Header
View tracker

Idag fyller min älskade hund 2 år, eller ja, vi tror det. Eftersom Dexter är en hittehund från Spanien vet vi inte varken hur gammal han är eller vilken/vilka raser han brås på. Men efter några besök hos veterinären kan vi i stort sätt säga att han blir två i år och att han liknar papillon/jack russel.

Det var sommaren 2015 och jag fick frågan om jag ville ta hem en hund från Spanien. Vad som kanske är viktigt till storyn är att min familj tog hand om en hund när jag var liten, även den från Spanien, så mamma och pappa vet att vi barn kanske är lite sämre på att hjälpa till med promenaderna osv. Därför ville pappa och mamma absolut inte att vi skulle ta hem en ny hund, eftersom dem föreställde sig att historien skulle upprepa sig. Men jag tog på mig det här, jag sa att jag sköter allt; jag betalar hans resa hem, hans pass, hans försäkring, mat. Rubbet. And so I did. Och jag är så glad över att den lilla energiska prinsen är min. Jag kan inte förklara hur mycket jag älskar honom, för allt han gör och allt han är. Trots att han förmodligen har en och annan diagnos... Haha. Och oj, vad jag kommer sakna honom när jag flyttar. Mamma och pappa har gått med på att dem tar hand om honom åt mig, eftersom dem såklart fallit pladask för lillan och inte kunde låta mig sälja honom. Så nu är min plan att efter första terminen försöka hitta ett mer stabilt boende och hämta min prins så att han kan få bo med mig.

Nedan kommer två bilder när jag var i Spanien och hämtade honom. Min fina, fina kärlek.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Lördag igen, och jobb-lördag dessutom. Jag jobbar varje dag till och med 17 oktober så bloggen får lida, men jag har ändå inte tänkt dra igång till 100% först jag flyttat. Detta är bara en smygstart.

Igår ringde jag min försäkring och fixade så att jag har en som gäller när jag flyttar, eftersom olyckor kan hända - speciellt när man är så klumpig som jag är. Hehe. I somras när jag bodde utomlands glömde jag fixa en heltäckande försäkring och åkte ju in till sjukhus (såklart), men det löste sig som tur var. En försäkring som täcker skador när man är utomlands är ju viktigt att ha när olyckan är framme.

Jag skickade även in alla viktiga dokument, så som "room matching"- questionnaire och "health & personal"-questionnaire, till skolan igår så nu är det bara första delbetalningen sen känns allt ännu närmre! Varför jag ska svara på frågor om room matching är för att jag första terminen får boende av skolan, då ska jag svara på frågor som gör att dem kan matcha rumskompisar på bästa sätt. Jag kan dock välja att vara utan rumskompis, men jag tycker att det är roligt och spännande (även lite lärorikt) att bo med en okänd person. Jag hade två olika rumskompisar vid två olika tillfällen i somras och båda visade sig vara fantastiska på sina vis. Så ja tack till rumskompis, haha.

Nu ska jag slänga i mig frukost och sedan köra till jobbet. Ikväll ska jag hem till Sarah och mysa.

XOXO. L

​(LCF: London College of Fashion)

Likes

Comments

View tracker

​Så, nu är jag hemma från mötet som stod på min to do-lista idag. Ni kanske undrar vad för möte; Jo, jag fick för någon vecka sedan syn på en annons på Instagram om att agenturen ModelLink i Göteborg sökte scouter, och varför inte söka tänkte jag och sökte. Fick några dagar efter ansökan svar om att ett möte skulle vara idag, och det är alltså detta möte jag nervöst gått och längtat efter. Men nu var det gjort, och jag ligger i min säng med huvudvärk efter spänningar som släppt såhär i efterhand. Det är väldigt typiskt mig att stressa upp mig inför saker som efteråt visat sig vara roliga och inte alls så läskiga, exakt så var det med mötet idag. 

Vi var några tjejer som fick information om vad det innebär att vara scout och vad det är vi söker efter. Så jag satte mig glatt i bilen efteråt för att åka hem (egentligen inte alls sugen på hemdestinationen utan snarare mer exalterad och taggad på att fara ut och leta nya modellstjärnor, haha). Jag är alltså än så länge endast frilansscout för agenturen, vilket för mig iallafall är en start och jag ska nu visa vad jag går för! Jag har ju två extrajobb sedan tidigare och detta är också ett extra, eftersom det inte är någon idé för mig att söka något heltid med tanke på att jag flyttar om tre månader. 

Jag startar bloggen föresten redan nu inför London därför att jag tänker att det kan vara roligt för er att följa förberedelserna också, och få veta hur det går till när man ska studera utomlands. Det är ju inte bara att åka. 

​XOXO. L

Likes

Comments

Godmorgon! Idag är min enda lediga dag denna veckan och självkärt har jag massa sysslor att ta tag i ändå, men jag bittrar inte för det eftersom en punkt har med skolan att göra. *iii*

- Städa massor, inkl. vätta kläder
- Lämna in kläder till RödaKorset
- Lämna in en telefon, kolla upp en annan
- Nervöst möte
- Fixa försäkring

Försäkringen är inför skolan, jag måste fixa en inför att jag ju har en längre utlandsvistelse. Jag blir exalterad så fort jag skriver, pratar om eller tänker på det. 


Nu är myskläderna på så jag ska äta frukost och sedan åka iväg och fixa lite.

XOXO. L

Likes

Comments

Efter en dag av 12h jobb är jag helt utmattad och less på det mesta vilket resulterar i detta ruttet deprimerande inlägg. 

Jag har fallit för den mest fantastiska person jag träffat. Han bor i Luleå och jag i Göteborg. Distansen är självklart jobbig, men han är värd det. Han hade varit värt det om han såväl bott på andra sidan jordklotet som andra sidan Sverige. Jag har aldrig trott att jag skulle ge distansförhållande ett försök, men han gör det värt det. Han är värd det.

Jag och Marcus träffades i somras när vi båda bodde utomlands, och eftersom vi i stort sätt bodde ihop under den tiden blev förändringen när vi kom hem till våra hemstäder väldigt stor. Från att ha levt ihop i tre månader till att inte ses på dagar var jättejobbigt.

De få fördelar med distansförhållande är dem som är mest givna, tror jag. Som att uppskattningen blir starkare till varandra när man är ifrån varandra en längre tid, man tar inte varandra för givet som man kan göra när man ses oftare, och distansen snarare för er närmre varandra än drar er isär. Men för mig spelar dem där fördelarna ingen roll när saknaden efter honom är så extrem. Ett bra förhållande innehåller dem där egenskaperna utan distansen, så "fördelarna" är egentligen onödiga och det finns helt enkelt inga bra saker med distans. Vad är ett förhållande som behöver distans för att överleva?

Tänk dig att säga hejdå till en person du älskar, det kan vara en i familjen, din livskärlek eller en kompis, men oavsett vet inte ni när ni ses nästa gång. Och anledningen är för att ni inte kan ses när ni vill. För att ni bor på två helt olika ställen. För att ni har 20 timmar tåg, 15 timmar bil eller en tvunget välplanerad flygbiljett emellan er. Tänk dig att ni tvingas vänja er vid att vara med varandra genom telefonsamtal, det räcker inte men man förstår att man måste acceptera det för stunden. Du känner att saknaden blir starkare när ni pratar, och att sakna någon så mycket som du inte kan träffa just då gör dig frustrerad.

Det är liksom genom telefonsamtal om kvällarna vi får överleva när vi är 140 mil ifrån varandra. Precis som det så klyschigt sägs att det som gör dig lyckligast även kan såra dig mest, är telefonsamtalen min favoritstund på dagen men även något av det jobbigare. Det är jobbigt att inte kunna promenera, cykla eller ta bilen till honom när jag vill. Det är frustrerande att sakna honom extra mycket när jag hör hans röst, utan att kunna krama ihjäl honom av saknad. Det är värt det när man ses, när jag får se han på flygplatsen efter några dagar eller i vissa fall någon vecka isär... Jag kan inte förklara det. Men äntligen får jag krama ihjäl honom av saknad.

Jag hatar distansen, jag älskar Honom.

XOXO. L

Som han en gång sa "Jag längtar till våra liv är ett liv"

Likes

Comments

Sååå... Då hände det igen, jag skaffade blogg. Men denna gången faktiskt av en anledning, jag flyttar om några månader och vill på ett enkelt sätt finnas i mina vänners och i min familjs liv trots distansen. Sen är det ju bara till England jag flyttar, men ett annat land är alltid ett annat land liksom. Jag var i Ayia Napa i somras i några månader och kände redan under den korta perioden att jag inte 'orkar' upprepa mig om mina dagar. Samtidigt som jag förstår att mina vänner och min familj vill se bilder och höra hur jag har det, så det är där bloggen kommer in i bilden. Dessutom har jag ju ett stort intresse för att både fotografera och skriva, och en blogg är ett bra ställe för allt det där så en till blogg it is.

Vad ska jag göra i England då? Jo, jag ska plugga Media & Communication på London College of Fashion (!!) Jag är sååå glad över detta. Äntligen börjar mitt liv på riktigt; jag ska få plugga till något jag alltid drömt om, jag ska få bo i en stad vars människor och atmosfär jag avundas och jag ska få komma någon stans. Jag överdriver inte när jag säger att jag är utan tvekan den lyckligaste människan vid liv i skrivande stund. Självklart är det nervöst, allt är nervöst. Ny skola, nytt land, ny umgängeskrets. Men det är väl lite det som är grejen? Nervositeten av att äntligen få börja små snudda vid ens drömyrke; kommer jag klara detta, kommer jag vara bra, kommer jag räcka till. Det hör till helt enkelt.

XOXO. L

Ps. Jag åkte till farfar efter jobbet så är hos honom just nu. Vi äter pizza medan han hjälper mig med alla papper och uppgifter inför skolan. I'm so pumped, 'iii'

Likes

Comments