Header

Söndagkväll efter en fin långhelg. Spenderat största delen i sängen tillsammans med Kalle tror jag. Serieplöjande och frukost/lunch/kvällsmat under täcket. Förjävla skönt faktiskt, sällan jag kan finna ro till att ligga mer eller mindre still och göra ingenting så många timmar i rad.


Hålen mellan sänghänget har fyllts med promenixer och party. Mycket bra.

Likes

Comments

Såhär mysigt hade vi i fredags. Slängde ihop lite bak och lite pynt och bjöd hem ett gäng jag tycker mycket om.

Igår trodde jag att jag skulle jobba kväll. Började visst sju, på morgonen alltså. Trodde dessutom hela dagen att det var måndag och övertygade till sist stackars farmor att det stämde. När jag kom till Kalle på kvällen nämnde han också någonting om att det var tisdag. Smått irriterad fick jag ännu en gång förklara att det ju är måndag. Tog honom flera minuter innan jag insåg att han hade rätt. Ännu en innan jag erkände. Idag har jag trott att det är tisdag. När jag slutade ena jobbet vid sju ikväll och var sådär äckligt taggad på att åka hem o käka insåg jag att det är onsdag och jag måste vidare till nästa jobb någon timma. Skönt när man har koll.

Himla skönt att sitta nyduschad och inbäddad i både morgonrock och filt av fleece framför Narnia och veta att jag är ledig ända till fyra imorgon. Ja, jag är säker. Dubbelkollat två gånger.

Likes

Comments

Hej där ute.

Jag funderar mycket just nu. Väldigt oklara funderingar. Jag vrider och vänder och sen vänder jag tillbaka allt till precis samma plats som innan och om igen. Det finns ingen klarhet i någonting. Försökte få lite ordning i huvudet genom att prata med mamma och pappa häromdagen, de känner ju mig utan och innan och brukar kunna hjälpa mig att hantera mitt överflöd av känslor. Mamma och pappa hjälpte inte, det slutade med att jag insåg att jag var en och en halv timma sen till nästa ställe och mitt i kaos-samtalet fick springa och slänga mig in i bilen = mer kaos.

Jag mår bra, är glad och lycklig och det bubblar över av lycka var och varannan dag. Ingenting är fel, förutom att hjärnan går på högvarv och likaså min kropp. Flera gånger om dagen stressar jag upp mig till den grad att jag får ont i bröstet över absolut ingenting. Finns inget att stressa över. Blir hetsig och jobbig för mig själv och för alla runtomkring. Springer runt som en yr höna och försöker vara effektiv fast hjärnan är som 200 myror som försvarar sig för fullt mot en liten fyraårig snorig unge som står och petar med en pinne i myrstacken.

I detta tillstånd tror jag ju mig vara oövervinnelig. "Vilken uppgift jag än får nu kommer jag vara så jääääävla bra!". Och DÄR insåg min kära moder att jag är på en topp i min livslånga bergochdalbana och lite tappat greppet om verkligheten. Lite av en käftsmäll när man inser, även om jag väl omedvetet är medveten om att det är så.


Övar på att andas och gå långsamt, sänkta tempot innanför och utanför kroppen. Tycker ju det är så förbannat jävla tråkigt bara. Men också så skönt när man är där, så det är ju värt det i slutändan. Lite torsdagsdravell från en hjärna som tappat greppet om sig själv och gått fullständigt bananas i tre dagar. Önskar ni fick en inblick i allt tjoho där inne.

Likes

Comments

Haft en så jäkla fin helg. Ännu en julmarknad, käk och badtunnebadande för att fira och säga hejdå till ett par av killarna som åker till Frankrike framöver, mys med Kalle och första adventsfirande med la familia. Enbart spenderat tid med folk jag tycker om. Har så många guldklimpar i livet att jag nästan spricker av uppskattning imellanåt. Finafina ni.

Likes

Comments

Julpeppen är hög i år. Vill helst bara pyssla och mysa hela tiden. Igår tog vi Kalles julmarknads-oskuld.

Likes

Comments

View tracker

Det gick och blev höst bara sådär och jag är tillbaka i Falkenberg efter nio månader i Australien. Knepigt och fint.

Likes

Comments

​Jag har nog varit blind det senaste. Slösat min tid. Varit borta i mitt. Inte sett resten och idag kom det över mig. Idag är jag på samma ruta som för ett år sedan. Jag trodde inte jag behövde tänka såhär fler gånger faktiskt. Trodde att den delen av mig försvunnit. Försvunnit långt bort, helst ännu längre än så. Tydligen öppnas mina ögon av de mest oväntade saker. Är det så? Att man gör att dedär som gör en lycklig för att förtränga resten? Eller är man verkligen lycklig? Kanske är glädje bara ett sätt att förtränga det andra. Fast i så fall måste ju ledsenhet och allt därtill vara ett sätt att förtränga lycka och det talar ju mot sig själv. Idag är jag förvirrad as hell och helt lost i mina tankar. Ingenting är logiskt eller klart.

Likes

Comments

​Idag ligger jag hemma och är sjuk. Sjukanmäld. Inte många gånger det hänt sedan jag började jobba för fyra år sedan. Mitt ambivalenta jag har trätt fram. Som alltid när ledighet infaller efter mycket jobb. Eller ja, ledighet och ledighet. Något i den stilen iallafall. När jag jobbat mycket har jag svårt att tagga ner. Vill fortsätta vara effektiv, även om det bara gäller en simpel sak som att fixa frukost. Får påminna mig själv om att vara långsam. Att det faktiskt är okej att ta tid på sig när man har gott om den. Ännu värre när jag är sjuk. Fått säga till mig själv flera gånger idag att nej, det går inte att gå ut och gå med feber och nej, du ska inte möblera om rummet just idag. Denhär stillheten får känslorna att svänga hit och dit och det är väl egentligen helt okej. Ingen idé att försöka bekämpa. Det måste jag också säga till mig själv. Jag vill helst dölja ångest och depp i en massa annat. Det jag har svårt att förstå är att det ändå alltid kommer ikapp. Bättre i så fall att bara uppmärksamma utan att döma. Inte fundera vidare så mycket. Bara försöka förstå varför de dyker upp, och acceptera att det är så. Så det är väl det jag ligger här och försöker göra. Samtidigt som jag stör mig på Johan Falk och ännu en gång kärar ner mig totalt i Frank.

Likes

Comments

Att ha spenderat nästan all sin vakna tid på jobbet men ändå komma hem och känna att det varit en bra dag. Att trivas i nuet. Att inte tänka framåt. Omöjligt att tänka framåt när man har mycket i kalendern. Då krockar tankarna. En dag i taget. Att uppskatta så mycket, att jag ska få åka med tre megafina, aproliga och bra personer till jobbet imorgon. Småsaker som gör vardagen fin.


Risken är stor, nu när hösten kommer att det blir lite grått i min värld. Att hösten liksom flyttar in och bosätter sig i mig. Jag är inte ensam om att vara höst-känslig och det gäller att fajtas för att slippa trilla ner i ett av mörkrets alla hål. Se sig för och välja sin väg noga. Vara lite egoistisk. Umgås bara med personer som höjer en. Göra saker som gör livet fint. Äta sånt som smakar bäst.


Jag hittade tillbaka till Melissa Horn idag. Då blir jag lite tänkig. Hennes texter är så fina.

Likes

Comments

​Senaste tiden har jag känt mig lite som superwoman. Fixar och trixar och får faktiskt ihop det ganska bra. Imorse ringde Vesterhavsskolan och väckte vid sju och vips så hade jag fyra engelskalektioner att styra upp. Sagt och gjort. Mitt i allt hann jag med en lyx-lurre på nyöppnad restaurang. När sista lektionen var avslutad åkte jag till Anna för glassätande och annat trevligt, därefter direkt vidare till Olivia för häng med henne och Emma. Imorgon väntar en heldag på Gekås. Fullt upp, men det fungerar. Kaoset är långt borta.


Sen är det väl lite så jag fungerar också. Svart eller vitt, bra eller dåligt, lugn eller kaos. Men någonstans på vägen börjar jag ändå lära mig balans tror jag. Försöker lära mig att lyssna, läsa av och se. Inte bara andra, utan mig själv. Dedär med att se andra det kan man. Det går på automatik. Men att se sig själv, orka bry sig och göra något åt saken är inte alltid så jävla lätt. Kanske är det migsjälv jag börjar komma på. Eller inte. Men äh, jag lever. Jag lever så jävla mycket.

Likes

Comments