Hejhopp. Denna dag har verkligen gått i ett. Men något som varit väldigt annorlunda och konstigt med denna resa är att jag, för första gången någonsin, bara har längtat hem. Jag har alltid haft sådan sjuk ångest över att åka hem från en resa, men denna gång satt jag bara och räknade ner timmarna tills jag var hemma. Anledningen börjar på M och slutar på cus.

Iallafall, detta har jag sysslat med idag;

Klockan ringde 04, och då var det bara att gnugga sömnen ur ögonen, packa ner det allra sista, säga farväl till vårt rum inklusive Sanelas lilla läskbutik på sin sida av sängen. Jag valde att lämna kvar en massa grejer för att få lättare bagage, och både min gamla plattång, min promenadskor och smågrejer som tandborste lämnades kvar. Mycket bra beslut kom det att visa sig.

Hejdå rummet!

Och hejdå skorna, ni gjorde ett bra jobb under denna resa!

En sista hisselfie i den läskiga hissen.

Och sedan checkade vi ut. Den trevliga svenskan checkade ut oss och jag lovade att skriva fina recensioner om honom som tack för super service! Sedan tog vi faktiskt en taxi hela vägen till flygplatsen (det är värt några hundralappar när det är 05 på morgonen).

På flygplatsen åt jag chokladmuffins och små crossiant-godisar till frukost. (jag som aldrig mer ville se socker, yeah right).

Och hade sjukt tråkigt. Vi var hela 2 timmar tidiga och flygplatsen i Ciampino var pyttepytte (ijämfört med den vi landade på!) så vi satt mest av dötid i 2 timmar.

När jag fått i mig socker och vaknat till så insåg jag att jag gick omkring med pyjamas på flygplatsen. Bra där :)

Sedan kom äntligen planet och vi fick gå på! Jag hamnade på rad 4 och Sanela typ rad 22, hahaha.

Ryanair tar iallafall priset för otrevligast personal och OSKÖNASTE sätena. Efter 30 minuter hade jag tappat känseln i röven. Flygresan som med SAS gick som en smäck, superfort och bekvämt, var nu ett 3 timmars lidande med noll sömn.

Bara jag som tycker det är under själva stigningen i planet (när man lyfter som mest) tycker det är döläskigt att kolla bakåt i planet?? Alltså det lutar ju så sjukt mycket, precis som på bilden så kändes det som att de längst bak i planet satt 15 meter under mig pga den stora lutningen. Huuuhhh så obehagligt. Hatar starten....

Sedan fick jag vänta 20 minuter tills Sanela kom ut, haha.

Här någonstans blev jag helt slut och gråtfärdig då jag insåg att jag hade glömt hemnyckeln hemma, och Marcus hade låst efter sig och jobbade till 17 i Södertälje. Jag svalde gråten flera gånger, var så oerhört trött och ville bara hem och krascha i sängen och sova. Först åkte vi hem till mamma och Micke som bor på Skavsta och försökte komma in där, men de var i Finland (??) så det var ingen lycka där. Jag ringde marcus och grinade och sa att jag hade glömt nyckeln, så efter ett tag ringde han upp mig och ba "men ring hyresvärden så de får låsa upp!". Smart kille de där. <3

Så fick vi skjuts hem till mig, hyresvärden låste upp och jag fick äntligen komma in i lägenheten. Var lite orolig eftersom jag hade lämnat ett mindre bombnedslag där hemma, och när jag kliver in säger Sanela "KOLLA LINNEA! Marcus har städat massor!" och tro mig, det hade han verkligen. Varenda yta var undanplockad, dammtorkad, det var dammsugit, mina kläder låg vikta, sängen var bäddad. ÅÅåååågg, det var så fint att komma hem!

Och inte nog med detta. När jag sagt hejdå till Sanela och ska lägga mig och vila i sängen, så brister jag ihop totalt.

Där står de vackraste ROSA rosorna jag någonsin fått, och ett lång kärleksfullt brev. Brevet gjorde mig till en liten bebis, jag grät och grät. I brevet stod det bl.a hur mycket han saknade mig, hur mycket jag betydde, några fina minnen, och det stora, det som jag knappt vågat nämna här i bloggen ännu; Att Marcus sagt upp sin lägenhet och ska flytta hit, att vi blir sambos på riktigt och bara någon vecka.

Fyfan vad fin han är min pojke. Han är verkligen det allra bästa som hänt mig. Han är mitt liv, mitt ljus, min framtid, min stöttepelare, älskare och bästavän. Jag älskar honom så det gör ont.

Efter ett litet emotionellt gråtkalas så somnade jag i sängen, och sov i hela 5 timmar. Jag vaknade inte förrän prinsen kom hem och pussade på mig.

Efter att ha pratat i några timmar så tog jag fram presenten jag köpt åt honom i Italien.

Två matchande tjocktröjor i superfin ljusgrå färg. Sådanna där superfluffiga och mysiga. Jag blev förälskad i den gråa (trots att jag har 25 tjocktröjor) och när jag hittade en likadan i killmodell kunde jag inte låta bli (hur cheesy det än är). Marcus skrattade så mycket och ba "JAG TRODDE ALDRIG JAG SKULLE BLI DEN KILLEN!" och la fram våra matchande morgonrockar, klockor, halsband, muggar och tröjor bredvid varandra. Och skrattade lite till.

Resten av kvällen (typ mellan 18-23) så låg vi bara in sängen. Vi gjorde absolut ingenting, mer än att bara ägna sig åt det par gör som inte setts på mycket länge, prata, skratta, pussas, kramas, pussas lite till, och bara titta in i varandras ögon. I början låg jag och bara vibrerade och skakade utav hans beröring, jag hade så mycket känslor och kärlek i kroppen att jag låg och skakade som jag vet inte vad, och då och då så bara grät jag utan anledning för att han var så vacker, för att jag är så lycklig, för att jag älskar honom så mycket, för att han är så underbar och fantastisk, för att han gör mig till den lyckligaste tjejen i hela världen.

Jag glömde att ta kort på hur fint det var i lägenheten när han städat, några timmar senare såg det iallafall ut såhär + låg påsar och resväskor och kläder överallt. *tacksamt städande*

Och det här, det är nog det allra vackraste som finns i ett förhållande. Att somna tätt, tätt intill, känna beröring av den människa man älskar mest och bara höra den andras snusande. Jag kunde inte somna förrän 02 denna natt för att jag bara låg och tittade på min prins. Kan fortfarande inte fatta att denna underbara varelse är min. <3

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Tillslut tog vi då tag i saken och ställde oss i den dör jävla kön till Collesseum. Men (tur igen?!) så behövde vi bara köa 15 minuter innan vi kom in. Värt.

Coolt så satan, måste upplevas för att förstås. (Bilderna från kameran är lite närmare sanningen)

Sedan gick vi till stan för shoppiiiing!

Där vid pantheon fick jag ett extremt lyckorus, la mig på en avsats 10 meter upp i luften och dinglade med benen och kollade upp i himlen. Kändes så mäktigt.

Efter mååånga timmar blev det dags för middag;

Döden gott.

Efter maten blev det en lång vandring genom stan för att äta en sista gelato och se alla monument lysa upp på natten.

Kom inte tillbaka till hotellet förren 23 och då var det bara att packapackapacka...

Likes

Comments

Hur coolt att världens minsta land ligger inne i Rom och hur jävla ascoolt att vi åkte dit idag?

För att komma in i själva Peterskyrkan så ställde vi oss i kön som då inte var så jättelång, men efter att vi stått kanske 30 minuter så blev kön säkert 3 ggr så lång och beräknad till tre timmar. Vi hade alltså riktigt mycket flyt. Stod i kön i 1 timme i 32 grader i skuggan (säkert 45 i solen) och svetten bara rann, men tillslut kom vi in iallafall!

Sjukt maffigt och mina kamerabilder ger ingen rättvisa alls (var så svettig att alla bilder blev suddiga pga fukt överallt på kameralinsen hahah) men ni ska få se bilder från kameran senare!

Sedan bestämde vi oss (dumma jävlar) för att gå tillbaka in till Rom istället för att ta tåget som vi gjorde på ditvägen.

Stannade efter ca trettio minuter på den stora Via del Corso och där shoppade vi loss! Blev ett par kassar och några hundralappar fattigare, bilder kommer senare.

Tillslut nådde vi målet: Hard rock cafe! Typ världens bästa restaurang!

Tog en bbq bacon cheeseburgare och beställde in extra lökringar och det var så jääävla gott, ingetingetinget slår hardrocks mat och service! Tog massvis med bilder men allting är på den riktiga kameran. Meeeen ni ser ju själva?! Helt jävla fantastiskt.
Efter maten var vi så mätta att tanken på efterrätt gjorde oss illamående, så vi bestämde oss för att vandra mot en spårvagn och ta den tillbaka till hotellet.

Men Rom har så mycket att se, i varenda vrå står en storslagen byggnad och vyerna är helt amazing, så tillslut bestämde vi att gå tillbaka till hotellet istället. Sagt och gjort.

När vi kommer tillbaka till hotellet frågar vi i receptionen hur långt tid det tar att gå till Vatikanstaten härifrån. Får svaret "Åhnej, det ska ni inte göra, det tar säkert 3 timmar"
Jahapp svarade vi, vad skönt att vi är tillbaka då, vi gick just hela vägen därifrån.

Så nu har vi precis landat på hotellet, duschat och bara slappar. Underbar dag! ❤️

Likes

Comments

Egentligen skulle jag vilja skriva en hel novell om vår helt späckade dag här i Rom. Det har hänt så sjukt mycket saker och jag är fortfarande lite chockad över att vi faktiskt hittade tillbaka till hotellet då vi tagit buss och spårvagn fel ungefär 500 gånger. Rom är gigantiskt. Sedan skulle jag kunna ägna sjuttioåtta kapitel åt hur jävla maffigt och storslaget allting vi sett är, men just nu har jag varken tid eller internet till de 300 bilder jag vill visa eller 400 sidorna jag vill skriva, så tills vidare får ni nöja er med en snabb sneakpeak.

Maffigt räcker inte ens till i dessa sammanhang. Otroligt, ofattbart, enormt och mäktigt.
Men nu ska vi försöka sova efter att ha vandrat omkring i 10 timmar, har lagom ont i fötterna :)))
Tycker om er! ❤️

Likes

Comments

Efter mycket om och men hittade vi vårt hotell till slut. Från flygplatsen tog vi en buss som visade sig gå till fel station, satt på den bussen över en timme :))) Alla i servicediskarna var sjukt otrevliga när vi frågade efter närmaste vägen till vårt hotell, tillslag fick vi beskrivning av en tjej som sa att vi skulle ta en annan buss 7 stationer bort. Bara det att när vi gjort det så var det helt fel, och det slutade med att vi gick av mitt i ingenstans och fick används Google maps för att gå till hotellet. Så jävla varmt. Svetten bara rann och de 20 minuterna var som att vandra två timmar haha.

När vi kom fram till hotellet fick vi en liten chock då det såg ut som en stor kyrka??? När vi gick in och frågade om detta var ett hotell så sa killen på engelska "tror ni att det här är ett hotell?!" Och lät typ sur. Två sekunder senare började han asgarva och prata svenska och sa att vi kommit rätt och att det var vårt hotell? Han var tydligen halvsvensk, Hahahha så jävla skön.

Sedan fick vi chock nummer 2; hela hotellet är verkligen som en stor kyrka och är ett gammalt kloster, så det är minst sagt udda. Kommer bli en spännande resa det här.

Likes

Comments