Det vackraste i livet är du mitt hjärta.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Ännu en dag har passerat och jag vet väl inte riktigt vad vi gjort som fått den att bara rusa förbi så ruskigt fort. Eller, mamma var ju här på frukost och bebisgos imorse, sen napade vi. Se lagade vi lunch och var ut på promenad, plockade lite dekoration till hemmet och mötte sedan pappan till barnet i dörren. Vi hann kika på lite belysning till lägenheten ihop innan vi fick besök av Carmens farmor (det var idag och inte igår de skulle hälsa på, hejhopp trötthjärna). Nu har de just gått och Carmen vilar sig lite igen. Ikväll ska vi bada och bara ta det superlugnt medan Chris spelar badminton. Imorgon däremot kommer MyWindow och måttar, sedan kommer Felicia på lunch! Hoppas att baby C som varit lite snorig och hängig idag känner sig piggare imorgon, min lilla krigare 💜

Likes

Comments

Jag blir helt gråtfärdig av de här bilderna. Det är en sån lyx att en av sina bästa vänner har barn i nästan exakt samma ålder. Och snart även min älskade syster (som kommer bo i porten bredvid!!). Det skiljer två månader mellan Mason och Carmen och jag kan knappt bärga mig när jag tänker på alla hyss de kommer hitta på tillsammans.

Som ni ser var Mason och Nathi här på lunch idag! Det är så värdefullt att umgås såhär med de små, dela tankar, tips och funderingar. Och få träffa sin fina vän! Skulle kunna vara mammaledig för alltid om jag fick. Nu vilar vi och i eftermiddag kommer Chris mamma förbi för att titta på lägenheten. Och gosa med sitt barnbarn misstänker jag 😏 Hoppas ni fått en bra start på veckan!

Likes

Comments

Vårt fina område och vår fina bebis. Body från H&M, tröja från Molo och åkpåse från Petite Cherié.

HEJ! Jättemycket hej!
Den värsta stormen är över och nu blåser det bara lite. Här hemma alltså. Vi har jobbat som idioter hela helgen för att få upp så mycket möbler som möjligt och nu har vi ändå en kommit en bra bit på vägen. Soffa, vardagsrumsbord, matbord, stolar, säng, sideboard, hallmöbel, bebissäng och bebisbyrå är nu uppe. Tack vare delvis oss men framförallt vänner och familj som hjälpt till att skruva och passa bebis. Oändligt tacksamma är vi. Dock inte färdigt för foton ännu, jag vill styla lite mer innan jag visar er, så ni får hålla er på sträckbänken lite till. Däremot var jag och promenerade i området för första gången sen vi flyttade hit och det är så fint. Gick ner till vattnet imorse när mini sov sin förmiddagslur och det var så otroligt skönt. Det känns så vansinnigt rätt att ha flyttat hit, jag känner i hela kroppen hur rätt beslut det här var och hur värt det varit att vänta på. Nu är vi Täbybor på riktigt 🤘🏼

Likes

Comments

Vad är det ens för dag? Är det fredag? De här två senaste dagarna har flutit ihop och jag har ingen koll på något utanför den här lägenheten. I onsdags fick vi nycklarna och det var en svårslagen känsla. Jag försökte att njuta till max och inte springa runt och fota precis allt, så jag har inga bilder att bjuda på än så länge. Även om det här är vansinnigt roligt så är det också krävande på en helt annan nivå än innan man hade barn. Första dagen var mamma med och hade mini, då kunde jag koppla bort det någorlunda och foka på att bära och packa upp. Men det är en helt annan sak när man 1. Inte sovit en hel natt på snart sju månader. 2. Ammar och ständigt måste fylla på med energi själv för att inte tuppa av. 3. Tappat i vikt aningen för mycket och därför inte har några reserver att ta av. Blanda alla dessa punkter tillsammans och ni får en mamma som saknar all form av tålamod för saker som inte bara funkar som de ska. Vanligtvis kanske man hade haft överseende och andats lite, sen försökt igen. För mig blir det irritation på två röda och jag ger upp för att jag tänker att jag inte hinner (tänker att jag måste vara med mini konstant) och så blir det en stress för att det landar på listan över saker att göra. När vi sedan kryper ner i sängen för natten kan jag inte somna. Dels för att vi inte fått persienner ännu, men mest för att alla saker bara snurrar i min hjärna, den går inte att pausa. Vad vi ska köpa, vad som ska stå var, när vi måste hämta ut möbler, vilken dag vi kan köra mer grejer och hur vädret ska bli så vi kan använda farfars öppna släp. Igår skulle jag också (givetvis) promenera med mini till Täby Centrum i regnet för att shoppa loss på Clas Ohlson utan att kanske fundera över hur svårt det blir att bära: golvtorkställ, pedalhink, skurhink med mopp, fönsterfilm, golvskrapa, dörrmatta, toalettborste, hänglås och massa andra småprytttlar, helt själv. Samtidigt som man kör vagn med en hand. Och ska hålla paraply. MYRKRIG I SKALLEN ULTIMAT DELUXE!!! Måste lära mig att coola ner det hela, jag börjar känna det i magen nu. En. Sak. I. Taget. Vi har inte bråttom någonstans, vi ska bo här nu. Det gör inget att det är lite stökigt. Allt ordnar sig. Borde täcka lägenheten med post-its med dessa note-to-self meningar. En liten update bara, nästa blir förhoppningsvis med bilder! Hej så länge 💜✨

Det enda som egentligen spelar någon som helst roll. Mitt lilla liv ♥️💤

Likes

Comments

Har det varit en tuff natt? Ja. Har jag kunnat sova? Nej. Sover mini nu? Ja. Kan jag sova nu? Nej. Ah, ni kanske fattar. Det är så mycket i min hjärna just nu, så jag har gett upp alla försök att somna om. Istället ligger jag och går igenom hemförsäkringar, dubbelkollar betalning från banken, visualiserar alla rum i lägenheten och letar inredning på nätet. Funderar på om både blöjhink och tvättkorg går in bredvid tvättmaskinen och vart vi ska placera torrvaror och kastruller i köket. Påminner mig själv om att det är viktigt att dammsugaren kommer med från stan vid första körningen, och att hämta hem minis fårskinn därifrån. Undrar vilken kniv jag ska använda för att göra snygga hål i det så att det passar i vagnen. Ja, ni vet, sånt där man vanligtvis gör halv sju på morgonen en onsdag! Kanske ska göra ett litet försök till att sova. Två timmar och 39 minuter till nycklar. Magiskt ✨

Kan stirra mig blind på den här gosiga nacken. Mammas.

Likes

Comments

SÅ glad för att jag hittade de här bilderna på mammas mobil och SÅ fascinerad över hur vi kunnat få en så otroligt glad, sprallig och tokig liten tjej. Spricker ju av kärlek.

Likes

Comments

Mysstund innan mamma-mage idag. Stora tjejen 💗

Heeeeeei.
Klocka är alltså fyra, vad hände med den här dagen? Jo det ska jag berätta: först åt vi frukost med pappan, mormorn och mostern. Sen fick vi skjuts ner till gymmet där den sedvanliga mamma-mageträningen väntade, det är ju som sagt träningstisdag. Passet idag var riktigt jobbigt, kan bero på att det innehöll mer flås än vanligt och det är jag verkligen inte van vid. Så ja, jag ska kanske inte sticka under stol med att det var skönt när mini vaknade sista kvarten och jag behövde underhålla henne lite. Efter det hämtade snälla pappan igen (ibland är det najs att han har ett så flexibelt jobb, ibland inte!) och vi åt lunch hemma innan både han och Alice skulle vidare. Jag tog då mini och båda hundarna på prommis i vad som skulle visa sig bli storm. Typ. Väl hemma igen röjde jag av med dammsugaren och fick på en tvättmaskin innan mini tyckte det var dags att vila igen. Och det gör vi alltså nu. Eller jag ligger mest och funderar på imorgon, jag är nästan lite nervös. Men GUD SÅ ROLIGT DET SKA BLI!! Sängen levereras under dagen imorgon så vi kan sova första natten även om det är lite tomt på övriga möbler. Min supermamma är med och passar mini så vi ska nog kunna få en hel del gjort 👊🏽📦

Likes

Comments

Jag har fått frågan om minis namn vid ett flertal tillfällen, så jag drar det igen för er som känner er intresserade av att veta! Carmen är ett namn som jag smakat på länge länge. ”När jag blir gravid, (alltid vetat att jag skulle få en flicka), då ska hon heta Carmen”. Klappat och klart, said and done. Livrädd att någon skulle hinna före, men tror att vi fortfarande är rätt ensamma om det. Kommer dock inte ihåg vart jag fick det ifrån eller hörde det, jag vet bara att jag alltid känt så otroligt starkt för det namnet. Men när vi blev gravida så svalnade det och det var inte alls lika självklart som tidigare. Märkligt och framförallt jobbigt, jag hade inte alls många namn på lager. Extra jobbigt eftersom att Chris och jag var noll överens om alla förslag som vi båda la fram.

Men några månader in i graviditeten kändes det som om jag började lära känna den lilla marodören i magen. Och med tanke på hur hon ständigt levde loppan där inne så kom namnet Carmen tillbaka. Lite vilt och framåt, ”man kan liksom inte misslyckas om man heter Carmen” som min kollega sa när jag berättade vad hon skulle heta. Att Chris sedan började tycka att det lät lika fint som mig gjorde det hela ännu enklare. Och så var hon en så himla självklar Carmen när hon kom, vilket knöt ihop säcken väldigt väl.

”Ames” är hennes mellannamn (ja hon har bara ett mellannamn, egentligen fyra beroende på hur man ser på det) är en ihopsättning av namn som Chris klurade ut när vi låg på varsin solstol i Sydafrika. Det står för ”Anitha” som är Chris farmor, ”Monica” som är Chris mormor, ”Eva” som är min farmor och ”Synnöve” som är min mormor. Det kändes så himla fint att kunna hedra dem alla i ett enda namn, så det var taget på en halv sekund. Det uttalas ”Ejms” och vi tycker det klingar himla fränt med Carmen. Det ni!

Likes

Comments

Och där sitter hon, med världens gosigaste nacke och leker i lugn och ro. Finns inte ord för hur, ursäkta språket, jävla kär jag är i henne.


Hej igen!
Vilodags för mini och bloggdags för mamman. Eller, faktiskt så jagar jag inredning som är kompatibel med våra konsoler i sovrumsgarderoberna. Jag skriver också handlingslistor på vad vi måste köpa in omgående på onsdag, det vill säga mat och städ-mässigt. Tur för mig att jag är en riktig listexpert, jag älskar att skriva listor och bocka av (nu får alla som vill gissa hur glad jag blev över den simpla checkbox-funktionen i anteckningar som kom med nya iOSuppdateringen). Ikväll har vi bestämt att vi ska äta sushi. Snabbt och smärtfritt, vi behöver foka på att packa och därmed känner sig ingen speciellt attraherad av att stå och laga värsta måltiden. Men på tal om värsta måltiden, alltså ”värsta” i ”sinnessjuktbra” bemärkelse, så bjöd mamma som anat på godaste middagen på länge igår. Tre rätters med hela familjen samlad en söndag, det kan bara gå bra. Älskade familj alltså!!!! En känsla som kommit smygandes på senaste dygnet är sorg. Och då menar jag sorg över att flytta. Lite märkligt kanske med tanke på att vi väntat ett och ett halvt år på det här, men det kan liksom inte hjälpas. När man bott såhär med varandra så blir det lite separationsångest när det är dags att skiljas åt. Nu kommer vi för visso bara bo en kvart med bil ifrån varandra, men i alla fall. Vi är så evigt tacksamma för att vi fått möjligheten att bo hos mamma och pappa, lägenheten i stan hade aldrig fungerat. Och för all hjälp!! Vi har liksom haft assisterande barnvakter på heltid, undra egentligen hur detta ska gå nu... skämt å sido, det är blandade känslor de här dagarna och de är alla välkomna. Nu ska jag fortsätta med mitt garderobsmission här, trevlig kväll!

Likes

Comments