View tracker

​Ja här sitter jag och väntar. 

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Klockan är snart fem och jag ligger i sängen iklädd kaninpyjamasen. Här har jag legat hela dagen. Jag antar att allt bara kom ikapp nu. Sömnbrist, förkylningen, utekvällar, för mycket jobb. Genom fönstret så var det en mycket fin solig vinterdag. Nu är den borta och det är bara mörkt. Affären stänger om en timme. Vi har ingen mat hemma. Jag måste ta mig upp ur sängen och kaninpyjamasen.

Likes

Comments

View tracker

Halsen är full av grönt slem och jag dricker orimliga mängder av grönt te för att det gröna slemmet ska hostas upp.

Likes

Comments

​Nöja sig eller inte nöja sig? Jag blir galen. Jag vill bara ha det jag inte kan få. Är det en drivkraft eller bara självdestruktivt? En hårfin balans. Det är så lätt att tappa den. Balansen. Ett litet snedsteg och allt kan gå förlorat. Eller vunnet? Jag vet inte. 

Likes

Comments

Oj. Jag som skulle bli bättre på det här. Gick sådär. Har i alla fall massa kul att skriva! Vet inte riktigt vart jag ska börja. Trots att jag kämpade med årets förkylning (och gör fortfarande) förra veckan hittade jag på så mycket roligt.

Okej, ofräscha bilder insåg jag nu men whatever. I torsdags mötte jag upp Hilda efter jobbet och jag fick något knäppt ryck och fick för mig att göra lite nya piercingar i öronen. Så då gjorde jag det. Den i högerörat har jag haft sen innan men det hade växt igen så var tvungen att göra om hålet på nytt så nu har jag tre piercingar i det örat igen. I högerörat gjorde jag ett hål till i örsnibben och ett där uppe i brosket. Gjorde inte ont alls faktiskt. Det var roligt och nu vill jag göra ännu fler. Knäpp grej, jag har tydligen tre leverfläckar på kanten/bakom örat (ett syns lite på bilden och såg precis att jag har ännu ett på örsnibben) så var tvungen att sätta piercingen ganska långt ner för tjejen som gjorde dem ville inte sätta den rätt igenom leverfläckarna. Random.

Så fredag! Jag var ledig och hängde hemma hos Jenny hela förmiddagen. Sen promenerade jag till Topshop och köpte en drömmig velvetklänning till henne. Första och förmodligen sista gången någonsin jag provade en klänning i storlek 6. Fick faktiskt på mig den utan större problem (chock) men har rätt långa ben så kunde knappt böja mig fram. Vad gör man inte för sina vänner som jobbar och inte har tid för sin egen shopping haha. Sen var det dags att slänga på sig lite smink och finare kläder (min velvetklänning från River Island, inte lika fin som Jennys. Men ändå, velvet = LOVE) och invänta Jenny. Sen tog vi tåget till Waterloo och försökte hitta vägen till tunnlarna under själva stationen. Tillslut hittade vi The Vaults.

Vi skulle nämligen på Silent Disco. Ett tyst dansgolv där alla har hörlurar. Det låter så konstigt och jag var otroligt skeptisk till detta. MEN DET VAR SÅ JÄVLA KUL. Snälla, om ni någonsin får chansen att gå på silent disco så gör det!!! Man kunde välja tre olika kanaler med olika typ av musik. Varje kanal hade olika färger på hörlurarna så man kunde alltså se vilka som lyssnade på samma musik. Och musiken var så bra. Jag älskade att de spelade låtar som är inne just nu blandat med gamla klassiska allsångslåtar. Men det bästa var att de spelade en massa musik som jag växte upp som tonåring (och fortfarande lyssnar på lol), bl.a. Green Day, The Killers och Blink-182.


Såhär söta var vi. Och jag har snott de flesta bilderna av Jenny pga jag tar aldrig bilder. Bara selfies typ. Ändring på detta tack. Vi hade så roligt och kom hem standard tid runt 05.00 på morgonen.

Lördag då. Planen var att sova rätt länge ändå pga blivit så himla dålig på det. Vaknade vid 10 men tvingade mig själv att ligga kvar i sängen till 13. Sen mötte jag upp Jenny för att åka till Little Venice. Det var iskallt och hade blivit mörkt när vi kom dit. Sen blev det insmugglad meal deals middag på Costa, stort LOL, men meal deals är ju tyvärr standard föda för mig haha. Sen hamnade vi en snabbis på Oxford Street och chockade mig själv med att stanna för att ta en bild innan vi tog tuben till Camden. Där blev det pubhäng och sen utgång på Underworld där det spelas min typ av musik. Det var så himla nice att vara tillbaka i Camden, känns fortfarande som hemma. Och ja, kom även hem standard tid denna natt.

Så söndag. Jag var inte pigg men lyckades ändå ta mig ut på promenad med Alfie. Richmond Hill var magisk som vanligt och ingen bild jag någonsin tar med en mobilkamera kommer göra denna vy rättvisa.


Och måndag då. Min förkylning nådde sin peak och jag mådde inget vidare på jobbet. Fick dock skylla mig själv efter helgen så kunde inte ens tycka synd om mig själv ett endaste dugg. Hade årets påsar under dagen och önskade att det vore möjligt att gömma sig bakom snapchatfilter och leva i instagramdrömmen i verkliga livet. Men det går ju inte. Idag har jag mått mycket bättre och förkylningen är äntligen påväg bort. Nu har jag skrivit ett överdrivet långt inlägg och missat min bed time ordentligt. Puss och godnatt.

Likes

Comments

Igår efter att ha legat hemma och halvsovit i sängen hela eftermiddagen klädde jag mig i varmaste gosejackan och dubbla strumpbyxor och mötte upp Jenny vid puben mellan våra hus. Vi hade bokat biljetter till rooftop cinema i Kensington för att se Love Actually, för övrigt min absoluta favoritfilm någonsin. Relaterar till det mesta i den filmen och skrattet varvas med tårar på ett alldeles perfekt sätt. Så även fast jag sett denna film ungefär 35478 gånger så var förväntningarna skyhöga med tanke på att biljetterna kostade £22 var. Det priset för en cheesy (dock underbar) film från 2003 kräver ju nästan en spektakulär upplevelse.

Filmen visades i Kensington Roof Gardens. En garden, resturang och bar på ett tak utmed Kensington High Street. Jag som har jobbat länge i Kensington och känner detta område utan och innan hade faktiskt aldrig tidigare varit där så det var väldigt spännande att äntligen ha en anledning att få komma dit. Det hade varit en helt annan upplevelse att se trädgården i dagsljus men även i mörker och ösregn lös charmen i genom.

Här visades filmen. I ett gigantiskt växthus pyntat med ballonger och paraplyer i taket. Jag trodde vi skulle sitta ute så glastaket var både en besvikelse och lättnad med tanke på regnet. I biljettpriset skulle det ingå ett "snack from the bbq" vilket visade sig vara en nygrillad hamburgare. Mer middag än snack enligt mig. Men så är britter lite knäppa ibland (<3) och ska jag vara ärlig var jag rätt nöjd med min hamburgare för jag hade åtta inlagda saltgurkor på (godaste som finns).

Här dansar Hugh Grant aka the Prime minister till Jump (for my love) och det måste man ju erkänna är en av favoritscenerna. Undrar om David Cameron brukade dansa nerför trapporna eller om Theresa May gör det nu? Tveksamt.

Efter filmen insåg jag att jag vill ha rosa lampor på min toalett. Hur fint är det inte med en rosa toalett? Passade in så fint med jackan här. Sen kände både jag och Jenny oss inspirerade att ta med en varsin souvenir från denna toalett. Så då gjorde vi det. Det tyckte vi allt kunde ingå i biljetten för £22.


Så nu till den stora frågan, är det värt att betala £22 för att se en gammal film på en roof top bar? Om man gillar filmen, tycker om att besöka fina, speciella och fancy ställen, gillar fancy handburgare man måste dela med kniv och har en 20-pundare liggandes i plånboken så är svaret absolut, go for it! Föredrar man hellre att ligga hemma i sängen och äta chips direkt ur påsen när man kollar sin gamla favoritfilm så är svaret njae. Då finns det roligare saker att göra med den där 20-pundsedeln. Köpa ännu mer chips till exempel. Var det värt det för mig då? JAPP, hade en riktig toppenkväll och ser fram emot att göra detta i sommar igen, utan glastaket dock.

Likes

Comments

Happy måndag bloggis. Jag är hemkommen från jobbet och halvligger just nu i sängen, dricker kaffe och lyssnar på podd. Känner mig tyvärr inte så bra. Jag fick migrän i torsdags kväll och även fast det värsta har gått över så har jag fortfarande ont i huvudet och mår illa. Migrän light typ. Dessutom har jag fått en himla konstig förkylning. Jag är täppt i näsan men det kommer liksom inget snor. Det känns ungefär som att hela mitt huvud är fullt av tjockt och segt slem. Kanske har jag bihåleinflammation? Anyways. Fullt upp på jobbet idag och som alltid när tiden inte riktigt räcker till går timmarna fort. Jag hade min nya stiliga pyjamasskjorta på mig och den är så skön. Heja mig som köpte den. Och heja Jenny som övertalade mig att köpa den. Pyjamasskjortan matchades med favoritbyxorna, favoritskorna och Londons frissigaste hår. Nu ska jag hämta mer kaffe och fortsätta halvligga i sängen och lyssna på podd.

Likes

Comments

Jag är uppe på övertid. En timme efter läggdags. Därför stannar jag uppe ännu längre och läser bortglömda bloggar. Rimligt. Ja. Nej. Kanske. Jag kommer vara trött i morgon. Kommer hata livet när alarmet ringer 05.00. Det gör jag i och för sig varenda morgon. Oh well...Ska försöka sova nu i alla fall.


Edit: Jag kan verkligen inte sova. Inte blir det bättre av att grannen där uppe pratar och har gjort det sen jag kom hem från jobbet. Hör vanligtvis varenda rörelse han gör men har bara hört honom prata ett fåtal gånger innan på nästan ett år. Oklart vem han pratar med. Oklart varför jag ens bryr mig. Kan han bara sluta prata. Eller kan engelska hus ljudisoleras bättre. Bara isoleras i allmänhet. Nej nu får han hålla käften. Han är värre än Alfie som spelar xbox. Stackars lilla mig.


Likes

Comments

Appar kommer och går. Men instagram har hållt sig kvar i mina telefoner. I mitt liv. Därför känns det som en kul idé att gå igenom och minnas flödet genom åren. Vi börjar med år 2012.


Min första uppladdade bild på instagram. 2012 och jag hade precis blivit stolt ägare av en iPhone 4s. Jag hade haft en htc, men den kunde man ju inte ha instagram på. Så köpte därför en iPhone och det ångrar jag självklart inte. Bilden föreställer mig och min finaste Nata på en fysik- eller kanske mattelektion i tvåan på gymnasiet.


Mitt finfula Halmstad en junikväll genom en dålig iPhonekamera. Det såg så mycket mer magiskt ut än vad det egentligen var. Kanske typiskt för ett instagramflöde.


Min bästa vän på min andra bästa väns 18-årsfest som råkade vara dagen innan midsommar. Saknar.


Jag på väg till Peace&Love i Borlänge. Här äntligen framme i Stockholm efter en natt på tåget från Lund.


Jag och finaste Linn på en gata i Vrsar, Kroatien.


Efter en sommarnatt av dans, dans, dans. Ungefär som varje natt för en nybliven 18-åring.


Och mer dans med mina bästisar. Kanske har underskattat somrar i Halmstad.


Började trean och började gå på studentfester.


Och jobbade massor på älskade coopan.


Åkte och hälsade på bästa Camilla i London och vi stod längst fram och såg Noah and the Whale igen. Blev också i förälskad i Tom Odell. Stort ögonblick i mitt liv.


Avslutade året med dans. Som så många andra kvällar. Men denna kväll var speciell. Det syns inte på bilden men hade glitter i håret. Och var med henne såklart.


Och där var 2012, mitt första år med instagram, slut. Fortsättning följer.

Likes

Comments

Ibland undrar jag om du ens förstår en endaste av mina komplicerade tankar. De som gör mig till jag. Du kanske inte känner mig alls egentligen. Men sen kommer jag på att det gör inte jag heller.

  • Stories

Likes

Comments