålder alltså. Det kanske är något att satsa på föresten?! Att bli den yngsta ''andliga vägledaren'' eller ''spirituella livscoachen'' eller vad det nu kallas? Som min kollega sa idag. ''Din själ känns så mycket äldre än dina 21 år''.

Haha! Nu ska denna gamla själ gå och lägga sig. Puss och kram!

Likes

Comments

Hälsa

Kommer ni ihåg ''Hälsosnubben'' jag berättade om? Idag var jag äntligen hos honom. Ni vet hur det är. Man får en tanke och så vips 2 månader senare så gör man det. Det var väldigt behövligt. Förra veckan var härlig men också väldigt tuff på sina håll. Det hade nog blivit lite mycket av allt och jag fick ett litet bakslag typ. Jag kände mig utmattad och nacken var så stel att det gjorde ont när jag skrattade. Vilket jag gjorde mycket trots att inte hälsan var på min sida. Det var också otroligt segt jobbmässigt pga att ingen verkade befinna sig i Sverige längre. Skratten stod framförallt min nyfunna, helt fantastiska vän Evelina för. Så otroligt tacksam för denna pärla till människa. Folket i Väsby bjöd också på en del skratt. Man får ju träffa på en del original så att säga.

Jo, det jag ville komma fram till var att jag verkligen behövde behandlingen. Hälsosnubben höll med. Mina energinivåer var låga, chakran stängda och jag bar på känslomässig stress. Men jag ska nu vara som en ''helt ny Linnea'' för att citera Victor, som han faktiskt heter.

Likes

Comments

Vardag

Jag kände mig rastlös och tänkte att en promenad skulle hjälpa. Det spöregnade så jag satte på mig rengstället och gummistövlarna. (den obekväma känslan av att ha regnställ på sig har helt försvunnit efter att ha jobbat på förskola)

När jag kom ut genom porten såg jag min ljusblåa, fina cykel och tänkte JA vad kul att cykla. Sagt(tänkt) och gjort så hoppade jag upp på cykeln och trampade iväg i spöregnet. Det var SÅ otroligt befriande på något vis. Det var som att jag delade naturens glädje över att det äntligen regnade. Jag lät regnet piska mig i ansiktet, blöta ner mitt nytvättade hår och jag cyklade ut mot de öppna fälten. Det var bara jag, regnet och naturen. Ingen mobil, och bara några få människor som motvilligt tog sig från punkt A till B. Det kändes som att regnet och blåsten var där för min skull. De sköljde med sig alla jobbiga känslor från min kropp, släppte av dom på den blöta marken och så cyklade jag snabbt iväg.

Ute på fälten var allt lugnt och fridfullt. Det enda som hördes var regnet och ljudet från min cykel som rullade på grusvägen. Stundtals kändes det lite som att jag var på en av alla jävla cykelturer på högstadiet som man i hemlighet älskade. Denna gång utan det långa ledet av klasskompisar och utan något tvång.

Jag tog tag i räcket på en bro så att cykeln stannade till, jag tittade ut över naturen och bara ANDADES ett tag innan jag körde vidare mot ställen jag aldrig sett tidigare. Jag kom fram till en skog. Jag stannade och hoppade av cykeln. Jag låste fast den vid ett träd (safety first) och gick raka vägen in. Vad jag älskar skogen. Den var stor och mäktig med höga träd som sträckte sig upp mot den ljusa himlen. För trots regnet som fortsatte att falla ner var det inte det minsta mörkt ute. Jag var trött i benen efter att ha cyklat långt på grusvägar och genom lera. Jag letade upp den perfekta stenen och satte mig ner. Jag satt där länge. Jag tänkte på ingenting och på hur mycket jag verkligen behövde tänka på ingenting.

Likes

Comments

Vardag

Hallooooj

Jag börjar förstå varför folk stannar kvar på samma jobb länge för OJ vad skönt det kan vara med lite RUTINER och att inte alltid vara så NY. Det är roligt på jobbet nu och jag börjar verkligen känna mig som hemma. Igår fick jag dock reda på att jag ska jobba på Hälsokraft i Örebro från och med den 13/8 och tre veckor framåt. (jag menar, nu har jag ju ändå jobbat på samma ställe i tre månader, någon måtta får det väl vara) Nä skämt åsido. De är i akut behov av personal och jag behöver timmarna. Det känns kul! Ser fram emot att ha mina vänner nära för en stund. Jag ska se till att klämma ur det allra bästa av hemstaden de veckorna jag är där. Tråkigt dock att jag åker till Örebro precis när min älskade bästis äntligen flyttar in hos mig..... Men hon finns ju kvar när jag kommer tillbaka. SÅ fantastiskt va. Bo med sin bästa vän. OJOJOJ vad vi kommer TRIVAS hörrni.

Så hur mås det? För att ge er en överblick: BRA. Idag fick jag ett bevis på hur långt jag har kommit på min väg tillbaka. När jag stod och pratade med min kära kollega SÅG jag henne inte riktigt. Det var inte suddigt, utan det var som att delar av hennes ansikte inte registrerades i min hjärna. Den mycket konstiga, dåliga synen kom tillbaka. Vilket betyder att den nu varit borta ett tag!!! Woho!! Såhär var det i stort sätt hela tiden förut och tillslut trodde jag nästan att det var något jag hittade på. Men nu vet jag. I'm not crazy!!!! (nåväl)

Klippte av mig håret här om dagen. Vad tycker ni? Funderade på ännu kortare, men jag litar på Anna som säger att jag ser äldre ut i denna längd. (kan ju också vara så att jag var två år yngre när jag senast hade superkort?) Jaja. Jag är nöjd. :)))


Det var det. Ta hand om er darlings så hörs vi snart!

Likes

Comments

Tankar

Snabbt innan jag hinner ångra mig klickar jag på den röda luren och han försvinner. En känsla av uppgivenhet och besvikelse tränger sig in och lägger sig som ett täcke över mitt bröst. Jag sträcker mig efter mitt anteckningsblock som ligger på nattduksbordet och öppnar en tom sida. "Lätt, härligt, roligt" skriver jag och intalar mig själv att jag är värd det. Jag är värd en kärlek som är lätt, härlig och rolig. "Modig" skriver jag sedan och berättar för mig själv att jag är modig som går in för saker fullt ut och ger av hela mig själv. "Fortsätt". Skriver jag sedan. Fortsätt för allt i världen och bli aldrig rädd för att bli sårad.

Jag kryper ner under täcket men vågar inte riktigt försöka sova. Jag stirrar ut över mitt lilla rum och det känns som att all luft dras ur mig. Jag är bara en kropp. Ingenting riktigt känns längre och det är inte alls på något skönt sätt.
Jag börjar tänka på dansen som jag ofta gör när jag känner mig ledsen. Desperat försöker jag hitta något härligt och meningsfullt i mitt liv att liksom luta mig på. Att spendera timmar i diverse danssalar har blivit som att komma till min alldeles egna safe zone. Då är det bara jag, musiken och mina rörelser som spelar någon roll. Där är jag tillräcklig, där är jag bra. Jag tänker "jag ska fan visa dom" (eller i det här fallet kanske snarare "honom"). Vad det är jag egentligen vill visa är ju ganska oklart. Att jag är en fantastisk dansare kommer ju inte få honom att vilja ha mig, det vet jag ju. Jag kanske bara vill visa att jag är något speciellt.

Det finns ingenting jag hellre vill göra än att dansa. Dansen sviker aldrig. Svek aldrig. För samtidigt som jag ligger där i sängen känner jag hur det smärtar i ryggen och jag påminns om att jag inte längre har någon safe zone. Jag kan inte göra det enda som jag vet alltid funkar för att må bättre. Funkade. Det gör mig ledsnare än vad någon kille någonsin kommer att göra.

Två små tårar är de enda som orkar ta sig fram denna kväll. Som tur är är det ju utmattande att vara ledsen, så med en känsla av tomhet börjar jag försvinna in i sömmen. Det gick faktiskt snabbare och lättare än jag trott.

Likes

Comments

Tankar

Jag sitter i en gammal och ganska obekväm soffa i en 100 kvm stor lägenhet i Kista. Själv. Den här veckan får jag verkligen känna på hur det är att bo ensam. Emma har flyttat ut och Tova är hemma i Örebro. Jag är ensamstående och jag gillar det ju. Men bara för en stund. Älskar ju ännu mer att Tova kommer tillbaka på fredag. Det är nästan så att jag har en VARDAG nu. En vardag där jag vaknar vid samma tid varje dag, går på toa, äter frukost, borstar tänderna och fixar till mig. Allt i samma ordning och allt på samma klockslag. Utan att ens försöka tar det lika lång tid varje dag. Det tar alltså liite för lång tid. Så att jag går en eller ett par minuter för sent till bussen. Men det är som att det liksom inte går att ändra på. Det är invant, inlärt, oföränderligt. Det går ju alltid. Jag hinner.

Har suttit i soffan timmar och kollat runt på bloggar med teven på i bakgrunden. Jag har försökt hitta inspiration och pepp till att skriva på min egen blogg. Jag vet inte riktigt om de funkat. Jag känner mest att andra skriver så himla bra och fint och roligt och själv är jag..... inte lika bra. Då läser jag såklart stora bloggar där de har mycket erfarenhet och det är väl kanske orimligt att jag jämför mig med dom. Men så funkar det ju med allt jag bryr mig om. Jag vill vara bäst. Jag FÖRVÄNTAR mig nästan att jag ska det också. Jämför mig med de som är bäst i allt jag ger mig in på, och det är väl på gott och ont det där. Att jag har höga ambitioner och är driven är ju fantastiskt. Men sen känner man sig inte bra nog när det inte blir bra nog.

Nu tänker jag i förväg också. Förstår ni vad jag menar då? Redan innan jag ens tänkt klart en tanke tänker jag på hur ni kommer att reagera eller inte reagera på den. Vad ni kommer att tänka, känna eller inte känna. Vad ni kommer att tänka om MIG. Innan denna mening är färdigformulerad har den ändrats några vänder om i mitt huvud för mina fingrar hinner inte med i min tankefart. (tankefart, är det ett ord?)

Nu ska jag iallafall yoga och göra mig iordning för sängen. Imorgon börjar jag senare. 12.30. Så egentligen har jag ju inga riktiga rutiner. Vilket är en lättnad. Jag som är LIVRÄDD för vardag, vanligt och tråkigt.

passade dagens humör (som faktiskt varit väldigt bra!!!) med en lika glad kjol. Älskar den. Den är från nelly.

Likes

Comments

Vardag

Sitter på bussen påväg hem till Stockholm efter att ha varit på en snabbvisit hemma i Örebro. Den här resan är en helt ny upplevelse för jag glömde mina hörlurar. Fyfan. Det här vill man ju aldrig vara med om igen det säger jag bara.

Med stor brist på annat att göra så skriver jag alltså detta inlägg. Känner att jag verkligen vill skriva något smart och träffsäkert, det är liksom dags nu. Men det är ganska tomt. Tomt på insikter och idéer. Det är ju iof inte det mest optimala att försöka skriva en träffsäker text när man är bakis. Det känns på riktigt som att jag har tappat en hel drös hjärnceller (Visst gör man det?!). Joooråsåatteee ha det bäst! 

Likes

Comments

Vardag

Hejhejhej

Jag hade verkligen glömt bort att bloggen fanns. Så det blev en liten oplanerad semester från den kan man väl säga. För någon semester ska jag väl ha? Haha nä, jag är jätteglad över att jag får (och klarar av!!!!) att jobba mycket nu. Men visst vore det kul med lite ledigt på sommaren så man kan åka till värmennnnnn. Det hade jag dock inte haft råd med ändå så det här blir ju bra. Tur att jag åkte till Thailand i Mars så att jag har fått min dos av sol och värme. Annars hade jag väl skrapat ihop det lilla jag har, sagt upp mig och åkt iväg till första bästa varma ställe för min egen överlevnad.

Jag har ett bra flow på jobbet nu tycker jag. Jag känner att jag vet vad jag pratar om (eller iallafall får det att låta så) och att jag ger KLOKA och givande råd till kunderna. Fan man älskar ju när det lönar sig att ha mått (och mår) så dåligt som jag. Att jag nu kan hjälpa andra genom mina erfarenheter, det är helt fantastiskt. Jag träffar dagligen människor som går igenom samma (eller helt andra) saker som mig och så kan vi mötas i det. Klaga på det, skratta åt det, hjälpa varandra och lära oss saker. ROLIGT är det till och med.

Så hur mås det då? Just nu är det pms-igt. Känner mig ganska yngklig och seg i hjärnan. Men istället för att lägga mig i sängen och deppa ner mig efter jobbet så har jag GJORT saker. Ibland känns det bättre av att bara göra något. Så jag har handlat, lagat mat, tränat och tagit hand om tvätten (som jag inte villa GÖRA igår utan bara slängt i en hög). Nu sitter jag i sängen med en ansiktsmask i fejjan och äter hemmagjord glass.


Hallon, lakritspulver, honung, kokosolja = GOD och NYTTIG glass. Mixa och ställ i frysen. Kör på känsla angående måtten.

Quinoa, havregrädde, oatlys ''på mackan'' (gör såsen krämig och skitgod) sötpotatis, morötter, lök och kryddor. (curry, gurkmeja, peppar, oregano och grönsöksbuljong) = GOD och NYTTIG mat. Ni fattar vad ni ska göra med ingridienserna. 

Puss hej!

Likes

Comments

Vardag

Hallå hej!

Befinner mig just nu hemma i Örebro. Midsommar blev precis som jag önskat! Jag och Anna åkte hem till Ella i Mosjö, där blev bjudna på lunch och hängde med hennes familj. Supermys! Sedan tog vi oss till nästa håla (Vintrosa) för en riktig midsommarfest med massa härliga och jag mådde trots extrem halsont jättebra. Vad mer begär man?

Anna sov hos mig inatt och idag har vi bara chillat. Sedan när hon åkte hem så fortsatte jag i samma bana. Kollat på oitnb, halvsovit i sängen, solat på balkongen, läst och yogat. Gud så skönt det har varit. Det blir så mycket lättare att tillåta sig själv att bara göra ingenting och släppa allt när jag inte är hemma men ändå hemma. Haha. Jag är liksom på mini-semester men samtidigt så himla bekväm för jag är ju hemma. (ni får bara lära er att leva med att det är lite luddigt ibland)

Nu ligger jag i sängen och ska väl försöka sova snart. Det känns dock som att bakfyllan börjar lägga sig nu och energin komma tillbaka. Måste göra något åt kurret i magen också annars är det ju kört. Godnatt med er iallafall. Hörs snart<3

Älskar våra olika ambitionsnivåer på midsommarkrans 

Likes

Comments