Jag vill nu gräva in mig lite djupare i ett ämne som står mig mycket nära och som jag bara ska skriva om nu på bloggen. Jag tycker att detta ämne borde lyftas upp mer och informera människor om vad det egentligen handlar om. Det finns så många fördomar om det men nu ska ämnet få glänsa lite.

De flesta av er har nog redan läst mitt inlägg: JAG VILL INTE SKÄMMAS LÄNGRE, där beskrev jag min situation som du borde läsa om, om du inte redan gjort det.
Se detta som en fortsättning. Nu vill jag fortsätta denna diskussion om detta omtalade ämne och stå upp mot alla fördomar om psykisk ohälsa. Jag tänker också ge lite tips till er som känner någon som lider utav det, även fortsätta att berätta om mig så ni får vara med på min resa att bli frisk.

Jag skulle verkligen uppskatta om någon själ där ute vill ge mig tips så jag kan förbättra mig i skrivandet, eller vill starta en diskussion kring ämnet lite djupare eller har några ideér jag kan skriva om på bloggen inom psykisk ohälsa. Allting uppskattas! Tack!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Nu var det längesen vi sågs, Ojoj vad jag saknar er! ;)

Lite bilder från en modevisning på stan för några veckor sedan. Det är en modevisning för alla butiker i Mariestad som vill va med o då ställde jag upp som modell för Vero Moda, det var himla roligt!
Har gått modell för Vero Moda en gång tidigare också, ett framtida yrke kanske...?

  • 159 readers

Likes

Comments

Nu är ett sånt där satans träningsinlägg tillbaka igen där man ska försöka skryta om hur duktig man är! ;)

Passet bestod av ett varv i spåret, övningar uppför lång backe samt intervaller uppför backen.
För dom få som bryr sig om Danne så sprang han 2 varv i spåret.

Likes

Comments

Idag var min pojkvän barnvakt åt mig och då planerade jag en pannkaksdejt! Romantiskt Linnea...

Hehe kolla på Dannes väldigt vackra och "rena" händer. Precis lika svarta som hans själ!

Likes

Comments

Messy hair don't care!

Från mammas o min photoshoot på Sandviken ;)
Haha mamma fick agera fotograf, så gullig!

  • 145 readers

Likes

Comments

Haha jag är verkligen sämst på att uppdatera bloggen! ;)

Eftersom jag inte bloggat på ett lååångt tag så ska jag uppdatera er lite om praktiken, om ni läst mitt förra inlägg så vet ni varför. Det är också en av anledningarna till att jag inte bloggat.

Det går så himla bra på praktiken! Det är så jäkla roligt och alla barnen och personalen är ju helt underbara! TJOHOO!
Jag skrev ju i mitt förra inlägg att jag gått i skolan denna terminen max 1 vecka. Jag har gått till min praktik varje dag nu sedan jag började förra veckan på Måndagen. Framgång? Jaa. Skönt? Jaa. Jobbigt? Nej.

Första dagen bröt jag ihop på morgonen, fick en attack. Jag tänkte att jag skiter i praktiken och hoppar av skolan men praktiken är jätteviktig för mig nu om jag ska kunna ta studenten tillsammans med mina kompisar.
Men med hjälp av min älskade mamma tog vi oss iväg. Detta kanske är lite töntigt att berätta men mamma hängde med in på förskolan och vi pratade med min handledare om läget, efter det var allting bra. Haha när mamma skulle gå skämtade vi 3 om att hon lämnat sitt barn på förskolan ;)

Justja, jag har mitt arbetsplatsförlagda lärande som det så underbart vackert heter på Förskolan Österåsen för barn i 5-6 års åldern i 6 veckor. Himla underbara ungar det där!

Detta var en liten uppdatering om praktiken, har inte orkat skriva på bloggen då jag lagt ner ALL min energi på att klara första veckan.

Tack för mig, vi hörs ;)

Likes

Comments

Snälla, lägg ner lite av din tid på att läsa detta. Det är viktigt.

Dagen har kommit då jag vågar lägga ut det inlägg som var anledningen till att jag startade bloggen från första början.
Jag hoppas att med detta inlägg nå ut till er som går igenom en kamp jag har gått igenom/går igenom.

Jag kommer att skriva flera inlägg om detta men idag ska jag ta upp situationen. Nästa gång tar jag upp grejer runt detta som hur jag mått/mår, mina tankar, hur jag påverkats osv.

MIN SITUATION

Jag har haft extrem ångest, stress och panikångest det senaste halvåret. Jag ska berätta om det i tur och ordning. Hoppas du orkar lyssna!

Innan vinterlovet 2016 började det med att jag var ”sjuk”. Det var framförallt när vi hade prov osv och jobbiga dagar då det var mycket i skolan. Jag var inte sjuk. Jag hade egentligen grov ångest.
Till en början sa jag inte det till någon då det är pinsamt och man vet inte vad andra ska tycka. Iallafall, efter några veckor av att varit ”sjuk” från skolan kom min första panikattack. Det var en morgon innan skolan.
Jag började känna mig yr, började svettas, fick hjärtklappningar, började skaka, läpparna domnade bort, fick panikkänslor i hela kroppen och jag fick ett otroligt tryck i bröstet -Ångest. Jag visste inte att detta var min första panikattack.
Jag var hemma den dagen. Dagen efter gick jag på en lektion och då kom det igen. Inte lika kraftigt så jag kunde sitta kvar men det var på nåder.

Vi (Jag, min mamma och pappa) tog detta på allvar och kontaktade mina lärare som har varit helt fantastiska i allt detta.
Jag fortsatte att gå till skolan även om jag grät varje morgon och fick panikattacker, men det var skönt att lärarna visste om det, även mina närmaste kompisar.
Men hur gick det i skolan? Det gick förjävligt. Jag fick rusa ut ur klassrummet nästan varje dag p.g.a panikattacker. Jag minns att det var så pinsamt för jag hade tårar i ögonen och var sååå rädd att någon i klassen eller korridoren skulle se mig. Dom visste ju ingenting och jag ville inte visa någon heller för enligt mig betydde det att man visar att man är svag och töntig.

Efter några veckor kände vi att det räckte, jag kan inte gå runt och må såhär dåligt, jag menar, jag var ju inte mig själv längre! Gamla glada, skämtande och skrattande Linnea var borta och istället hade hon ersatts av en ledsen och helt annan Linnea som aldrig skrattade. Jag tror att jag inte skrattade sådär härligt på några månader, när jag väl gjorde det så var det tillgjort. Jag försökte bara passa in och inte visa mig deprimerad.

Jag tog kontakt med kurator och psykolog och fick jättebra hjälp. Ett pyttelitet tag där blev det lite bra men sen blev det kaos igen…Och det var bara början på allting.
Då hade jag testat så många taktiker med hur jag ska tänka positivt och övningar samtidigt som jag tvingat iväg mig till skolan, vilket var ganska dåligt.

Tillslut kontaktade vi en läkare. Vi åkte på mötet och jag fick berätta om allting. När vi åkte hem från mötet hade vi med oss ett recept på två olika mediciner mot min panikångest.
Jag hade velat ett tag tidigare att jag skulle börja med mediciner men med tanke på bieffekterna så vågade jag inte riktigt, men eftersom det bara blev värre med ångest och panikattacker så blev det dags.
Jag fick medicinerna i Januari 2017, alltså inte så jättelänge sedan. Då hade jag också vart hemma från skolan i princip alla veckor sedan skolan började den 11(?) Januari.

Jag glömmer inte dagen då mamma kom upp till mitt rum och berättade att hon och min mentor hade pratat i telefon och att dom bestämt att jag skulle sjukskrivas. Jag kände både lättnad och förskräckelse. Lilla jag, hade det verkligen gått så långt att lilla glada Linnea skulle sjukskrivas på grund av… ångest?

På mötet när vi diskuterade medicinerna fick jag då en sjukskrivning från läkaren på 2 veckor, vilket innebär att jag skulle vara hemma från skolan då. Vi hade velat mer eftersom jag kände direkt att detta inte kan gå över på 2 veckor. Jag har en underbar mentor som lät mig stanna hemma längre då hon i sitt tidigare jobb jobbade på vuxenpsykiatrin och visste om dessa tabletter. Det skulle ta 3-4 veckor för tabletterna att verka. Under dessa veckor var jag bara hemma. Då utvecklade jag också social fobi. Jag vågade inte gå till gymmet som jag innan hade ÄLSKAT att gå till, när jag väl gick dit fick jag panikattacker. Jag hade svårt i affären och även på andra offentliga ställen då jag fått springa ut.

Sedan, efter ett tag, skulle jag gå till kuratorn och det var något av det jobbigaste på länge, inte för att jag skulle få prata för det skulle bli skönt, utan att gå in i skolans byggnad som jag inte hade gjort på 1-2 månader och även möta allt folk. Påväg till skolan gick jag på den folktommaste gatan (Tur att jag bor ca 2 kvarter från skolan), när jag kom till skolan gick jag in vägen där det nästan aldrig är folk.

Om vi ska hoppa fram lite i tiden så var jag fortfarande hemma ett par veckor, jag gick till skolan för att prata med kuratorn, det var allt. Jag, mamma och min lärare hade nått litet möte då och då. Vi planerade hur jag skulle kunna komma tillbaks och jag försökte testa allting vi kommit fram till men ingenting gick.
Tiden gick och jag missade mer och mer i skolan, kände att jag gled ifrån klassen och kompisarna mer (Inte konstigt) och jag kände att skolan är någonting jag aldrig kommer att kunna ta mig tillbaka till.
Från att gå till skolan klockan 8 varje dag i 10,5 år till att inte kunna ta mig till själva byggnaden. Hur kunde det gått till?

Efter några veckor kände jag att jag var tvungen att göra något. Min kurator och jag kom fram till att jag ska ta mig till skolan i små steg. Jag började att ta ut cykeln och ställa mig på uppfarten, låter dumt men från att inte kunna ta sig ur från sängen, till att sedan kunna det men då inte kunna ta sig ut ur huset så är det ett bra steg. Nästa dag satte jag mig på sadeln, dagen efter det gick jag runt kvarteret och så fortsatte jag så tills jag kunde gå in i skolan och möta mina kompisar. Jag kunde då inte gå på lektion men jag var otroligt stolt för jag hade faktiskt pushat mig själv till att gå till skolan.
Nästa steg var att gå in i matsalen. Det var jobbigt. Jag hade försökt i några dagar men inte klarat det. Tillslut gjorde jag det. Självklart var det jättemånga som åt då så jag var NÄRA att få 2 panikattacker men jag fick dom inte.
Varför?
1. Jag hade lärt mig att avvika från dom.
2. Tabletterna hjälpte.
3. Jag ville verkligen inte få panikattacker den dagen så jag klarade att sitta kvar i matsalen hela tiden.
Jag fortsatte med småstegen och kom på klassens raster och hål.
Efter någon vecka sådär så hade jag, mamma, min braiga mentor, programrektorn, SYV och kuratorn ett möte där vi spånade om ideér om hur jag ska ta ikapp skolarbetet men också hur jag ska kunna gå på lektion osv.
(Vill bara förtydliga att jag denna termin varit sammanlagt max 1 vecka i skolan)

Dagen kom och jag skulle gå på en lektion, det var för 3 veckor sedan. Det var en lektion med bara klassen eftersom jag inte längre kan gå på lektioner med andra klasser som engelska, svenska och matte då det är otroligt jobbigt. Där är det folk jag inte känner och inte känner mig trygg med.
Hur gick det då? Det var skitjobbigt MEN jag klarade att sitta hela lektionen. Det var den största vinsten jag har gjort denna termin.

Jag har fått träffa en specialpedagog också. Vi ska prata om hur jag ska kunna komma ikapp och hur jag ska kunna gå på mer lektioner, vi har än så länge haft 2 möten. Jag går även hos kuratorn.

Hur är det idag?
Det är sjukt mycket bättre, jag har nästan varit på en lektion varje dag i 2 veckor nu så jag är stolt över mig själv. Tabletterna? Utan dom hade detta varit betydligt svårare men man får inte glömma att det fortfarande är jag som gjort allt det tuffa jobbet, dom har bara lättat lite på det.
Jag ska snart ut på praktik v 17 i 5 veckor. Tror ni jag är nervös? Haha det kan man säga, det blir en ny och tuff utmaning men det kommer jag klara lätt. Det gäller att tro på sig själv ibland också. Hoppas ni vill följa med på den resan.

Nu är detta inlägg slut. Om du läser det här har du varit tapper som orkat läsa allting, men det betyder jättemycket för mig då detta är väldigt jobbigt.
Jag hoppas att jag har hjälpt någon därute som är i samma situation som jag var i för ett par veckor sedan/är i nu. Hör gärna av er om ni vill prata. Jag kan nås på Facebook - Linnea Björkdahl ;)

Varsågod. Döm, beröm eller gör vad du vill men jag vill inte skämmas längre.

Likes

Comments

Muchas gracias senorita?

Sensuella grönsaker i mataffär: bananer,vindruvor eller sallad?

"Det är inte sanningen som räknas. utan segern" -Mein Fürher


(VARNING!!!!! En xylofon på bild)


Likes

Comments

HalloHallooo!

I helgen har det hänt en del grejer b la lite tårtbakis. (Om du vill veta anledningen så firade jag mig lite senare med andra delen av min släkt.) Har velat baka denna tårta sedan 1600-talet isch!

Haha tur att effekter finns som kan täcka det mesta, för den blev inte riktigt som vi tänkt oss med dekorationen! ;) Men vi "säger" att meningen med tårtan var att man inte ska döma utsidan före insidan, om du fattar...;) (Kul)

Aja, den blev sketagod rätt ut sagt!

Likes

Comments

Nya inlägg