Header

Vardag

Då är jag inne på sista veckan här i Örebro. Det ska bli så skönt att komma hem till Stockholm igen. Saknar mitt rum, kista, jobbet och framförallt ANNA och TOVA min älsklingar. Jag kommer dock sakna alla älsklingar här i Örebro också... vilken lyx det har varit att ha mina vänner så nära under de här veckorna, det är man verkligen inte bortskämd med längre.

Nu är jag på jobbet och passar på att skriva lite när det är tomt på folk. Den här sista timmen brukar vara lite långsam och idag är inget undantag. Man får göra vad man kan för att roa sig.

Mmmh så vare med det. Jag har inte så mycket mer än så att dela med mig av idag. Ikväll ska jag bara hem och mysa med mamma och kolla på idol. Ha det gött så länge!!

Här är det tyvärr tomt för jag är SÄMST på att ta bilder. Vill alltid uppleva allt *in the moment* utan att tänka på att fånga det på bild. (men framförallt är jag väl bara glömsk och slarvig)

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Feminism

Det är något jag har varit med om några gånger för mycket. Att de bara antar. De antar att jag har något preventivmedel. Frågar inte utan bara kör på. För det är väl klart att jag som tjej har tagit på mig ansvaret av att det inte ska bli något barn av det vi ska göra. Det är väl klart att jag som tjej stoppar i mig piller, ringar eller stavar som förstör min hormonella balans och leder till en mängd allvarliga problem. Eller? Ska det verkligen vara så självklart?

Men nej det ska det ju inte!!! Det känns nästan löjligt att jag skriver det här inlägget, men antagligen verkar inte vissa killar förstå. Förstå att när TVÅ personer ska ha sex har BÅDA ansvar över att skydda sig.

När jag hade kopparspiral sa jag ju såklart ingenting, och reflekterade inte över det heller. För jag visste ju att jag var skyddad. Det var inte förrän jag tog ut spiralen och behövde säga till om kondom som det slog mig att det alltid varit jag som behövt ta upp det. Känns det inte ganska naturligt att personen som ska bära kondomen frågar om den behövs? Jag vet inte, jag tycker att det känns... schysst liksom.

"Så länge hon inte säger till så måste det ju gå bra?" är säkert sättet många ser det på. Och ja, jag tror att dom allra flesta tjejer utan preventivmedel säger till, av den uppenbara anledningen att man inte vill bli gravid. Men genom att inte fråga lägger ni automatiskt hela ansvaret på tjejen, och det kan väl inte kännas helt bra?

Lets face it, det är inte alltid skitkul att behöva slänga fram med att kondomen måste på. Men tills det har uppfunnits något smidigt preventivmedel som inte fuckar up kvinnors hälsa får det fan vara så. Så snälla, kan vi åtminstone dela på ansvaret?

Likes

Comments

Vardag

ÄLSKAR också den här färgen. Hela kombinationen av färger på bilden är så tillfredsställande? (Dock väldigt störigt att det är en lös tråd på jackan:() Jag satt på rasten och bara tittade drömskt på mina händer mot min jacka och var tvungen att ta ett kort. Jag håller på att bli som Anna. Hon lägger alltid märke till när saker matchar (eller inte matchar). Det känns också bra att det kommer upp någon annan bild här än *tokiga* selfies på mig.

Lacket är H&Ms egna och sitter faktiskt riktigt bra. Det höll TVÅ hela dagar utan att en minsta lilla bit föll av. Det har nog aldrig hänt förut. Inte ens sånna där *extra long lasting* och andra ''bra'' grejer funkar ju.

Oj så skönt det kan vara att bara vara lite ytlig ibland. Trodde aldrig att det skulle komma upp ett inlägg där jag tipsar om nagellack här. Tänker att sånt kan man ju läsa om på... ja typ vilken annan blogg som helst och de gör det mycket bättre än vad jag skulle göra.

Likes

Comments

Vardag

Hallå!

Det är lördag och min enda lediga dag denna vecka. Jag har på riktigt inte haft TID eller ORK till att blogga något fast jag velat göra det många gånger. Det har varit mycket av allt sedan jag kom till Örebro. Jag har jobbat en hel del. Det är himla långa pass tycker jag. Eller ja, 8 timmar haha, vilket jag fan tycker är orimligt? Jag vet inte hur det är med er men jag orkar iallafall inte hålla uppe mitt engagemang och ja... bry mig i mer än typ 6 timmar. Inte hinner man med så mycket annat om dagarna heller. Herregud. Speciellt inte om man jobbar 11-19.15, då är ju verkligen hela dagen borta. Men så kan det va. För mig och för många andra haha!

Det har ärligt talat varit ganska långtråkigt på jobbet. Det händer mindre här. Sen är det en speciell situation nu också eftersom butiken ska säljas. Energin i butiken är liksom ganska... död. Jag påverkas också mycket av min omgivning och miljön jag befinner mig i. När jag sökte jobb var mysigheten och hur fint det var på jobbet en MYCKET viktig komponent till om jag skulle söka det eller inte. Här ligger butiken under jorden och det KÄNNS verkligen att det inte finns några fönster och luften är annorlunda. Ica ligger precis utanför och jag hör HELA TIDEN hur det blippas in varor i kassan. Det kan låta som något helt obetydligt och ibland är det ju det. Men de här veckorna har jag varit extra känslig för sånt där.

Det är mycket att ta in. Många nya intryck från en så bekant stad. Jag ser saker på helt annat vis och det blir så tydligt hur mycket jag växt och utvecklats. Men också hur mycket som faktiskt är detsamma.

Jag har träffat många vänner också, vilket har varit helt fantastiskt ju. Så det ska jag fortsätta med ikväll. Det blir middag ner på *byn*. Hoppas ni mår bra!!!

Yours truly

Likes

Comments

Vardag

Hej!

Min bästa kära Anna har äntligen flyttat in hos oss. Idag har vi har packat för min Örebro vistelse, fikat och bara sugit åt oss så mycket vi kan av varandras sällskap.

Jag har precis kommit fram till Örebro och står och väntar på bussen hem till Mellringe. Det känns skönt att vara hemma. Imorgon är första dagen på Hälsokraft här i stan. Kom och säg hej! Butiken ligger i Krämaren längst ner vid Ica.

Likes

Comments

Hälsa

Godkväll gott folk! I morse slog jag i huvudet i toarullshållaren(?) när jag dammsög badrummet. Haha skinnet åkte verkligen av. När jag kom till jobbet fick jag välja mellan att ha ett skimrande, blödande sår i pannan eller ett plåster som om jag vore ett dagisbarn. Vad är mest diskret liksom? Det blev ett plåster för att slippa få för många frågor (eller konstiga blickar) Kände mig verkligen som 5 år.

Till något helt annat. Gårdagen var riktigt tung. Det kan bli så när saker släpper, förändras och läker. Det bubblar först upp till ytan och känns en massa innan det sedan kan lämna kroppen. Jag är så lycklig över att jag hittat ett jobb där jag kan känna att jag får ha sådana dagar. Där jag har kollegor som förstår, ser och accepterar mig precis som jag är. Alla former av mig.

Och så till idag. Wow vilken skillnad. Idag har jag verkligen känt en helt annan livsglädje. Jag har känt en lätthet i kroppen som inte funnits där på väldigt länge. Lite diffusa huvudvärkskänslor och så har hängt med idag också men det gör inget. Som sagt, mycket släpper nu och då blir det så. Det händer också otroligt mycket energimässigt nu och det känner jag verkligen av. Men det tänker jag inte gå in på mer idag. Jag vet ju inte hur *spirituella* ni är och hur det kommer att tas emot. Det finns ju så många som är skeptiska, trångsynta och hånfulla där ute. Tror dock inte att den typen hänger här inne, men det känns lite läskigt. Så jag vågar inte riktigt skriva om andlighet, universum, energier och attraktionslagar. Men någon gång kanske. När jag blivit ännu mer hemma i det själv så kan jag förhoppningsvis skriva om det också. För jag tycker verkligen att det borde pratas och skrivas om mer. Jag kanske inte är så ensam om att vara så medveten om allt detta som jag tror. I min ålder alltså. Det kanske är något att satsa på föresten?! Att bli den yngsta ''andliga vägledaren'' eller ''spirituella livscoachen'' eller vad det nu kallas? Som min kollega sa idag. ''Din själ känns så mycket äldre än dina 21 år''.

Haha! Nu ska denna gamla själ gå och lägga sig. Puss och kram!

Likes

Comments

Hälsa

Kommer ni ihåg ''Hälsosnubben'' jag berättade om? Idag var jag äntligen hos honom. Ni vet hur det är. Man får en tanke och så vips 2 månader senare så gör man det. Det var väldigt behövligt. Förra veckan var härlig men också väldigt tuff på sina håll. Det hade nog blivit lite mycket av allt och jag fick ett litet bakslag typ. Jag kände mig utmattad och nacken var så stel att det gjorde ont när jag skrattade. Vilket jag gjorde mycket trots att inte hälsan var på min sida. Det var också otroligt segt jobbmässigt pga att ingen verkade befinna sig i Sverige längre. Skratten stod framförallt min nyfunna, helt fantastiska vän Evelina för. Så otroligt tacksam för denna pärla till människa. Folket i Väsby bjöd också på en del skratt. Man får ju träffa på en del original så att säga.

Jo, det jag ville komma fram till var att jag verkligen behövde behandlingen. Hälsosnubben höll med. Mina energinivåer var låga, chakran stängda och jag bar på känslomässig stress. Men jag ska nu vara som en ''helt ny Linnea'' för att citera Victor, som han faktiskt heter.

Likes

Comments

Vardag

Jag kände mig rastlös och tänkte att en promenad skulle hjälpa. Det spöregnade så jag satte på mig rengstället och gummistövlarna. (den obekväma känslan av att ha regnställ på sig har helt försvunnit efter att ha jobbat på förskola)

När jag kom ut genom porten såg jag min ljusblåa, fina cykel och tänkte JA vad kul att cykla. Sagt(tänkt) och gjort så hoppade jag upp på cykeln och trampade iväg i spöregnet. Det var SÅ otroligt befriande på något vis. Det var som att jag delade naturens glädje över att det äntligen regnade. Jag lät regnet piska mig i ansiktet, blöta ner mitt nytvättade hår och jag cyklade ut mot de öppna fälten. Det var bara jag, regnet och naturen. Ingen mobil, och bara några få människor som motvilligt tog sig från punkt A till B. Det kändes som att regnet och blåsten var där för min skull. De sköljde med sig alla jobbiga känslor från min kropp, släppte av dom på den blöta marken och så cyklade jag snabbt iväg.

Ute på fälten var allt lugnt och fridfullt. Det enda som hördes var regnet och ljudet från min cykel som rullade på grusvägen. Stundtals kändes det lite som att jag var på en av alla jävla cykelturer på högstadiet som man i hemlighet älskade. Denna gång utan det långa ledet av klasskompisar och utan något tvång.

Jag tog tag i räcket på en bro så att cykeln stannade till, jag tittade ut över naturen och bara ANDADES ett tag innan jag körde vidare mot ställen jag aldrig sett tidigare. Jag kom fram till en skog. Jag stannade och hoppade av cykeln. Jag låste fast den vid ett träd (safety first) och gick raka vägen in. Vad jag älskar skogen. Den var stor och mäktig med höga träd som sträckte sig upp mot den ljusa himlen. För trots regnet som fortsatte att falla ner var det inte det minsta mörkt ute. Jag var trött i benen efter att ha cyklat långt på grusvägar och genom lera. Jag letade upp den perfekta stenen och satte mig ner. Jag satt där länge. Jag tänkte på ingenting och på hur mycket jag verkligen behövde tänka på ingenting.

Likes

Comments

Vardag

Hallooooj

Jag börjar förstå varför folk stannar kvar på samma jobb länge för OJ vad skönt det kan vara med lite RUTINER och att inte alltid vara så NY. Det är roligt på jobbet nu och jag börjar verkligen känna mig som hemma. Igår fick jag dock reda på att jag ska jobba på Hälsokraft i Örebro från och med den 13/8 och tre veckor framåt. (jag menar, nu har jag ju ändå jobbat på samma ställe i tre månader, någon måtta får det väl vara) Nä skämt åsido. De är i akut behov av personal och jag behöver timmarna. Det känns kul! Ser fram emot att ha mina vänner nära för en stund. Jag ska se till att klämma ur det allra bästa av hemstaden de veckorna jag är där. Tråkigt dock att jag åker till Örebro precis när min älskade bästis äntligen flyttar in hos mig..... Men hon finns ju kvar när jag kommer tillbaka. SÅ fantastiskt va. Bo med sin bästa vän. OJOJOJ vad vi kommer TRIVAS hörrni.

Så hur mås det? För att ge er en överblick: BRA. Idag fick jag ett bevis på hur långt jag har kommit på min väg tillbaka. När jag stod och pratade med min kära kollega SÅG jag henne inte riktigt. Det var inte suddigt, utan det var som att delar av hennes ansikte inte registrerades i min hjärna. Den mycket konstiga, dåliga synen kom tillbaka. Vilket betyder att den nu varit borta ett tag!!! Woho!! Såhär var det i stort sätt hela tiden förut och tillslut trodde jag nästan att det var något jag hittade på. Men nu vet jag. I'm not crazy!!!! (nåväl)

Klippte av mig håret här om dagen. Vad tycker ni? Funderade på ännu kortare, men jag litar på Anna som säger att jag ser äldre ut i denna längd. (kan ju också vara så att jag var två år yngre när jag senast hade superkort?) Jaja. Jag är nöjd. :)))


Det var det. Ta hand om er darlings så hörs vi snart!

Likes

Comments