Header

Ligger helt matt skavfötters med William på soffan. Med 1 minuts marginal hann jag lämna in religionsuppgiften som jag har kämpat med hela kvällen. Orkar inte blogga mer ikväll, men tänkte passa på att lägga ut en text, vet att Emmy saknar dem på min blogg det senaste! Kramisar!

"Man behöver inte ha älskat förut för att känna när det för den andre börjar tappa all glans. Jag minns kyssarna jag fick då vi precis träffats. De var fulla av värme som spred sig till både själ och hjärta, de var som fyrverkerier och som de första sköra timmarna en sommarmorgon. Du ville inte släppa taget. Varenda gång kyssarna tog slut så följde en suck, men även ett leende, och en blick vars lust aldrig kommer gå att beskriva. Den andres andetag var allt som spelade roll, och vi brydde oss inte om oss själva längre. Allt vi behövde var varandras kärlek, och vetskapen att den skulle finnas kvar när vi vaknade morgonen efter en natt man till största del spenderat tänkandes på hennes doft, hennes ögon, hennes underbara leende. Studerandes hur drömmar drog över hennes sinne och uttryckte sig i svaga ryckningar i hennes så vackert utmejslade ansikte.


Det kändes direkt. Första kyssen efter att hon börjat tvivla på allt. Tvivla på den värld vi tillsammans byggt upp under en så lång tid. När hennes underbara, mjuka och oskyldigt röda läppar vidrörde mina, så var allt som vanligt. Men när de utan protest gled ifrån mina, när hennes högra hand lades mot mitt bröst lätt pressande, och när kyssen inte följdes utav den blick jag brukat få, det var då jag insåg att något var fel. Till en början så inbillade jag mig att det bara var en engångsföreteelse. Hon kanske var ledsen över något. Något kanske tyngde hennes sinne. Men det hade aldrig varit ett problem förr, för jag var den hon flydde till när allt var svårt. Min famn var dit hon flydde då inget annat kunde hjälpa. Men detta fortsatte, och saker förändrades för varje dag som gick. Värmen försvann i hennes kyssar. Den glittrande lusten i hennes ögon skymdes av ett dunkel. Att bli omfamnad halvdant gjorde lika ont varje gång, och tillslut var jag glad om jag ens fick se en skymt av den flicka jag älskade när jag tittade in i hennes djupblå ögon.


De som älskat någon på riktigt vet hur det känns när hela ens liv verkar falla ur händerna på en. Man är hjälplös. Hur mycket man än skriker, gråter och ber så händer ingenting. För vad ska man göra när ens älskade, hon som innan var hela ens värld blir mer hemlig och tillslut en främling, någon man aldrig mött förr. Plötsligt blir ens värld inte som förr. Samma ögon men inte samma blick. Samma mun men inte samma leende. Samma hjärta men inte samma känslor. Samma röst men inte med den ljuva klang som den en gång hade, då hon låg bredvid en i sängen och viskade hur mycket man betyder i ens öra.

Men tänk om det var jag som förändrades? Tänk om det var jag som blev en främling i hennes ögon? Livet ses alltid ur ens eget perspektiv. Och jag är rädd att jag har tappat kontrollen. Mina tårar är samma som förr men inte samma sorg. Min mun är densamma men efter att ha förlorat dig kommer den aldrig le på riktigt. Samma ögon, men dess gnistrande blick är sedan länge borta. Samma hjärta, stor som en knytnäve, dunkandes i samma takt. Det håller mig vid liv likt förr, men kommer aldrig älska någon som du. Kanske var det för mig kärleken tappade all glans. Kanske var det mitt fel."

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Ge mig ännu en sömnlös natt
på en balkong
i en soluppgång
 
Hans andedräkt mot min hud
läppar som möts, utan ett ljud
och man tänker att inget längre beror
 
Gryningen håller andan
bara en liten stund till
ett ögonblick
 
Vi är rödvinspoeter
delar hjärtehemligheter
Och han viskar att "Jag går inte isär när jag går med dig"
 
Bara en liten stund till
Innan solen går upp.

Likes

Comments

Vilma skickade två dikter hon skrev och det piggar upp och sätter ord på tankar och känslor. Det känns så mycket bättre när det de finns konkreta på papper istället för svåra och abstrakta i mitt huvud.

När du inte längre kan andas
För när broarna brändes fylldes dina lungor med rök
Du kan inte andas längre
För morgonljuset för inte längre med sig den klara luften och den nya dagen
Du kan inte andas längre
För dina sömmar spricker
Du hålls inte längre ihop
Det finns inget kvar att sätta samman
Du kan inte andas längre
För du har inget att andas för

Tänk på henne
Tänk på honom
När du inte längre kan andas

Andas in
Gråt inte
Andas ut.

Och när det inte finns något kvar?



Jag vet inte varför det gör så ont
Eller varför det bara är jag som hör ljudet av glas som krossas

Men det spelar ingen roll
Imorgon försvinner det ändå i ett moln av alkohol
Kanske till och med doften av honom

Tar en cigarett till och glömmer att det som en gång gjorts kan aldrig försvinna
Han kan aldrig försvinna
Men ändå så finns han inte mer



Likes

Comments

När jag faller handlöst,sträck dig
lite längre
lite längre.
När mina bitar ligger smutsiga, urskiljbara
lägg dem tillrätta, trots de nötta kanterna.
Sätt ihop mig, håll ihop mina bitar
Med rostiga säkerhetsnålar
Säkerhet.
Är jag säker nu? är det över?
Nej. Från tankar till drömmar. Från drömmar till ångest. Från ångest till ord på papper.
 
Det är inte över.
Det är inte meningslöst.
Det är självmedicinering. 
 
13-03-09

Likes

Comments

He craved for her hands on his chest
one more time
For her irreesistible revelation
For her soft skin
And the hint of her reached him
like an airborne message
A reminder of her absence
 
snabbis-skrivet vid tandborstningen imorse.

Likes

Comments

Tänkte dela med mig av en diktsnutt som jag skrev på matten förut:

We stood there for a while, locked in an embrace, feeling each , the sunlight,
the rustle of the leaves at our feet
Then without à word,
we broke apart and you headed to face your destiny
And suddenly everything was still,
everything but some courageous dust
that was torn up
by the draft of your presence.

Likes

Comments

Tänker visa er lite dikter som enligt mig är fina. 
 
De ännu blodiga knytnävarna 
slog inte längre mot den tomma vitheten 
De omfamnade nu två taniga ben 
Två taniga ben av samma kött och blod 

Den tomma vitheten var hård 
Blodet från knytnävarna 
Bildade nu märken från gnuggad hud mot ett kallt golv 
 
Det enda som hördes var andetagen 
Och alla ljud som bara var inbillade 
Illusioner av skrik och snyftningar 
De var ändå inte inbillningar 
De hade ju funnits där en gång 

Men inte längre 
Inte sen den där gången 
Nu fanns det bara andetag kvar 

Andetag som ropade efter hjälp 
Sen kom ångesten tillbaka 
Återigen mötte de ännu blodiga knytnävarna 
Den tomma vitheten som egentligen 
Var en vägg mellan ensamhet och frihet 
----------------------------------------------------------
 

Jag såg dig ströva bort 
Uppför krönet och ner bakom det
som om du vandrade rätt ner i en avgrund 

Jag tyckte att du vände dig bort 
från platsen din själ fanns på från den du var 
Men det var i själva verket mig själv jag såg 

Jag som lät mina egna tankar styra bilden av dig 

Jag inser nu att du inte vandrade bort 
från dig själv utan mot lyckan 
Den du faktiskt vill vara
-----------------------------------------------------------------
 
Jag läser dig 

Men du är ett sprucket alfabet 
eller kanske är du inte latinskt 
Hur jag än läser dig 
tror mig förstå 
är du ett väsen höljt i mörker 

Väsen hör hemma i poesi 
både ordet och innebörden 
så jag vet ej ännu om det är sant 
När jag läser dig 
och tror mig se
------------------------------------------------------------
 
 

Likes

Comments