Header

Ge mig ännu en sömnlös natt
på en balkong
i en soluppgång
 
Hans andedräkt mot min hud
läppar som möts, utan ett ljud
och man tänker att inget längre beror
 
Gryningen håller andan
bara en liten stund till
ett ögonblick
 
Vi är rödvinspoeter
delar hjärtehemligheter
Och han viskar att "Jag går inte isär när jag går med dig"
 
Bara en liten stund till
Innan solen går upp.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Ursäkta, men nu är jag så jävla trött på allt. Allt, allt, allt. För jag har funderat på vad det är som gör att så många av oss unga mår så jävla dåligt hela tiden. Hur många av oss som står och hoppar och skriker i någons vardagsrum helg efter helg utan att egentligen känna ett skit. Hur många av oss som får ortorexi eftersom ”strong is the new skinny”. Som går hem från skolan eller jobbet på grund av halsont och egentligen lägger sig i fosterställning för att stirra in i väggen så fort de kliver innanför dörren.

Men framför allt har jag funderat på den där jävla prestationsångesten som nu inte bara finns bakom våra skolbänkar. Den som numera finns överallt. I allt vi gör.

Hur vi klär oss, hur vi uttrycker oss och med vem vi umgås. Var vi åker på semester, hur vi inreder våra hem och vad vi äter till frukost. Kort och gott hur vi lever våra liv. Och detta, mina vänner, kan vi tacka de sociala medierna för. De må ha fört med sig en rad positiva saker men låt oss inte blunda för nackdelarna bara därför. För de finns där och de påverkar oss mer än vad vi kanske förstår, varje dag. För hur många av oss har inte känt känslan av att ha ett värdelöst liv när man skrollar i feeden på Instagram och ser alla andras perfekta tillvaro? Hur många av oss har inte känt pressen över att göra något ”vettigt” under en högtid för att kunna visa upp det på bloggen dagen efter? Allt för att visa att man är någon. För att känna sig värdig.

Men snällararaunderbara människor, vi måste inse att Intagram/Twitter/weheartit/bloggar/whatever inte står för någon som helst klar bild av verkligheten vi lever i. För herregud, det är så välregisserat det kan bli. Ingen skulle någonsin uttrycka sig om sin extremt händelselösa lördagskväll på Twitter. Ingen skulle någonsin lägga upp en bild på Instagram bestående av sin alkoholiserade mamma.

Det vi ser när vi besöker alla dessa forum är väl utvalda delar ur människors liv, förskönade genom ett svartvitt filter eller romantiserande ord. Jag sökte den perfekta tillvaron ett bra tag men insåg ganska snart att jag aldrig skulle finna den. För den existerar inte. Vi kan inte räkna med att ständigt få leva i ett rus av eufori för det finns inte en enda människa på denna jord som inte har stunder då det känns som att bröstet bokstavligen sprängs av all ångest som bankar och trängs där inne. Man kan väl säga att jag lärde mig den hårda vägen.

Vi måste börja älska oss själva för det vi är – inte det vi gör. Jag fick en gång frågan om jag skulle kunna sitta i ett tomt låst rum och känna mig värdefull. Självklart inte, sa jag och insåg i samma stund att det var ju helt fel svar. Så nu jobbar jag på att ändra det. Jag vill och jag ska kunna sitta i det där rummet och istället tycka synd om alla som inte är där. För gällande den perfekta tillvaron har jag insett att hur väl man än letar kommer det aldrig att finnas något att hitta. Inte så länge man inte skapar det själv.

Slut på meddelandet.

Likes

Comments

Är glad i solen för ska till Isak ikväll och leva landetidyllen (seriöst deras familj umgås typ frivilligt d e sjukt). Vad gör ni?

Likes

Comments

Nu har jag gått ut nian.
 
På fredag åker jag med Vilma till Gotland. Nu är den äntligen här, den om talade gotlandsresan wow nej men vi har gått igenom detta i ett halvår och nu är den här. Min sommar. VÅR sommar. Den här sommaren som ska bli så jävla bra. Då jag ska sitta långt in på nätterna med min hjärtevän i en säng på gotland och prata om det innersta. Då jag ska spilla öl på min tröja men det gör ingenting för den ska ändå åka av senare. Då jag ska gå vilse i Visby och end up med en chipspåse lite uppgivet mot ringmuren. Då jag ska picknicka på ängar och köra runt på tandemcykel tills jag ramlar. Då jag ska se soluppgången med Isak på västkustens klippor. Och dansa, skratta, vara lycklig och vara 16. 
Antar att det kommer regna hela sommaren och att jag kommer end up under ett täcke med greys anatomy på datorn, men vad gör det. Det är sommar.

Likes

Comments

Hashtag #perfektliv.

Klockan är halv sju en Lördagsmorgon. Jag vaknar av solen som lyser in genom fönstret och av fågelkvittret utanför. Jag stiger upp ur sängen och drar på mig träningskläderna. Efter det gör jag lite morgonövningar bredvid sängen för att sedan dra ut på en härlig Power Walk i en timme. När jag kommer hem avnjuter jag en rejäl frukost bestående av kesella, hallon och hemmagjord müsli, följt av amerikanska bananpannkakor toppat med jordgubbar. Efter frukosten tar jag en lång skön dusch där jag passar på att raka benen, peela hela kroppen samt lägga en hårinpackning i håret. Naturligtvis har jag under hela morgonen fotat mina aktiviteter och instagrammat dem och jag har dessutom hunnit med att… Nej. Så är det inte alls. Sanningen är att jag sover till cirka halv två, äter gårdagens chips till frukost och har oftast inte ens en tanke på att resa mig ur sängen förrän framåt middagstid. Samtidigt ser jag på var och varannan tjejs blogg och instagram-konto bilder på frukt i vita skålar, nyinköpta joggingskor och collage med fitspobilder. Deras liv verkar helt enkelt fläckfria. Jag undrar, är deras liv så perfekta som de verkar? Får de aldrig mensvärk? Glömmer de aldrig att tvätta bort sminket på kvällen?

Nu kanske det låter som att jag trackar ner på dessa tjejers i alla fall till synes perfekta livsstilar, men så är inte fallet. Jag avundas hur de kan vara så otroligt motiverade till all denna ansträngning för något så enkelt som frukost. Jag hänförs av deras oändliga engagemang i att få så fina matbilder som möjligt, att alltid städa sina rum, plugga och dessutom motionera regelbundet samt spendera tid med familj, vänner och såklart med den perfekta pojkvännen. Jag undrar i mitt stilla sinne vad de är som driver dem. Någon som vet? Hör av er. Jag skulle mer än gärna leva deras vad det åtminstone verkar som perfekta liv, men jag är nog helt enkelt för lat. Jag får väl nöja mig med att vada igenom klädhögarna på mitt golv, dricka juice direkt ur paketet och glömma att lämna in svenskauppsatsen. Det duger ju faktiskt också. 

Linnea Jarefjäll

Likes

Comments

Igår var det grillning hos mammas vän. Jag tog med mig Vilma. Sedan gick vi ut med hundarna och Isak ringde, så när Vilma gick hem gick jag till honom och träffade flera glada människor på torget. Jag och Isak stannade ute hela natten och såg soluppgången på ett hustak. Mariestad är bra, ibland.
 
Nu är det sämre väder så jag sitter i soffan med två hundar bredvid mig. Egentligen vill jag ha choklad.

 

Likes

Comments