Under den gångna hösten och vintern har jag för första gången i mitt liv tränat regelbundet med fria vikter. Tunga squats, marklyft och hela den grejen. Tidigare har jag nästan bara gått på pass, visserligen med skivstång ibland men det har ju inte varit särskilt tungt då. Jag har tyckt att det har varit kul, och jag har alltid försökt att inte få det att handla om utseende på något sätt, men det har ändå alltid funnits i bakhuvudet.

Sedan jag började träna på det här sättet har jag märkt en förändring. Fokuset på hur min kropp ser ut har blivit avsevärt mindre. Jag har inte bara börjat tycka om min kropp mer, jag har börjat bry mig mindre. Och det är så jävla skönt. Jag går till gymmet för att det är roligt. Jag tävlar mot mina egna resultat, inte i form av siffror på en våg utan i form av viktplattor på skivstången.

*** Okej brukar aldrig posta bikinibilder förutom om jag tagit bilder på stranden typ, och menar INTE att detta är någon typ av resultatbilder, det var från början bara bilder jag tog för att visa min nya bikini för Lovisa. Varför jag lägger upp dem är för att jag inte har känt mig i närheten av bekväm nog i min egen kropp för att ens överväga att fota eller visa upp den här typen av bilder på otroligt länge, och jag är stolt över mig själv för att jag inte känner någon ångest över det nu. Därför lägger jag ut dem. De är mitt kvitto på min inre framgång ***

Jag har dessutom märkt en skillnad i mitt förhållande till mat. Tidigare när jag har haft perioder då jag tränat väldigt mycket har fokuset på mat ökat som en konsekvens. Även när jag har försökt att inte nära den typen av tankar och inte har agerat på dem så har de alltid funnits där i bakhuvudet, och som sagt förstärkts i samband med träningen. Nu tänker jag knappt på mat, mer än att jag ibland innan träning kan försöka äta på ett sätt som gör att jag ska orka mer. Annars äter jag det jag är sugen på och tills jag blir mätt, inga konstigheter. Och det är så jävla skönt.

Jag har sagt detta förut men det är så viktigt så jag säger det igen: det sista jag vill är att bidra till kroppshets och träningshets och allt relaterat. Det här inlägget är absolut inte menat att fungera som ett lösningsförslag på din kroppsångest, jag menar absolut inte att styrketräning är någon sorts universell självkänsla-booster. Jag ville bara dela med mig av mina egna erfarenheter. Som alltid är det självklart optimalt om man kan lära sig att älska sig själv oavsett om man tränar eller inte, är bra på något eller inte, uppfyller diverse normer eller inte. Det är sen gammalt. Men, återigen; i den värld vi lever i är det inte så jävla lätt. Någon gång under livet hoppas jag kunna nå dit. Men tills dess kommer jag fortsätta försöka använda de sundaste verktyg jag kan hitta för att känna mig bekväm i min egen kropp och ha en hyfsad självkänsla. Är det så fel?

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Jag har för första gången någonsin faktiskt satt mig ner och skrivit seriösa planer och mål inför det nya året. Jag har alltid föraktat nyårslöften och aldrig känt mig särskilt motiverad av bestämda mål heller. Men inför detta nyår har jag känt mig fett inspirerad och taggad så nu finns det ett låångt dokument i min dator med mål och planer jag vill jobba mot och uppfylla det kommande året. En del är rent triviala saker som hur mycket jag vill kunna lyfta på gymmet, en del är så pass utmanande att de kanske snarare borde kallas "drömmar" än mål. Men det mesta har med typ personlig utveckling och sånt att göra!

Kan fortfarande tycka att det känns lite töntigt att skriva sådana listor, men samtidigt. Jag vill verkligen komma någonvart i livet. Exakt vart har jag inte klurat ut än, men någonstans som känns meningsfullt. Och jag vill försöka leva det bästa livet jag kan, vara den bästa versionen av mig själv som jag kan. Visst kanske sådana saker kan lösa sig själva automatiskt om man går genom livet på känsla och följer med strömmen, men jag tänker inte chansa på det. Jag tror genuint att jag kan bli riktigt great, om jag bara gör rätt val och fokuserar på rätt saker. Och jag VET att varenda 90-talist tänker exakt likadant p.g.a. vår individualistiska uppfostran och "du kan bli vad du vill om du bara kämpar tillräckligt hårt!"-mentaliteten som inpräntats i oss, men ironiskt nog tror jag fortfarande att jag ändå har något lite extra som gör att just JAG kommer lyckas. Men kanske är det just ett sådant semi-narcissistiskt psyke som behövs för att faktiskt ta sig fram nowadays? Vi får se.

Gud när blev jag en vandrande klyscha haha... Sorry about that (not really, but u know). Ha ett great första kvartal nu my minions, hörs!

Likes

Comments

Ett tag sen jag tipsade om musik nu! Har lyssnat på en massa ny och en del inte lika ny musik sedan sist, kommer omöjligt få med allt jag skulle vilja tipsa om egentligen. Men ska försöka avgränsa det till några få favoriter jag har just nu:

1. Yung Lean – Stranger

Jag har inte riktigt fattat Yung Lean innan. Jag har väl som mest kunnat uppskatta hans unika uttryck och karaktär, som jag tolkat som eller i alla fall hoppats är medvetet ”spelad” av honom för effekt, vilket jag ändå diggar. MEN musiken har aldrig riktigt fastnat i mig om jag säger så. Men detta album…!!! Melodierna i många av de här låtarna är sinnesjuka, jag får rysningar i hela kroppen av instrumentalerna på Muddy Sea, Red bottom sky, Agony, Drop it/Scooter, m.fl. Ett litet minus blir det väl ändå eftersom jag inte är ett huge fan av hans cloud rap-stil, men oftast tycker jag ändå att det funkar och blir nice.

2. 21savage

Obsessed wit dis guy right now. Allt han gör är fire. Just nu lyssnar jag obviously mycket på Without warning, har inte tröttnat på det riktigt än haha. Och Savage Mode, lyssnar ikapp lite eftersom jag inte hade lyssnat på honom innan jag hörde Rockstar basically. Och så min favoritlåt med 21 right now: Crisis med Rich Chigga. Gillar Rich Chigga som fan, både som rappare, producent och person, och denna låt ger mig också sådana där rysningar som Yung Leans album ger mig. Riktigt bra!

3. Big Sean & Metro Boomin – Double Or Nothing

Det här albumet släpptes bara för några dagar sedan, och jag gillade det direkt to be honest. Gillat Big Sean ganska länge ändå, egentligen sedan jag var typ 15 och jammade Dance (A$$) på väg till skolan haha. Tyckte om många låtar på Dark Sky Paradise väldigt mycket, och skulle ljuga om jag sa att jag at one point inte ansträngde mig lite väl mycket för att lära mig rappen på I Don’t Fuck With You (som jag sen frontade med inför 50 thuggish dudes på en tveksam hiphop-klubb i Paris sommaren 2015). SÅ anyway, haha, jag blev väldigt taggad när jag såg den här releasen eftersom jag diggar Big Sean och Metro uppenbarligen är en duktig producent, och jag blev inte disappointed! Fastnade för flera av låtarna direkt, So Good har dock varit favoriten sen första lyssningen. Och singeln Pull Up N Wreck har jag redan lyssnat på typ varje dag sedan den släpptes, haha. Lyssna ba!

Sååå det var allt jag hade att komma med at this time! To be honest vet jag inte ens om någon uppskattar de här inläggen haha, lägger redan ut på tok för många musiktips på min snapchat och instastory. Men jag vet bara själv hur mycket jag uppskattar sådant liksom! Blir skitglad så fort jag får ny musik rekommenderad, känns liksom roligare att anstränga sig för att lyssna igenom det om man vet att någon man känner eller känner till tycker om det. Så hoppas ni inte blir allt för provocerade av att jag försöker leka musik-kännare här någon gång i månaden haha, är bara fett intresserad liksom! Peace guys :)

Likes

Comments

Jeez. Jag var ju ändå hyfsat säker på vad jag skulle plugga nästa gång. Biologi har ju tyyp varit planen i bakhuvudet sedan jag var 17-isch. Älskar ju djur och naturen och sånt, och i och med att jag läste natur på gymnasiet så blev naturämnena en så pass stor del av min identitet att det kändes självklart att det jag pluggade vidare till skulle ha med de att göra.

Men nu när jag är på ruta ett igen och dessutom har ett "misslyckande" inom en naturvetenskaplig utbildning i ryggsäcken så känns det inte alls lika självklart längre. Att plugga vidare till något inom natur var egentligen ingen självklarhet för mig förrän mot slutet av gymnasiet, varför jag valde naturprogrammet från början var för att det var den bredaste linjen - att älska natur var något jag "lärde" mig under gymnasiet. I grundskolan hade jag inte alls något större intresse för NO än SO. Snarare tvärt om. Och även om jag i gymnasiet kanske gärna tog väldigt stor pride i att jag var en "naturare" och inte en "sammare", så hade jag ändå A i varenda samhällsämne och nästan varje språkkurs genom alla tre åren, medan mina natur-betyg inte alls var lika jämna.

I gymnasiet tyckte jag oftast att kemi var roligt. Det blev ett av mina favoritämnen - när vi hade vår ordinarie lärare, som by far var den bästa lärare jag haft. Under en period hade vi en annan lärare, en vikarie, som vad betydligt sämre. Då var kemi inte alls lika kul längre. Medan mina känslor inför ämnen som svenska och engelska alltid har varit helt oberoende av lärare och lektionsupplägg, de har förblivit mina absoluta favoritämnen sedan jag var 7 år gammal.

Jag menar inte att jag innerst inne inte gillar ämnen som kemi och biologi, men kanske kan det vara så att det jag gillar med de ämnena mer är hur de fungerar än vad de faktiskt innehåller? De är baserade på tydliga fakta och ett strukturerat analytiskt arbetssätt som passar mig som person, men ser jag verkligen någon meningsfullhet med att lära mig om dem? Får jag verkligen ut något av att lära mig om de ämnena, förutom när det kommer till små obskyra delar som typ etologi (läran om djurs beteende)? När istället sådant som skrivande är något jag vet att jag har älskat av hela mitt hjärta sedan jag gick på dagis. Och då inte labbrapporter; mitt ständiga problem vid skrivandet av naturvetenskapliga texter har alltid varit ett onödigt och överdrivet användande av mitt vokabulär. Men jag älskar att måla med språket.

Sen kan man ju kolla på mer praktiska faktorer som yrken, vilket jag tycker känns skitsvårt. Det är skitsvårt att veta vad man vill jobba med. Jag vet ju inte alls hur det är att jobba med olika jobb bara för att jag läst korta beskrivningar av dem. Jag vet ju vad mina drömjobb är. Någon form av forskare inom djurs beteende, eller att få jobba med att skydda djur och natur från människans framfart på något sätt. Författare eller journalist inom något jag verkligen brinner för har alltid varit ett drömjobb. Och lärare förstås, det har jag alltid vetat att jag kommer vilja testa åtminstone under en period i livet.

Egentligen tror jag väl kanske inte att något av dessa alternativ skulle vara HELT fel, jag tror absolut att det kan finnas flera val som kan kännas meningsfulla och roliga på olika sätt. Det jag tycker är jobbigt är väl mest att ämnena jag väljer mellan är så pass olika, så jag väljer ju verkligen bort en del av mig själv oavsett vad jag gör. Och jag vet ju att mitt liv och min person säkert kommer formas ganska kraftigt åt något av två ganska olika håll beroende på vad jag väljer, vilket kan vara en ganska svindlande tanke. Med tanke på hur stor del av ens personlighet som beror på miljö och erfarenheter så skulle jag kunna bli en helt annan människa om jag pluggar biologi än om jag pluggar t.ex. journalistik. Men sånt kan man kanske inte tänka på. Det viktigaste måste kanske ändå vara att välja något som känns meningsfullt att lära sig, något man tycker är roligt och kan tänka sig att ägna sitt liv åt. Men att komma fram till vad det är exakt är lättare sagt än gjort. Hur vet man vad t.ex. som är ens genuina intresse och vad som är resultat av extern påverkan; vad som är saker man vill och vad som är saker man vill vilja?

Lots of thoughts, lots of thoughts indeed. Men förutom mild framtidsångest och halfluss så mår jag faktiskt väldigt bra just nu, tro det eller ej! Så don't worry, jag kommer säkert fram till något förr eller senare :). Kram på er!

Likes

Comments

Kan inte greppa det över huvud taget. Det går liksom inte att begripa att det är verkligt. Att människor i denna stund har sålts, säljs och kommer säljas som slavar i Libyen, och förmodligen på en hel del andra platser. Att det finns människor, personer, som är ägodelar. Köpta för några tusenlappar.

Samtidigt som jag mår skit över det jag läser om vad som uppdagats kring slavhandeln i Libyen så är jag också förbannad. Var är reaktionerna??? De få inlägg jag sett om detta på sociala medier har uteslutande skrivits av POC. När jag tittade igenom vilka som hade attendat en demonstration mot detta på facebook såg jag extremt få vita ansikten i listan. Verkar som att typ alla vita peeps har valt att ignorera faktumet att något så sjukt och vidrigt och overkligt som SLAVHANDEL faktiskt pågår. Kanske såg de nyheten när de scrollade igenom aftonbladet någon morgon, tänkte "men fy vad hemskt" och så var det med det.

#metoo var uppenbarligen sjukt bra och viktig, men när detta händer precis efter att den kampanjen har börjat tystna så blir det löjligt tydligt var vita människors prioriteringar ligger. Vilket värde bruna och svarta människor har för dem. Kan nästan skratta när jag skriver det för att det är så sinnessjukt, men det är ju så det är. Rent intellektuellt har många vita jättebra och insiktsfulla åsikter om rasism osv, men när det väl kommer till kritan är inte svarta liv värda lika mycket för dem. Not judging by their actions. Check yourselves.

Om du på något sätt missat vad som händer i Libyen kan du börja med att läsa och titta på CNN's film och artikel.

Sen kan du gå in och skriva på denna petition på change.org: LÄNK

Och på lördag kl 13:00 hålls en demonstration utanför Libyens ambassad i Stockholm, Munkbrogatan 2. At least consider it.

Likes

Comments

Veckans första leg-day avklarad! Om jag nu hinner med en till, vi får se. Har ju varit "ledig" senaste veckorna i väntan på jobbpass så har hunnit träna nästan varje dag vilket har varit jättekul, men det blir jobbigt nu när jag faktiskt ska börja jobba och inte kommer ha tid på samma sätt... Men samtidigt, det handlar ju om prioriteringar! Så det löser sig nog :).

Körde som sagt ben och rumpa idag. Gick upp till 85 kg som max när jag böjde, så blev inget rekord. Men försökte lägga mer fokus på teknik och djup idag än jag gjort under tidigare pass så blev ju tyngre såklart. Men det gick jättebra, tycker att jag märker små framsteg varje gång! Anledningen till varför jag vill försöka köra två benpass varje vecka är framför allt för att jag tycker det är de överlägset roligaste passen. Och om jag måste välja en muskelgrupp jag skulle vilja träna av estetiska skäl så kan jag väl inte förneka att rumpa och ben ändå är högst på den listan, hehe. Men, som jag sagt förut, försöker verkligen hålla utseende så separat från träningen som möjligt. Är superförsiktig med att inte hamna i ett destruktivt mindset gällande träning. Mår så himla bra av att träna för att det är kul, och tänker inte låta några hjärnspöken komma här och förstöra den glädjen.

Imorgon blir det nog inget pass pga jobb och ska träffa Lovisa på kvällen, men ska försöka hinna med iallafall 3 pass till den här veckan! Längtar tills det är cardio-dags haha. Älskar cardio, men det är svårt att hinna och orka när man håller på o lyfter tungt osv i typ 2 timmar först... Och löpningen måste jag ju begränsa till någon gång i veckan eftersom jag har fuckade benhinnor :/.

Men men! Enough babbling, imma hop in the shower now, hoppas alla har en fin tisdag!

Likes

Comments

Don't even got nothin to say. Ville bara säga hej :).

Mår väldigt bra just nu. Vill bara ge mig ut och se hela världen och uppleva massa saker, träffa massa människor, känna massa saker.

Lyssnar på sjukt mycket musik också. If you ain't heard 21savage och Offsets nya project - tune the fuck in och bingelyssna på skiten. Without warning. Varsågoood

Köpte förresten biljetter till Ski mask till slut, fast jag inte riktigt har någon att gå med haha. Bara någon timme senare lade han ut på sin instagram att showen var slutsåld! Sjuk tur. Är galet taggad på den spelningen, såå glad att jag köpte biljetterna ändå. Får säkert med mig någon till slut haha...

Peace bruvvas

Likes

Comments

Tänkte för första gången tipsa om en kvinnlig rappare! Her name is Lady Leshurr, hon är en british grime artist and she's fucking brilliant. Det jag lyssnat mest på av henne är hennes EP "Queen's speech" som är en samling av freestyle-raps vad jag förstått. Så det är ganska avskalat rent musikaliskt, det är i princip bara hon som rappar över ett beat, men jag diggar hennes flow som fan så det räcker liksom. Några av hennes Queen's speeches har ganska catchy, repetitive hooks också, vilket jag tycker verkar vara ganska återkommande i hennes andra låtar också. I allmänhet är just the queen's speeches lite silly och typ goofy, både när det kommer till flow och lyrics, men I like it.


Så ja, Lady Leshurr people! Write it down! Det är riktigt ont om kvinnliga rappare in the spotlight alltså, så blir alltid extra glad när jag väl hittar någon som jag diggar.

Likes

Comments

Har helt glömt att skriva om detta, haha. Har ändå gjort ett ganska major lifechanging decision, och hade egentligen tänkt göra ett blogginlägg om det så fort det var officiellt. Och så glömde jag bort det. Sämst.

As you can tell from the title så har jag alltså hoppat av KTH. Den som har läst lite äldre inlägg här skulle kanske kunnat gissa att detta var på g, har ju skrivit lite om framtidsångest, känslan av att inte passa in i skolan osv.

Jag gick ungefär 2 månader på KTH. Och jag trivdes faktiskt ganska bra. Plugget var inte plättlätt såklart, men I managed alright. Jag gillar ju skolan, jag tycker det är kul att plugga. Oftast kändes det bara roligt att gå till skolan. Absolut har jag känt mig ganska olik många i min klass och i skolan, jag har inte riktigt kunnat relatera till den typen av människor som jag träffade och iakttog på KTH. Men jag hade mitt gäng, och trivdes jättebra med det! Så det var inte det tunga plugget eller känslan av att vara malplacerad som låg till grund för mitt beslut att hoppa av, även om de faktorerna såklart gjorde beslutet lite lättare att ta.

Det som har hänt är basically att jag har insett att jag valde min utbildning på KTH av anledningar som kändes rätt i teorin men inte var rätt i praktiken. Jag trodde att det som var viktigast för mig var pengar, jobbmöjligheter och trygghet typ. Och i samband med att jag övertalade mig själv att KTH var rätt av de anledningarna så lyckades jag även förminska värdet av de drömmar och ambitioner jag faktiskt hade och kände något för. Men nu har jag då alltså insett hur högt värde de ambitionerna har, och att jag behöver dem för att livet ska kännas meningsfullt. Att jag behöver de för att kunna utvecklas som person, och ha en chans att leva upp till den potential jag ändå tror att jag har. Det må vara naivt och jag kanske har en släng av storhetsvansinne, men jag vill göra mitt bästa för att nå mina drömmar.

Så jag har hoppat av. Det känns riktigt bra faktiskt. Självklart medför det en del stress och framtidsångest, men allra mest känner jag förväntan och hopp. Inte en fiber i min kropp tvekar på mitt val. Är bara så himla taggad på att få göra något jag faktiskt vill i livet.

Likes

Comments

Godmorgon världen! Äntligen fredag, tjoho osv.

Gymmade med min syster Sofie igår igen! Vi har inte lyckats få till något pass tillsammans på ett tag p.g.a. olika scheman och rutiner och så, men nu kunde jag äntligen hänga med på ett benpass. Vi tränade ben tillsammans en gång i somras, men annars har jag aldrig riktigt gjort det. Som jag sa i mitt förra inlägg om detta så tränar jag ju en del själv men inte särskilt tungt eftersom jag inte kan så mycket om träning med fria vikter, tunga lyft o.s.v. Men eftersom jag verkligen vill lära mig den typen av träning så försöker jag nu följa med min syster när jag kan för att få bättre koll!

Och igår var det alltså benpass. Min favorit tror jag. Kanske för att jag är starkast där, det är ju alltid kul att känna sig lite bra liksom haha. Det var hur som helst ett riktigt lyckat pass! Min syster som som mest hade lyckats ta 80 kg i benböj tidigare satte nu flera sets på 95 kg??! Hur sjukt?? Hennes mål är 100 kg inom tre månader men med den här farten lär hon nog få tänka om lite där, haha.

Och jag då! I somras lyckades jag typ 3 reps på 60 kg i benböj om jag minns rätt. Kan ha varit 65 kg. Igår klarade jag i allafall 85 kg!!! Absolut har jag tränat sedan dess, men med tanke på att den tyngsta vikten jag böjt med sedan dess är typ 15 kg så är jag jävligt glad ändå måste jag säga! Askul med framsteg ju.

Hoppas alla får en toppenfredag, kram på er!

Likes

Comments