Att sticka barnkläder/saker/annat är något jag velat göra ett tag så i måndags tog jag tag i det och gick in i en affär i jakt på garn och stickor. Nu sitter jag här och stickar en filt och jisses vad roligt det faktiskt är att sticka. Hade helt glömt det! Förhoppningsvis blir det nåt fint och om inte kan säkert Lukas finna lycka i att dra i alla trådar och maskor. Köpte ett garn som heter Viking Alpaca och där tog jag tre bruna och två st grå så får hoppas att det räcker.

Jag är förövrigt helt i julkänsla nu så det är dags för mig att runda av och fortsätta min andra julfilm för dagen: A Christmas Prince och den innan det var den traditionella A Christmas Carol. Hade!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Gravid

Varje måndag börjar en ny vecka i almanackan och varje fredag börjar en ny vecka av graviditeten. Nu är jag inne i vecka 19(18+4) vilket innebär att jag har gått arton hela graviditetsveckor och är 4 dagar in i den nittonde veckan. Jag tyckte det där var väldigt confusing i början men som tur är finns det en app som räknar ut allt det där åt mig så nu känns det busenkelt! I appen står det också lite vad som händer med barnet och mamman under just den veckan som jag tänkte dela med mig av med egna ord.

VECKA 19

Barnet.. är 20 cm och väger lite mer än en marabou chokladkaka. Mjölktänderna finns där och barnet är superaktivt. Gör kullerbyttor, sparkar och suger på tummen.

Jag.. är fortfarande 168cm och väger 6 kg mer än min normalvikt. Jag blev viktåterställd under de första månaderna av graviditeten och gick då upp 10 kg och nådde målvikten vilket var jobbigt men nödvändigt! (Totalt +16kg i vecka 19 alltså) Som gravid ökar ämnesomsättningen vilket kan ge det här "glowet" många snackar om - att hår och naglar blir starka och fina.

Fredrik.. har känt sparkar för första gången och det är riktigt mäktigt men framförallt så mysigt att han också får känna vad jag känt i någon vecka. Pulsen i min mage känns ganska väl och kan ju lätt förväxlas med sparkar men när mini i magen visar sina sprinterkickar finns det ingen tvekan om att det var en spark! Jag känner också hur den vänder sig vilket är lite obehagligt. Som att någon tar tag med handen inuti magen och och klämmer åt, det kittlas nästan lite.


På dagarna brukar jag sitta i soffan och känna sparkarna med handen längst ner på magen - då känns dom som bäst. Lukas är med och myser ibland också.//Vi satte upp en gullig ljusslinga i sovrummet, rött och juligt!// Man kan nästan se hur bebisen ligger på ena sidan av magen, tycker ofta den ligger till vänster när det väl syns sådär bra.

Likes

Comments

Vardag, Gravid

Hej! Jag är sedan i fredags inne i en ny vecka, nummer 19, och det har hänt en del grejer sedan sist. Tänkte skriva ett inlägg om hur det är i den 18:de graviditetsveckan och hur det där med veckonummer egentligen ligger till, för det är lite klurigt!

Jag har iallafall upplevt att den omtalade gravidhjärnan har bosatt sig i huvudet och den kognitiva förmågan har blivit lite nedsatt, eller snarare bakvänd. Jag är vanligtvis ganska virrig och glömmer ofta bort saker jag tänkt säga för att nya tankar hela tiden kommer upp men det senaste har det verkligen eskalerat och därav väljer jag att blamea graviditeten. Supernajs, haha! Så vad är en gravidhjärna och hur funkar den (läs: inte)?

Vi människor har två hjärnhalvor, vänster och höger. Den högra hjärnhalvan är väldigt kort sagt kopplad till kreativitet och emotionell aktivitet medan den vänstra har hand om bl.a. matematik och språk - den fokuserade av dessa två. Enligt ett konstaterande av forskare vid University of London så är den högra hjärnhalvan mer aktiv under en graviditet vilket leder till att detta tar fokus från den vänstra. Man kan känna sig groggy, virrig och glömsk och detta tros då bero på graviditeten. Ni kan läsa om det här.

Jag har tappat bort mina husnycklar (lyckligtvis hittade min bror dem hemma hos mamma) och är därav fast i huset.. Nej då, bor man på landet är det inte så noga att låsa;)

Mina hörlurar och adapter till auxsladden försvann min senaste joggrunda och jag har letat frenetiskt efter dem. Givetvis låg de exakt där jag lämnat dem; i jackfickan på den jacka jag hade på mig under rundan. Ganska obvious ändå kan man ju tycka? Men näe.

När jag berättar något för Fredrik kan jag helt plötsligt säga "vänta lite" för att kolla på tv och efter en stund frågar han vad jag tänkte säga. I det läget har jag ingen aning om vad han snackar om.. Jag har ju inte ens sagt något. Eller?

Jag körde också bil och i en korsning fick jag kärringstopp 4 gånger. Glömde helt enkelt bort vart ettans växel var någonstans. Till sist fick jag fråga min lillebror på 13 år och då kom vi allt iväg. Så kan det gå!


I veckan har jag hälsat på både mamma, pappa och mina bröder. Vart ute och gått i Filsbäck med Pappa där det var en sådan fantastisk utsikt att jag var tvungen att fota. Så fint! Jag och Edvin gick på mina kompisars hockeymatch i Skara (vinst såklart) och sen kommer jag inte ihåg så mycket mer ;)

Vår katt Lukas är galen som vanligt och en väldigt rolig filur. Han dricker bara vatten ur kranen eller duschen, sover i duschen EFTER att någon av oss duschat (han tycker alltså om vatten?) och han äter allt från korv och kyckling till broccoli och morötter. En hälsosam liten skrutt minsann som biter på allt som rör sig vilket oftast blir våra armar och ben..

Likes

Comments

Ätstörning, Tankar

(TW - ästankar)

Idag är en sådan dag man helst vill slippa. Pausa, spola framåt och förbi allt som känns så tungt. Och trots att omständigheterna är underbara med snö, helg och pepparkaksbak på g, så finns jag ändå här med en tung och vass sten i kroppen.

Att ha ångest suger. Att vakna upp med den känslan är nästan ännu värre. Men att förvärra den bara genom något så livsviktigt som mat, är värst. Jag fullkomligt hatar det. Jag hatar att jag inte kan kolla mig själv i spegeln utan att tårarna bränner bakom ögonen. Jag hatar att jag inte kan ha mina händer placerade så att de nuddar min kropp för att jag tycker att jag känner hur jag växer och blir tjock. Jag hatar att jag inte ens kan förklara vad jag tänker - för då brister det.

Idag orkar jag bara inte, och så får det vara ibland, även om det är svårt att acceptera det. Jag vill inte må dåligt och jag känner mig så otroligt dum, lat och tråkig när jag mår såhär. Men man måste påminna sig i huvudet (även om det är svårt att ta in): JAG HAR INTE VALT DET HÄR. JAG har INTE valt att må psykiskt dåligt. Det är så svårt att lita på när inte ens forskare är överens om vad dessa dumma tankar beror på men jag hoppas innerligt att det faktiskt inte är genetiskt för fyfan vad ledsen jag skulle bli om mitt barn också skulle må såhär.



Likes

Comments

Vardag

Idag är en sån där dag då jag har ett helt A4 (ish) med saker att ta tag i. Har hittills diskat ungefär hälften av det som ska diskas, vilket är typ alla bestick, glas och tallrikar vi har, hehe. Har ringt MVC och pratat med barnmorska och nu återstår alltså resten av allt roligt. Bl.a.

- Diska klart

- Vika tvätt

- Tvätta ny maskin

- Sortera och vik ihop mina kläder(ca hela golvet fullt, sorry freddan;p)

Sen är det lite andra grejer som ska göras i veckan men som inte är lika akuta. Så förhoppningsvis kan jag bli klar innan Fredrik kommer hem. Hade även tänkt baka julkola ikväll för vem älskar inte jul? Eller kola? BAKgrundsmusiken(skratta då) blir givetvis min årliga Christmas List på Spotify.

Både jag och Fredrik har varit förkylda sen vi kom hem från Stockholm. Dock verkar hans varit värst förra veckan och nu på väg att gå över medan jag istället fått hosta också. Igår vart jag helt slut i kroppen och somnade innan Fredrik, vilket nästan aldrig händer och dessutom på rygg (än mer ovanligt). Vaknade vid 9 idag och gjorde frukost som jag åt framför en ny serie som Spöktimmen tipsade om - Alias Grace. Nu lär jag väl gå och påbörja disken innan jag fastnar här i soffan för gott, sitter nämligen och målar vilket ofta kan få tiden att rinna iväg alltför snabbt.

Likes

Comments

Vardag

Innan jag blev sjuk i huvudet (ja, det är ju dessvärre sant sagt, haha) så var frukost det bästa jag visste. Har aldrig förstått mig på sådana som skippar frukosten när de har bråttom eller att de bara inte äter frukost. Nånsin. Frukost är såklart fortfarande någonting jag tycker väldigt mycket om men det är svårt att äta. Nu bidrar ju självklart illamåendet till stor del men tankarna gör det rätt jobbigt. Jag försöker ändå alltid göra någon slags frukost varje dag och har återigen tagit upp den berömda GRÖTFRUKOSTEN *applåder*. Åt alltid gröt förr men nu har jag helt plötsligt slutat tycka om det. Därför är jag ju fast besluten, som den envisa person jag är, att tycka om det igen. Till grötens ära har jag nu gjort min egna lilla "gröthörna" på köksbänken för att det ska vara så lätt som möjligt att fixa den på morgonen.

Till gröten har jag 1 hel banan, frysta hallon, kanel, salt med jod (tydligen superviktigt nu?) och mjölk. Jag käkar även en dubbelmacka med skinka och ost, ett glas proviva och kanske ett kokt ägg om jag orkar fixa det. Hade jag kunnat önska om en grej till frukost varje dag hade det definitivt varit en Starbucks Peppermint Mocha. Den drack jag alltid på mornarna i USA och så fort jag dricker den nu så tar det mig på en nostalgitripp till det bästa året i mitt liv.

Likes

Comments

Gravid, Vardag

I helgen som var så åkte jag och Fredrik på en weekend i huvudstaden vilket var en studentpresent jag fick av honom i somras. Supermysigt verkligen! Egentligen skulle det vara en överraskning men nyfiken som jag är kunde jag inte bärga mig och tjatade hål i huvudet på honom tills han berättade. Vi besökte Aquaria, Naturhistoriska Riksmuséet och käkade mat på bl.a. Vapiano vilket var himmelskt gott! På söndagen åkte vi ut till Solna för att gå loco i Mall of Scandinavia. Det gjorde vi dock inte men vi tittade förbi de flesta affärer och jag besökte iallafall toan, som dessutom var en labyrint, ca 25 gånger. Nej, jag skojar inte - så är det att ha en bebis som trycker på blåsan..


Fredrik hittade iallafall en snygg skjorta och en väst så det var superlyckat. Jag fick med mig två plagg från H6M's mammaavdelning och två toppar från gina. Det roligaste var nog när vi gick in på Newbie för att köpa våra första bebiskläder(!) och stod och kollade storlekar. Shit, vad små de är när de föds! Vi köpte också en liten blå snuttefilt med ett gosedjur fastsytt (att vi tog en blå berodde på att kaninen hade långa öron som kan bli roliga att dra i för bebisen, inte att det ska bli en kille). Vi har faktiskt inte tagit reda på kön än men tänker att blått passar vem som helst!

Första gången (jag) såg Sergels Torg// Mall of Scandinavia// Gudomliga pastan från Vapiano. Plus Freddan ;)

Två mer ovanliga sorter av sjöstjärna och manet. Visste ni att maneten och korallen är släkt med varandra? Coolt ju.

Här är kläderna vi köpte. En body, ett par byxor och snuttefilten. Tänk att en liten person som legat i magen i 9 månader ska ha på sig det här. Sinnessjukt när man tänker på det. Men så underbart ändå.

Likes

Comments

Gravid, Tankar, Ätstörning

Ni vet när barn är små och hamnar i den där åldern där de trotsar och vägrar vad alla vuxna säger åt dem att göra? De vill inte ha hjälp med någonting för de kan själva?


Jag har någon slags teori om att vi som lider av det s.k. "fröken duktig- syndromet", som förövrigt ofta förekommer hos de med ätstörningar, aldrig riktigt släppte den fasen av barndomen. Man vill inte ha hjälp för man kan själv. Och ja, klart man kan själv om man vill, men det är så otroligt mycket lättare om man bara kan låta sig själv att ta emot hjälp ibland också. Jag har suttit uppe så många nätter med uppsatser och projekt som inte fick bli annat än perfekta då jag minsann skulle bevisa att jag inte behövde någon annan. Okej, vänta lite nu... Blev jag nånsin nöjd med resultaten? Nej, de var aldrig bra nog. Hade jag roligt? Nej, jag kände bara ångest och stress. Hade jag behövt hjälp? (Här vill jag säga nej men det är mitt lilla ego som inte kan erkänna att) Ja, det hade jag behövt.


Just på grund av den vana man har att alltid behöva vara bäst, alltid prestera och aldrig ge upp så blir det lätt så nu med, under graviditeten. Som jag skrivit tidigare så har jag ett väldigt kraftigt graviditetsillamående som förstör min vardag. Det är långt ifrån kul och jag har varit sjukskriven i nästan 2 månader för det. SJUKSKRIVEN. I mitt huvud ekar det ordet lika illa som LAT, BORTSKÄMD, ÄCKLIG som sedan associeras vidare till att jag såklart är både ful och överviktig.

Logiken? Den finns inte.


Att bli sjukskriven innebär att en utbildad och kompetent läkare anser att du inte kan jobba, så vad är problemet? Jo, problemet ligger i att nu kan jag inte själv, nu måste jag få hjälp. Jag kan inte prestera, vara bäst och vara perfekt. Och det gör mig nåt så fruktansvärt förbannad. Jag känner mig som världens sämsta människa som inte kan jobba och få in pengar till mig, Fredrik och det kommande barnet. Ännu sämre känner jag mig de dagar jag inte kunnat göra annat än ligga i sängen hela dagen, för då har jag varken diskat, tvättat eller städat. Jag har bara varit i vägen, bara stökat ner. Förstört. (Återigen vill jag påminna om att dessa är mina egna tankar och inget som stämmer egentligen).

Det kanske bara är dags att acceptera att nu mår jag såhär och det får vara OKEJ. Folk får tycka att jag är lat om de vill det, men de har ingen aning om hur mycket jag kämpat genom åren och att jag oftast inte ger mig. Folk får tycka att det är konstigt att må illa så länge och att många andra klarar av att jobba hela graviditeten för alla graviditeter är olika.

Jag är jag, och jag kämpar på. Det får räcka för tillfället. Nu ska jag gå och hämta en näringsdryck och dricka den själv - för mot anorexin, DÄR kan jag kämpa vidare.


Magen idag//Min fina hund Maja

Likes

Comments

Vardag, Ätstörning

Godmorgon, eller ganska äcklig faktiskt, då jag legat hela morgonen i sängen med kraftigt illamående som sedan blev ännu värre och jag fick springa till toan fortare än blixten.

Nu mår jag aningen bättre och försöker dricka lite mjölk framför nya avsnitt (alltså netflix-nya) av the 100. Om en stund ska jag sätta mig i bilen och dra iväg till mamma som ska hjälpa mig med att ansöka sjukpenning. Att det skulle vara så svårt var något jag blev varse om förra veckan då jag inte lyckades lösa alla uppgifter till försäkringskassan på egen hand. Lite irriterande, men vem kan vara fortsatt sur när det nästan ser ut som jul ute??

Igår var en ganska bra dag. Hade möte med dietisten där jag fick ett nytt matschema utefter vad jag kan äta just nu när jag mår som jag gör. Efter jobbet kom Fredrik hem med glass, en ny Ben&Jerry som jag inte testat förut - supergod! Den åt vi utan problem tillsammans vilket kändes så bra. Smällen kom efteråt.

Hur ångesten kan komma så fort från ingenstans är bortom min förståelse. Jag vet varken ut eller in, vart jag ska ta vägen, vad jag ska göra. Men Fredrik är en ängel. Pushar mig, hjälper mig med saker och kramar om mig så hårt att jag känner i hela kroppen hur mycket han älskar mig. Det finns inte någon som förstår mig så bra & jag är så tacksam att ha honom i mitt liv.

Likes

Comments

Gravid

Eftersom jag lider av ätstörningen anorexi så har min mens varit frånvarande under de perioder jag varit som sjukast. Senaste gången var efter studenten vilket gjorde att jag alltså saknade mens under större delen av sommaren. Därför har varken jag, läkare eller barnmorskor haft någon aning om vilket vecka jag varit i "på riktigt" då de gått efter senaste mensen som var i mitten av Juni.

Sista oktober var det iallafall dags för ultraljud och där visade sig fostret klart och tydligt på skärmen. Efter ett par mätningar av kroppsdelar kunde barnmorskan konstatera att graviditeten var i v.16 vilket i skrivande stund innebär att jag nu är i v.17 (16+3). Dock är det i graviditetsvecka 18-20 som de kan göra sina rutinundersökningar och därför fick vi en ny tid den 5 december där vi ska få reda på om allt ser bra ut och även mäta för att se att bebisen växer ordentligt. Speciellt med tanke på mitt extrema illamående och svårigheter att äta i och med ätstörningen. Vikten går iallafall inte neråt nu vilket känns otroligt skönt men även superläskigt.

Min bebismage kom som en spurtande Linnea på slutet av ett 400m-lopp och över en natt var den där. Själv tänkte jag att jag måste ätit en extrem mängd pasta dagen innan men när den fanns där dagen efter också, samt med hjälp av lite läsande på familjeliv om fenomenet, så vågade jag lita på att det var en gravidmage och inte jag som blivit akut tjock. Så mysigt!

Likes

Comments