Hejsan Svejsan.

Nu sitter jag på tåget hemåt från Stockholm. Åh igår var största fail-et på länge av mig. Kom till Stockholm vid halv fem och då gick jag och strosade runt lite i affärer kring drottninggatan och tog en kaffe. Bodde hos Carinas syster Eva och hennes man över natten. Vi skulle äta middag ett visst klockslag var det sagt, inga problem tänkte jag. Tills min telefon varken kunde ladda ner reseappen eller hålla sig vid liv. Det som hände var iaf att jag tog bussen åt helt fel håll... wtf. Längesedan jag tabbade mig så grovt. Skulle byta buss så sprang över till andra sidan vägen där "rätt" buss precis rullade in och tutade ilsket. Jag steg på och bad om ursäkt för att jag gick över gatan (trots att bussen inte ens var nära) och busschauffören var bara så sjukt otrevlig. Han ba "har du biljett?" jag ba "ja en sekund". Rotade och rotade i min väska men kunde inte hitta mitt resekort så jag frågade om han inte kunde åka så länge eftersom jag visste att jag hade ett kort. Han svarade med världens snorkigaste attityd "tänk för att jag inte kör en meter utan att du betalat". Svetten rann och jag rotade och grävde i väskan och till slut hittade jag busskortet och slängde det på kortläsaren, som i protest. Busschauffören bara flinade elakt. Nä han var verkligen inte trevlig, hade sån lust att säga det till honom. Jag blev i vilket fall väldigt sen men det löste sig som tur var.

Imorse hade jag min intervju för att få visumet till USA. Det började med att vi, trots att man bokat tid, fick stå i kö. Polisen körde omkring och höll utkik efter galningar. Jag tittade efter polisen och sa till några bakom mig ba "oj här har dom koll" och killen såg ut som om han inte hörde, och tjejen bara blängde på mig och sa inte ett ord. Trevligt! Hörde dessutom att de var svenskar. Märkligt att de inte ens svarar NÅT, inga personer jag skulle bjuda hem på middag direkt. Väl framme fick jag lämna ifrån mig telefonen och sen gick jag innanför staketen, eller snarare stängslen (tänk er såna i Jurassic park som slutar fungera) och in i ett rum där vi fick sitta och vänta på att bli intervjuade. Där inne fanns bara stolar och en tvskärm som flimrade och visade USA-nyheterna. Det kändes som att hoppa 30 år bakåt i tiden, ingen mobiltelefon och en kass TV. Alla bara satt och stirrade apatiskt framför sig. Tänk om alla hade typ ställt sig upp och sjungit någonting, som i en musikal, tänk vad fint. Jag satt bredvid en kille som skulle åka till LA och satsa på att bli artist, så häftigt! Själva intervjun tog inte speciellt lång tid och allt gick bra! Sjukt att jag är så orolig över att inte ha rätt papper och grejer när jag ändå är väldigt noggrann. Var en stackars tjej som hade med sig sin laptop och de går inte att låsa in så hon fick åka tillbaka till centralen och låsa in den där. En annan man, vi kan kalla honom Herr Slarvparv (som inte hade med sig rätt papper) muttrade "I have them electronically on my laptop which I was not aloud to bring in". För guds skull NOT approved. Gå hem och lär dig läsa instruktioner människa. Haha hade det varit jag hade jag ju börjat gråta massor dock! Nu sitter jag och skrattar gott bara för att det gick bra för mig.


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Okej detta låg jag och grubblade över igår innan jag somnade (bara det är ett tecken på det jag ska komma till). Jag och Lea skojar ju ofta om att man beter sig som en gamling. Om någon ba "ska ni med på efterfest?" så kväker man ju ur sig "Nehehääääe du" av ren vana följt av typ ett skrockande som får en att undra över vem man är egentligen. När jag och Lea var ute sist i Lund så var vi bakis i två dagar efteråt. Kommer ihåg att vi låg och slumrade till 14. Då reste vi oss upp med knakande ryggar och släpade oss iväg till ICA där vi köpte pizzor och chips. Sen satt vi och sörplade kaffe och åt resten av kvällen, helt utmattade.

En grej som verkligen fick mina misstankar om att jag är en gamling inombords redan nu bekräftade var en incident som hände på ICA häromdagen. Jag stod i kön och hade lagt upp mina varor som säkert var typiska ålderdomliga varor (typ morötter, ägg, mjöl) på bandet. Framför mig stod en liten dam och när hon skulle betala så fungerade inte hennes kod till kortet. Kassörskan förklarade att hon fick signera kvittot istället och den lilla damen tittade med stora ögon och gjorde detta. Kommer ihåg att jag tänkte att gud vad långsamt det går, men att jag verkligen inte hade bråttom så jag kunde vänta. Det är så synd om äldre när folk stressar dem tycker jag! Så jag stod där och väntade och log för att allt var så sött. Då vet man. Man är en gamling själv inombords. 


Tur att vi fortfarande ser ungdomliga ut! 

Ungdomlig text också "tjabba"

Likes

Comments

Just nu sitter jag på tåget mot Stockholm påväg till svenska blogg-sällskapets smoothie och hälso-träff. Skoja ba. Ska fixa visumet till USA på ambassaden! Wiho äntligen händer det grejer. Det är nu man har glömt något viktigt papper och blir nekad visum, eller typ nedslagen med en batong för att man råkar säga något felaktigt. Vet att jag har med mig passet så det är iaf en sak som är ihågkommen.

I helgen var Matilda från England här och hälsade på vilket var väldigt kul! Vi åt pizza på Cyranå i Kungsbacka på lördagkvällen. På söndagen var vi på Tjolöholms slott och gick en visning inne på slottet som handlade om Downton Abbeys kostymer. Efter det hälsade vi på grannens kattungar och gosade lite med dem. Förbered er på söta bilder!



​Men aaaw! Kolla den i mitten som ligger och lurar. "I see you human". 

Mina fingrar ser ut som om de tillhör en orangutang?! Nej en gorilla typ.

Top-Model cat edition.

​Gos

Likes

Comments

Även om USA känns fantastiskt kul så är det inte så att jag inte är orolig eller nervös över att åka dit. Jag åker trots allt själv, även om vi är ett gäng från Lunds Universitet som har kontakt och så. Känns som om vad som helst kan hända. Tänk om jag seriöst (okej nu har jag ju skämtat tillräckligt mycket om det här) blir uppäten eller iaf biten av en vithaj. Eller om jag äter massor med hamburgare och kommer hem som size 100. Alternativt båda. Någon på stranden ba "Oh look there are a couple of sharks eating from a whale" och en annan ba "no thats a person" och så är det jag själv. Kan riktigt se skräcken i pappas ögon om han läser detta om vithajar, haha!

Louise skickade en av sina favoritdikter till mig och den var verkligen fin. "...en given tid varar ej för evigt. När livet kallar måste hjärtat vara berett till avsked och på nytt begynna, med tapperhet och utan tårar, i nya band våga sig binda." Mot nya äventyr.


Sa ju att min mobilkamera inte var den bästa!

Likes

Comments

Hola.

Har ruskat liv i min gamla systemkamera och prov-fotat lite här hemma för att värma upp kameran inför vad som komma skall. Ni ba oj ska hon bli paparazzi i USA? Svar ja, kanske hehe. Nej men problemet är att min mobil inte tar de bästa bilderna någon skådat, tänk er foton som ser ut som myrornas krig på TV:n när man var liten. Så bra kamera har den ungefär.

Jobbade mitt sista pass för sommaren på Länsförsäkringar förra fredagen. Louise var och hälsade på i veckan här hemma vilket var jättekul! Vi var på Liseberg en av dagarna, torsdagen var det nog. Det var i vilket fall den regnigaste dagen detta året. Vi stod i kön till Loke och jag ba "Louise vet du vad som är blötare än vatten? Jag just nu." Sen slungades vi upp i luften medan vattendropparna/haglet smattrade mot våra ansikten. Alla skrek typ "aaaaaaj" istället för glada tjohej-skrik som man brukar höra på Liseberg för det gjorde så ont i regnet, haha! När man väl åkt klart så fick man se hur fotot såg ut från åkturen som ett sista slag i ansiktet. Fyfan. Hoppas VERKLIGEN Liseberg raderar bilderna ingen köper. Tänk om de, hemska tanke, lagras och dras fram när man är 40 år. Man sitter där tillbakalutad i hängmattan i trädgården i godan ro och så dyker de upp. Hua!


Haha på första bilden är vi fixade, tänkte jag skriva, men åtminstone inte dyngsura, och med ett filter på såklart. Ni ser ju själva hur bilden nedan ser ut. Louise smygfotade när jag hade mitt spunnet socker, eller ska jag kalla det runnet socker. Jag fick till en bild i fluoride också. "Får man fota här" ropade jag bak till Louise, sen tänkte jag ba men herre HUR ordningsam är inte jag. Kommer bli arresterad för att jag är FÖR laglydig om inte annat.

Likes

Comments

Jo nu ska jag berätta varför jag ens startar upp den här gamla skrutt-bloggen igen.

I höstas så fick vi reda på att vi skulle söka in till utbytet som sker termin 5 i programmet. Kvinnan som stod och talade om utbytet framme vid scenen frågade oss i föreläsningssalen "Är det någon som har tänkt söka till University of California?" och alla studenter satt tysta som ett gäng frågetecken, mumlandes. Kvinnan fortsatte "jaha det var märkligt för det brukar vara väldigt populärt. Det är nämligen så att sista ansökningsdag är imorgon, och inte som för de andra ställena om en månad". Ansökan till University of California var tydligen separat så det var bara att rusa hem och skriva ihop en ansökan i panik. En dag så damp det ner ett mail i inkorgen där det stod att jag var nominerad att åka till Kalifornien på utbyte. Wiho!! Vi fick rangordna de olika campusen i Kalifornien och jag kom in i Santa Barbara som verkar vara ett jättetrevligt ställe. Att åka till Kalifornien innebär också att man åker iväg i ett år istället för en termin som till de andra platserna för utbyten. En del folk jag har träffat ba "Men gud ska du åka själv?? I ett år? Oj oj". Det som fick mig att så gärna flytta iväg igen var egentligen mitt halvår i England. Kommer ihåg när jag skulle ta flyget till London, släpandes på min väska där jag hade pressat ner det viktigaste. Väl framme på flygplatsen så möttes jag av min värdmamma M, som inte alls såg ut som jag hade föreställt mig, och hon höll i en liten skylt där det stod "Ellinor". Det var ett av de ögonblicken när det känns som om man är med i en film. Kommer ihåg att jag fick tårar i ögonen för att det kändes så stort allihop. Jag ba "Ellinor", det är ju jag det . Nu har jag ju som de flesta vet en tendens att försköna saker och ting men min tid i England var verkligen en av de allra bästa sakerna jag gjort hittills i livet. Jag tror verkligen att det är otroligt lärorikt att flytta utomlands ett tag so thats what I'm about to do!


Likes

Comments

Hej hopp. Vad fult att jag skrev "I'm back" innan och sen dröjde det ett halvt sekel innan något livstecken syntes till här på bloggen. Men here I am, signed, sealed, delivered och redo att blogga mer än någonsin!

Pluggar numera i Lund på Ekonomie Kandidatprogrammet där 1,5 år har passerat. Lund är en fantastiskt mysig stad! Jag kommer ihåg att jag var så förbannad på att jag inte kom in på något av det jag hade sökt hösten 2015. Jag gick till och med till handelshögskolan i Göteborg och ba "men hallå är ni säkra" och dom ba "vakter, för ut den här kvinnan". Men SEN så plötsligt när vintermörkret låg över en så gav Gud ett tecken och jag blev antagen i Lund på ekonomiprogrammet. För att sammanfatta tiden så bestod första terminen av nollningen, att jag träffade Louise som numera är en av mina allra närmsta vänner, att inreda mitt rum och plugg. Andra terminen tog jag tag i ridningen och gick med i Lunds akademiska ryttarförening (som jag btw starkt rekommenderar alla nya lundastudenter som gillar hästar att gå med i), började jobba på Länsförsäkringar i Malmö och bytte upp mig till ett större rum i korridoren. Tredje terminen kan sammanfattas med tre ord: ont i ryggen. Hehe, ne vi läste nämligen "Jöken" och bar runt på en lagbok hela tiden. Lea flyttade ner också så vi har hängt jättemycket den här senaste terminen! Men gud vilket kasst inlägg, här kommer lite bilder (men förvänta er inte för mycket där heller).

Oj blev lite märklig ordning på bilderna, men men!

Likes

Comments

Hej bloggen!

Herregud vad längesen det var jag skrev. Tiden går så sjukt fort. Man kommer ju ihåg att alla jämt tjatade om att tiden gick så fort när man var liten och det stämmer ju verkligen - mind blown.

Tyvärr finns nu inte längre Ninni mer utan hon fick galoppera vidare mot de gröna ängarna sommaren 2015 vilket var oerhört sorgligt och tufft. Saknar henne varje dag men jag hoppas att jag en dag kan hitta en lika fin och klok häst som Ninni! Här är en liten film som jag gjorde till minne av henne.

Puss på dig Ninni i hästhimlen!


Likes

Comments

Idag åkte jag och Lea till stallet och spenderade typ hela eftermiddagen där! Det var jättemysigt. Jag fick prata massor med Lea samtidigt som jag tog hand om hästen, perfekt!

Igår var det dags för det fruktade besöket hos veterinären, där vi skulle få reda på om Ninni var bra eller ej. Jag och mamma kämpade med att försöka lasta henne men hon hade verkligen bestämt sig för att inte gå på transporten. Genomsvettiga dök vi upp på kliniken ca 1,5 timmar försent. Jag gormade och blev ledsen på mig själv för att jag tappade tålamodet helt och hållet. Men ibland blir man bara så jävla förbannad när det ska strula så. Ninni är ju en söt liten häst men hon kan också vara sjukt envis och bestämd. Man ska inte låta sig luras av de milda rådjursögonen, för när det väl kommer till lastningen så blir hon en vild mustang! Glada nyheter var att Ninni nu är frisk så nu ska vi sätta igång henne igen. Känns ju såklart jättekul, men helt säkert är det ju såklart inte förrän hon är helt igång igen.

Jag skrittade i vilket fall på henne idag och det var jättekul. Lea fick hjälpa till och vi skulle försöka på sadelgjorden och det gick NÄSTAN inte. Lea ba "Är detta verkligen skönt för hästarna när tarmarna nästan krossas där inne". haha jag skrattade så jag vek mig när hon gick runt och la små kommentarer om hästarna i fångenskap. Lät som om hon skrev någon slags rapport om hur dåligt hästarna hade det i fångenskap och att de egentligen vill vara fria. "Hur kul kan det vara egentligen när någon sitter och bestämmer där uppe på ryggen?". Fniss!


Likes

Comments

Hej bloggisen. Nu var det längesen jag skrev sist! Nu är det snart dags att åka till veterinären med Ninni igen för att se om allt är bra. Senast vi var där var det inte helt hundra bra så hon fick en behandling till, men denna gången är "sista chansen". Är hon inte bra nu så kan vi inte fortsätta hålla på och behandla mer utan då finns det inget mer vi kan göra för henne. Nu när den dagen närmar sig så vill jag inte alls dit längre! Känns som om det lutar åt att hon inte kommer att vara helt bra. Men vi får helt enkelt se! Man ska inte ta ut sorgen i förskott och det KAN ju faktiskt ske mirakel. Fina lilla hästen..

Gammal bild från förra stallet vi stod i. ​

Likes

Comments