Jag har haft bra dagar och jag har haft sämre dagar, eller rättare sagt, jag har haft dåliga dagar och några lite bättre dagar. Men det vet ni ju inte egentligen, för det är inget som en person utanför dessa väggar får se. För när jag mår som sämst går jag inte utanför dörren, jag vägrar träffa någon och varje andetag känns som en kamp. En kamp mot mig själv, min destruktiva sida och min självbevarelsedrift - allt på samma gång. Jag vet inte vad som händer och jag förstår inte, jag förstår ingenting, så hur ska jag då orka träffa någon och lägga på den där glättiga fasaden som egentligen bara känns falsk och fel? Nej, det funkar inte så då stannar jag hellre hemma i min oas av självömkan och självhat. I min oas där det är kallt, tryggt och rått. Men tyvärr finns det yttre omständigheter som gör det snudd på omöjligt att kunna gömma sig mitt i mörkret, och en av de yttre omständigheterna kan vara att skolan börjar, precis som nu.

Det blir en frontalkrock, min trygga men ack så sorgliga verklighet som jag kallar vardag möter en annan verklighet fylld med skratt, gråt och känslostormar. Allt vänds upp-och-ner och jag vet inte vad som är vad. Jag måste lyckas putsa till den där fasaden igen, men jag behöver tid för att förbereda mig, tid till att andas och tänka, strukturera och planera. Men tid är en bristvara, och oavsett hur mycket tid jag än får räcker det ändå inte. Jag har en förhoppning om att tiden läker alla sår, men så är det inte, inte nu och aldrig någonsin. Det krävs något annat, något mer. Det krävs en vilja, men det är svårt att finna något som motivation i röken efter två världars kollision. Det är faktiskt nästan omöjligt.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Idag normaliseras daglig konsumtion av exempelvis kläder i den omfattning att det snarare framstår som märkligt att inte köpa nya kläder varje vecka. Enligt WWFlever vi idag i Sverige som att vi har 4,2 jordklot, vi skulle alltså behöva drygt 3 extra jordklot för att jorden ska klara av våra utsläpp. Vi lever en ohållbar livsstil och tyvärr finns det inga tecken på framtida bättring. USA har valten president som tidigare påstått att snacket om klimatförändringar skapades av Kina för att sänka USA:s produktionseffektivitet, och med honom som ledare för ett av världens mäktigaste länder kan allt hända.

Vår konsumtion leder varje dag till ökade klimatförändringar och varje år dör hundratusentals människor av i naturkatastrofer på grund av klimatförändringarna. Vi måste se sambanden mellan vår ökande konsumtion och temperaturökningen vi idag möter. Lösningen är att bli medvetna som konsumenter och förstå att det är vi som kan göra skillnad.

Det finns de som påstår att det vi gör inte spelar någon roll, att det ändå är kört och jag förstår de. En person kan inte själv rädda världen, men hen kan sätta en sten i rullning och börja processen och få fler personer att förstå att detta är ett verkligt problem.

Allt spelar roll och det viktigaste är att vi börjar göra medvetna val och verkligen får in ett hållbart tänk i vardagen. För det är vår enda chans att rädda planeten.


Likes

Comments

Det bästa beslutet jag tog 2016 var att söka till LedAk - Sveriges Ungdomsråds Ledarskapsakademi.

Det är helt enkelt en ledarskapsutbildning uppdelad på 4 helger som sedan avslutas med ett examensarbete.

Jag har lärt mig så mycket, dels om SVUNG som organisation men även om just ledarskap, organisering och normkritik. Jag har även lärt känna världens finaste människor, mitt LedAk-crew, och vuxit som människa.

Just nu är vi inne i fasen för examensprojektet vilket är så himla kul men samtidigt utmanande och svårt. Vi ska skapa en egen podcast om hur vi som ungdomar hanterar alltifrån psykisk ohälsa till samhällsstrukturer som rasism och åldersmaktsordningen, det kommer bli så bra!!

För er som vill läsa mer om LedAk eller SVUNG kan jag länka till deras hemsida samt Cams inlägg!

SVUNG

Cams blogg

Likes

Comments

Varje steg jag tar gör ont. Jag kan inte andas utan att först pressa undan tårarna. Försöker förgäves fly från känslorna, men det går inte. Trycket i bröstet försvinner inte och känslorna hopar sig som en knut, jag vet inte vad jag ska göra - jag kan inte göra något. Och sedan försvinner plötsligt allt och blir mörkt.

Jag har för länge sedan gett upp den fasad jag så länge försökte upprätthålla, det är ändå inte värt att låtsas mer när alla andra redan vet.

Jag låter helt vidriga människor styra mitt liv varje dag, utan att stå upp för mig själv. Det här är inte hållbart, och jag vet det själv. En dag kommer jag inte orka med allt som pågår, och jag känner själv hur den dagen kommer närmre och närmre. Men det finns så mycket jag vill göra, så mycket jag vill uppleva, innan jag kan ge upp.

Jag snackar så ofta om att ingen förstår, men det är verkligen så det är. Ingen förstår att jag varje dag kämpar för mitt liv, att varenda sekund är en strid. Att vara omgiven av så mycket hat tär ständigt på en, och det är jag inte ensam om att känna. Men det är så viktigt att inte ge upp ändå, för som alla säger så kommer det säkert bättre dagar. De är bara inte här än.

Likes

Comments

3 poddar du lyssnar på?

"Sanningens mammor", "Mathilda & Andrea" och "Värvet"!! (Inte så originellt direkt lol)


3 höjdpunkter från 2016?

LedAk, som jag kommer skriva ett inlägg om senare, Berlin-resan och P&L.


3 låtar du gillar?

Blackstar - David Bowie, Tonight - Lykke Li & One Last Time - Mirre B aka Miriam Bryant


3 favoritplagg?

Min Levi's-jacka är en stor favorit just nu, sen älskar jag även mina tjocktröjor från IvyRevel och mina Superstars från Adidas. Egentligen ganska basic men dessa tre (eller fyra lol) används flitigt.


3 saker du ser fram emot 2017?

London med bästa <3333, en riktigt hääärlig festivalsommar & Danmark-resan med mina föräldrar hahah.


3 sminkfavoriter?

Benefits "Gimme Brow", min lifesaver alltså <33 NYX HD Blush i färgen Taupe (används för contouring) & "Mary-Lou Manizer" från The Balm!!


Likes

Comments

Får ofta frågan varför jag är feminist, och ikväll fick jag återigen svaret.

Fredagkväll på stan. Klockan är drygt elva och jag ock en kompis är på väg till parkeringen för att åka hem efter ett biobesök. Snön ligger vit på backen och vi går fort för att slippa undan kylan så fort som möjligt.

Mitt på stadstorget hör vi någon ropa något i stil med "Och vad gör ni lilla gummorna?", och när vi vänder oss om ser vi en grupp män i 35-årsåldern stå och vingla. De är helt klart påverkade och när vi vänder oss om tar en av männen sats som för att gå närmare, men han backar sedan. Jag får fram ett snabbt "Vad fan...?" och sedan kollar jag på min kompis och vi går därifrån. En av de andra frågar vart vi ska och det är ungefär då jag inser att jag inte bara kan släppa det här, så jag stannar och vänder mig om. Mitt i ilskan och chocken försöker jag få fram det jag vill och resultatet blir "Sexistiska as. Hejdå". Jag tittar på dessa patetiska killar som i sitt desperata försök att få ligga ofredar två minderåriga tjejer, sedan fortsätter vi därifrån, bort mot parkeringen. Vi hör de muttra något om att "sådana där vill man ändå inte ha" och sedan försvinner de bort i mörkret.

För de där killarna var det bara som vilken barrunda som helst, men för oss som blev förminskade och objektifierade blev kvällen jobbig. För något år sedan hade jag sprungit därifrån så fort som möjligt och antagligen börjat gråta men nu blir jag bara arg. De där männen hade ingen rätt att se på oss med de blickarna och de hade ingen rätt att tala till oss på det viset. Vi lever i ett patriarkat, där män bestämmer och dömer. Det enda sättet att få bort de strukturer vårt samhälle har är att göra motstånd och säga ifrån.

Nästa generation ska inte behöva leva i ett förtryck, så gör din plikt och säg alltid ifrån. Hur jobbigt det än är - ta ingen skit.

Likes

Comments

Detta år har varit fantastiskt på många sätt. Jag har vuxit som människa och individ, fått fantastiska vänner och har tack vare dessa lärt mig mycket. Men det har också varit ett fruktansvärt jobbigt år.

Tankarna har snurrat och jag har många gånger tänkt att nej, nu räcker det. Men tack vare de i min omgivning har jag fortsatt, och det är jag så tacksam för.

2016 har varit året då jag har stått upp för mina värderingar, året för styrka och mod. För första gången på länge har jag mått riktigt bra och haft fina människor jag älskar runt mig.

Det är med både glädje och en suck av lättnad jag nu firar in det nya året. Jag hoppas att det blir bra.

Tack 2016 för allt.

Likes

Comments

Från ständig uppdatering nästan varje dag till månadslånga pauser, och anledningen? Jag tröttnade.

Hej och välkommen till min blogg! Jag heter Linnea och är en tjej på 17 år som bor i Borlänge, Dalarna. Jag läser just nu mitt första år på det humanistiska programmet och drömmer om att i framtiden jobba med mänskliga rättigheter på något sätt.

Här på bloggen kommer jag dela med mig av tankar, resor och annat som hör min vardag till. Hoppas ni ska trivas!

Likes

Comments