View tracker

​Jag vet inte vad som är fel men jag är helt tom. 

Jag känner mig helt borta och har ingen som helst koll på något längre, i skolan har jag inte koll på något. Jag glömmer saker vi ska göra,jag vet inte vad vi ska göra, jag pluggar men det jag läser finns inte kvar i huvudet. 

Men det värsta men kanske även det sköna är att jag känner inte stressen. Jag är helt tom på känslor, det enda jag känner är fysisk smärta och andra fysiska "känslor". 

Det är läskigt och jag vet inte vad som händer med mig, det är som att jag är känslolös, när jag skrattar så känner jag ingenting, jag känner inte lyckan. Varför? Varför har det blivit såhär?

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hur länge kan det vara? Några månader iallafall, men men. Nu kommer ju ingen läsa längre eftersom jag har tagit bort länken från min instagram haha.

Usch mår så illa idag :( vill bara åka hem, men dit tar man sig ju inte föräns pappa har slutat jobbet, så de är väll bara att kämpa på eller gå och lägga sig i vilorummet.

Aja hejdå <3

Likes

Comments

View tracker

När allting är piss finns det en sak som kan dra mej tillbaka upp. Att ha en kattunge i knät. När man sitter på en stol och han somnar i knät, de är fan bland det bästa som finns. All ilska och sorg bara försvinner, det enda som är kvar är lycka och lugn. Att höra de rytmiska lugnande ljuden som kommer ur honom kan stoppa alla krig och oroligheter i världen, för man känner sig lugn och trygg som att inget kan skada en. Man känner hur allt runt omkring bara försvinner. Han som tidigare har varigt orolig och har haft svårt att lita på mej, kan nu känna sig lugn i min närvaro och känner en sådan tillit att han vågar sova i mitt knä samtidigt som min lillasyster springer runt oss.
När han kommer till min säng så vet han exakt var han vill ligga. Bredvid min huvudkudde. Han och hans bror betyder allt för mig ❤️
Jag vet att ingen orkar bry sig om att läsa vad jag skriver eller att kolla på min blogg. Men det bryr jag mig inte om, de viktigaste för mig är att jag får skriva vad jag vill och när jag vill.

Likes

Comments

Igår tisdag började den första riktiga skoldagen. Jag trodde att det är ju bara första dagen så då får vi inga läxor. Men jo då, 3st i spanska, 1 i kemi, 1 i engelska och 1 i so 😝. Och dom flesta var redan till nästa dag.
Där försvann dom kvällarna... Men de kommer bli värre säger dom, tack så mycket för att ni lärare gör livet så mycket roligare 😅 så min kväll blev till några timmars pluggande istället för att se på en bra serie med lite godis till.
See Ya 😘

Likes

Comments

Idag är det skolavslutning 🙏🏻👏🏻 Men jag är sjuk (skräll!?😒).... Jag har sådan ångest över att jag inte kan säga hejdå till min underbara klass och alla mina vänner, på grund av att jag ligger hemma i min säng och håller på att hosta ihjäl mig. Jag kommer förmodligen inte att träffa dom på hela sommarlovet 😢.
Men nu under sommarlovet kommer jag nog skriva och lägga upp fler inlägg här då jag inte har lika mycket att tänka på och har mer fritid helt enkelt. Jag kommer ändå bara vara hemma så då kan jag ju lika gärna skriva lite mer än vad jag har gjort den senaste tiden.

Det känns som jag skriver mest deprimerande inlägg (lägger upp på instagram när det kommer ett nytt inlägg) och så men enligt mig har jag bara skrivit om mig på ytan och längre ned än så tänker jag inte gå då jag inte tänker dela med mig om mina djupaste känslor för någon, så det är ingen idé att fråga mig om det för jag kan tyvärr inte svara på alla frågor.
Ofta får jag frågor om något jag inte vill svara på och då säger jag
"Därför att!" sedan säger inte jag mer, och det är det många som blir irriterade på och det förstår jag att dom blir men då börjar dom att ställa mer frågor även om dom vet att jag inte vill eller tänker svara. Till er vill jag bara säga snälla ni det finns frågor ni inte heller vill svara på när någon frågar, så please ge upp jag är ett hopplöst fall.
Ofta när jag berättar något för någon om detta så kommer dom med en kram och förklarar hur ledsna dom är för mig, att det kommer ordna sig och att det kommer bli bättre medan dom ser jätte ledsna ut. Missförstå mig inte jag uppskattar att dom bryr sig om mig, men ibland gör det inte saken bättre utan det gör så att man börjar tänka ännu mer och gräver ned sig ännu mer i ämnet. Det man helst vill ha är någon som lyssnar och kanske ger en en kram då och då under tiden och inte ställer massa jobbiga frågor.

Jag har jätte tråkigt så kontakta mig på nån social medie
👇🏼

Snapchat; linnea_music

Ask; linneaolsson01

Instagram; linnea.o

Twitter; linneaolsson16

Kik; linnea.m.k.olsson eller linnea_olsson01

(Lyssna gärna gärna på låten jag länkade.)

See Ya
❤️

Likes

Comments

Jag klarar snart inte, mer jag mår bara sämre och sämre. Jag kan inte se folk i ögonen och säga ärligt att jag mår bra.
Jag har tänkt att jag vill flytta börja om på nytt, men problemen finns ju ändå kvar någonstans.

Endel tror att dom kan behandla andra som skit och efter ett tag tro att allt är bra och att det dom gjord har glömts bort. Men där mina vänner har ni fel! Det syns kanske inte på ytan, men ärren finns kvar någonstans där inne längre än man tror.
Jag går ständigt med en känsla av oro i magen, och bara väntar på att något ska hända.
"I walk a lonley road, the only one that I have ever know"

Likes

Comments

De senaste månaderna har bokstavligt talat varit katastrof. Först var jag sjuk i två veckor, sedan ramlade jag när vi åkte slalom med skolan och fick hjärnskakning så jag fick åka till vårdcentralen två gånger sedan till akuten två gånger för att bli undersökt och röntga huvudet. Men hjärnskakningen var ju över efter ca 3/4 veckor... Sedan så har jag missat mina fiol lektioner i ca två månader på grund av det jag skrev innan och för att vi har haft rep inför konserter med skolan. Men förra veckan blev jag frisk igen MEN igår smittade min lillasyster mig med en för j*vlig förkylning. Så nu ligger jag här i min säng igen och har ångest över att jag inte får träffa mina vänner och att det idag var work shop på skolan inför en vår konsert vi har på Valborgs afton. Men men sånt är livet.

Well See Ya 😘

Likes

Comments

Jag har tidigare skrivit ett inlägg som heter "Behövs jag verkligen" och jag känner fortfarande likadant om inte värre. Vassa föremål har varit lockande många gånger men min hjärna har skrikit NEJ, så jag har aldrig gjort det vilket jag är glad för. Jag är inte nöjd med min kropp eller mina prestationer, jag är den som lätt försvinner i massan och den som ofta säger något men ingen hör mig. Jag har hört ord som "Du är ett misslyckande för dina föräldrar" "Du måste ha blivit tappad i golvet när du var liten" och ju oftare jag hör de, desto mer inser jag att det kanske stämmer.
Jag har också en stor fobi för sniglar. Säger någon ordet när jag ska äta så kan jag inte få in en enda matbit i munnen, jag mår bara illa. Det har varit så ända sedan jag var liten men ingen har tagit mig på allvar, dom har sagt det till mig när jag skulle äta, dom har kastat dom mot mig och på mig, och skrattat när jag har fått panik. När jag började på en ny skola trodde jag att det skulle sluta, men nej det bara fortsätter. Ingen tar mig på allvar när jag säger sluta, det ända som är bättre på den nya skolan är att dom inte kastar dom mot mig. Om någon av er som vet med er att ni har gjort något eller varit medverkande i något av det här, vill jag säga förlåt till om ni fick skuldkänslor. Förutom det här är ni snälla och roliga vänner.
Jag har väldigt lätt att förlåta människor, kanske för lätt...
Men jag har också HELT UNDERBARA vänner som hjälper mig på bättre humör och stöttar mig, även fast dom kanske inte vet om det själva.❤️

Likes

Comments

Hej! Ja då var det dags för utvecklingssamtal igen, och läraren har sagt flera gånger "Förbred dig väll" Hehe jo men det har jag ju självklart 😒. Jaja de får gå ändå...
Men igår blev hon (läraren) arg på mig och jag höll på att få ett skrattanfall mitt under utskällningen 😂 Men nu har jag inget mer att säga så..... See Ya 😘

  • 217 readers

Likes

Comments

Nu har jag varit sjuk i TVÅ veckor 😷 och det enda jag gör på dagarna är att ligga i sängen och titta på tv, så min kondition har sjunkigt otroligt mycket 😥 så den kommer jag få börja bygga upp igen när jag blir frisk🏃. Men det som är väldigt dumt är att jag har smittat min lillasyster😔 så hon har fått hög feber och är så hes att hon inte kan prata. Mamma måste sova på soffan i mitt och Malvas rum, ifall att hon vaknar och har en host attack eller inte kan andas. Usch jag tycker så synd om henne! Inatt vaknade hon flera gånger med host attacker 😞
(P.S. bilden beskriver min känsla över att vara sjuk)
See Ya 😘


  • 228 readers

Likes

Comments