Header

Perfekt, han är så perfekt.

Min gårdag var helt klart en av de bättre, var iväg i Jönköping med Sanna. Roadtrip är ju aldrig fel! Åkte ungefär vid 14 tiden och kom tillbaka vid 17 typ. Måste bara erkänna att vädret igår SÖG! Snöblandat regn hela vägen ner och hem så övergick det i mer snö vilket resulterade till att bilen gled satan över hela vägbanan. Körfältsbyte var inte direkt någon hitt.
Skjutsade hem Sanna, la mig direkt på sängen o tog en liten nap. Richard ringde senare och då var det bara att vakna till liv igen. Drog hem till honom och hämtade lite kläder innan vi åkte tillbaka till mig och sov. Har ALDRIG sovit så bra med någon som jag sover med honom! Helt sinnessjukt. Vaknar inte en endaste gång vilket jag annars brukar göra.

Planen för dagen är iallafall att åka till stallet vid typ halv tio, ska passa på att rida Calimero. Sen ska jag iväg vid halv fyra och träffa Therese! Ska käka julbord med henne, hur mysigt?!
Planerna för kvällen är lite oklara men sover förmodligen hos Richard, skulle inte förvåna mig.
Ha en toppendag, puss o gull

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Vardag

Känslan när man far som en vante genom hela bilen, även fast bältet sitter på så slungas man med i varje sväng som bilen gör. Ljudet av en halvt över varvad motor får mitt hjärta att slå lugna fina slag, där i bilen där trivs jag. Det blir som ett inre lugn för mig, det är som en pulsåder av lycka.

I baksätet på bilen sitter hon som jag tycker mest om i hela världen, min andra hälft, min soulmate, min bästavän. Att dela intresset för bilar med henne är helt fantastiskt. Ingen kan ett skit, men vem säger att man behöver kunna något för att tycka något är roligt.

Vintern, fy vad den är underbar. Fy vad jag älskar att slungas fram och tillbaka i framsätet på en 940. Fy!

Likes

Comments

Jag kokar. Hela jag bubblar och känns som jag ska explodera, fy vad jag är arg.
Att någon som man en gång i tiden tyckte så mycket om kan vända ryggen och vara så falsk. Säger inte att jag är fläckfri för det vet jag att jag inte är, jag högg dig i ryggen också. Men jag gav mig aldrig på ditt förhållande med någon. Jag snackade aldrig illa om dig, jag ville inte förstöra ditt liv.
Men det verkar ju du vilja med mitt. Förstöra den lyckan som jag byggt upp, lyckan som togs ifrån mig är nästan tillbaka på grund av att jag har så fina vänner runt om mig. På grund att han kom in i mitt liv i rätt sekund, räddade mig från att drunkna.

Du där emot, du försöker på alla möjliga vis smutskasta mig. Du försöker sno min livboj. Jag tror DU vill se mig drunkna.
Bara för ditt liv är miserabelt behöver du inte hoppa på mig. Så back off bitch, han är MIN.

Likes

Comments

Vardag, Tankar och funderingar

Detta blogginlägg inspirerades jag av utifrån Jessica Karlssons mystory på snapchat.

Hatar att man blir kallad konstig bara för man har en diagnos, like nej jag är inte konstig jag tänker bara inte lika dant som dig
Detta fick mig att halvt skrika YES! Ett sånt viktigt ämne som jag tycker att vi måste ta upp.

14 november 1998 föds jag. En liten söt flicka som var så oskyldigt vetande att fyra bokstäver på ett papper skulle bli en sån kraftig motgång. Jag minns så väl, jag var inte den klasskompisen som satt still. Jag ville inte lyssna på lärarna, jag hade så mycket tankar och ideér. Hela huvudet bubblade och förmågan att koncentrera sig fanns inte på kartan. Alla andra i klassen kunde koncentrera sig, vad var felet på mig?

Minns så väl att de ”tuffa” killarna mobbade mig på rasten, de var så elaka. Allting på grund av att jag hade ADHD. I mina yngre år hatade jag mig själv för detta, det kändes som att bara jag i hela världen hade den diagnosen. Jag skämdes, varför kunde inte jag vara som alla andra?

Om jag själv skulle beskriva det så känns det som att det är väldigt skambelagt. Barn har ingen förståelse om vad dessa diagnoser kan innebära. I 9 fall av 10 så tror i princip alla att man är efterbliven och dum i huvudet. Jag har hört så många gånger att jag inte är frisk, att jag är dum i huvudet. Det vanligaste jag fick höra var meningar som
”Haha CP-barn”
”Du är efterbliven”
”Du är dum i huvudet”
”Fan har du damp eller?”
Att vara ungefär tolv år och höra dessa ord satte sina spår. På grund av att jag både var adopterad och att jag hade en diagnos ville ingen av de ”tuffa” killarna acceptera mig. Jag var konstig, jag passade inte in. Jag var absolut inte svensk, även fast jag hade dubbla medborgarskap och dubbla pass.
Att vara så pass ung och få höra detta var som käftsmällar i ansiktet. Jag kunde inte koncentrera mig. Ingenting i skolan var kul, onödigt och tråkigt. Att kämpa sig igenom skolan var tufft. Det enda jag ville var att få vara med killarna i klassen också. Men det är inte uppskattat, en tjej som tycker det är kul med bilar. En tjej som sätter ner foten och yttrar sina tankar och funderingar.

Denna diagnos har nu på senare tid hjälpt mig så mycket, jag får tankar och ideer om tex foto som jag är intresserad av. Jag skulle absolut inte säga att detta är ett funktionshinder eller en sjukdom utan jag ser min ADHD som en superkraft. Jag ser det som en tillgång, att mitt huvud flödar med tankar och ideer. Att kunna ha flera bollar i luften, kunna resonera på ett annat sätt. Jag är inte konstig, jag tänker bara inte på samma sätt som du.


Likes

Comments

Vardag

Ni vet den killen som får er att le. Killen som får ens hjärta att slå volter, fjärilarna i magen är ett faktum. Killen som alltid påminner dig om hur fin du är, han som aldrig skulle låta dig se ner på dig själv.
Han som du tror är omöjlig att hitta, men där finns han.

Ett val som jag sent kommer glömma att jag gjorde var när jag swipade på just honom, han bara dök upp där. Fint leende, snälla ögon.
Ännu ett val jag inte kommer glömma var när jag tog modet att träffa honom. Han kom och hämtade mig, höll på att dö utav nervositet. Samma sekund som jag öppnade hans bildörr till passagerarsätet så kom bara ett lugn över mig! Jag klev in i hans BMW och satte mig där, hans ögon fick mig att dö. Hjärtat slog i 320km/h. Fan vad han var fin.
Allt kändes så naturligt, en helt främmande människa som jag aldrig sett förut, aldrig träffat, aldrig haft någon kontakt med. Det kom bara så naturligt, att kunna berätta vem man själv är. Dela med sig av konstiga barndomsminnen, bara få vara sig själv. Ingen som dömmer än, ingen som har några förutfattade meningar. Jag ville inte lämna honom, han fick mig att hitta mig själv. Han fick mig att kunna ta mig samman, att kunna hitta viljan för att fortsätta leva.

Men jag är rädd, att bygga upp en trygghet hos en kille är inte så pass lätt som man tror. Jag lämnar ut mig själv till honom. Han vet delat av min historia, han vet att jag har en depression. Jag litar på honom, han kommer ta hand om mig. Samtidigt snurrar det i bakhuvudet att skulle han lämna mig så kommer jag falla. Falla hårdare än någonsin innan, det kommer göra ont. Kommer jag orka att resa på mig? Kommer jag överleva att bli krossad igen?
Men jag vet ändå att han är bra, han är inte lik någon annan jag har träffat. Han är helt underbar, han har fått mig att börja tro. Tro på kärlek igen, för jag älskar honom.

Likes

Comments

Tankar och funderingar, Vardag

Tankarna påminner mig fortfarande, de dyker fortfarande upp. Jag knyter mina händer i fickorna, huvudet sprängs. Omöjligt att lyssna på personerna i min omgivning, det är jag mina tankar och min ångest. Innerst inne vill jag bara skrika rätt ut ”hjälp mig, jag orkar inte mer”.

Mitt liv är som en dragkamp och jag är repet. På båda sidorna om mig så finns det två stycken ”val”. Nere vid mina fötter drar jorden för fullt i mig allt för att hålla kvar mig vid liv, uppe vid huvudet stretar himlen emot. Känns som att jag ska gå av på mitten.

Hur mycket jag än tänker på det så känns det inte som om att någonting är speciellt lockande längre. Känslan inom mig är bara tomhet, orkar inte skratta, orkat inte gå upp ur sängen på morgonen, sover fruktansvärt dåligt.
Hur ska jag ens orka ta mig ur den här depressionen? Eller kommer depressionen ha ihjäl mig?
Livet är inte menar för alla, jag kanske blir en av dom.

Likes

Comments

Vardag

En dag med mycket känslor, tankar och funderingar.
Morgonen började fruktansvärt, inget roligt alls. Fick besök en sväng runt typ 13.15 tackar gudarna för att det var så kort som det var. Orkar inte gå in på vad det var för besök men det var jobbigt iallafall.
Fixade klart mig, fixade lite att äta sen drog jag till gymmet och tränade med Melker. Ett riktigt skönt träningspass, kände verkligen att jag fick ur alla mina aggressioner. Gick där ifrån som en ny människa typ.

Efter gymmet lämnade jag Melker, åkte till Richard och spenderade lite tid med honom innan jag åkte hem och träffade Mattias. Sorgligt att jag umgås med met killar än tjejer, haha.

Morgondagens planer är spikade, ska skjutsa min bror till skolan, dra till stallet, åka till stan och handla med Melker och sen vidare till gymmet. Åker med största sannolikhet till Richard sen också och spenderar min helg där.

Likes

Comments

Vardag, Tankar och funderingar

Hoppas du kan hitta din lycka, för uppenbarligen var inte jag bra nog. Hoppas du kan hitta en tjej som förtjänar dig, en tjej som kan leva upp till dina krav. En tjej som inte är som jag.
En tjej som kan ge dig komplimanger och verkligen mena det, en tjej som kan titta dig in i ögonen med en varm mjuk blick.
Jag är inte sån, jag förstör relationer. Sårar folk, gör folk besvikna. Bygget upp förhoppningar som jag sen ska rasera. Jag är inte enkel att ha att göra med.
Jag är som ett monster, ett monster som inte kan tygla sig.
Jag är som en tickande bomb, jag har en fin utsida. Men ju längre tiden går ju större blir risken för att jag exploderar. Jag har inte lärt mig hur man ska älska någon, speciellt inte någon som du. Krävande men ändå charmig.
Den där charmen, du fick mig att skratta när jag inte ville det. Du fick mig att känna mig viktig, sedd och behövd. Men nu får du mig att känna mig, tom, trött, irriterad, ledsen. Jag finner inte glädjen i att vakna upp varje morgon rulla runt och se att du ligger där. Det går inte, det är så fel.
Jag flyr, lämnar dig kvar. Jag pallar inte mer, detta får vara slutet på vårt kapitel.

But I’m always with you Faye.

Likes

Comments

Vardag, Träning

Tisdag, december 2017.

Samma sak är det varje år när jag vaknar i december, jag önskar alltid att de är snö ute. Som ett litet barn på julafton som hoppas att tomten kommer precis så är jag när det kommer till snön. Iallafall idag har jag inte gjort så överdrivet mycket, vaknade runt halv två ungefär. Svin trött o helt slut i skallen. Usch. Drog iväg till psykologen vid halv tre, snackade med henne om ett problem jag har. Ett problem som jag int kan bli av med. Detta problem kan ge riktigt stora konsekvenser, skapa tomrum och riktig djupa sår. Ett problem som kan skada mig ifall det vill sig riktigt illa. Ifall jag mot förmodan har otur.
Ska iallafall lösa det här, eller försöka. Vi får se hur det går men hoppas att detta problem bara kan försvinna, låssas som att det aldrig blev ett problem. Livet är bra konstigt ni.

Efter psykologen ringde Elin så satt vi och snackade skit en stund, jätteskönt faktiskt. Handlade lite mat och sen drog jag hem till Melker, vi skulle egentligen träna först men sen blev jag så down efter psykologen så jag orkade inte. Vi satte oss och glodde på Dexter och käkade lite. Men det vände, motivationen kom tillbaka så bilen rullade bort mot gymmet ändå. Rygg och biceps stod på schemat idag. Har börjat inse hur lite muskler jag egentligen har och detta ska ändras fortfare än fortast. Mår så bra när hela kroppen krampar och jag knappt kan gå. Känslan är underbar.


Likes

Comments

Vardag, Stallet

Liten bloggpaus, men nu är jag tillbaka.
Fit for fight. Under dessa två (?) dagar har jag faktiskt inte gjort så överdrivet mycket. Eller när jag tänker efter har jag inte haft en lugn stund.

Fredagen: Jag och Sanna drog iväg till Nyköping, träffade Gustav och Jasse. Släppte Gustav o kidnappade med min stjärna hem till Linköping. Alla vi tre drog o hämtade upp Melker och Arvid, åkte till Melker snackade skit drack cola och bara myste. Släppte av Sanna hos henne, plockade upp Richard och drog ett varv i stan så att Lill Jass får se hur en "riktig stad" ser ut. Nyköping är ju bara en liten håla (typ, isch). Drog till Oxelösund och släppte henne där och sen rullade jag och Richard tillbaka. Vi har garvat så mycket, han är ju bara för underbar. Vilken härlig prick! Drog till mc och skulle köpa frappé men hade dom någon? NAE. Liksom andra eller tredje gången vi försöker beställa frappé. Blev en cola, cigg och skitsnack istället. Drog och bytte bil till min, lämnade nycklarna hos Melker och sen skjutsade jag hem honom. Sen var den natten över. Kom hem typ klockan halv fem PÅ MORGONEN?! Siiiick.

Lördagen: Skulle vart i stallet men det blev inte så, ställde mig och bakade lussekatter hos Melker istället. Dom var uppskattade! Drog iväg och plockade upp Sanna, gick in på Cervera och köpte glas till Melker. Jättefina whisky glas. Har faktiskt önskat mig ett par lika dana i julklapp. Bilen rullade vidare mot Rusta där vi införhandlade oss varsin spegel. Riktigt bra kap, från 100kr till 50. Helt okej ändå.
Släppte Sanna hemma hos henne, passade på att lägga en nyckel i en brevlåda, åkte tillbaka till Melker och halvsov till Dexter. Från ingen stans skulle vi på äventyr, de stod mellan Örebro och Umeå så vi drog halvvägs till Örebro innan jag tröttnade på att sitta i bilen. Släppte av Sanna och pojkarna och åkte vidare mot Richard. Satte på en film, bara ta det lugnt och andas lite. Stannade kvar men det gick ju inte så bra att sova, visste ju att jag skulle iväg och rida vid halv elva dagen efter så runt halv tre på natten drog jag iväg ett sms till Sofie och bad om att få flytta tiden. Sagt och gjort, åkte ut dit vid typ tjugo i tre. Dagens ridpass gick så bra, han skötte sig jättefint och jag är så nöjd över hur han har presterat! Höll på att åka av en gång men jag höll mig fast! Så nöjd över det. Han har så mycket energi den lilla rackaren, men han hoppar sjukt bra. Spelar ingen roll hur fel man kommer in i en kombination så reder han ut det ändå! Mot slutet gick det bäst då han tillslut fattade att jag satt på ryggen och att det var jag som bestämde. Avslutade med att rida fyra travbommar på den första "böjen" på kortsidan, trav in i kombinationen få tre galoppsprång emellan hinderna och helst komma ut utan att flänga runt som en rallyräka.

Sjukt nöjd med dagen, Richard släppte av mig, var på äventyr i Finspång och tröttade hans pappa + småsyskon. Hur gulligt är det inte med barn och att se när andra visar sån passion och glädje för ungen. WAO.
Hög tid att sova imorgon ska jag iväg och rida på morgonen, dra iväg till stan vid halv ett, hämta upp Melker och dra och gymma. Ben och mage (?) tror jag står på tur.


Likes

Comments