View tracker

Sorry för sjukt dålig uppdatering, men har haft ett sjukt sommarlov, med massor av nya människor och nya händelser.
Kan rada upp det mesta som hänt:
Insåg att jag inte skulle stå ut en enda sekund till på min gamla skola. Vilket jag förstått länge man bara tänkt att det är att bita ihop och att allt går att täcka med ett leende. Men det kunde jag inte. Orkade inte. När det fanns en skola med alla mina vänner tio minuter bort. Bestämde mig att där ska jag gå.
Började informera folk att jag skulle sticka. Men det var ingen som trodde mig.

Denna sommaren har varit full av lycka, nyfunna människor. Men även svek, bruten vänskap och lögner.
Efter 14 år på denna jord kan jag säga såhär: Jag gick min egen väg. Folk tyckte inte om det, tyckte jag skulle följa strömmen. Men jag gjorde inte det. Jag följde mitt hjärta och se var det ledde mig. Allt som innan bara var en dröm har nu blivit sanning. Drömmarna om att gå på en skola där alla är respekterade oavsett religon och hudfärg. Jag går med huvudet högt. Behöver inte gömma mig längre.

Vi var och hälsade på Zingo hos hans nya familj ❤️ så kul att träffa honom igen!

Färgade håret blont på Hair Angered, är alltid lika nöjd med dom 😍

Har haft en såå lärorik sommar ❤️ vill tacka alla som gjort denna sommaren bäst, men mest av allt vill jag tacka mig själv, tack Linnea Roksana för att du vågade gå emot "strömmen". Gick din egen väg ⭐️

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

  • 19 readers

Likes

Comments

View tracker

Hej! Har haft så mycket att göra de senaste veckorna att jag inte hunnit blogga.
Men nu är det lov och jag har tid. Soo here we go!
Efter ordentligt jobbiga veckor, betyg och slit fick jag äntligen sommarlov igår. På kvällen träffades klassen och hade det trevligt, var helt slut när jag kom hem kl 00:00, somnade direkt.

Men som jag skrev i inlägget innan har jag en ny häst, eller ska jag säga "en till?" Vi hyr ut Zingo och har skaffat en 8 årig vallack. Mikado, eller " Mikke", som han kallas har jag haft i ca en månad nu. I början var jag osäker. Han testade mig ordentligt men efter ett tag insåg jag att det bara var att vara tydlig så gav han sig. Jag var sååå lycklig tänkte verkligen att det kunde bli något riktig bra. Men han är 8 år och beter sig som en 4 åring. Och jag som vill ut och tävla... NU!
Lyckan sprack helt för en vecka sen när jag byggde upp två små hinder, han vägra vägra och vägra. La ner det till bommar, samma sak där. Vägra vägra vägra. Tillslut fick jag över honom.
Jag är stressad... Vill ut och tävla denna säsongen. Minst LC+5. Vill inte lägga ner dyrbar tid på något som inte funkar. Vill inte, orkar inte gå igenom detta igen.
Men som tur är kommer jag åka på ridläger nästa vecka, där finns det jätteduktiga tränare. Sen blir det Varbergshoppet! Så taggad!

  • 54 readers

Likes

Comments

View tracker

I'm back again. Det har hänt såååå mycket sen jag bloggade förra gången. Är glad att jag leavade bloggen ett tag... Blev bara för mycket. Massa tankar om framtiden och ångest. Känslan att inget händer, att man aldrig kommer lyckas, ha kul med vänner. När Zingo åkt mådde jag påriktigt skit. Det fanns inget att göra, inget att se framemot.
Släpper bomben. Är med häst igen. Han kom i tisdags förra veckan. En vallack, åtta år, import Danmark. Lite svår både i hanteringen och i tidningen.
Ja, jag är lycklig. Jag har något att jobba med liksom. Men har ingen aning om vad som kommer hända. Kanske går det åt helvete? Det kanske blir några LD och sen inget mer?
Jag vill lyckas, visa att jag inte är lika värdelös som folk tror.
Vill inte stressa min lilla kille, utan ta saker i lugn och ro. Min lilla Mikado🐴💕

  • 67 readers

Likes

Comments

Och vart fan har hon varit? Tänker ni säkert nu, och det ska jag ta och förklara nu, även fast det är jävligt invecklat.
Som säkert redan många vet har jag ingen häst längre. Eller har och har... Han finns typ 50 mil bort. Och, det är väl fan inte hela världen? Tänker ni säkert nu. Barnen i Afrika då?
Jag håller med. Det är inget livshotande att inte ha en häst. Många har inte ens råd att gå på ridskola. Detta är jag fullt medveten om och jag är tacksam för den tiden jag hade en häst. Vet att många funderat på detta.
Men tro mig när jag säger detta, mitt liv var inte perfekt. Bara för att jag fick en häst och göra det jag älskade varje dag var inget perfekt. Det är det inte nu heller. Och kommer aldrig att hända.
Det händer så sjukt många grejer hela tiden och jag är sååå förvirrad. På samma gång känner jag att jag det inte händer något alls. Hur kan det vara så?
Man kan väl säga att jag ramlat ner i en "svacka" och att det kommer ta dit för mig att komma upp.
Så har valt att lägga bloggen åt sidan ett tag och ta tag i mitt liv.
Hur långt break jag tar från bloggen vet jag inte, men antar i nån månad i alla fall. Men vi syns och hörs när saker och ting ordnat sig.
Btw, räknade ihop alla läsare och totalt blev det 3 426!!! Så otroligt chokad och glad!

See you all
// Linneish

  • 77 readers

Likes

Comments

Vet inte riktig hur jag ska sätta ord på allt som hänt de senaste dagarna... Först och främst, skulle ju åka och prova en ny ponny förra helgen. Hade en såndär känsla att nu f*n ska detta bli bra. Men nä, hästen hade skadat sig så blev inte mycket med det... Vi bestämde denna helgen istället. Men igår får man ett sms att det inte blir något. Detta känns surt. Riktigt surt. Och då har vi alltså letar länge. Varit och provat MÅNGA.
Det finns inte riktigt något att göra på dagarna längre. Är ju så van att åka till stallet varje dag. Har varit där tre gånger sen Zingo åkt... Men vet ärligt inte. Känns så j**la jobbigt att gå in i stallet och inte se honom stå där. Och precis överallt är det saker som påminner om honom. Alla vita hårstrån i bilen och på alla kläder.
Försöker ju att hitta på lite andra grejer efter skolan, så att det inte bara blir att man sitter hemma och inte gör något liksom. Åkte och shoppade på nordstan med en kompis i måndags. Gud vad kul det var. Att ha något annat att tänka på liksom...
Vet ärligt inte som kommer hända. Känns nästan lite som att jag förlorat allt.
Gud vad jag är trött. Skulle helst av allt vilja krypa ner i sängen och aldrig gå upp igen. Det händer ju ändå inget liksom.
Har inte lust med nånting... Jag orkar helt enkelt inte. Borde jag inte vara mer glad? Hur borde jag känna? Känns verkligen som att jag ramlat ner i en håla och aldrig kommer komma upp igen.
Det som händer får hända. Jag orkar inte hoppas längre.

When I was happy💘💔

  • 96 readers

Likes

Comments

​En riktig nystart. Det som jag behöver mest av allt i hela universum känns det som. För allt har gått så himla felt. Från mina handlingar till saker jag sagt. Jag är ingen person som brukar spotta ur mig massa elaka saker mot folk runt mig för att jag själv mår skit. Tvärtom. Jag vänder det mot mig själv istället. Hatar mig själv istället. 

just nu känns det så jä**a hopplöst. Zingo är borta. Har inte längre något att göra på dagarna. Sitter inne och undrar hur länge till det ska vara såhär. Jag ångrar att jag inte tog tag i saker och ting direkt. Väntar man blir det bara värre. Mycket värre. 

By the way, vi skulle åkt och kollat på en häst i mon. Men hästen hade visst skadat sig och ägaren ville inte visa upp den. Så surt! 

Önskar att jag kunde skruva fram tiden några veckor, för nu är det jobbigt asså😧Vill ut och tävla och åka på träningar.. NU!!! Innan denna säsongen är slut med.

Åh jag E förvirrad....

Likes

Comments

För nästan två år sedan, 5 maj 2014 fick jag Zingo. Var världens lyckligaste. Grät av lycka. Då hade jag inga tankar alls som hur det skulle sluta för oss, vilka minnen vi skulle få och inte få tillsammans. På de här två åren har vi inte tävlat så mycket. Men man kan inte pressa en 23 åring att starta LA liksom. Vi åkte på träningsläger, lärde mig massor på gamla Zingo.

Men nu är vår resa slut. Förfallid. Nu går han nånstans i en stor gräshage med två andra hästar och folk som tar bra hand om honom. Fem timmar bort.

Vet inte hur jag borde känna... Ska jag vara glad? Ledsen? Borde jag gråtit mer? Borde jag inte gråtit alls? Borde jag inte köpt honom alls den där dagen för två år sen? Har han bara stoppat mig från att utvecklas?

Känslan av att inte åka på tävlingar och träningar när det är en ny tävlingssäsong och det känns som att ALLA är ute och kammar hem massa blågula rosetter varje helg.

Det känns SÅÅ hopplöst. Känns som att jag är så efter man bara kan bli. Och vems fel är det? Och varför är det så? För att jag är jag och tar korkade beslut?

Nu är jag officiellt " hästlös". Vet inte om något nånsin blir bättre... Ser bilden på mig och Zingo och det skär i hjärtat.

Känns nästan som att jag vill ha någon som står och talar om för mig vad jag ska säga, vad jag ska göra och allt däremellan.

Har inga mål, inga framtidsplaner. Det går åt helvete ändå. Då är det inte värt att lägga ner tid på att tänka.

Åh jag är såååå förvirrad. Kan aldrig jag ha lite tur?

// Linneish

Likes

Comments

Godmorgon! När jag skriver detta sitter jag äntligen i min egna säng. Har varit i Norge i fyra dagar för er som inte vet😏
Var på världens mysigaste ställe. Stugan var jättestor och fick ett eget rum med världens största säng. Linnea like.
Det tog sju timmar att åka hem. Hatar att åka bil och det var så trökigt! Var såååå lycklig när vi äntligen kom hem!
I morgon kommer vi lämna Zingo hos nya "ägarna". Känns förjävligt. Kan inte sova och grinar mer än en jävla treåring. Men f**n, har rätt att grina. Sverige är ett fritt land liksom 😉
Ska berätta en hemlis. När vi var i Norge ringde pappa ett samtal till Växjö angående en intressant ponny. Nu är bollen i rullning med att skaffa en ny ponny. Vi åker upp och prov rider Lördag nästa helg, and I'm sooo exicited!
Sen blir det dressyrtävling på söndagen.
// Linneish

  • 120 readers

Likes

Comments

Hej! Jag är nu i Norge. Åkte upp i igår, tig ju bara typ åtta timmar. Fett jobbigt! Vi gick och la oss tidigt i går kväll för vi var så trötta! Fick största rummet för mig själv, sängen är dock sådär.
Hade en massa mardrömmar i natt. De flesta handlade om Zingo. Han åker till sin nya "ägare" på lördag 💔. Alltså har jag bara en dag kvar med honom.
Här i Norge finns det inget nätverk, så blir dålig uppdatering.
Nu ska jag äta frulle och ge mig ut i backen!
Bye for now!

Synd att klaga😍

  • 122 readers

Likes

Comments

Zingo min ponny. Bara min. Han som lärt mig så mycket. Han som fick mig att våga tro. Han och jag som har så många minnen tillsammans. Jag är sååå stolt över min gamla man. 24 år och fortfarande så fräsch och go. Han som jag började tävla på, världens bästa tävlingskompis. Jag var och är alltid så himla stolt över min kille. Alltid så snäll och go mot allt och annat.

Men jag har tagit ett svårt beslut. Vi ska inom kort gå skilda vägar. Våran önskan är att Zingo ska få bli "skogsmulle" eller sällskapshäst. Och jag måste ta vara på ponnyåren, de kommer bara en gång liksom. Jag måste gå vidare, börja tävla högre klasser.

Det känns inte som att jag kan ge Zingo rätt förutsättningar längre då jag vill tävla och utvecklas och han inte vill tävla mer. Vi kommer helt enkelt inte kunna utvecklas mer tillsammans. Känns sååå surt.

Att sälja/hyra ut honom känns hemskt. Men jag försöker vänja mig vid tanken att inte längre stå ägare till honom. Det snurrar i huvudet och är helt slut. Kan inte koncentrera mig på någonting längre. Mitt hjärta håller på att gå i två delar.

Detta är ett oerhört känsligt ämne, vi har försökt prata om det hemma, men går la sådär.

Känns inte som att jag kan ta några beslut, mina känslor är i vägen. Det är jag som bestämmer, det är inte mitt namn som står på kontraktet men det är jag som bestämmer. Jag har ingen annan att prata om det med. Ingen att be om råd. Önskar så att jag kunde prata med Zingo. Fråga hur han vill ha det. Är så rädd att fatta fel beslut.

Jag har inte kommit fram till ett skit. Skulle nästan vilja ha någon som sa åt mig hur jag skulle göra.

Är så förvirrad 💔

Likes

Comments