Caseinfluff toppat med kiwi

Jag valde att vispa caseinet med elvisp genom att hälla i lite mjölk allt eftersom, sedan in i frysen ca. 10 minuter!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Ännu en jobbkväll framför mig.. 12.00-21.15, Jaja nu kör vi!

Hann ändå med träningen idag, bröst och biceps stod på schemat och nu blir det två vilodagar från gymmet. Dock längtar jag redan till måndag, Gud vilket flow jag har nu!

Passet såg ut följande:
Bänk x3
Hantelpress 8x3
Flies 10x3
Cable crossover 8x3

Bicepscurl & hammercurl superset x3
Bicepscurl m z-stång 10x3


Och vilken respons jag fick på inlägget igår, tusen tack!

Det känns så himla skönt att äntligen få ha berättat, och redan imorse mådde jag mycket bättre!

Nu måste jag jobba vidare, vi hörs senare! Puss

Likes

Comments

(Bilderna är tagna från Google)
Men ja, här kan jag väl bo, nu är det inte långt kvar!!

Likes

Comments

Någon gång behöver jag få berätta. Någon gång är nu.

Att sätta ett barn till världen är en ganska stor grej, man skapar ett liv och det ska leva i den här världen, tillsammans, livet ut. Så som jag har förstått det är det en av dom bästa grejerna som händer i livet, dock har jag inget att relatera till själv ännu. Men ibland kommer det snedsteg, det är inte en dans på rosor. Men hur man kan ge upp sitt eget och enda barn, det är något jag aldrig kommer kunna förstå mig på.

I det här inlägget kommer jag skriva ut om mina erfarenheter och känslorna jag har upplevt under mina 20 år på den här planeten. Jag kommer inte prata för någon annan, jag kommer inte hänvisa eller skriva källförteckningar på några sätt. Mina känslor kanske inte alls stämmer in med någon annan som har haft samma situation, det jag kommer skriva nu,
det är mitt liv.

Jag är uppväxt i en missbrukarfamilj. Fram tills jag var tre år bodde jag, min mamma, min pappa & mina bröder tillsammans i en villa. Vi hade det bra, jag var inte alls stor och förstod ingenting. Mamma och pappa beslutade sig för att skiljas, och jag som redan då var lillgammal var väldigt noggrann med att påpeka att man ska vara rättvis.

Dom flyttade till varsin lägenhet och jag började på varannan vecka. Men det var något som inte stämde, jag kunde inte säga vad det var. När jag hade pappavecka kändes det konstigt, det spelades hög musik långt in i nattimmarna, och jag som hade skola dagen efter, vad försigick? Pappa sluddrade, skrattade & luktade så konstigt. Tur nog hade jag Tintins ljudböcker som gjorde att jag kunde fokusera på något annat, och tänk att än idag är Tintin en av mina största tryggheter. Det var ofta jag- Linnéa 5 år gammal fick gå till farmor och farfar helt ensam, för att pappa inte var vaken, eller för att pappa bara satt i soffan. (Jag säger inte att min pappa var en dålig pappa, han lagade mat, såg till så att jag kom iväg till skolan, jag älskar honom, jag saknar honom, varje dag. Men det var en liten brist, som tillslut förändrade hela våra liv)

Från den här perioden har jag extrema minnen, det är dock i efterhand som jag har förstått hur mycket dom här händelserna har påverkat mig.

På mammaveckorna mådde jag inte bra, jag var konstant arg. Det släppte lite grann i mitten av veckan, men det varade inte länge för nästa gång jag kom tillbaka var det likadant igen.

Sedan mamma och pappa gick isär har dom nog aldrig haft en vänlig konversation med varandra, så dom kunde inte prata om hur jag egentligen hade det. Men efter ett tag hände det något. På något vis tog dom ett beslut att jag skulle gå och prata med skolsköterskan. Vad som gjorde att dom kom fram till det vet jag faktiskt inte, men sagt och gjort. Jag pratade med henne, jag har inga minnen av vad vi sa till varandra, men där kom min pelare nummer två. Vilken trygghet jag kände i henne. Något jag berättade för henne måste hon ha sett som allvarligt, då hon fick ringa till mamma och säga att jag inte borde på hos pappa mer.

Jag har ett starkt minne av att jag en dag ville ringa till mamma när jag var hos pappa, men jag fick inte det. Det här var en såndär dag som musiken var på max. Och att min närvaro egentligen bara var i vägen. Jag fick smyga in telefonen under tröjan, gå in på mitt rum, ringde mamma i en sådan rädsla som inte går att beskrivas. Den dagen kom mamma och hämtade mig, och sedan dess har jag inga minnen av att jag bodde hos pappa igen.

Då är ju frågan hur det här har påverkat mig senare i livet, mycket. För mycket.

Relationen med min pappa bröts inte direkt, vi har varit väldigt mycket på soc. som har sagt att "börja med att ta en fika tillsammans", jaha? Det här hörde jag varje gång, och varje gång rann det ut i sanden. Men som att Linnéa 10 år, vågade säga emot, vågade säga vad jag tyckte och tänkte när jag hade min pappa bredvid mig, knappast.

Så många gånger vi har försökt, så många gånger jag har sjunkit under jorden för att det inte har fungerat,
Jag krossades gång på gång på gång.

Jag har alltid haft mycket vänner, mycket kärlek. Men jag har alltid känt mig så ensam. Det är en känsla som jag fick besvarad när jag var 17 år gammal.

Då höll hela min värld på att rasa, och jag var tvungen att prata med någon. Någon som inte sa att jag och pappa skulle gå och fika, jag behövde prata med någon som fokuserade på mig, på min sjukdom.

Jag träffade en så fantastik terapeut, som stärkte mig till skyarna. Han hjälpte mig att bygga upp min självkänsla, att jag faktiskt betyder något, att jag har ett värde. Något jag inte alls trodde på när jag började hos honom. Jag var långt under botten. För mig var jag lika med noll. Inget värde, vad gjorde jag ens här? Varför fanns jag, när jag var så tom, så mörk. Det fanns ingen mening med att jag existerade. Men ack, han gav inte upp. Det var inte mitt fel.

Han sa en gång något som jag kommer bära med mig hela livet, 
"Linnéa, du ska inte falla, du ska flyga"

När jag var 17 år gammal vågade jag stå upp för mig själv, jag vågade inse att jag faktiskt har betydelse. Jag vågade sätta ner foten. Från och med den här tiden vågade jag säga ifrån allt elakt som min pappa hade att komma med. Alla sms och samtal han hade krossat mig med, vågade jag säga ifrån om. Här blev jag stark.

Det här är en resa jag har gått igenom, det är tufft men det är sanningen. Och det har gett mig så mycket i livet. Jag har sån kärlek till min familj idag, inget kan knäcka oss. Jag fick veta att min pappas sjukdom inte är mitt fel vid 17 års ålder, det är 17 år försent. Idag är min högsta önskan i livet att få arbeta som kurator, min allra högsta önskan i livet är att barn i så tidig ålder som möjligt ska få veta att ingenting är deras fel.

Likes

Comments

Kväll numero dos står på schemat...
Jag har börjat få struktur på mitt liv, jag hinner med nästintill allt jag vill hinna med. Jobbar jag dag startar jag dagen med jobb, sedan träning, efter det vänner, familj eller Joel. Jobbar jag kväll eller är ledig sätter jag aldrig klockan senare än 9, vilket ger lite sovmorgon men ändå så har man hela dagen framför sig. Planerar upp maten, träningen och umgänge. Allt detta resulterar i bättre sömn, mer energi och gladare liv.

Det börjar dra ihop sig mot resan nu. Visum är klart, vaccin är klart, försäkringar är klart, ledighet är klart, ja nu är det bara packningen som återstår... Dock ska man packa inför två månader, hur mycket ska man ha med sig???? Längtar ihjäl mig.

Idag har jag varit och köpt nya arbetsskor, tofflor. Jag har arbetat i gympaskor förut men känner att jag behöver något smidigare. Så idag investerade jag ett par.

Jag har också hunnit med att..... BOKA BILJETTER till Helsingborg!!! Jag ska åka och hälsa på Ellinor, min bästa kompis som flyttade till Helsingborg i somras, och jag har inte varit hos henne än???? Men vi sa det att innan jag flyger iväg ska jag komma ner, och nu är det bestämt, 16-20 mars ska vi ha reunion!

Efter det åkte jag till gymmet och körde ett bålpass. Det kändes bra och jag känner mig stark. Dock är mage det tråkigaste som finns enligt mig, så det är kämpigt att ta sig igenom dom övningarna. Men jag ska försöka bli mer aktiv nu innan resan för att se om man kan få fram några konturer i alla fall!

& som sagt, nu är jag på jobbet. Kör till 20.30 idag och sedan går bilen till Grebo.

Hoppas ni får en fin kväll❤

Likes

Comments

Nu är det mindre än två månader kvar tills vi åker till Singapore & Bali!!!!

Det behövs nu, jobbar hela tiden, det är grått och tråkigt ute och det gör att man blir så himla trött hela tiden.

Senaste tiden har jag verkligen inte haft ork att blogga något. Har haft sån idétorka men nu kör vi igen så har ni några tips på vad jag kan skriva om så mata in med kommentarer!

Saker som har hänt sen jag bloggade sist är att jag har skaffat glasögon, jag var hos optikern och jag är alltså översynt som betyder att mina ögon inte kan hitta skärpan själv utan mina "ögonmuskler" har varit tvungna att anstränga sig hela tiden.

Frida kom hem och överraskade, Frida är alltså min bästa kompis som är och säsongar i Vemdalen. Vi skulle inte ses förrän i juni och det var såklart jättetråkigt!! Vi pratade i telefon när jag åkte hem från jobbet och när jag kommer in sitter hon i min soffa!!! Snacka om att jag blev överraskad och glad!!

Och jag har fått en vikariat!! På 80% till 20 augusti. Det är ju fantastiskt!!!

Nu är det 4 timmar kvar på det här arbetspasset. Jag har redan jobbat 6 och igår jobbade jag natten, så ja min hjärna börjar säga ifrån nu. Ikväll ska jag mellomysa och vara chaufför till grabbarna som ska på whiskeymässa och gå ut och käka.

Hoppas ni har haft en bra början på helgen!

Likes

Comments

deadlifts 10x4
• lateral pulldown 10x3
• lateral pulldown reverse grip 10x3
• cable face pull 10x3
• standing cable rows 10x3

• spinning 30 min

Det var dagen pass det!

Dagens middag består av broccoli, bladspenat, bönor, bönpasta & kyckling.
• koka bönpastan & grönsakerna, blanda ihop
• ha i 50g turkisk yoghurt & smaksätt med sweetchilisås
• skiva kycklingen & toppa!

Likes

Comments

Redo för en ny vecka?
Det är faktiskt jag! Har varit så himla trött i helgen, meeen det får man nog vara efter en veckas jobb & en heldag på Boda Borg! Det va så himla kul, så det rekommenderar jag alla till att göra!😍

Igår hängde jag med Andrea, vi började om på skam och bara degade i soffan efter en skön men kall promenad. Sedan åkte jag till gymmet för ett härligt danspass! (Jag skulle haft vilohelg men jag va tvungen att röra lite på mig, det bara kittlades i benen haha). När det va avklarat åkte jag hem för lite familjemiddag med god stek😍 sedan väntade sängen och jag somnade riktigt snabbt.. Stackars Joel haha.. Det var vår sista natt tillsammans och nu åker han till Mjölby igen.. Men vi har en fin resa framför oss så vi står ut❤

Idag är det jobb, gym & Frida som står på schemat. Rygg & spinning, sååå taggad!! Men sååå mörbultad sen helgen så vi får se lite hur det går... Passet får ni senare! När jag är färdigtränad ska jag ringa till Frida och troligtvis blir det en prommis på det!

Frukosten idag var blåbärsgröt och två ägg. Jag valde att ha i en deciliter frusna blåbär innan gröten ens har börjat koka, supergott och ett jättebra alternativ till sylt!

Men nu ska jag jobba vidare, vi hörs sen finingar

Likes

Comments

Började denna underbara fredag med lite jobb... Sedan åkte jag hem och träffade Joel igen❤❤ han har haft en kvällsvecka, och har en kvällsvecka på ingång igen... Menmen, du unnade vi oss en ordentlig fredagskväll. Den började med en hääärlig rivstart på spinningen, sedan rullade bilen mot Linköping för lite bowling och go'käk. Det kunde inte bli bättre, helt perfekt❤ Jag fick även ett jättefint halsband av Joel, ett halsband från Edblad😍

När vi kom hem hoppade vi i säng direkt och slocknade direkt... Och idag är deeeeet....
BODA BORG SOM GÄLLER!!
Vet ni att jag aldrig har varit där!
Har ni det? Och vad tycker ni om det?

Hörs sen finisar

Likes

Comments