View tracker
Livet som au pair, Bilder

Vi satte in granen för länge sedan och bakade pepparkakor före det, men för mig var det inte jul förren jag igår bakade lussekatter! De blev inte vackra men de smakar som de ska, alltid något! Idaghar jag och Matilda dessutom satt nejlikor i apelsiner och lagt på mitt rum, det doftar såååå gott! Nu är det äntligen jul! Jag har funderat lite på vad den traditionen egentligen kom ifrån, att sätta nejlikor i apelsiner. Vi har gjort det hemma så länge jag kan minnas men kommer inte ihåg att jag sett det någon annan stans, men så idag höll jag på att skratta ihjäl mig när Harry visade hur de hade gjort när han var liten. Det var något liknande med nejlikor och röda band men de hade också godis på sina och de satte ljus i dem (????) och det hela hade någon religiös grund - de röda banden representerade Jesu blod och jag vet inte vad. Där ser man, tänkte jag! Helt ärligt var det ganska oväntat, men kul.

För övrigt har det rullat på dom vanligt. Jobbade hela veckan och mitt schema ändrades i sista minuten varje dag, men det funkade. Hade barngympa och sångstunder o allt vad det är, och sedan var jag ledig fredag. Så igår bakade jag lussekatter och gymmade, vilket tog i princip hela dagen. På kvällen kom Matilda hit!! Det kändes kul, äntligen fick hon komma o se hur jag har det här. Vi och Sofia tog en middag på New Canaan Diner och sen åkte vi hem o käka lussekatter. Matilda hade med sig julmust och marabou från Ikea så vi åt en hel del osen chillade vi i sängen. Lagom kväll.

Idag var det LCC-möte på Starbucks så det blev en kaffe och lite snabbprat innan vi tog oss mot mataffären för att köpa frukt. Sedan åkte vi hem och åt lite till (aaaah dessa dåliga vanor), osen skjutsade jag Matilda till tåget vid 2.30 för att sedan börja jobba vid 3. Det var så himla gosigt att ha henne här, och det bästa är att nästa vecka ska vi på julbord!! Det är min enda lediga helg på väldigt lång tid så vi ska ta julbord på fredagen och förmodligen utgång på lördagen, men vi får se, mycket kan ju ändras på en vecka.

Jobbade som sagt hela eftermiddagen och sedan vid 7.30 la jag flickorna i säng och sedan började jag städa. Köket behövde städas och likaså lekrummet (det var fullständigt kaos), oså fanns det massor med tvätt att vika. Jag har varit upptagen, helt enkelt. Melissa, min värdmamma, nämnde att Ellie hade lekt med bilnycklarna i lekrummet men efter att ha städat hela lekrummet samt letat igenom varenda vrå kan jag inte hitta dem. Typiskt, men de kommer väl fram tillslut. Nu ska jag spendera en sisådär 40 minuter till i soffan, men sen tänker jag äntligen gå o sova! Slutar vid midnatt så jag hoppas de kommit hem före det. Ha det fint!

Juste, glömde nämna att vi i veckan hade två födelsedagar!! Min värdpappa Collis fyllde år samt min lilla Avery!! I torsdags fyllde hon 6 och det firades såklart med presenter, ballonger och fika. Kul kul!!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker
Livet som au pair, Vardag

Ibland undrar jag om detta livet verkligen är för mig; det känns som jag inte har mått 100% bra under mer än några timmar en enda gång sen jag kom hit. Tidigare var det alltid massa stress och bråk, kommentarer hit och dit och en ständig rädsla för att göra fel. Sen var det min helt sjuka rematch, jag tror inte jag varit så stressad sen mitt gymnasiearbete gick åt skogen i våras. Sen hittade jag min nya familj och jag började känna hur livet äntligen hittade lite balans. Men så kom hemlängtan som en rak höger, som ett slag i magen, som ett brev på posten, eller vad ni nu vill kalla det. Trots allt kaos i min tidigare familj hade jag ingen hemlängtan. Jag hade Ida så nära, och sedan Johanna, och Matilda. Fantastiskt fina vänner som fick vardagen att gå ihop. Jag tror att det är mycket som orsakar hemlängtan nu; att min rematch var så jobbig som den var och att jag faktiskt började förbereda mig på att åka hem, att jag fick börja om på nytt och inte ha någon kontroll alls, och att det snart är jul. Sen blir det inte bättre av att Ida är hemma och Johanna är hemma och Matilda bor långt bort. Fast egentligen är det inte så långt, inte ens två timmars bilresa. Men ska man åka tåg tar det ca 2,5 timme och kostar ca 50$, alltså ungefär 480kr. Och det är ju inget man kan slänga ut någon gång i veckan. Jag har träffat en fin vän här också, Sofia, men vi jobbar väldigt olika scheman och kan inte träffas så enkelt som jag och Matilda gjorde.

Jag längtar verkligen hem. Hem till familjen och tända ljus och hemma-tacos. Imorgon är det första advent och överallt är julen på G. Julpyntet är uppsatt i New Canaan. Det börjar tändas ljus-slingor och sättas upp lyktor och granris och annat gos inne i city. Hemma i Sverige är det mörkt och kallt men det är hemma. Såg en så fin bild på Lovisa och Malin (systrar) igår och tårarna bara rann. Räknade på det och insåg att det är 152 dagar sedan vi låg där i soffan allihop. Vi kollade på Trolltider, en gammal julkalender, och i vändor grät vi. Jag är kass på att höra av mig. Det är lätt att skylla på tidsskillnaden men egentligen är det ju jag som är problemet.

Mitt i allt har det nu också tagit slut med Wille, igen. Det där har legat på yttersta kanten så länge och jag är glad att jag äntligen bestämde mig för att avsluta det. Vi pratade så sällan att det inte kändes som en relation längre. Jag vet att det var det rätta, och det känns som det hade vart bättre om vi inte gått ihop igen efter uppbrottet förra hösten, men samtidigt är det helt kass att det är över. Vi var tillsammans i mer än 5 år. Det skulle ju vara vi. Men känslorna fanns inte kvar mer och ska jag vara här i 7 månader till vet jag inte om jag hade kunnat finna tillbaka till dem. Det är bra att det är över men självklart känns det tungt.

Men tillräckligt med det ledsna. Det finns bra stunder här med! Annars hade jag åkt hem nu, på direkten. Som sagt har jag Sofia. Hon får mig att skratta hela tiden och jag tror att vi på något sätt räddat varandra just nu. Vi båda har mycket hemlängtan, så det är skönt att kunna umgås med någon. Det är också så att det är mycket bättre i den nya familjen! Jag passar in mer här. Det känns inte riktigt som hemma ännu (vilket förmodligen beror på min hemlängtan), men det kommer att bli hemma. Jag vet det. Igår satte vi upp granen och det var så skönt för det kändes så naturligt att jag var en del av det. I den andra familjen blev jag aldrig en naturlig del av familjen, här är det ingen som ifrågasätter om jag hänger med familjen och som idag när Melissas mamma och mostrar var på besök var det som om jag var en del av familjen. De pratade med mig och lyssnade faktiskt på vad jag sa. Jag är så tacksam för att jag hittade dem, det är så skönt. Det är också jätteskönt att flickorna är så bekväma med mig. De vill alla kramas och sitta i knät och det gosigaste av allt var häromdagen när jag, Avery och Catherine kröp upp under en filt och läste en bok. Bokstund är alltid gos, särskilt om alla tre flickorna är med och vi bara myser. Känner redan att jag har en mycket bättre relation till flickorna än vad jag någonsin hade till pojkarna. Att Ellie utan tvekan springer fram till mig och vill bli buren på, av mig. Och att Catherine alltid vill sitta i knät och kolla vad jag gör när vi pärlar. Och att Avery alltid vill att jag ska vara med och leka. Så gosigt.

Som sagt är jag lite instabil, som vanligt. Häromdagen var det Thanksgiving! Firade med att åka in till city och träffa Matilda. Vi kollade en kortis på paraden, tog en kaffe och sedan åkte vi till SoHo för shopping. Köpte en mössa. Sedan letade vi efter någonstans att äta i ca en timme och vi slutade på donken eftersom nästan allt var stängt pga Thanksgiving. Tillochmed pizzeriorna var stängda. På eftermiddagen/kvällen åt jag kalkon osv med familjen, och blåbärspaj. Flickorna dukade fint med särskilt porslin och dukar och för första gången sen jag kom till USA fanns levande ljus på middagsbordet. Mysigt! Igår, fredag, var det Black Friday. Åkte med Isabel och Alexa till Stamford och gallerian där jag köpte en militärgrön bomberjacka på Macy's och två långärmade tröjor från Aeropostale. Billigt och bra! Haha. Mer att frakta hem.

Idag låg jag i sängen jättelänge. Hela förmiddagen. Kollade film och utbytte en väldig massa sms med någon. Det var lite lagom. Vaknade nämligen och kände mig som en zombie. Vid lunchtid tog jag en promenad på bandet, det blev en hel timme. Sedan kom Sofia och vi åkte och tog en kaffe och chillade en stund innan det var dags för mig att börja jobba. Sedan jobbade jag några timmar medan allt folk var hemma, och när flickorna duschats och vi hade kramats godnatt började jag städa iordning lite lekrummet. Nu får det bli sängen för imorgon är det jobb igen!
Känns som jag jobbar hela tiden nu. Verkligen hela tiden.
Måste vara för att jag tidigare hade helgerna ledigt och nu jobbar jag varje helg. Problemet är att när jag är ledig så är ingen annan det, så hinner knappt umgås med någon. Men jag antar att man vänjer sig vid det också! Man får väga fördelar och nackdelar och sålänge det väger positivt eller åtminstone jämnt är det bara att fortsätta köra. Hejsvejs!!

Krama om varandra åt mig för jag saknar er alla så det gör ont i hela mig.

Likes

Comments

View tracker
Livet som au pair, Roligheter

Idag kom första snön! Väcktes vid 05.40 imorses då Ellie vaknade och jag hörde henne prata för sig själv via monitorn. Tidig morgon. När jag kom upp såg jag att det låg snö på backen, vad hände?? Igår gick vi i tunna jackor och idag snöar det?? Antar att det officiellt är höst, hahaha! Fick ut alla ungar i snön en stund men fick ta in Ellie ganska snabbt då hon inte har några termobyxor. Hon är redan förskyld och jag vill absolut inte göra det värre. De andra var ute rätt länge. Sedan blev det lite lunch, Ellie sov och sedan slutade jag. Ska dra ut med Sofia och Sanna om en stund, det blir najs! Ha det!

Likes

Comments

Livet som au pair, Vardag, Bilder

Hej på er! Long time no see. Jag vet att jag är kass på att uppdatera er där hemma, men är för trött. Har tid men ligger mest i sängen. Gymmar emellanåt men för det kräva också energi. Börjar äntligen komma in i vardag och rutiner lite mer vilket gör det enklare, men det kommer nog ta ett litet tag till då min familj egentligen inte har så mycket till rutiner. Eller, rutiner finns det ju men de är inte lika tydigt utlagda som jag hade i min andra familj och som jag hade det i mitt liv hemma. Men jag trivs här, så det kommer bli toppen!!

I veckan har det vart barngympa igen. Inga sångstunder dock. Var ledig onsdag så åkte till Jersey för att träffa Matilda samt köpa födelsedagspresenter och julklappar. Det blev en lunch på ikea, lite godis, JULMUST (gaaah, bästa) och sen lyckades jag faktiskt köpa allt jag behöver. Det enda jag måste fundera ut nu är present till föräldrarna, den är svår. Men det löser sig. I torsdags jobbade jag eftermiddag så spenderade hela förmiddagen i sängen vilket var sååå skönt, dock fick jag svårt att sova på kvällen. Det blev jättesent, men klarade fredagen utan problem ändå. Jag, Catherine och Ellie åkte till Norwalk för Speech-class och sedan hängde vi en stund på biblioteket. I bilen hem somnade de båda två och sedan sov de jättelänge så jag hade tid att slutföra alla mina uppgifter samt lite extra som Melissa visade mig och sedan åt jag lunch. Sen vaknade Cath så då fixade jag lunch till henne och sen dansade vi. Härlig unge. Ellie vaknade jättesent, hon tog en nap på nästan tre timmar, så hon åt lunch vid 3-tiden. Helt galet. Jag slutade vid 4 och då gick jag ner och pratade med Margareta och Göran osen satt jag i telefon hela kvällen med kompisar. Det var jättekul.

Idag jobbar jag eftermiddag och kväll, börjar vid 2. Föräldrarna ska på bröllop! Därför börjar jag också jobba kl 6 imorgonbitti. Skojjigt! Men det ordnar sig. Måste filura ut vad jag ska fixa för mat ikväll. Svensk tacos kanske?? De är vana vid något helt annat. Frågan är dock om de ens skulle äta det, tveksamt.

Ha det fint!

Likes

Comments

Bilder, Livet som au pair

Idag var en tung dag. Barnen var trötta efter att de var i NYC igår och de bråkade massor. Tyckte så synd om dem, de var helt slut. Tog slut på mina krafter med dock, haha. Aja. Imorgon är det fredag!! Jobbar förmiddag och sen kväll, så har några timmar på eftermiddagen när jag ska gymma och förhoppningsvis sova lite. Det är iallafall vad tidsoptimisten i mig planerat, men pessimisten i mig (som tyvärr väger rätt tungt) har knackat mig på axeln hela kvällen och sagt att detdär kan jag ju glömma. Vi får väl se.

Nu släcker jag lampan och hoppas att imorgon blir bättre. Godnatt!!

Likes

Comments

Det man helst inte pratar om

Idag är det val i USA. Som om någon kunde missat. Sitter och kollar på valvakan på tv och ser hur Trump växer och växer. Clinton måste vinna Florida för att vinna och tyvärr ser det inte jättebra ut. Ursäkta min franska men fyfan vad läskigt och sjukt jäkla vidrigt om Trump vinner. Usch, inte kommer man sova före det är klart.. blää.


Tog en långpromenad idag. En mil, faktiskt. Det var jättefint väder så det var ganska skönt, men blev jättetrött. Aja, ska kika klart på valet och sen blir det sängen (i nytvättade lakan!! Oh the joy of adulthood, haha)

Likes

Comments

Livet som au pair, Roligheter

Hej på er!! Allt bra med er, hoppas jag! Upptäckte precis att Nouw publicerat mitt inlägg under nyheter och antalet följare exploderade, kul!

Här har veckan rullat på relativt enkelt. Måndag var första dagen på jobbet och det var toppen! Var ju helt slut efteråt dock. Under veckan har jag vart på barngympa två gånger, sång-och storytime på biblioteket och diverse annat. Det har vart så kul! Spenderar mycket tid med Ellie och Catherine och det är så himla gosigt. Avery är tyvärr borta större delen av dagen men den vi får tillsammans är kul. Flickorna är så mycket enklare än pojkarna var och det är kul nästan hela tiden. Jag uppskattar verkligen att vara med dem; vi pysslar, målar, leker, klär ut oss och dansar massor! Vi sjunger och läser böcker och mestadels är det så himla kul. Har också fått laga ny mat då de har helt andra matvanor än den andra familjen och mitt schema ser annorlunda ut. Måste dock erkänna att jag saknar mina pojkar lite, vi spenderade ändå en lång tid tillsammans. Men mina flickor är så gosiga så varje gång jag tänker på det går det över rätt snart.

Aja, helgen har gått superfort! I lördags träffade jag en tjej från New Canaan som heter Felicia och vi åkte till city och träffade Matilda. Det var en kul eftermiddag och kväll!

Sedan igår, söndag, var det NYC Marathon! Jag var volontär och det var faktiskt mycket roligare än jag trodde det skulle vara. En väldig tidig morgon och ett tåg till Harlem sedan mötte jag Felicia (Mattsson) på vår station! Vi fick (fula) gröna kappor, rosa CC-klistermärken och name tags. Så började vi blanda och sedan fylla muggar med Gatorade. Massor med Gatorade. Så mycket att jag efteråt var helt dränkt i gul, kletig gatorade (det är en energidryck). Vi delade ut till löparna och fyllde på mer. Faktiskt så fyllde jag på mugg efter mugg i en rasande fart i ca 3 timmar. Haha helt knäppt vad mycket folk som sprang! Häftigt att se.

Jaja, nu blir det sängen. Godnatt!

🇺🇸
Hey. Haven't written ib english in a looong time. Actually I've barely updated this blog at all, there were simply no energy to keep up with it. Anyway, if anyone haven't been able to translate my last few updates I have now left NJ and moved to CT! My family in NJ wasn't very good and I had felt like I had to get out of there for several weeks when she (the hostmom) finally told me she didn't want me there anymore. Truth is, I didn't want to be there anymore and I think she felt it. During the last few weeks lots have happened. My dad came to visit which was really nice, then I went to a Beyoncé concert which was truly amazing and then I went into rematch (to try to find a new family). First week I stayed with the other family but then my mom, my stepdad and William came to visit and we had rented an apartment so I stayed there. It was so nice having them here and we really just tried to enjoy each other's company. We did all the classic NYC-things (such as Brooklyn Bridge, 9/11 memorial, Times sq, Central park.. etc). It was really nice but I felt bad because even though I was with them I kept my thoughts somewhere else; Always on the phone with a new family or my lcc. I spoke to a huge amount of people. With some families it just wasn't right and with other's I gpt my hopes up. Undortunately my ex hostmom had decided to make this process as miserable as possible for me, and as if it wasn't stressful enough not knowing if I'd get to stay in the US or not I freaked out when I found out she'd been saying things about me to other families. Well, let's just say I'm happy I don't need to see her again. I miss my boys though...

So anyway, when my family went back to Sweden I gave up. I started to pack up, I sent some stuff home with them, gave stuff away I didn't really need and I spent as much time as possible in NYC just in case I wouldn't be back in a while. On my last day of rematch (you only have 14 days until your visa is unvalid without a family) I matched with a family from CT. I thought they were great and I decided to give it one last chance. I remember thinking that if this didn't work out I'd not even try anymore. I spoke to them and I immediately felt like that was my match! They were lovely!!

This family has three little girls; Avery, Catherine and Ellie. They're all very sweet and I feel like I've connected with them already. It's so cozy to cuddle up on the couch reading a book or playing in the playroom. As I said they live in CT and I'm just so happy I found them. Well, they found me. I'm still pretty close to NYC (about 1 hour 20 minutes) and it's still pretty easy getting there. From NJ I only had about 15 minutes and there were buses every 4th minute so I never had to plan either when going in or home. Now I do have to plan it a little better but it's still easy and it doesn't feel like it'll be a problem.

Anyway, this week I've met up with some people from here and they're all very nice. There are many au pairs in the area and also many swedish people. This weekend I met up with a girl named Felicia and we went to the city where we met up with Matilda. We had a great afternoon and evening.

Sunday funday; early bird!! Had to wake up really early to get to fluid station mile 18 on time! The day on NYC Marathon. I had almost forgotten that I even signed up in like april, and I regretted it sooo much. Had to get up early and I had a feeling it would be boring. I was wrong. Well, I still had to get up early but once I was there I had a lot of fun!! It was me, Felicia (Mattsson), Minda and Sara and we had so much fun pouring Gatorade inte mall cups. It took forever and we got all soaked in Gatorade (which later got veeeery sticky) but we had fun. At firat there were no athletes and we were just talking but then, once they started coming there were many coming, and we had to work pretty hard. It was fun tho, haha.

Went home later that day and I was sooo tired. Today I've had a good day with the girls but now it's time for bed. I keep on singing that Daniel Tiger's song; "It's almost time to stop, so choose one more thing to do. Well that was fun but now it's time". Good night!

Likes

Comments

Livet som au pair, Bilder

Hej! Första helgen i nya familjen avklarad. Det har gått bra! Familjen är mysig och enkel, på något sätt. Tjejerna är väldigt framåt.

Idag var det parad i stan och det var lcc-möte. Familjen var med i paraden och jag hängde med andra au pairer. Sedan blev jag medbjuden till stranden, så jag och 5 andra tjejer åkte till en strand och chillade tills det började regna. Det var en bra eftermiddag, många nya ansikten.

Nu blir det sängen, imorgon är första dagen på jobbet! Natti!

Likes

Comments

Bilder, Livet som au pair, Roligheter

Hej! De flesta av er har vetat hur situationen sett ut länge, men jag har inte orkat skriva om det. Jag bodde som många vet i en familj i Teaneck. Inte riktigt lika många vet hur kass det var. Jag älskade barnen och det var nära till min favoritplats på hela planeten; Manhattan, men utöver det trivdes jag inte så bra. Jag hade ingen relation till pappan överhuvudtaget, jag kände honom inte alls och mamman hade jag ingen vidare relation till heller. Tyvärr funkade vi inte särskilt bra. Hon är väldigt bipolär och det blev väldigt svårt för mig att ständigt behöva ändra på mig beroende på hennes humör. Hon klagade på allt jag gjorde och jag kände mig alltid kass. Men så fanns det stunder när barnen själva berättade hur mycket det gillade mig och hur kul de hade, och det gjorde det värt det väldigt länge. Tillslut kände jag tyvärr att jag inte orkade mer och jag gav upp. Motivationen lackade. Tillslut bestämde vi att vi skulle gå in i rematch. Det var ett snabbt beslut och lättnaden jag kände efter vårt "exit-meeting" var enorm.

Rematch var dock hemskt. Första veckan visste barnen inte ens att något var på G. Jag jobbade som vanligt, hämtade dem från skolan och hittade på kul grejer på eftermiddagarna. Fiskade, spelade fotboll, käkade donuts.. sen på fredagskvällen berättade vi för dem att jag skulle åka. Samma kväll lämnade jag huset för sista gången. Mitt rum var städat, väskorna packade och redan ute ur huset, rummet såg ut precis som det gjorde när jag först kom dit för nästan fyra månader sedan.

Jag sov hos Matilda en kväll men sedan kom mamma, Wille och Göran hit! Jag mötte dem på JFK och det var helt underbart att få hålla om dem igen!!
Under den veckan såg vi ALLT. Freedom Tower, 9/11 Memorial, Battery Park, Frihetsgudinnan, Brooklyn Bridge, Times sq, Central Park, Fifth ave, Flat Iron Building, allt. Vi gick massor men det var mysigt. På kvällarna kollade vi tv, pratade och jag hade en väldig massa samtal med många olika familjer. Jag kände mig extremt stressad, men kunde ändå sova mer än vanligt. Jag var avslappnad med dem där, man tankarna var ständigt på ett annat ställe. Jag önskar jag hade kunnat njuta till fullo av att dem var här, men ibland måste man hantera vad som ligger framför en. Men inte hittade jag någon familj. Jag började ge upp, samtidigt som jag verkligen inte ville ge upp. Jag började längta hem. Men jag höll ut.
Mamma, Wille och Göran åkte hem på lördagen och det var jättejobbigt att säga hejdå. Jag och mamma grät båda två som galningar, Wille var rätt lugn och Göran var helt okej.

Jag flyttade tillbaka hem till Matilda för att bo där tills rematch var över. Den kvällen bröt jag ihop fullständigt (fick en del sms från min föredetta värdmamma som stressade mig enormt). Då ville jag verkligen ge upp men Matilda övertalade mig att jag skulle hitta en toppenfamilj och att jag skulle ta mig igenom det. Hon har verkligen vart stöttande genom detta, helt enkelt guldvärd. Hade nog inte klarat de sista dagarna utan henne.

Det blev söndag. Jag åkte till city för att köpa nytt simkort, Matilda jobbade. Så blev det måndag morgon och jag matchade med en familj från Conneticut. Jag hade matchat med en stor mängd familjer under mina veckor, börjat hoppas och sedan blivit väldigt besviken. Helt ärligt så läste jag inte ens igenom deras profil först. Men det tog inte många minuter så damp det ner ett mejl från värdmamman och jag bestämde mig för att kika igenom profilen, och sedan pratade jag med mamman! Hon var jättetrevlig och framåt, lätt att prata med. Sedan åkte jag in till city med Matilda och under dagen köpte vi godis på Sockerbit på christopher street, sedan tog vi en fika på FIKA. Efter det pratade jag med mamman igen samt två av barnen. Senare under kvällen pratade jag även med pappan.

På tisdagen matchade jag med familjen Boyce från Connecticut! De har tre döttrar och är hur fina som helst! Jag tror verkligen att detta kommer bli bra och jag är redo för en ny start. Att få börja om har vart allt jag önskat mig sista tiden och nu ska det äntligen hända. På fredag flyttar jag till Conneticut och bättre kunde det inte bli. Äntligen viner vindarna åt rätt håll igen!

Jag är så lättad och så jäkla glad, det kommer bli toppen. Jag är verkligen glad att jag inte gav upp helt och att jag bestämde mig för ett sista försök trots rädslan att bli besviken igen. Allt går om man inte ger sig. Nu kör vi!

Likes

Comments

Roligheter

Well that was awesome. I lost my voice tho. I now sound like I've been constantly smoking for about 80 years. It was worth it!!

Likes

Comments