View tracker

Varför blir man alltid kissignödig precis när man målat naglarna?

Likes

Comments

Om jag kunde ge mig själv en kram för varje gång tårarna droppade ner i dagböckerna, då hade det kanske gjort lite mindre ont. Nu är det små minnen för alla de gånger jag trodde att jag inte skulle klara mer. Jag klarade det varje gång. Det känns fint men gör ont på samma gång. Det gör ont för varje gång jag skuldbelade mig själv för något som inte var mitt fel. Det blev så tungt att bära tillslut. Nu när jag förstår kan jag slänga bort vikten. Det känns redan mycket lättare. När allt är borta, då ska jag lära mig flyga.



Likes

Comments

Jag har ju världens gulligaste ryggsäck! Det syns inte på bilden, men den är i sammet. Mina skor också. Velvet <3

Jag är lite småkär i badrummet på jobbet. Jag har alldeles för många bilder tagna härifrån. Skäms nästan lite. Eller inte alls.

Just nu sitter jag hemma i köket och "pluggar". Det är rätt så mysigt ändå.

Likes

Comments

En liten uppdatering om livet. Idag skickade jag in min ansökan till universitetsstudier här i London. Läskigt och spännande på samma gång. Har inga som helst förväntningar på hur det ska gå och känner mig nöjd bara genom att ha fått iväg min ansökan. Det var minst sagt kaosigt.

Jag sitter just nu och övar på högskoleprovet. Har gjort det två gånger innan och fått helt okej resultat. Men det var längesen nu och jag tror att med övning kan jag höja mig litegrann i alla fall. Jag ska söka in till universitet i Sverige också. Helst vill jag plugga i Lund. Det står mellan två program, ett av dem kommer jag garanterat in på och det andra blir tuffare. Därför satsar jag på högskoleprovet där. Det handlar väl mest om att tro på sig själv. Trodde aldrig jag skulle sitta här 2017 och överväga att plugga i Sverige. London är och har varit och kommer säkerligen alltid förbli mitt hem. Det är svårt att förklara hur. Men jag har aldrig känt mig mer hemma någon annanstans. Jag hör hemma här. Men jag vet ju inte om jag inte provar. Kanske kan jag höra hemma på mer än ett ställe? Det känns i alla fall himla bra att jag nu VILL börja plugga. Det har jag inte velat innan.

I morgon börjar min kurs i Creative Writing. Den är på distans, halvtid från Malmö högskola. Jag ser fram emot detta så mycket. Har redan börjat smygläsa i böckerna. 2016 var ett år där jag insåg så himla mycket om mig själv och livet. Sådant som tidigare flög omkring okontrollerat runt omkring mig stannade upp och för första gången kände jag ett lugn i att bara vara jag. Jag håller sakta men säkert på att bygga upp en trygghet i mig själv som ingen annan någonsin kommer kunna bryta ner. Det känns stort. Därför är jag i en period där jag måste prioritera mig själv och det är så himla fint att jag ska läsa denna kurs. Bara för min egen skull. Bara för att jag vill.

Det är livet just nu. Jag har många tuffa beslut framför mig. Beslut som kommer förändra hela mitt liv. Och visst gör det ont. Det gör så himla ont ibland att jag knappt kan stå upp. Men precis som larven blir en fjäril så kan förändring också vara bra. Till och med helt oundviklig för att kunna lära sig flyga.

  • Me, Stories

Likes

Comments

Jag vill skriva en hel jävla bok men kan knappt tänka ut en rubrik. Vill flytta berg men orkar inte resa mig ur soffan. Varför är det så? Jag har så mycket inom mig men ingenting kommer ut. Jag exploderar.

Likes

Comments

Det är fredag och livet är fortfarande smetigt. Men det får gå ändå. Jag fryser och dricker kallt kaffe. Målade precis naglarna trots att händerna är stela av köld. I natt sov jag inte många timmar men trots tröttheten i morse var det värt det. Och det är ju fredag.

Likes

Comments

Förr hatade jag att ställa alarmet på 05.00. Och det var en lika stor pina att ta sig upp varenda gång det gick igång på morgonen. Eller snarare mitt i natten. Men något hände. Och även fast jag inte skuttar ur sängen så är det inte lika farligt att dra på kläderna och sätta igång kaffebryggaren. Nu tycker jag om att sitta i soffan med mitt kaffe. Och det är något så rofyllt över att vara vaken innan staden har vaknat. Varje dag är det samma människor som åker med den halvtomma tunnelbanan. Jag älskar anonymiteten i London, jag behöver den, men ibland är det faktiskt fint att känna igen.

  • Everyday

Likes

Comments

Vill inte stanna. Vill inte gå. Sitter i samma soffa, i samma liv. Men jag känner mig som någon annan. Jag hör hemma här. Men jag får inte plats. Jag tror jag kvävs.

Likes

Comments

Representerade Sverige på V festival.

Fick se baby igen. Som jag väntat och längtat..

Hade massa problem med vattenläckor från lägenheten ovanför och var inte så glad över det.

Sent i septemberkom värmen tillbaka och jag såg ut såhär på jobbet.

Brunchade lite.

Jag och Michelle ordnade en förfest hos mig. Blandade egna drinkar och sånt där.

Blev megakär i dessa jeans.

Åkte till Oxford med jeansen. Och med Michelle och Therese. Gick runt och passade in bland intellektualitet och gamla stenhus.

Lyssnade på bästa låten 2016 A Change Of Heart och tog konstiga selfies.


Gick på Silent Disco. Rekommenderar.

Besökte POP Brixton med Alfie och åt världens godaste kycklingburgare i detta fantastiska ljus.

Avslutade 2016 med röda läppar, ojämn eyeliner och enhörningar i öronen. Precis så det ska va.


Och nu är slutet nått  på min instagramresa. Men den fortsätter hela tiden. 

Likes

Comments