View tracker

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

  • Vardag

Likes

Comments

View tracker
View tracker

Likes

Comments

Det var i November 2014 som jag förlorade min pappa. Hälften av den dagen kommer jag inte ihåg, medans den andra delen kommer jag ihåg helt klart.

Dagen innan hade jag börjat på Astrad. Jag pratade med pappa en stund på kvällen och avslutade samtalet med att säga "Älskar dig". Kvällen fortsatte precis som vanligt. Morgonen efter gjorde jag mig i ordning när min farmor ringde. Hon ville prata med mamma. jag gav telefonen till mamma. Genom telefonen hörde jag farmor säga något i still med "Niclas har gått bort".

Jag satte mig ner på golvet, skrek nej samtidigt som jag grät. Vi hade ingen bil då så mamma ringde till Morgan. (Morgan är min systers pappa) Efter ett tag satt vi i bilen på väg till Göteborg, från bilresan har jag inga minen alls, bara att jag ville att det skulle vara en dröm. På Sahlgrenska mötte en läkare oss uppe i "korridoren". Jag gick in med min farfar i rummet där pappa låg, när jag såg pappa ligga där såg det ut som att han sov. Det var då jag insåg att det inte var en dröm samtidigt som jag började gråta. Senare berättade läkaren hur allt hade gått till. Resten av dagen kommer jag inte riktigt ihåg.

De två dagarna efter satt jag mest i min säng, jag åt typ inget, grät och grät. När jag började gå till skolan igen mådde jag så dåligt men jag visade det inte så mycket. Allt jag kunde tänka på var att jag aldrig skulle få träffa honom igen. Det fortsatte såhär ganska länge. Nu har jag nästan accepterat att det har hänt.

Att pappa dog är en av de värsta sakerna som har hänt mig. Det känns så tomt hela tiden. När något stort händer i mitt liv vill jag kunna berätta det för honom, göra honom stolt. När jag bodde i Göteborg gick jag inte i skolan (privata anledningar). Nu två år senare är jag i skolan varje dag, det önskar jag att han hade kunnat se. Jag önskar att han hade varit med dagen jag slutade åtta, det var en dag jag var så glad. Jag klarade åttan med godkända betyg. Jag är glad att jag kan koppla bort tankarna ibland när det blir för jobbigt. jag bär med mig sorgen hela tiden. På senare tid när jag saknar pappa kan jag tänka på bra minnen, jag kan också prata om det nu. På dagarna är jag inte så ledsen utan det kommer mest på kvällarna.

 Varje gång jag är i Göteborg numera så går jag till pappas grav där jag lägger blommor och ställer ljus. Just nu känns det inte som att jag kommer komma över sorgen helt, men det får framtiden visa.

Likes

Comments

Likes

Comments

Nu är det ungefär tre år sedan jag slutade blogga. Först skulle det bara vara en bloggpaus men sedan blev det bara så att jag slutade. På senaste tiden har jag börjat läsa fler bloggar och fått en del inspiration. Nu har jag bestämt mig för att ta tag i bloggandet på riktigt, eller försöka rättare sagt.

För tre år sedan var jag tretton, gick i sjuan och var ej så bra på att stava. Inte heller hade jag någon koll på hur man bloggade på bästa sätt. Vi ska inte prata om hur dålig smak jag hade, det var rosa precis överallt. Tre år senare har jag fyllt sexton och blivit så mycket mer mogen. Framförallt inom språket.

Förhoppningsvis kommer det gå bättre denna gången, det kanske tar någon vecka eller så innan jag kommer in i bloggandet igen. ​

  • Tankar

Likes

Comments