Hade nästan världens VÄRLDENS mysigaste söndag igår. Visste redan sedan innan att jag var tvungen att plugga när morgonen startade så jag slängde i mig frukosten, tvättade ansiktet och gjorde en Att Göra lista inför dagen. Så himla skönt att kunna bocka av grej för grej som gjordes igår.

Efter läxorna var klar begav jag, mammsen och Liam (för första gången) iväg oss till gymmet för att köra lite styrketräning.

Styrketräning är det jag än så länge får träna och det känns jätte bra för mig, då det inte blir något pulshöjande. Utan bara lite tyngdlyftning. Igår låg mitt fokus på armar och rygg och lite träningsvärk kan jag ändå säga att jag har idag, hahaha!

Efter gymmet hade jag bestämt att vi skulle till Hemmakväll för att få ett toppen avslut på denna veckan.

För genom min egna resa mot ett friskare jag har jag lärt mig att äta godsaker inte är farligt och faktiskt kunna njuta av det. Igår fick bli en sådan dag och jag somnade med en mätt kropp och taggad knopp! För morgonen därpå började dem vanliga veckodagarna igen.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Att inte må helt bra är faktiskt helt ok, något jag fått höra och lärt mig det senaste halvåret. För ungefär i november förra året tog min mamma kontakt med min dåvarande skolsköterska och berättade om det som hon upplevde va min problematik. Att det idag lede till att jag får hjälp av två kuratorer och en barnläkare si så där en gång i veckan kunde jag aldrig tror. För där jag står idag just nu i talande stund är helt magiskt att kunna vara.

När min mamma ringde in till min skolsköterska i november visste jag själv inte vad jag hade gett mig in på, fast det klarnade upp ganska klart när jag personligen fick träffa min skolsköterska. Vi pratade ganska länge den dagen bara hon och jag. Själv är jag en sådan person som har väldigt lätt att öppna upp mig för folk som jag egentligen inte känner sedan innan men som jag kan känna en tillit till. Så för mig gick det ganska lätt att prata på. Även om jag inte märkte det just då så kan jag nu i mitt friska jag tänka tillbaka på hur hon försökte förstå sig på mig. Tänk er själva att vara skolsköterska och få höra om någon annans problematik och försöka lösa det.

Vi pratade på hon och jag, först lite allmänt om mitt mående som jag då inte såg något fel med, jag mådde väl toppen prima donna liksom, eller? Jag berättade hur min syn på mat var och mitt tänkande kring träning och kost. Jag svarade rätt upp och ner ärligt, för just då förstod jag inte att jag var sjuk. Jag i mitt lilla huvud tänkte att "jag har bara lite problematik med maten och tänker kanske lite för mycket på vad jag äter." Så enkelt var det faktiskt inte lilla du.

Skolsköterskan skickade vidare mig till Barn och Ungdomspsykiatrin här i Karlskrona. Okej tänkte väl jag, det är väl inget fel med det, dem kommer säkert kunna få mig att tänka bättre kring mat igen.

Väl inne på BUP fick vi ett möte med min nuvarande läkare, och fysiskt var det inte så många problem med mig om jag ska vara helt ärlig (förutom att jag hade rasat i vikt) jag hade en normal puls och normalt blodtryck. På maskinerna visade sig ganska normalt, vid det första besöket hos läkaren på BUP. Det kan säkert vem som helst som har varit nära en person med en ätstörning eller själv lider av det räkna ut, att få höra av en läkare att det inte var något "stort" problem. Att jag inte låg på gränsen att bli anorektisk sjuk. Blev till något triggande.

Min mens försvann! Men det var något jag inte tog på så stort allvar tills det faktiskt hade gått några månader och den fortfarande inte kom och försvann efter en vecka.

Under våren åkte jag och mina föräldrar in en gång i vecka till sjukhusets avdelning BUP och talade med mina kuratorer och ibland även min läkare. Jag skulle verkligen ljuga om jag sa att det blev bättre under dem första 6 månaderna inne hos dem. Tänk er att från december till maj inte se någon förändring utan bara att allt sjunker ner i ett svart hål. Från mina föräldrars perspektiv, lilla lillebror Liam, vänner och alla nära mig. Det räckte liksom med att jag mådde skit, varför behövde dem runt omkring mig också må dåligt bara för att jag inte mådde bra.

Under våren blev mina hjärtslag värre (det kan låta jätte hemskt för vissa men det är jätte vanligt när man har en ätstörning) detta ledde till att läkaren blev lite orolig och jag fick en remiss för att ta ett EKG. Det var helt lugnt och mitt hjärta var helt okej bortsett från att det slog lite få slag.

Under våren fick jag oftast många frågor om mina tankar, för i kuratorernas öron lätt det lite mer än bara ett behov som måste uppfyllas för dem lät det mer som tvångstankar.

Tvångstankar ja. Det är något jag tänkt på, "nämen jag kanske har tvångstankar?". Något som hade dykt upp i mitt stora tankehuvud men aldrig fått ett ledande spår. Kuratorerna hjälpt mig med att kunna fylla i vissa behov jag oftast var tvungen att tänka eller till och med utföra. Det visade sig väldigt svart på vitt att jag inte bara hade en ätstörning utan också led utav tvångstankar.

Detta blev något som blev till något mycket större när jag berättade om min självbild och mitt självhat. Just då började mina kurator använda anorexi som mitt problematiks namn. Jag anser inte mig själv att ha anorexi då läkaren aldrig diagnostiserat mig med det!

Jag fick börja ta en medicin. En som jag brukar kalla det ångest dämpande men som läkarna brukar kalla antidepressiva fast med mindre verkan. Denna medicin skulle hjälpa mig med tvångstankarna samt med all ångest. Personligen, den hjälpte inte alls. Hahahhah gud vilken anspänning det var att börja med denna medicin sedan har den inte riktigt hjälpt något inte ens några biverkningar. För jag tror att all energi jag fått på senaste tiden är för att jag fått ett annat syn sett till maten men vad vet jag.

Eftersom att jag inte tyckte den hjälpte till något vidare och läkaren tyckte jag kunde behöva en liten till knuff för att kunna hantera mina tvångstankar, blev det en ökning av dosen. Istället för att ta en tablett om dagen skulle jag ta två. Detta var inte alls längesedan utan jag började med ökad dos förra torsdagen.

Nu kunde vi snacka att denna medicin började verka, Fast tyvärr inte på det positiva sättet. Nu reagerade kroppen stort och biverkningarna var igång.

Det började denna måndags morgonen med att jag kände att hjärtat började slå lite konstigt så jag stannade upp tog det lite lugnt och fortsatte med mina morgonrutiner. Det kom tillbaka efter frukosten, efter och under tandborstningen och tillslut när jag ringde pappa för att för vana honom om vad jag hade känt under morgonen. Desto längre jag pratade med pappa och försökte förklara känslan fick jag allt ondare i bröstkorgen. Pappa tyckte inte det lät så bra så han tog sig hem på stuns och ringde några samtal för att senare på kvällen få kontakt med min läkare. Hon bad oss åka in till akuten för att ta ett EKG och se så att det inte tydde på något annat än den ökade dosen. Det gjorde det inte heller men eftersom att man alltid ska vara på den säkra sidan hade dem kvar mig över natten.

Bilden jag har med är inte så vacker och lyster som jag brukar lägga upp, men vad gör det egentligen. För så här såg min måndag och tisdag ut lite annspänningsfull men jag själv mådde prima. Jag har aldrig fått ligga inne på grund av denna sjukdomen och det är något jag idag är glad över. Att jag fick åka in för detta spelade liksom ingen roll på det sättet, jag mådde så bra annars så att detta skulle ske var väldigt oväntat.

Även om jag mådde prima så tror jag att anspänningen att hela tiden gå runt och tänka på om känningarna eller ruset utav att slagen går dubbelt så snabbt kan komma tillbaka var nog jobbigt för både knopp och kropp. Det resulterade i dagen idag. Jag var så trött både på mig själv som jag kan bli ibland med mina mat tankar och ideal bilder, men även i kroppen. Så idag på BUP samtalet med mina kuratorer var jag lite nere, men något som jag själv kände inte var något livsfarligt utan kunde själv förstå vad det berodde på. Och det är helt okej att känna så här ibland. Du måste inte alltid vara på topp eller gladast, man måste inte heller alltid veta varför man inte är på topp, ibland måste man bara acceptera det. Som jag gjorde idag, jag tog det aktiva beslutet att istället för att gå tillbaks till skolan följde jag med mammsen till hennes jobb för att kunna skriva av mig med detta inlägg.

Väldigt långt men väldigt välbehövligt av mig. Många gånger tänkt på om jag ska öppna upp mig om mina problem men vet också att vissa människor kan tolka det fel. Men detta är mest för min skull och för att få mig att känna att det är ok att tala om min problematik för att kunna mig säkrare kanske, eller bara för att skriva av mig. Finns inget bar svar på det men det är ändå mitt val mot ett välmående JAG igen.

Likes

Comments

Sista dagen var kommen. Gud vad hemskt det låter men sant var det. Mammsen och jag begav oss även denna morgon väldigt tidigt in till city för att sedan kunna ta oss upp ovanför den.

Vi hade redan innan vi åkte till London fixat biljetter så det var bara att hämta ut dem sedan ställa sig i kön upp till London eye. Kön var väl inte precis så kort men tiden rann på hyfsat bra och så stod vi väl där i kabinen som skulle ta oss upp i skyn. Det var vackert, väldigt vackert. Det kanske också är en smaksak då våra vänners mamma hade tyckt att London eye inte varit något för henne. Kan också bero på att hon är höjdrädd men vad vet jag alla tycker vi olika och njuter mer eller mindre av upplevelser.

Jag njöt väldigt mycket uppe på toppen på pariserhjulet. Gillar verkligen att få en helhet av något och att kunna se saker från ett annat perspektiv. Det fick vi verkligen praktiskt taget göra. Verkligen något att rekommenderar från min sida om man gillar höjder och utsikter, för den var fantastisk. Kan bara tacka för det fina vädret också!

Vi tog oss senare vidare med hjälp av the underground som mammsen och jag är pro på vid det här laget, till Hyde Park. Väldigt vackert och väldigt stort på sina egna sätt och vis. Fast det ersätter ändå inte en natur. En sådan natur som jag kan gå ut till dagligen nedanför gatan & in till skogen. För grejen som jag tycker det är med parker är att det inte blir på riktigt. Personligen är det säkert något som jag skulle sakna om jag flyttar till en stad som London som inte heller ligger nära till havet.

Men ändå väldigt fin grönska och atmosfär. Människorna som lever i centrala London uppskattar det säkert väldigt mycket.

Sedan tog vi oss ner till Harrods för att strosa runt där ett tag och även köpa med oss två burkar te bara för att få en påse, eller?

Hemma på stationen väntade pappa med svenska flaggan i handen och ett stort leende på läpparna. Ett väldigt varmt välkomnade!
Han körde sedan med oss ut till sommarstugan där lilla lillebror med släkt väntade med kramar och frågor om resan. Bättre välkomnade kunde vi inte fått. Förens i förgår då mammsen och jag faktiskt kom hem på riktigt till våra egna sängar! Då kändes det verkligen som borta bra men hemma bäst!!

Väldens finaste solnedgång fick vi på sommarstugan också.

Likes

Comments

Vilken lång dag det har varit för mammsen och mig. Vi gick upp i tid för att hinna in till stan när affärerna skulle öppna och fortsatte ända tills dem stängde. Nä inte riktigt men länge höll vi på iallafall. Många fynd och nya platser att se. Mycket blommor som både såldes och hängde som prydnad. Kan väl bara säga att jag är lite smått kär i blommor och tyckte att det va väldigt fascinerande!

Vi gick runt och letade ett tag efter lunchställen då vi ville ha något lite enklare och snabbare men ändå bättre än snabbmat. Vi hamnade på ett jätte trevligt ställe med världens schystaste & snällaste personal. Wagamama var namnet på restaurangen och dem serverade mat med lite asiatiskt stuk. Very fresh and very yummy!!

Likes

Comments

Klockan stod på 04:15 och mammsen och jag gjorde oss iordning för att lyfta. Den snabba vistelsen på Kastrup gick bra efter lite omständigheter med incheckningen av våra bagage. Flygresan var också lugn och skön så det var bra de, då jag inte kunnat sova någonting inatt. Bra kombo! Somna sent, inte kunna somna utan ständigt vaknar och sedan uppe innan väckarklockan ringde.

Ååå alltså blev nästa kär i denna staden så fort vi klev av pendeltåget från Gatwick till Victoria Station. Har haft sådana fördomar om London, på sätt och vis. Har alltid sett staden som en sådan gammalmodig stad, och det är bara ifrån bilder. Det visar bara hur fel man kan ha om saker och ting man aldrig upplevt själv.

För i själva verket är det en helt underbar stad på alla sina sätt och vis. Först och främst med dem äldre, vackra och ståtliga byggnaderna. Hur dem också fortfarande håller kvar taxibilarna och telefonkioskerna. Fast sedan med tillslag av allt modernt. Som shoppingen, turistverksamheten och restaurangerna. Men ett stort plus i kanten är självklart britternas uttalande eller accent som jag kanske ska säga, så jäkla snyggt!! Älskar! Blir mitt nya mål att kunna tala engelska med en brittisk accent.

Vi bor ungefär 40 minuter (med kollektivtrafik) utanför London så jag och mammsen har ju självklart prövat på att ta The Underground.

Idag var fokuset mer på att vi skulle kunna lokalisera oss och kolla in några sevärdheter. Imorgon kommer fokuset ligga på shopping. Taggad?? Självklart!!

Likes

Comments

Precis som överskriften lyder så står London högst upp på the to do list! För i talande stund så ligger jag och min kära mor på ett hotel i Hyllie i två varma sängar och laddar upp oss inför imorgon. Då flyget kommer gå från Kastrup 07:10 och anländer till London två timmar där efter, brittisk tid 08:10. Vilket känns väldigt bra då vi får en hel dag på oss att hitta på massa roliga äventyr!

Själv har jag aldrig varit i staden men mammsen har i lite yngre dar så förhoppningsvis kommer hon ihåg lite från sina vistelser förr. Vi har redan bokat in lite men vi kände ändå att resan skulle bli avslappnad. Vi vill liksom inte stressa iväg på något bara för att vi måste utan tar det lite som de kommer. Se lite sevärdheter, äta ute på "insta" restauranger och SHOPPA!

Jag kommer och vill uppdatera allt från London men eftersom att jag vill ha bra kvalité på bilderna jag lägger ut och systemkameran inte är med får jag väl se vad som blir bäst. Det kommer nog ut några snygga bilder iallafall jag har ju nyligen fått min nya mobil. iPhone 7+ och den har inte bara en kamera utan två så det ska säkert lösa sig.

See you in London!!

Likes

Comments

Onsdagskvällen spenderades med min underbara och efterlängtade vän Matilda som anlände några timmar innan. Vi badade, lyssnade på lite skön musik och snackade om allt!! Vi pratade så mycket så länge att vi inte steg upp förrän runt tolv på torsdagen. Då vi tillbringade frukosten i solen på altanen. Eftersom att hela förmiddan var förbisprungen tog vi hela dan åt att sola och bada, fint fint!!

I fredags var vi uppe med tuppen för att kunna fixa i ordning oss till att senare fara in till stan. Där vi shoppade i flera timmar tills vi tog ett lunchstopp. Jag åt en utsökt sallad med halloumi och hummus medans Matilda åt en lite för varm pasta bolognese. Senare fortsatte shopping i några timmar till, jag var ju tvungen att visa henne storstan!

Jag har under en veckas tid väntat spänt och förväntat på detta paket och så kom de! Pappa var hemma i fredags och tog i mot paketet som kom, han skickade sedan iväg en bild till mig och sa att jag hade ett paket som väntade när vi kom hem. Herregud vad min lycka stod i taket! Paketet innehöll en bikini från Triangl som ni kan se här ovan.

Gårdagen spenderade jag och Matilda själva hemma då mina föräldrar var på bröllop och bror min var hos kusinerna. Vi hade tidigare under dagen varit på min sysslings dop som var jätte trevligt. Eftersom Matilda redan varit med ut på vår sommarstuga kände hon redan igen några ansikten plus att hon har några som grannar. Min bror åkte därefter med kusinerna hem till sig och jag, Matilda, mamma & pappa åkte hem. Mamma & pappa gjorde i ordning sig ännu en gång och begav sig senare till kyrkan.

Jag och Matilda begav oss snart ner till affären för att köpa ingrediens till kvällens måltid som fick bli en utsökt pasta & kyckling!!

Idag steg vi upp med tuppen också, nästan iallafall. Jag förberedde lite för min fina mamma med mackor & bär. Hon fick även en liten present från mig som var ett armband från Pilgrim.

Dagen avslutades vid sommarstugan med kusiner med sin familj & mormor o morfar. Mormor hade börjat med att duka utomhus men snart kom regnet så vi fick flytta in istället. Mormor o morfar bjöd på kyckling sallad med olika tillbehör. Även om vädret inte var det finaste hela tiden är det alltid lika skönt att komma ut till sommarstugan för att kunna koppla av lite grann och släppa allt, speciellt att en ny vecka var framför mig med nya möjligheter att ta och nya omöjligheter att bekämpa.

Likes

Comments

Igår fick det bli lite mini firande för min fadern min då det var större bravader i helgen för honom. Han väcktes som vanligt med sång och presenter från lille bror, mamma och mig. I familjen har vi som tradition att födelsedagsbarnet får välja vad det ska bli för middag. Självklart blev det grillning, rättare sagt grillade hamburgare och för mig blev det grillad quorn.

Väntar i talande stund på min efterlängtade vän som kommer på besök idag och stannar ända fram till söndag. Ska bli så otroligt härligt att träffa henne igen efter för lång tid ifrån varandra.

Likes

Comments

Solglasögon från BikBok & örhänge från SNÖ OF SWEDEN

Byxor från BikBok & tröja från H&M

Jeansjack från Levi's & skor från DASIA

Halloj!! Dagens bravader har varit mycket trevliga och vädret har bara gjort det bättre. Förmiddagen bestod av en sväng i kyrkan. För under det senaste året har jag varit ungledare till nya konfirmander så idag var det dags för Konfirmation och det var ju så härligt! Också en stor anledning till varför jag valde att börja utbilda mig till ungledare, för att kunna uppleva allt igen. Alla lekar, historier och äventyr vi gjorde. Fantastiskt att kunna uppleva detta ännu ett år. Även att jag inte är troende är det alltid en sådan skön känsla att komma till kyrka och självklart med människor man tycker om.

Dagen fortsatte med lunch på Utkiken där mor och farföräldrar fick hänga med. Även om vädret bjöd på strålande sol och 20+ var bordet reserverat till ett inne bord, fast det gick ju lika bra. Nu är farmor och farfar på väg hem till pensioners vardagen igen efter en liten vistelse här med firande för pappsen. Så snart ska jag väl också återgå till vardagen med lite plugg ikväll. Inget jag kommer dö över är nästan taggad och det är ju alltid en bra inställning. Jag får väl roa mig med att jag bara går två skoldagar denna vecka sedan kommer en hjärtlig vän på besök från Växjö trakterna. Jag kommer väl ägna lite tid år hockeyn också, för om jag inte minns fel så har Sverige kommit till final i VM, härligt!!

Likes

Comments

Jag tror att jag själv måste påminna mig om nutiden. För jag vet själv att jag är en sådan person som alltid blickar framåt och aldrig njuter av tiden som finns. Därmed är jag en utav dem som inte kan bärga mig till hösten kommer och gymnasiet börjar. Dels för att jag längtar efter en förändring. Jag är väl trött på min egen vardag. Men jag måste därför påminna mig själv om att njuta av sista tiden i min skola, med min klass och med mina vänner. För visst att jag känner människor som har valt samma inriktning som jag men det är ungefär bara en tiondel av mitt umgänge. Inte för att jag tror att jag kommer tappa kontakten helt med vännerna jag umgås med nu men rutinerna som spelas på repeat under vardagarna kommer inte längre finnas där. Inte sorgligt men något jag personligen bara måste inse.

Bjuder därför på några bilder från förra sommaren där mycket tid spenderades i sommarstugan och Götet. Väldigt härliga plaster där mitt kommande sommarlov också kommer spenderas. Men det är inget jag ska lägga energi på idag utan nu ska jag leva lite i nuet.


Likes

Comments