På jobbet packar jag upp kartong efter kartong och medan dagarna går fylls mina händer av små små sår och rivmärken. Benen är klädda av blåmärken och jag är öm i både höfter och hälar när jag kommer hem. Jag sliter upp nagelbanden då och då men som van nagelbitare gör det mig inget. Jag sitter i kassan, möter trevliga och mindre trevliga kunder och ibland fastnar blicken långt i fjärran medan jag tänker på resor jag skulle vilja göra.

Hemma lagar jag knappt någon mat. Lever på fil och färdig frysmat. Aptiten finns inte där och motivationen att laga mat är obefintlig. Jag sover alldeles för lite för mitt eget bästa men jag känner mig så sällan tillräckligt trött och avslappnad för att kunna sova.

En dag träffar jag Philippe och vi konstaterar båda två att det var ett år sedan sist vi sågs. Det är fint att få träffa honom igen. Sitta och ta igen det senaste året och lyssna till hans berättelser om de universitetsstudier han har tagit sin an och om dagarna på årets upplaga av Emmaboda. När jag cyklar hem känner jag mig gladare och mer upplyft än på länge.

Oroar mig för framtiden gör jag också. Nästan konstant. Men gång på gång försöker mina vänner och föräldrar intala mig om att det kommer bli bättre. Och förhoppningsvis blir det det. 

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Inatt var jag vaken hela natten. Det var först vid klockan sex som tröttheten kom över mig. Så vid halv åtta smsade jag min chef, skrev att jag inte kunde komma till jobbet och sedan sov jag till 12. Huvudet är tungt och i bröstet skaver. Jag har låtit samma spellista gå på repeat hela dagen. Jag har läst, spanat på kläder och inredning och sedan börjat packa ihop lägenheten. En tredjedel av mina saker ligger nu i lådor, påsar och kartonger. På fredag packar jag det sista och flyttar hem till mina föräldrar igen. Det ska bli skönt. Jag behöver komma hem ett tag. 

Likes

Comments

Om fyra nätter är Jonathan tillbaka i Umeå. Som jag längtar. Och om tio nätter är mitt sommarvikariat över och någon av dagarna därefter åker vi till Hemavan tillsammans.

Jag brukar inte säga och jag tycker inte om att säga att jag är tacksam. Men om det är något jag är tacksam för så är jag tacksam för de lediga dagarna jag fick tillsammans med Jonathan i Asker.

Att vi fick ligga i sängen långt inpå förmiddagarna, titta på film efter film och serie efter serie om nätterna. Sakta men säkert bocka av vår lista över filmer vi har bestämt att vi ska se tillsammans. Åka bil längs med de gröna fälten med öppna bilrutor och håret fladdrande i vinddraget. Nakenbaka i en insjö tillsammans på kvällen och därefter åka hem med endast badlakan kring kroppen. Och framförallt att han bjöd in mig till byn han har vuxit upp i, och sitt familjehem.

Och nätterna. Med honom slingrandes kring mig och hans lemmar fastkilade i mina. Han, ofta sovandes, och trevandes efter mig i sömnen. Jag, ofta vaken med Netflix, strykandes över hans överarmar.

Och solen. Som den sken och värmde oss om dagarna; tillät oss att bada, äta frukost ute i trädgården och svettas tills våra ryggar klistrades mot bilsätena på våra små utflykter.

Och Örebro. Vilken fin stad! Kullerstensgatorna, uteserveringarna, parkerna. Att få gå på gatorna och kika på installationerna under den allmänna konstutställningen Open Art. Eller att gå på den tillfälliga, turnerande utställningen Titanic: the exhibition, tillsammans med hans familj. Eller att åka upp i vattentornet Svampen tillsammans med honom och lyssna till honom berätta om de olika stadsdelarna och byggnaderna.

Och hela tiden allt detta med vetskapen om att inga särskilda åtaganden väntade oss nästa dag eller dagen efter den. Varken jobb, skola eller särskilda ärenden. Tiden tycktes oändlig.

Jag kunde med andra ord inte ha haft finare sommardagar än de tillsammans med honom, där i mitten av juli. Och jag längtar så mycket tills han är hemma igen.

Likes

Comments

Likes

Comments

Den här sommaren har flugit förbi. Att det redan är augusti känns absurt. Det eviga pratet om vad man "ska göra till hösten" på jobbet är plötsligt inte längre ett abstrakt samtalsämne utan någonting som startar en tankeprocess inuti en, eller åtminstone inuti mig. Vad ska jag göra? Förutom att flytta hem igen? Vad ska jag jobba med, eller som? När kommer jag att ha en fast inkomst igen? Jag vet inte just nu och det ilar i magen av obehag och stress bara jag tänker på det. Jag var arbetslös i två och en halv vecka förra hösten och i tre veckor kring årsskiftet, men då i väntan på att flytta för att börja jobba, och jag mådde hemskt dåligt under de korta perioderna. Det är egentligen inte en särskilt lång tid att vara arbetslös under men det rev i mig ändå. Men jag försöker hur som helst att känna mig mer hoppfull nu. Det kommer nog att bli bra, till slut.

Likes

Comments

Det är augusti och sommaren går mot sitt slut. Jag planerar en resa till Hemavan när mitt sommarschema är över och jag kikar på bilder från förra året, i oktober, när jag åkte dit tillsammans med Henke. Träden var bruna, temperaturerna rätt kyliga och fjällbäckarna kalla. Jag längtar så mycket efter att få andas frisk fjälluft igen och att få promenera upp till den stora stenen på fjället bakom vår stuga. En av mina favoritplatser. Jag vill sitta däruppe, med vinden i håret, och titta ut över Tängvattnet och de norska fjälltopparna. Jag vill elda i vår stugas kamin och äta varma mackor och Bullens pilsnerkorv.

Jag har saknat Hemavan sedan jag flyttade därifrån. Det lugna tempot, den långa cykelvägen som går genom byn och så fjällen; de vidsträckta, flacka fjällen som omger byn och, som oavsett vart du står, konstant befinner sig i ditt synfält.

Men självklart är det vinter i Hemavan som ligger mig närmast hjärtat. Kyliga dagar i januari då till och med snoret i näsan fryser, soliga dagar i april när skidbackarna förvandlas till smörja. Åh. Det finns inget bättre.

Räknar ner dagarna. Snart är jag där.

Likes

Comments

Jag har fått låna min mammas bil och jag hämtar upp Alice inne i stan. Vi åker och handlar på Ica Maxi och Alice hittar en vacker Monstera som hon envisas med att köpa. Sedan kör vi ut till Bådahällan och min spellista får Alice att säga: "Den här musiken känns inte alls som du" och jag inser att jag sällan lyssnar på den spellistan med andra. Få vet om att jag älskar gamla sextio- och sjuttiotalsklassiker.

Vi kommer fram till Alices föräldrars sommarstuga och det är andra gången jag är här och i ärlighetens namn är det nog den finaste sommarstuga jag har satt min fot i. Den är så vackert inredd med exakt de färger som min egen mamma hade kunnat välja ut och med havet nedanför tomten och alla blommor överallt kan det inte bli ett mer perfekt sommarställe.

Alice och jag turas om att vinna i Yatzy innan vi tycker att det är dags att börja laga middag, men när vi väl börjar förbereda låter Alice mig inte göra något annat än att måtta upp ris och vatten och duka bordet ute på verandan medan hon själv gör dagens gryta till middag. Tomater, halloumi och spenat kokar långsamt upp i en härligt röd gryta tillsammans med ingefära och diverse kryddor. Just när middagen är färdig kommer Petra, som under dagen har jobbat men som ville komma ut för att göra oss sällskap. Vi äter tillsammans och berömmer Alice för maten och Petra säger att "Den här grytan ska jag göra själv" och jag nickar instämmande trots att jag alltid har haft lite svårt för halloumi. Eller ja, alla ostar egentligen.

I köket blandar vi improviserade drinkar på gin och olika juicer, som vi tar med oss ut och när de är uppdruckna hamnar vi alla på det mattklädda altangolvet i en hög. Vi tittar på roliga saker på Internet och Alice beställer en överraskning till sin Gustav. Jag har tagit med De polyglotta älskarna och stundtals zonar jag ut för att läsa ytterligare några sidor ur den fantastiska berättelsen. Vi ringer Jonathan på Snapchat och jag blir alldeles varm inombords när han ler mot mig genom mobilkameran. Han sitter ute i skogen med sin bästa vän och en del av mig önskar att jag satt där hos dem. Men när vi har lagt på och jag lägger upp benet över Alice och skedar henne med min kropp känner jag mer än nöjd över att vara där jag är.


När timmen är sen och jag och Petra, som har jobbat de senaste dagarna, har gäspat i kapp en bra stund kryper vi alla tre ned i Alices föräldrars dubbelsäng. Lakanen är vita och prydda med hjärtan och jag ler för mig själv åt hur typiska lakanen känns för hela Alices familj. De är så godhjärtade, varma och fina människor allihopa.

Alice ligger i mitten och jag med min bok på ena sidan. Jag läser några sidor till med Alices och Petras röster i bakgrunden. Utomhus åskar, blixtrar och regnar det och de två fascineras över hur himlen lyses upp med jämna mellanrum. Själv älskar jag regnet mot plåttaket och till ljudet av det somnar vi allihopa någon gång strax innan klockan ett.


På lördagsmorgononen är jag den första att vakna och jag fotograferar Alice och Petra medan de fortfarande sover. Jag smyger försiktigt upp ur sängen för att gå på toaletten och när jag kryper ned i sängen igen är jag så tyst jag kan. Jag öppnar min bok för att läsa vidare om älskarna men jag måste ha somnat för nästa gång jag vaknar är det av Alices röst. "Linnea! Vill du ha en varm macka?" frågar hon utifrån köket och sömndrucket svarar jag "Självklart". När jag kommit på fötter kommenterar att jag blir förvånad över deras sätt att vakna och därefter direkt hoppa upp ur sängen. Själv ligger jag alltid och drar mig så länge det känns rimligt, åtminstone när jag är ledig.

Vi är allihopa lite trötta när vi äter frukost på verandan och Alices varma mackor är gudomligt goda, trots att det bara är smör, ost och tomat på dem. De smakar sommar. Min skål med fil och müsli är också god, Alices syster har tydligen gjort den och den smakar kanel.


Solen skiner men på väg ned mot bryggan håller vi på att blåsa bort och jag lägger min jacka om Petras bara axlar när vi kryper ihop tillsammans längst ut på bryggan. "Det är så skönt att kunna umgås så här", säger jag. Eftersom vi tre vanligtvis har svårt att hitta tid att umgås i längre än några timmar och att få våra scheman att gå ihop. Det är en ynnest för själen att få vara nära dem så här. Mina bästa vänner.

Vi pratar om bröllop och om folk som har gift sig eller ska gifta sig, och kommer överens om att någon av oss måste gifta sig så att vi alla får gå på bröllopsfest och jag lovar dem att de får vara samarbetande toastmasters på mitt bröllop om jag någon gång gifter mig.

Sedan blir det dags för Petra att åka hem till sin familj i Nordmaling och jag och Alice beslutar oss för att sminka oss och sedan åka till Ikea-området på Söderslätt för jag vill köpa smink. Och i bilen på väg tillbaka till stan låter jag Alice spela musik och självklart lyssnar vi mestadels på Beyoncé hela vägen mot stan.

❤️

Likes

Comments

Tio saker i veckan:


1. Anna Malmbergs blogginlägg "Glamping in Bretagne". Hon och hennes man firade tio år tillsammans i franska Bretagne och bodde i en trädkoja. Är tokig i trädkojor så älskade att kika på och läsa om detta.


2. Donald Trumps uttalande om att transpersoner inte är tillåtna i den amerikanska armén sliter hjärta och själ itu. (OBS! Detta är än så länge endast en tweet). På många sätt känns det ofta som att västvärlden tar enorma steg framåt när det gäller queer-, jämställdhets-, och jämlikhetsfrågor. Men när en av världens mäktigaste personer är rasist, sexist, homofob och transfobisk och ja, gud vet vad, och får så pass mycket plats att lufta sina vedervärdiga åsikter och värderingar på, går något sönder inuti och plötsligt känns det som om vi backar tjugo steg och femtio år tillbaka.   


3. Regeringsombildningen, som jag helt och hållet har ignorerat. Känner att jag måste läsa ikapp nu, ta mitt ansvar som röstberättigad och skapa mig en egen uppfattning om situationen.


4. Det Tjeckiska nationalbiblioteket, i och med att jag åker till Prag i september och gillar att i förväg leta upp platser jag tycker verkar spännande att besöka har jag börjat kika på vad som finns i Prag. Och Det tjeckiska nationalbiblioteket från tidigt 1700-tal MÅSTE jag besöka. Barockkonst, valvtak och massvis av böcker. Drömmen!


5. Anna Ternheims sommarprat från ifjol, om kärlek som gör ont, är svindlande, smärtsam och bestående och som genom tid byter skepnad.


6. Boken De polyglotta älskarna, av Lina Wolff, som jag har börjat läsa och som jag knappt kan slita mig ifrån. Hennes språk är otroligt och berättelsen grep tag i mig från första stund.


7. Att jag har köpt biljetter till Lorentz i oktober.


8. Jag gick i helgen loss på Brallis och köpte två nya sminkborstar, en ny highlighter, ett läppstift från The Balm, en ny palett med ögonskugggor från Sleek och en väldigt pigmenterad, metallisk ögonskugga i silver. Det senaste halvåret har mitt intresse för smink ökat linjärt och även om det kostat skjortan så är jag mer än nöjd med inköpen denna gång.


9. The night we met av Lord Huron.


10. Det här citatet från en av mina favoritkaraktärer i Downton Abbey:


Likes

Comments

Nouw Magazine