När jag berättar att jag har flyttat från Värmland till Stockholm med endast en vän bosatt här frågar de flesta varför. Ja, varför flyttar man ifrån sina nära och kära, men kanske framför allt: varför flyttar man ifrån sin trygghet och bekvämlighetszon?

För mig handlade det om två specifika faktorer. Den första var min längtan bort från den lilla staden jag växte upp i. Har ni tänkt på hur stilla det är i småstäder? Det finns inget liv, inget tryck i vardagen. Det var det jag ville komma åt, att känna att jag var på ett ställe där det fanns liv. Att bi någonstans där staden inte dog efter 18.00, där man kan gå ut och ta en öl en tisdag, där det fanns valmöjligheter till aktiviteter varje dag.

Den andra faktorn var att jag tycker att det är viktigt att utveckla sig själv. Att känna att man hela tiden blir en bättre version av sig själv. Ända sedan jag började gymnasiet har jag försökt utveckla mig själv genom att sätta mig i situationer där jag kan jobba på mig själv på olika sätt. Valt en klass där jag inte känner några, tar en klass i retorik när jag tycker att det är jobbigt att prata inför folk och åkt på skolresor utomlands för att tala engelska trots att jag talar långt ifrån flytande. Alltså: jag tror att det är viktigt att i alla fall pröva att flytta ifrån sin familj och sina vänner. Att träffa nya människor och pröva ett annat sätt att leva. Trivs man inte är det faktiskt inte värre än att man får flytta tillbaka, börja om igen. Så är det verkligen. Man kan inte vara rädd för något som går att få ogjort.

Slutligen vill jag bara säga att ifall du funderar på att flytta, vare sig det är hemifrån till en egen lägenhet, till en annan stad eller kanske till och med utomlands, så gör det! Ta steget även fast det känns jobbigt och man är rädd. Jag tror att det alltid är bra att pröva, och inget är för alltid så varför inte testa och se?

Likes

Comments