Header

Nämen Linnea, lever du?? jo men det gör jag men man skulle nästan kunna tro på att jag inte har gjort det de senaste. Spelar ingen roll hur mycket jag ursäktar mig för det är ju bara egentligen mig själv jag gör besviken men det är inte alls såhär jag ville eller trodde min "Häng med mig till usa" blogg skulle bli. Men istället för att klanka ner på mig själv så kan jag istället berätta lite kort vad jag gjort och kanske framförallt hur jag har det. I ett nytt inlägg för de som fortfarande är "true followers" kan jag slänga in vad jag kommer hitta på de närmaste månaderna så jag inte blir helt bortglömd.

Först och främst så har jag det jättebra, trivs som fisken i vattnet. Jag kan nog varken i ord eller skrift berätta hur jävla stolt jag är som tog detta fruktansvärt jobbiga och svåra val att byta familj. Men något jag kan berätta är att det är en sån enorm lättnad och jag är otroligt glad att jag vågade ta steget. Nu i efterhand fattar jag inte varför jag lät ett beslut som var ganska uppenbart för mig att ta så lång tid innan jag gjorde det men just då var det som man bara ville dra ut på det just för att se om det skulle ändras eller om det var ett för hastat beslut. MEN nog om detta nu! Jag har en jättebra kontakt med föräldrarna och barnen, (de äldre är allt lite klurigare) men det är en "working in progress". Kom nästan precis hem från två veckor down in la beach eller "shoren" som alla amerikanare kallar det. Min värdmammas föräldrar äger ett hus nere i Avalon som det heter och vi var där och bara slappade, solade, badade och bara hade 14 helt bekymmer och stressfria dagar.

Nästa vecka ska jag till Miami med min dear friend Diana, vilket ska blir riktigt kul och skönt att åka iväg någonstans och bara vara liksom. Blir en liten mini vacay då vi är borta i 5 dagar och första gången vi testar på "airbnb" så får se hur det kommer bli. Men Miami är något jag hört nästan 95% av alla au pairen åker till så kände att det var ett litet måste och jag längtar. Strax efter från det att jag har kommit hem från Miami ska vi ner till Avalon igen för att spendera hela augusti månad där men denna gången inte i morföräldrarnas hus utan vi har hyrt ett eget där nere så det ska väl också blir kul och skönt. Det är en annan sak där nere för visst behöver du ta bilen om du vill komma någonstans men alternativet att gå eller cykla finns också vilket det ej gör här så man känner sig lite friare. Plus att ligga på stranden nästan varje dag och "jobba" låter ju inte helt fel för mig iallafall.

Ja, herregud vad mina fingrar gick i varv, har en annan sak att berätta också men kan ta det i ett annat inlägg. Måste få ynka mig själv om att både min mobil och kamera är paj så bilder har jag men ingen chans till att få ladda in dom vilket suger väldigt mycket men vad ska man göra.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Det ÄR nästan att jag blir besviken på mig själv när jag kommer på mig med att jag inte bloggat det senaste. Det var inte såhär jag hade tänkt min blogg skulle vara när jag lämnade landet för USA. När jag satt i min säng hemma i Sverige och filosiferade hur det skulle vara när jag väl kom fram hit. Oj herregud vad tankarna gick i högvarv, oj vad jag kommer ha mycket att blogga om sa jag till mig själv, oj vad mycket material och saker jag kommer ha att berätta och oj vad bra min blogg kommer bli. Nu sitter jag här i min säng fast i USA och min blogg suger rent ut sagt. Inget klickar liksom. Nu har ju faktiskt omständigheterna gjort det hela lite svårare då jag hemma i Sverige aldrig hade tankar om re match i huvudet så det har ju faktiskt tagit rejält mycket av min energi till att bry mig om exempelvis bloggen och annat tyvärr. Känns som att jag kom till min nya familia igår men i söndags har jag varit här i ca 3veckor och om en vecka så har det redan gått tre månader. Alltså jag åkte ju för fasiken från Sverige för typ en vecka sen känns det som. Och de som jag skrattade åt som sa till mig den första veckan att tiden går jättefort får jag nu äta upp. Jag har om circus 1 vecka typ 9 månader kvar av mitt år. 9 månader kvar att ta vara på ordentligt och bara njuta.

Likes

Comments

Japp, nu är det fan en nystart för Linnea! Jag var så himla duktig innan jag åkte hit med både träning och kost men så fort jag kom hit släppte jag "tyglarna" helt och åt verkligen allt och tränade zero. Har sadly gått upp i vikt, asså efter två månader?? det är ju helt sinnes men men, märkte det när jag testade ett par byxor som alltid har varit lite för stora men nu var de lite för små, alltså en liten tår kom de allt. Nu har jag inte blivit skit strikt som inte äter något socker eller liknande men ska försöka att inte äta chips och godis på vardagarna haha. Men kombinera dagarna med träning och bättre mat ska jag väl kunna klara av.

Likes

Comments

Ja kära vänner, nu är det så att jag har flyttat till en annan familia. Jag har nu i tre veckor genomgått något som kallas "re-match", vilket betyder att jag har dryga 3 veckor på mig att hitta en ny familj annars blir det hejdå USA och hej Sverige. Kan gå igenom kort vad en re match innebär och berätta det lilla jag vet och väldigt ytligt varför jag valde att byta familj. Känner att jag ville ha med bloggen att följa mitt nya liv här och då måste jag ju skriva om det sker ändringar så detta ser inte jag som något konstigt att skriva om utan bara något bra. Något som någon annan framtida au pair kan ha nytta av ifall hen hamnar i samma situation.

Jag insåg ganska snabbt att detta inte var rätt familj för mig, dom är snälla, trevliga, generösa och jättebra familj overall men inte för mig. För mig var det och är viktigt att jag känner mig som en i familjen och inte bara känner att vi har en "jobb relation". Jag har funderat på att åka i flera år och har under den tiden fantiserat om vad jag vill uppleva. Jag lät det gå tills för 3 veckor sen innan jag pratade med mina värdföräldrar om detta. Fick råd av min counsler att låta det gå mer tid pga av att det var så tidigt och jag gjorde det för att ge det mer tid men det hade inte blivit bättre med tiden så då en fredag för 3 veckor sen sa jag det till dom. Asså jag kommer vara så ärlig jag kan för tror bara att det uppskattas, jag hade uppskattat det iallafall och säga att jag har mått så dåligt över detta. Gjorde jag ett för hastat beslut?? kommer de bli arga?? kommer de slänga ut mig? ni vet alla de tankar bara för man på något konstigt sätt vill förbereda sig på det värsta. Jag har hört så mycket skräckhistorier om re matcher och var egentligen inte rädd att få uppleva det men var ändå nervös över att chansen att det skulle ske kanske fanns där. Nu med handen på hjärtat så tog mina värdföräldrar det JÄTTEBRA och sa att de förstod och jag började grina ännu mer för att jag innerst inne visste att de skulle reagera på det sättet för de känns som de människor, men man är ändå så jävla rädd och nervös vad som kommer hända för man är alldeles ensam. Dom var även tydliga med att säga att skulle inte jag hitta en familj innan deras nya au pair kommer så får jag bara "flytta" in i ett annat rum. Asså jag menar, jag hade ju inte kunnat hamna hos en bättre familj att byta från. även om omständigheterna varken är vad jag eller dom önskat så kunde det ju ha varit värre (för mig). Men för mig är familjedelen viktig och jag kände att jag inte funnit min plats och att jag i slutändan inte skulle må bra eller njuta lika mycket av mitt år, och kanske även påverka mitt jobb och som alla i slutändan skulle märka av.

Nu när man har kommit över den jobbiga tröskeln så är jag så JÄVLA lättad, stolt, glad och förväntansfull inför mitt "nya" liv. Som sagt så har jag inte alls mått bra under denna tiden då jag funderade om jag skulle säga att jag vill gå i re match eller om jag bara skulle skita i det och ta det som det kommer, för jag inte ville såra någon och ah, nä fyfan det har inte varit lätt haha. Men jag har haft sån enorm tur som kan ha pratat med mina mamma varje dag om detta fastän hon befinner sig på andra sidan jorden och 9 timmar härifrån. Dag som natt så har hon alltid varit där. Så dessa tre veckor har nog varit en av de jobbigaste veckorna jag varit med om för man känner sig så totalt maktlös och ovetande och går bara runt och väntar på familjer som ska höra av sig och nästan avgöra om man får stanna kvar här eller blir hemskickad. Nu har jag haft turen att finna en familj och tappa inte hakan nu men jag har alltså gått från att ta hand om 2 kids till 4.... Till de som tror att jag är galen och undrar varför jag inte åkte hem istället för att ta hand om 4 barn haha, så kommer jag inte att ha hand om alla fyra själv utan nästan bara de två yngsta. Men jag kommer berätta mer om den nya familjen när jag blivit lite hemmastadd. Hoppas inte inlägget blev föööör långt och tråkigt men detta har berått på varför jag inte skrivit något heller, för jag har haft så himla mycket att tänka på. Men jag mår bra och är glad. Hade bara en liten svacka men nu får jag vara kvar här för jag var verkligen inte redo att fara hem till la suecia såhär snart. Kommer inte berätta mer om familjen eller mer invecklat varför jag bytte för det är mellan mig och dom, men det handlade om hur jag kände och att jag inte kände att det kändes rätt. Så det har inget med att de är en dålig familj utan TVÄRTOM, dom är en JÄTTEBRA familj men inte rätt för mig tyvärr. Annars om ni har frågor så är det bara att fråga på. ciao

Likes

Comments

Herregud, hade ju helt glömt av att berätta om min sista lördag med nära och kära innan min avfärd till staterna, eller iaf att visa lite bilder. Här är vi på Nonna, en italiensk restaurang i Göteborg som jag suktat efter att besöka a very long time. Åt god pasta och hade det allmänt trevligt och försökte koppla bort att detta var sista gången jag skulle träffa några på ett år men kunde njuta av kvällen ändå. Älskar och saknar alla så mycket men längtar mer till alla eller några av de kan komma och hälsa på mig.

Likes

Comments

Tror detta var i början av april eller i mitten som jag satt ute på altanen i 23 grader. Klockan var väl sju något på kvällen och jag satt och njöt och frös inte ett dugg. Det var lika gott och skönt som det ser ut och man uppskattar verkligen dessa stunder för man få de inte så ofta. Kommer så väl ihåg att jag klagade rumpan av mig när det var nästan 30 grader och det var varmt så in i ******* men nu har vi haft regn nästan varje dag och jag bara längtar till solen kan visa sig och skämma bort oss med värmen. Men nu ska jag ta mig i kragen och plugga teori, för måste ta ett viss körkort här så bara att börja plugga. Har DRAGIT ut på det för lång tid nu så dags att göra lite nytta. Ha de vänner så ses vi snart igen och när jag kommer tillbaka kommer jag ha lite nya saker att berätta.

Likes

Comments

Alla dessa bilder speglar tre helger. Första helgen var när jag träffade Malin, en svensk au pair som varit här i 9 månader. Trevlig tjej och kul att vara med en som vet stället lite mer än en själv så man bara hängde på. Vi åkte till ett ställe som heter "sockerbit eller sockerbiten" som är en skandinavisk affär tror jag, med svensk godis och lite saker att äta som kännetecknar sweden. Men herregud vad överdrivet dyrt allt var ni vet en 200g marabou choklad, 80 spänn tror jag de tog för den om inte mer. Men å andra sidan kanske det bara är bra, för då åker man inte dit lika ofta haha. Åt även på detta mysiga stället (med gult på) som låg bredvid brooklyn bridge, nu har jag alltså varit under brooklyn bron så nu är nästa steg att faktiskt stå och gå på den och knäppa ett kort därifrån. Om det är klyschigt att ta ett kort på la bridge, ja absolut, men om du är där är det ett måste.

2 helgen i city spenderades med Diddi! Då gick vi verkligen Så mycket så man hade ju lagom ont i fötterna när man kom hem och även lite blåsor på köpte, löve life. Jo men jag bor ju i USA så klagar faktiskt mindre än om jag hade fått det i Sverige faktiskt. Gick runt på "lower eastside" eller något och sen kom vi mot ett jättemysigt kvarte, tyvärr kommer jag inte ihåg vad det hette såklart. Fick med mig ett par convers för 400 kr typ så det var ju icke illa. Mysig dag som avlutades med en "pannkakstårta" som vi fick vräka i oss för Linnea hade sett fel på tågtiderna så jag hade dryga 30 minuter på mig att ta mig till tågstationen, stressigt?? jepp men jag hann.

3 helgen var faktiskt förra helgen. Då åkte jag in till city själv och det var seriöst 30 grader och jag skämtar inte att jag hade svettfläckar typ 3 minuter efter jag lämnat dörren. Men var fasiken värre i city, och man kände snabbt på sig att det skulle börja regna lite senare för började blir kvavt. Gick runt själv ett tag innan jag mötte upp Elin, en svensk tjej som bara bor cirkus 15 min från mig vilket var kul. Satte oss och fikade och gick sen runt i affärer och shoppade liiiite. Jättetrevlig och snäll tjej och även fast det var första gången vi träffades så var det nog inte en enda tyst stund för vi pratade på som att vi hade känt varandra längre än 5 minutas haha. Nä så i onsdags tror jag, träffades vi igen fast på ett ställe i montclair där vi brunchade vilket också var mysigt, gott och jösses va mycket mat det var och snacka om man blev mätt efteråt, jo tack, det bidde ja. Synd bara att hon ska åka hem om 3 månader men vi kommer antagligen ses några mer gånger innan dess. Så ja, lite grejer har jag iallafall haft för mig. Men nu ska jag sova. Vilket antagligen kommer vara morgon eller förmiddag för er som läser detta i Sverige men nattetid för er i USA, men då förstår ni antagligen inte detta så whatever haha.

Likes

Comments

Är det någon som förstår varför man utsätter sig för att gå i affärer där dessa vackra skapelser finns och man inte ens kan köpa 1/3 av väskan. Vet inte vad det är men jag verkligen ÄLSKAR att gå i affärer där priserna är så saftiga att jag bara kan drömma om att kunna köpa mig något. Men om man ändå vet med sig att man inte kan köpa sin dröm väska, sko eller klädesplagg, så varje gång man kollar på den stella mccartney väskan, celine eller ysl väskan blir man ju bara besviken och ledsen över att man inte har pengar nog för att kunna unna sig lite materiell lycka. Men drömma får man och ska man annars dör man. En dag är det jag, Linnea som ska komma ut från en affär with my dream bag. one day....

Likes

Comments

Något som är rätt så fascinerande med att åka iväg som au pair är ju alla människor du träffar. Jag har som sagt bara varit här i 6 veckor och har träffat mer människor än jag gjort i hela mitt liv (överdrift) men you get my point. För det första så måste DU ta kontakt med människor annars så blir man sittandes hemma och har ingen att umgås med, så det är ju såklart en utmaning i sig att nå ut till andra. Människor du aldrig träffat, vet inte vilka de är eller hur dom är och oftast är det ju några som redan känner varandra eller inte men man är ju verkligen ensam när man träffas. Men det är ju på de sättet du knyter nya kontakter och du växer så himla mycket som person. Jag är fan nyfiken hur det kommer se ut och hur jag kommer känna om några månader när jag efter denna korta tiden har insett detta haha. Men my point med det är att jag träffade en tjej som heter Celine som även är svensk like me:) och vi bestämde att vi skulle träffas i city och i början var det bara vi som strosade runt på gatorna i New York. Jättetrevlig tjej och vi delade ett intresse som var dessa fantastiska väskor men som är allt för dyra för en au pair eller för mig oavsett haha. Men senare mot kvällen fikade vi med Alice och Lina, två andra svenska tjejer som vi aldrig hade träffat och hade en riktigt mysig eftermiddag/kväll. Det som gör det hela lite lättare att höra av sig till andra är ju att vi alla delar samma jobb och intresse så vi vet hur det är och man sitter liksom i samma båt.

Likes

Comments