View tracker

01:31

Klockan är 01:31, jag ska upp och jobba imorgon och jag kan inte sova. Det är nämligen så att min tornado av tankar i mitt huvud har börjat snurra igen efter att ha stått still i några dagar. Inatt tänker jag på hur världen är full av så mycket SKIT. 

Jag tänker på IS, på barnen, mammorna, papporna som svälter, blir våldtagna, mördade, misshandlade i sinjarbergen (google it). På dem som inte kan ta sig därifrån. På de som inte kan sova om nätterna och fortfarande hör ljuden efter bomberna även fast det är helt tyst. För tyst.

Jag ängnar en tanke åt alla flickor i världen som kommer att gå hem ikväll men inte komma hem nå mer. Jag tänker på alla flickor och pojkar som inatt kommer att bli utsatta för sexuella övergrepp, mord, kidnappning och våldtäkt.

Jag tänker på flickorna som sitter fast i bordellerna i Thailand och Indien som tittar upp emot samma himmel som jag och undrar om något tänker på dem, minns dem. Om det finns någon som bryr sig, någon som vill hjälpa, inte våldta.

Jag tänker på barnen vars föräldrar är alkoholister, på barnen som blir mobbade hemma, mobbade i skolan.

Jag tänker på hon som blir misshandlad hemma och på han vars mamma har cancer.
Jag tänker på er och det gör så ont.

Jag blir så ledsen. Ledsen för att vi gör allt det här, ledsen för att allt det här händer er och ledsen när jag tänker på hur illa vi behandlar varandra.


Jag tror att grunden till dessa tankar kom ikväll när jag var påväg hemifrån Hanna. Två killar går förbi mig på stan precis efter att jag och Hanna sagt hejdå. Först glor dem, jag stirrar arg tillbaka. Blir förbannad och rädd på samma gång. Sedan hör jag " Mhh hey sexii" när dem precis passerat. Jag vänder mig om och gör kräkljud efter dem. Dem skrattar. Jag blir så jävla less. Så jävla ledsen, kränkt, äcklad. Såhär i efterhand ångrar jag att jag inte pratade med dem, försökte förklara för dem att det inte är okej, att dem borde tänka på sin syster, sin mamma. Jag ångrar att jag inte försökte. Frågan är om dem ens förtjänar min energi, min tid, om det ens hade hjälp. Vad tror ni?

Såhär ser mina nätter ut ibland. Jag hoppas att världen ser lite ljusare ut i framtiden.

Godnatt.

(Här är en helt irrelevant bild ifrån idag)

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

  • 321 readers

Likes

Comments

View tracker

Hej på er! Har inte haft så mycket att skriva då tornadon av tankar som oftast spinner omkring i mitt huvud stått stilla denna veckan pga saker som hänt.

Vet inte riktigt vad jag ska skriva heller. Jag är varken rik eller känd, så varför är det intressant å höra om hur mina dagar ser ut. Samtidigt så känns det lite opersonligt att inte berätta åtminstone något om hur mina dagar ser ut.
Denna veckan har hittills bestått av panikplugg och förseningar men framförallt känslan av att jag är helt slut i kroppen och sinnet. Har haft två riktigt lyckade, bra veckor under dem senaste två veckorna som varit och hoppats på att denna vecka skulle bli den tredje men den här veckan har f*n varit skit. Jag hade naturkunskapsprov idag om energikällor, strålningsbalans, växthuseffekten och lite annat. Det gick rätt bra så panikplugget lönade sig.

Jag har alltid varit den som velat ha bra betyg i skolan. Det känns bra att ha kanske ett A eller ett B på pappret, man blir stolt över sig själv och den känslan slår inget. Att känna att jag är bra, jag kan!
Jag har som tur är aldrig haft någon hemma som tvingat och pressat mig till höga betyg vilket jag är otroligt glad över då jag tycker att det är fel, åtminstone till en viss gräns. Det är skillnad på tvång och pepp.
Hemma får jag beröm oavsett om det står ett E eller ett A på pappret. Antar att det är en smaksak det där, vilka betyg man strävar efter att få på pappret. För vissa är ett C lika värdefullt som ett A är för mig. Viktigt; glöm inte att det inte är fel på dig när det där provet inte gick lika bra som du trodde eller när du fick ett E på det där provet du pluggade röven av dig till. Betygssystemet är som gjort för att misslyckas, du kan ha A i fyra uppgifter, få ett C på en annan och ett E på den sista. Man kan ju tycka att slutbetyget då borde bli ett C men blir tyvärr ett D. Så stressa inte och försök trycka undan prestationsångesten så gott det går, DU är duktig och DU är bra!

Man ska passa sig för stress, man måste ta det lugnt ibland och pyssla om sig själv då och då, det är okej att vara riktigt egoistiskt ibland. Du själv är den enda du kommer ha livet ut, den enda som alltid kommer finnas där. Du själv är den enda och det enda som du har. Så bränn inte ut dig själv snälla.

Det gjorde jag en period i början av ettan, jag skakade i kroppen hela tiden, var på helspänn jämt och ständigt och kunde aldrig slappna av. Jag vart helt stirrig, glömde bort saker, la saker på fel ställen för att i nästa sekund glömma bort vart jag lagt sakerna. Sov sämre, var jämt trött och mådde skit. Dessutom, som pricken över i:et så fick jag någon typ av stressutslag i ansiktet som såg ut som brännsår, dvs första hudlager försvann vilket gav mig ännu mer komplex, stress och ångest. För att inte tala om magkatarren, illamående ifrån ingenstans och en känsla av att du är hungrig hela tiden men så fort du äter något vill du plötsligt spy istället. Så biter magkatarren på mig iallafall. Det blev helt enkelt ett dåligt mönster och hamnar du , du som läser, i ett sådant mönster så BRYT DET! Så fort som möjligt.

Ikväll blir det Harry Potter igen, nördat mig igenom dem filmerna i två veckor nu, ser en liten snutt varje kväll. Det är lite mysigt faktiskt. Inser nu hur sjukt underskattade dem filmerna är för dem är ju så sjuuukt jävla bra!

(( Har ni nå tips på serier så tipsa gärna förresten då jag tagit mig igenom alla säsonger som finns ute av New Girl samt tagit en paus ifrån The Walking Dead och American Horrorstory så det känns lite tomt. ))

Här är lite bilder ifrån i veckan. Solnedgången var ifrån idag och bilderna är tagna utanför skolan faktiskt.

  • 369 readers

Likes

Comments

View tracker

Jag förstod inte förrens för några dagar sedan att jag också faktiskt blivit utsatt även om det finns tjejer över hela världen som blivit utsatta så brutalt mycket mer än jag så står jag ändå med på listan. Många av mina tjejkompisar står tyvärr också med på listan, killkompisar också men mestadels tjejer tyvärr.

JAG valde aldrig att hamna på den listan, JAG fick aldrig välja det. Det var helt upp till honom, för att hans ego var för stort för att ta ett nej. För att jag hade en kvinnlig kropp och för att det var det enda som betydde något. Det hände när jag la mig i en säng för att vila på den där festen den där kvällen och att killen som låg bredvid mig, som jag trodde sov,försökte smyga ner sin hand i mina byxor. Jag sa ingenting, drog arg upp hans hand ur mina byxor och gick ut därifrån. Nu, när jag är äldre och ärligt talat riktigt less så skulle jag sagt ifrån, blivit förbannad, men jag var rädd då. Jag var liten och han var så stor.

Det hände när jag skulle byta om till bikini, som 13 åring i Egypten att den manliga städerskan som bara ”råkade” befinna sig inne i det kvinnliga badrummet försökte blockera min väg ut. Kysste mig på halsen samtidigt som han viskade ”i love you”. Tog på min kropp som om den endast var ett stycke kött och blod, som om det inte fanns en hel människa där inne. Jag var 13år gammal, jag hade knappt utvecklats, han var vuxen. Hade jag inte varit smart den gången och stammat fram på engelska att mamma stod och väntade på mig längre bort så hade hemska saker ägt rum inne på en smutsig toalett, långt bort ifrån poolen där dem andra satt. Och ni som började tänka rasistiskt redan närjag nämnde Egypten kan stänga av, sluta läs, det kunde lika gärna ha hänt i Sverige. Det kunde lika gärna ha varit en svensk städerska.

Detta har satt spår i mig, ångesten och paniken finns kvar där inne i mig så fort jag väljer att låsa upp dörren till det rummet där minnet ifrån den händelsen finns. Nu för tiden får jag ångest när mina vänner ska åka utomlands ensamma med sina kompisar, jag tjatar på dem att dem ska vara försiktiga och alltid ha koll på varandra. Snälla följ med henne till omklädningsrummet och gå inte i dem mörka gränderna ensamma för man vet aldrig.Och vi, du och jag och alla andra tjejer har inte råd att chansa.


Och förlåt till dig, du som inte är en våldtäktsman men som blir utsatt för att jag blir rädd för dig och går en omväg när jag är på väg hemifrån en kompis sent på kvällen. Förlåt för att jag dömer dig på tre sekunder bara för att du är man. Men skyll inte på mig, skyll på dina bröder, dina killkompisar, han som skryter i omklädningsrummet efter träningen om att han minsann låg med en tjej på en fest i helgen som däckade när dem precis skulle starta för att hon fått i sig för mycket alkohol. Han som slänger ur sig att hon var ”lätt”, att hon är en ”hora” som särar på benen för alla. Det är sådana killar som fått mig att inte vilja,inte kunna chansa på grund av deras kvinnosyn. Och varje gång du som kille inte säger ifrån till dina killkompisar, din pappa, din bror, din bästa vän när han drar ett sexistiskt skämt, varje gång du är tyst utan att säga ifrån så bidrar du till att nästa gång en annan flicka möter dig ensam en sen kväll så kommer hon också att vara rädd. Hon kommer också att ta en omväg eller kanske låtssas prata i sin telefon fast än batteriet är urladdat.

Samma grej gäller er tjejer, och här inkluderas även jag,varje gång DU kallar en flicka som haft sex med kanske ditt ex, med en kille du tycker om eller haft sex med många killar, varje gång du kallar henne för hora så bidrar du. Du bidrar till tankesättet att om en tjej har sex med många killar, har sex över huvud taget så är hon äcklig. Smutsig. Horig. Har en ”slapp”vagina. Detta är något jag vet många bara råkar slänga ur sig, ibland i ren ilska eftersom hora blivit ett skällsord som numera används för tjejer som har sex även fast dem inte tar betalt? Detta är något jag verkligen försöker tänka på. Mina tjejkompisar har blivit kallade för några av dessa fula orden, vissa för alla och några mer därtill och jag vill inte vara med och bidra till att det är okej.

Jag har även haft killkompisar som också blivit utsatta,inte för att det är lika vanligt men det händer och bör absolut inte ses som något som är mindre fel. Det händer att pojkar blir utsatta för sexuella övergrepp ifrån kvinnor (och män), att packade tjejer inte kan ta ett nej när han talar om för dig att nej, jag vill inte kyssa dig. Att tjejer går ifrån krogen och kanske följer efter en kille för att dem här tjejerna inte kunde ta ett nej, å vadå, min tjej kompis här är världens finaste tjej, vill hon ha honom så ska hon få honom? Det händer att killar vaknar upp efter att dem däckat i en säng någonstans av att det ligger en tjej bredvid, även om han kanske gömt sig i sovrummet ifrån första början för att han ville komma undan henne? Inte heller okej.

Så till er, både killar och tjejer som inte förstår att nej är nej. För nej kommer alltid att vara ett nej om hon eller han inte med EGEN vilja säger JA. Tystnad är inte heller ett ja och blir då till ett nej. Att ni hånglat på en tidigare fest kommer aldrig betyda att hon/han vill ha sex med dig eller hångla med dig ikväll igen? Att ni dansar närgånget och sexigt på dansgolvet ihop kommer aldrig att betyda samtycke till sex, taffs eller hångel och att hon/han följer med dig hem efter krogen eller efter den där festen kommer heller ALDRIG att betyda samtycke till sex. Då ger du också fan.

Till sist, till alla er som vet att ni tog av hennes trosor på den där festen den där gången fast hon inte sa ja, som låtsades vara snäll för att få till gång till hennes eller hans nakna kropp. Till er som skyllde ifrån er på alkoholen som rusade i blodet eller att hon hade för lite kläder på sig. Jag hoppas att minnen, flashbacks och tanken på hur kränkt hon eller han känner sig på grund av dig, hur mycket du förstört,  jagar dig varenda natt.

Likes

Comments

Hejsan, hoppas ni har haft en bra dag! Det har jag!

Idag har jag jobbat ifrån 11-16:30, tar nästan alltid mellanpasset vilket passar mig super bra. Det känns som att dem där mellantimmarna inte är så händelserika för mig på helgen i alla fall, det brukar bara bli sängen och film så det känns toppen att ha något att göra dem timmarna. Efter jobbet brukar jag ta en caffe och en cigg, riktigt bra kombination. Mötte även två vänner, Ray och Nicole.

Jag jobbar på Landkrabban, ett super mysigt Café som liggernära Ed´s burger i Norrtälje. Det händer ju ibland som ung när man söker jobb att man hamnar på ställen där dom kör med en ganska mycket som ung tyvärr, där stämningen är dålig och arbetsförhållandena rätt dåliga. Känns lite som att dem tror att bara för att du är under 18 och kanske inte riktigt har så bra koll på reglerna, lönerna och arbetsvillkoren så bra så utnyttjar dem gärna det. Därförär jag så himla glad att jag hamnat på Landkrabban. Mina chefer, som är två systrar som tagit över Cafét i sommras (trorjag) är så jäkla härliga, dem bryr sig verkligen om sin personal,ungdom som vuxen. Även dem andra som jobbar där är super trevliga, stämningen är riktigt härlig och man har kul samtidigt som man jobbar. Maten är riktigt fräsch, dem kör på maträtter som sezarsallad, chevresallad, grillade mackor av olika typer, pannkakor och club sandwich. Och såklart en massa gottfika. Tycker ni borde kika in någon gång! Nedanför får ni en bildbomb med litebilder ifrån jobbet.

Jag har tänk på det här med folk som gymmar, all cred till er, men till er som får för er och börjar bete er som att ni är bättre än alla andra för att ni gymmar, ändrar attityd emot folk som inte gjort er något och trycker ner andra. Jag vet inte om ni gör det omedvetet eller medvetet, eller om detta bara är något som jag fått för mig. Isåfall, motbevisa mig. Självklartså tycker jag att det är okej att vara stolt över sin kropp, all cred till ersom tar er till gymmet även när ni känner att ni inte orkar. Jag är även glad för er skull som hittat något som ni tycker är roligt och som, plus på det, faktiskt är hälsosamt och bra för den psykiska och fysiska hälsan. Men det känns ändå som att det finns vissa som får så jäkla mycket skalle så fort dem börjatträna. Ett prakt exempel på två personer som inte fått det är mina två vänner Zara Holmberg, som dessutom driver en riktigt bra blogg här på nouw (länkar nedan), och även Linn strömberg som också har en riktigt bra blogg. Riktigt härliga tjejer!

Ikväll blir det lite mini party igen på samma ställe som igår med riktigt mysiga människor.

Imorgon är det alla hjärtans dag och till er som känner er ensamma, det är okej men stay strong, alla hjärtans dag är inte bara till för dem som har en partner, fira din familj eller kanske dina vänner, ja alla du har omkring dig som älskar dig för att du är du. Själv ska jag jobba imorgon och servera mat och fika till alla kärlekspar, men det känns faktiskt riktigt bra. Ser fram emot det då jag blir glad för deras skull, även fast jag inte känner dem. Att se lyckliga människor runt omkring sig är det bästa som finns.

Ni får ha en fin kväll, vi hörs!

http://gymjunkie.se

http://linnstromberg.se/






Likes

Comments

​Goodmorgniiiiiiiiing! Idag är en bra dag, en riktigt bra dag. Hela kroppen bubblar, håller denna känsla i sig så vill jag be om ursäkt till mina vänner i förväg eftersom jag är lite allt för exalterad idag. Idag känns det lite som att jag är kär även fast jag inte är det, antar att jag är taggad inför ikväll, är pirrig i hela magen

Ikväll blir det fiesta med riktigt bra folk som jag trivs skitbra med, så det ser jag fram emot. Idag kom jag sent (haha no shit) är ALLTID sen, snoozar för mycket, sover för lite. Det kändes dock inte som att det gjorde så mycket, första lektionen var nämligen Engelska. Vi har ett arbete som majoriteten av klassen är klara med men eftersom det var ett par stycken kvar som inte var klara så fick vi jobba i den fantastiska "Textbooken". 

Det känns lite som att läraren försökte fylla upp lektionen med onödiga uppgifter istället för att låta oss starta med något nytt, onödigt. 

Påvägen till skolan tänkte jag mycket på det vi lär oss i skolan, vad som sägs och visas upp på lektionerna och vad som anses viktigt att kunna. Det skolverket helt har glömt ,iallafall engligt mig är att prata om diagnoser som är vanliga bland både barn och vuxna i dagens samhälle. Diagnoser som ADD,ADHD, asperger, dyslexi, dyskalkyli, anorexi, depression, borderline och tillexempel bulimi. Visst förekommer vissa av dessa diagnoser mer än andra i dagens samhälle men fortfarande, varför pratar vi inte om det? Varför får vi inte reda på något om dessa diagnoser i klassrummen, varför känns det som att det är så undangömt och dolt? Varför måste vi googla eller läsa olika artiklar på Facebook eller andra sociala medier för att få reda på hur diagnoserna fungerar, hur dem känns och vilka hinder man träffar på varje dag pga den diagnosen man har. Varför nämns tillexempel president valet i USA eller kanske vad som bestämdes i Paris Avtalet på lektionerna, varför tar vi upp det som händer i andra länder, ja kanske till och med på andra sidan jordklotet och döljer det som människor överallt lider av varje dag. Människor som du möter på stan, som går i dina korridorer i skolan, flickan framför dig i kön på Ica eller kanske han i din klass som aldrig riktigt verkar närvarande och tittar tomt ut igenom fönstret under genomgångarna?

Jag tänker att kanske skulle det bli skillnad om vi fick prata och lära oss mer om dessa diagnoser. Kanske skulle det lära samhället att förstå att har man ADHD/ADD så fungerar man inte riktigt som alla andra, har man depression så tappar man orken ibland, har man anoerixa så hjälper det inte att säga att man kommer att dö om man inte äter. Kanske, om vi fick prata och lära oss om dessa diagnoser mer så skulle det heller inte kännas lika jobbigt och gömt för dem som lider av det. Kanske skulle man våga prata om det mer och kanske skulle vi även få lära oss om de symptom som finns (även fast alla fungerar olika) och kunna upptäcka att man kanske har dyslexi eller ADD tidigare så att man kan få den special hjälp man behöver på sin arbetsplats eller kanske i skolan, om man nu känner att man vill ha hjälp och stöd. Man skulle även slippa en hel del av alla dessa kommentarer ifrån okunniga individer som inte riktigt förstått att har man depression så hjälper det inte att säga att man borde le lite mer, sluta se så depp ut hela tiden, att det går över snart och kära du, sluta skär dig, du gör det bara för uppmärksamhetens skull...Uppmärksamhetshora. Och har man bulimi så hjälper det inte att säga att spyr du upp din mat hela tiden kommer du få problem med matstrupen. Många diagnoser är också väldigt missuppfattade vilket göratt det är ännu viktigare att prata om och rätta till.

Främst så vill jag säga till dig, som kanske har någon avdessa diagnoserna jag tagit upp, och även till dig som har en diagnos som jaginte tagit upp. Glöm aldrig att du är INTE din diagnos, diagnosen är den del avdig. Du är tankar, drömmar, berättelser, blod och tårar. 

Du är så mycket mer. 


(Har märkt att orden gärna sätter ihop sig ibland per aoutomatik då man skriver ett blogginlägg och ber om ursäkt för det på förhand,det gör det ju svårare att läsa. Ska försöka fixa till det.) 




Likes

Comments

Hej ni, hoppas ni mår bra! Det gör jag.

Idag skulle jag vilja prata om en sak, som ju mer jag tänkt på det, skavit allt mer i bakhuvudet under dagen och gjort mig allt mer irriterad. Det handlar om toalettbesök och lärare.

Föreställ dig att du sitter på lektionen, det är en helt vanlig dag och din lärare håller en genomgång eller kanske bara går runt i klassrummet och hjälper dina klasskamrater. Plötsligt kommer du i småpanik på att shit, det är nog dags för tampongbyte om det inte ska hända en liten olycka byxorna.

För att inte störa dina klasskamrater, arbetsron ellerläraren smyger du tyst emot dörren. När du precis ska ta tag i handtaget och gå ut lägger läraren märke till att du är på väg ut ur klassrummet. Läraren frågar högt ut över hela klassrummet vart du ska och du säger att du behöver gå på toaletten. Tack för den kära magistern, nu vet hela klassen att jag ska gå på toa och uträtta mina besök. Lite små jobbigt känns det redan där.

Är det bara jag som någon gång stött på det RÖVHÅLET till lärare som säger att ”Nej inte nu, du får hålla dig”!?

Då står du där, med brytmens och med satans Niagarafall av blod mellan benen och har två val. Val nummer ett; Du går tillbaka till din stol, sätter dig ner och skickar mordblickar till läraren resten av lektionen…Eller ja, dvs så ofta du kan, man blir ju liiite distraherad med tanke på att tidensom är kvar av lektionen kommer bestå av olika sorters bilder i ditt huvud där varenda en innehåller scenariot av att du har mensat igenom dina byxor.

Val nummer två: Låt hela klassen veta vad som försegår idina trosor och berätta att du har mens.  Svara läraren att, du, kära magistern,nu råkar det vara så att så länge du inte vill ha en röd fläck på stolen i ditt klassrum och sålänge du inte njuter av det faktum att jag kommer att behöva gå runt med en mensfläck på byxan hela dagen, så föreslår jag att du låter mig gå nu. Det är nämligen så att jag är kvinna, och som kvinna har man mens en gång i månaden,coolt va?! Jag är dessutom en av dom som får brytmens och du förstår, man kan inte hålla sig när man har mens. Det fungerar inte riktigt så… Såååå, jag behöver verkligen kila och byta tampong nu. Be right back.

Ingen av alternativen är speciellt frestande. Slutsats,behöver en elev gå ut ur klassrummet kan du som lärare antingen fråga när denna elev kommit tillbaka, eller gå fram lite diskret till eleven innan hen gått ut ur klassrummet och ta reda på vart den ska, eller vart eleven varit. Och detdär med att man kan hålla sig, nej ibland kan man faktiskt inte det.

Nu fick jag avreagera mig lite, tack för det. Idag har jag varit i skolan. Jag slutade runt 14:00 och gick då hem, hämtade förkläde och jobbskor och begav mig ner till Landkrabban där jag jobbar för att bråka lite med kaffemaskinen då jag inte riktigt lärt mig den ännu.  Jag stannade sedan kvar och jobbade till stängning, blev klar runt tjugo över sex och satt sen och fikade med en tjej på mitt jobb en stund.

Vi hörs!

Likes

Comments

​Hej! Skriver man så i början på ett inlägg? Hej, jag är en tjej på 16 år, jag går Sam 1:an på Roden Gymnasiumet i Norrtälje och skulle någon fråga vem jag är så skulle jag inte veta vad jag skulle svara. Får man någonsin reda på det och borde jag veta det nu, som 16 åring? Jag kan ge er ett temporärt svar. Hej, jag är en glad, sprallig tjej som älskar att prata, min mun går i 180 km/h och jag har väääldigt svårt för att vara tyst. Detta eftersom det aldrig är tyst i mitt huvud. 

Jag antar att det är därför jag hamnade här ifrån första början, jag tror jag känner att jag vill ha ett utlopp och dela med mig av allt jag tänker, tycker och vill berätta. 

Det känns lite nervöst ändå att börja blogga, nästan lite naket. Typ; Hej och välkommen, här kan du läsa vad jag gör om dagarna, hur jag har det, vad jag tycker, känner och tänker på, ta för dig bara, tänk och tyck sen vad du vill om det! Du är även välkommen att kommentera exakt vad du vill, om du så vill kalla mig för hora eller ge mig en komplimang spelar ingen roll, det är bara att klicka på skicka, det går fram till mig vilket som!

Man blir så sårbar, speciellt när du visar med hjälp av det du skriver vem du är också. Det ger folk möjligheten att trycka ner den du är, som person, till skillnad ifrån andra sociala medier. Tillexempel, du lägger ut en selfie på instagram och någon skriver att du har fula tänder eller kanske att dina ögonbryn är skitfula. Där har dom bara chansen att trycka ner ditt yttre, eftersom att det bara är det yttre som syns på bilden. Här får dem, dvs även de personer jag försökt stänga ute ur mitt liv, en blick av vad jag gör om dagarna, hur jag mår, vad jag tänker och tycker, trots att jag inte vill att dem ska veta om det. Men det får man väl ta, man sätter sig ju själv i den sitsen där man blir sårbar. 

Missförstå mig inte , kritik är något du alltid kommer att råka ut för, på sociala medier och i det riktiga livet. Och kritik är bra, det hjälper dig utvecklas på många sätt, du utvecklar bland annat din självinsikt som är super viktig att ha med sig genom livets alla konflikter som du kommer att hamna i . Det som är viktigt att komma ihåg är skillnaden på riktig kritik och skitsnack. Men det tar vi en annan gång. 

Nu ska jag ut och ta en ciggarett med en av mina närmsta, sen ska jag sova. Inte för att det är någon som läser ännu, men det låter bra så jag säger det ändå; ni får ha det så bra!

Likes

Comments