Header

Jag skrattar lite åt mig själv när jag skriver rubriken. Det är tredje gången jag säger att jag ska göra en sista start i Sverige innan jag fortsätter att rida borta i soliga Kalifornien. Men jag kan bara inte få nog, jag vill tävla min stjärna så länge jag har chansen. Fasen, man ska inte göra såhär, man ska hålla sig till sin plan. Haha, men i alla fall - vi åker till Åstorp imorgon och hoppar en 110 klass. Våran sista start, jag lovar, mitt flyg går ju redan på onsdag.

Åstorp är en av mina favorit tävlingsplatser som ni säkert vet sedan innan så självklart ville jag inte missa denna tävlingen. Mello kommer även tävla på hemmaplan i mars månad under de regionala tävlingarna men då med min storasyster. Så efter imorgon får hon några helgers paus. <3

Likes

Comments

. . .
Gucci slippers
, helt klart något som ska finnas i min vår/sommar garderob. Om plånboken tillåter vill säga. Alla tjejer förtjänar att äga ett par Gucci skor ;-)

Likes

Comments

Härliga Sverige. Våren är så vacker och jag kommer sakna att spendera den i detta land.

Min morgon ser ni i bilderna ovan. Därefter har jag hunnit med både att klippa mig hos Annie och lunchat med mamma på lasarettet Nu inväntar jag min jobbkväll, sista passet på 3 månader. Är i min gamla grupp idag vilket ska bli så mysigt. Har saknat mina favorit gamlingar <3

På återseende, ta hand om er!

Likes

Comments

Min fina mamma fyllde år i tisdags. Det firade vi i Ullared å Gekås, bara hon och jag eftersom vi båda var lediga hela dagen. Jag behövde köpa lite småsaker inför USA och mamma ville helst bara spendera dagen på en lugnt sätt.

Jag bjöd henne på lunch och en liten tårtbit som vi delade på ;-) När vi kom hem senare på kvällen åt vi smörgåstårta med resten utav familjen och firade mamma lite mer. Är jätteglad att jag fick en heldag med min mamma, speciellt på hennes födelsedag men också innan jag åker iväg i 3 månader.

Min resväska är nu fylld med lösgodis, naturgodis och mörk choklad med havssalt. Saker jag absolut inte kommer klara mig utan i Cali. Bara jag har det så ska jag nog klara mig hihi! Annars är mitt rum rena kaoset.

- Äkta organiserat flyttkaos.


love, L

Likes

Comments


. . .

Det blev en ganska lyckad dag i Värnamo tillsammans med syster och våra fina hästar. Hanna och Mello var felfria i sin första start tillsammans. Lyckligast var nog jag, det bara bubblade i hela mig. Blommorna la självklart hästägaren beslag på, jag. Att överlämna M i Hannas händer medan jag är i USA kunde inte kännas bättre just nu.

Efter att jag varit hästskötare en hel dag var det äntligen dags för mig att sitta upp på min stjärna och hoppa 110 klassen. Besviken kom jag ut från banan medan jag klappade om min häst. Det gick inte alls. Ibland finns det inga svar och jag är så trött på att det alltid måste finnas en förklaring till allt. Klart jag vet vad som blev fel egentligen, men jag vill bara släppa det. Det var en dålig runda, sånt händer. Mitt fel, inte Mellos. Arg på mig själv men jag orkar inte längre trycka ner mig själv efter varje misstag jag begår.

Likes

Comments

Värnamo har tävlingar i helgen. Visst hade det varit roligt att se min syster tävla Mello innan jag far till Amerika? och om hon då hoppar en 1 meter klass har jag en anledning till att hoppa 110 klassen därefter. Så, Laholm blev inte våran sista tävling trotts allt. Jag och syrran åker själva till Värnamo med två hästar, vi hade egentligen behövt någon som hjälpte oss men det verkar vara svårt att få med någon frivillig i detta februarivädret. Jag förstår dem. Det är nu man är lite extra tacksam över sina föräldrar som ställer upp i alla väder. Tyvärr kunde dem inte just på lördag då det är saker som händer även på hemmaklubben.

Min systers inställning är alltid ''Äsch, det löser sig'' och hon verkar aldrig förstå mitt kontrollbehov och att jag måste ha 100 koll på allting innan jag kan slappna av. Allt måste vara planerat. Men jag orkade inte, jag orkade inte bry mig och vara den enda i familjen som stressar upp mig över onödiga saker. Så jag bestämde mig för att göra precis som min syster, för en gångs skull och gå in med samma inställning. Och fan vad skönt det är. Jag tror verkligen på att det är viktigt att umgås med folk som är en själv så olik, det är då man lär sig att se saker från andra perspektiv tror jag. Min familj är så bra på det sättet, vi är så olika allihopa.

Lördagskväll... Ryttargalan, som dom valt att kalla det äger rum på klubben och jag har ingenting att ha på mig. Jag bestämde mig i onsdags efter att min tränare övertalade mig för att gå och klädkoden är kavaj - klänning. Jag äger ingen fin klänning och skulle vara mer uppklädd i något annat. Byxdress, kostymbyxor och blus, något sådant. Alla säger olika, att man får ha på sig precis vad man vill medan andra hetsar och säger att tjejer måste ha klänning. Sexistiskt säger jag. Ännu en gång känner jag mig mest ensam i världen med mina ångesttankar. En sådan liten grej blir så stor i mitt huvud. Är det bara jag som får ångest över att man måste vara fin? jag känner mig aldrig fin. Får flashbacks till balen i trean och överväger att inte gå. Jag är så obekväm i mig själv just nu. Min kropp framförallt, därav är tanken på en klänning allt för ångestladdat. Men jag ska försöka, det var ju ändå ett av mina nyårslöften att vara snäll emot mig själv. Jag ska försöka banka in i mitt huvud att jag duger precis som jag är.

Hoppas ni får en bra helg. love, L <3

Likes

Comments

När min jobbdag nästan var slut fick jag ett sms där det stod att jag hade en semla att hämta ut på stadens konditori - Roddys. Det var ett semlogram ifrån min kära mamma såklart. Dock äter jag inte semlor, har aldrig gjort och kommer aldrig att göra. Inte klassiska iallafall. Men glad över omtanken sprang jag in i det mysiga caféet som var fullt av folk såhär på alla hjärtans dag. Väl där inne frågade jag om dem hade semlor utan mandelmassa och ja, visst hade dom det! En med hallon och vaniljkräm. Lycklig åkte jag då hem med en semla gjord bara för mig, kändes det som iallafall. Där möttes jag utav alla våra fina hästar och min älskade Mello som stod och njöt i februarisolen.

Myskläderna åkte på, sminket tvättades bort och sedan tog jag mig en kopp te innan jag for ner till staden igen för att få 60 minuters massage utav en tjej på Sawadeekha. Jag fick det i julklapp utav Sandra, Ypsans ägare. Hon skämmer alltid bort mig och att skriva Ypsans namn fick mig till att sakna henne lite. Nåväl, det var iallafall helt underbart. Kan ni tänka er, 60 minuter utav ren njutning. Min onda kropp grät av lycka haha.

Mello fick sig sedan en promenad i kvällssolen och vi njöt båda två.

Nu: matlagning med mamma. Hon kom även hem med chokladasken ovan... Det är tur att jag har mamma, annars hade jag inte fått en enda chokladbit idag haha. Jag älskar att ge och förväntar mig sällan att få något tillbaka. Jag gav nämligen mamma, pappa och syster chokladkakor igår, dagen i ära. Blev lite smålycklig av att få lite choklad jag också.

Hoppas ni haft en bra dag <3

och hörrni, om ni vill, kan ni ge en gåva till behövande. Borde gett 50, 50 men hittade inte hjärtbarnsfonden förens senare. Eftersom min syster är ett så kallat "hjärtebarn" var det sjävlklart att jag ville ge en gåva även till det.

love, L

Likes

Comments

12 februari 2017. Hon är inte längre min.

13 februari 2017. Hennes box är tom, stallet är ovanligt lugnt utan hennes ständiga gnägg efter mat.

Sunes hjärtskärande skrik efter sin mamma har lagt sig och istället har min fantastiska Mello tagit på sin mammarollen.

. . .


Igår kväll körde jag och mamma upp Celena till sin nya ägare i Värnamo. Jag är lugn, glad och lättad. Lättad över att vi faktiskt hittade en ny ägare som verkar förstå henne och hennes speciella personlighet. Det gick lite för fort, men kanske väl var det ändå. Vi la ut henne på annons för knappt 2 veckor sedan och nu står jag inte längre som ägare åt denna knäppa, härliga och roliga lilla tjej.

Jag passade på att rida henne dagarna innan hon åkte då jag inte ridit henne på över 1 års tid då hon haft föl. Gud, jag kunde inte sluta. Jag ville bara rida i timmar. Hur kan en häst som vilat i över 1 år vara så himla fin och klockren? jag är avundsjuk på hennes nya ägare, hon kommer ha så roligt med denna hästen. Tack för dessa 5 åren Celena, det är väldigt tomt här hemma utan dig <3

Det är så fruktansvärt jobbigt och jag hoppas verkligen att jag har tagit rätt beslut.

Likes

Comments