Nu har jag bara en vecka kvar av jobbet. Shit vad snabbt våren har gått. Men samtidigt långsamt på något sätt. När jag ser tillbaka på året som gått känns det som ett helt liv. Har förändrats ganska mycket tror jag. Svårt att sätta fingret på exakt hur nu när jag tänker efter, men jag känner ju klart och tydligt att jag inte är samma person som jag var när jag sprang ut för lite mer än ett år sen.

En stor del av förändringen beror väl säkert bara på att jag, som alla, blir mognare osv osv ju äldre jag blir och kan se saker ur en lite smartare perspektiv hela tiden. MEN, ärligt talat tror jag typ att det är en annan ganska enkel, men fundamental grej som också ändå gjort stor skillnad. Jag tror att jag detta år har börjat bry mig mindre och mindre om vad killar tycker. Hela högstadiet och gymnasiet fanns det i mina tankar, alltid (om än ofta kanske undermedvetet). Hur jag skulle pleasa killar runt mig bäst. Få de att välja mig. Vilja ha mig mest. Nu känner jag ärligt talat allt som oftast att de mer än gärna får skita fullständigt i mig. Rent generellt kan jag ärligt talat inte komma på någonting som män kan tillföra mig och mitt liv. Sen kan det ju hända att man själv fattar intresse för någon enstaka idiot då och då, men låt mig ta hand om det då. Är så jävla trött på att bli i princip hjärntvättad av bekräftelse och den vaga idén om att man är skyldig en massa olika saker som män har lyckats impregnera i våra hjärnor för att de ska få ligga. Vi tjejer har inte bara ångest dagen efter sex för att vi utsatts för en livstid av slutshaming. Vi mår skit för att vi någonstans innerst inne ofta vet att vi inte var 100% into it. Men känslan är så jävla svår att identifiera för att snubben var så fucking slick när det kom till att få oss att tro att vi gillade honom. 

Men AJA, för att knyta ihop den här röriga säcken lite så kanske man ändå kan konstatera att min ökade obryddhet gentemot dudes kanske främst handlar om höjd självkänsla? Och inte bara ett ökat manshat haha. Fick faktiskt en fråga nyligen om jag "var en sån som först kommer ut som bisexuell fast som sen ändå till slut går över helt till the dark side" (okej tror han sa "lesbisk" och inte "the dark side" men kändes likvärdigt). Det var lite kul. Värt att fundera på ändå.

NU!!!!! är jag så jävla taggad på att ha min lediga, fria vecka hemma i Stockholm med Lovisa, förhoppningsvis Anna på ett och annat hörn och who knows vem mer, innan jag försvinner under jorden i tre veckor till mitt älskade älskade Fjällbacka. Skulle typ vara skönt att stänga av sociala medier när jag är där nere. Shit's fuckin toxic sometimez. Ska tänka på det lite. Vet ju att jag skulle må bra av det. Men man är ju en junkie, like everyone else. Men ja. Seeees

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Så. Midsommar har hänt. Känns som att jag upplevde typ en hel helg under en dag ärligt talat haha. SÅ mycket som hände. Hade i alla fall jättekul! Vääldigt mycket nya människor, så är lagom tömd på energi nu haha... Orkar ej vara särskilt detaljerad i summeringen av kvällen, men basically var det midsommarlunch, fem-kamp som till slut blev två-kamp (till min lättnad), grillning, MYCKET (!!) beer-pong, fuldans, fulsång och nattdopp i poolen. Hade en grym kväll. Så imponerad av Anna och de andra som var med och organiserade och höll i hela grejen. De gjorde ett jättebra jobb, verkligen.

Fotade tyvärr inte så mycket men lyckades sno åt mig en fine-ass krans några minuter så det fotade jag minsann :) O så några bilder som Anna tog när jag och Lovisa var extra fina på lunchen! KRAM

Likes

Comments

Kroppskomplex. Ett av de mest normaliserade symptomen på den sjuka värld vi lever i. We've all got'em. Hur kan vi inte? Allt vi konsumerar talar på ett eller annat sätt om för oss att vi borde vara något annat, något bättre. Meningen med livet är att bli lycklig, hur kan vi då inte få kroppskomplex när vi hela livet blir lärda att vi inte kan bli eller förtjänar att bli lyckliga om vi inte ser ut på ett ouppnåeligt sätt.

Men okej. Hur mycket jag än skulle kunna ranta om varför samhället är skevt så är det trots allt en ganska öppen dörr. Känns lite onödigt att försöka sparka in den ännu mer, don't you think? Istället tänkte jag försöka vara lite mer personlig. Tänkte prata lite om mina egna komplex. Kommer inte gå in specifikt på alla såklart, både för att det skulle bli allt för privat men också för att i princip allt ju är fel med mig om jag väl tänker efter. Men det jag framför allt tänkte skriva om var ett komplex som jag blev påmind om idag och samtidigt insåg att jag inte bara har börjat acceptera utan till och med börjat gilla. Mina axlar. Mina breda, relativt muskliga axlar (för att vara en som sällan tränar armar och axlar frivilligt iaf). Det är ett komplex jag tror är ganska ovanligt, vilket såklart har gjort det ännu jobbigare. Det har fått mig att känna mig som den enda tjejen i universum som har haft mans-axlar. Onormal. Jag har ju sett det med egna ögon; inga andra tjejer har breda axlar. Så, det är uppenbarligen inte normalt. Inte kvinnligt. Just det nyckelordet, kvinnligt, är verkligen en öm tå för mig. Så mycket som jag mått dåligt över min kvinnlighet, eller avsaknaden av den. Så många komplex som fötts ur den ångesten. Min längd. Mina stora fötter och händer. Mina pojk-höfter. Min obefintliga midja. Kroppsbehåring.
Kanske är det därför jag blivit så besatt vid att ha långt hår, och varför jag har känt en sådan lättnad över att jag har stora bröst. Lättnad över att ha ett kvinnligt attribut att väga upp för mina håriga armar med. Jag vet inte.

Men back to them shoulders. Jag såg alltså mig själv i spegeln idag efter ett träningspass, studerade. Som man gör. Men istället för att se en kropp som är för manlig för att kunna accepteras, med axlar bredare än höfterna och alldeles för bulkiga trapezius-muskler så såg jag hur stark jag var. Jag tänkte att fan vad NICE att jag haft turen att få sådana här bra, starka axlar. Och visst, den långsiktiga lösningen på komplex-grejen och självhatet är kanske inte att hitta anledningar till varför ens kropp ser bra ut "trots allt", självklart vill man kunna älska sig själv OAVSETT och skita i om man ser stark eller svag, fet eller smal ut. Men detta är fan ett steg i rätt riktning.

As for resten av komplexen jag nämnde ovan så har jag typ "come to terms" med de flesta av dem, nu på senare år. Framför allt sedan jag slutade skolan och inte har haft hundratals andra människor runt mig varje dag att jämföra mig med. Man kanske kan säga att jag har börjar acceptera mina komplex, mer i alla fall. Dock är det långt kvar innan jag kan säga att jag har lärt mig att älska dem. Men, som sagt: Ett steg i rätt riktning.

Likes

Comments

Aaah är så taggad på sommar nu. Unika tjejen, right? Men känslan blir verkligen starkare by the minute nu. Imorgon är det två veckor tills min sista jobbdag, och i och med att nästa torsdag är en 12-dag och fredag ledig så skulle man kunna säga att jag efter imorgon bara har 8 hela arbetsdagar kvar. Sedan börjar den på riktigt, sommaren.

Min första lediga vecka kommer jag spendera hemma i Stockholm innan jag åker till västkusten i 3 veckor, vilket betyder att jag måste FLIPPA under den veckan. Ska förstås hänga en del med min lillebror osv, men mest ser jag såklart fram emot allt jag och Lovisa ska hitta på. Okej, vi hinner kanske göra en del i augusti också, men vill ändå make the most av min första lediga vecka. Fira ledigheten ordentligt liksom. Exakt vad vi kommer hitta på vet jag såklart inte än, men så länge jag har Lovisa har jag mer än nog. Fan vad kul vi ska ha. Dricka vin och lyssna på musik i parker, träffa massa snygga människor, ha dagsfyllor på trädgården, bada nattdopp mitt i stan, dansa tills vi stupar på F12, promenera hemåt på tomma gator medan solen går upp... Aaah längtarrrr!

Imorgon slutar jag förresten 14 apropå ingenting. Alla på jobbet slutar 14 en fredag i månaden, och imorgon är min 14-fredag. Underbart. Ska unna mig en celsius på lunchrasten och sedan en lång springrunda direkt efter jobbet. Aah. Springa på sommaren är så jävla underbart. Har börjat springa utan att ta med mig telefonen också, bästa jag gjort. Bara jag och mina tankar. Fan, längtar så mycket till Fjällbacka nu.

Nej nu räcker det med psychobabble. Ciao ppl

snyggbilder från förra sommaren i Fjällbacka :) stay tuned för uppföljare

Likes

Comments

Ugh. Har precis suttit och kollat igenom flera youtube-videos på ett par som gjorde typ vloggar och Q&A's tillsammans. De var skitgulliga, såklart. Och jag kände att fan, det där vore kanske inte helt fel. Såklart. Blä.

Helt helt HELT ärligt nu. Jag vill inte ha ett förhållade. Jag vill verkligen inte det. Jag har verkligen kämpat för att se förbi behoven som jag blivit tilldelad av samhället och känna efter vad det är jag egentligen vill. Och jag känner att jag trivs sååå bra själv, och att i princip inget i vad ett förhållande innebär lockar mig. Det är asskönt. MEN. Så har jag ju faktiskt ändå växt upp och fostrats i det här fantastiska samhället, så precis som alla andra finns det ändå rotat någonstans i mig att man ska sträva efter att träffa sin stora kärlek. Det är så djupt rotat att jag först ofta misstar känslan för att vara en genuin längtan, tills jag kommer på mig själv, skrattar känslan i ansiktet och sträcker ut mig lite bredare i sängen.

Men om vi för en stund bara bortser från faktumet att jag inte vill träffa någon. Även om jag ville det så hade det fan varit omöjligt. Jag har knappt träffat en handfull dugliga människor i hela mitt liv vad jag kan komma på. Och då menar jag inte som jag nödväntigtvis varit attraherad av eller haft någon grej med, utan bara BRA människor. Smarta människor. Roliga människor. Okej, jag kanske har träffat mer än en handfull smarta och roliga människor, men det spelar ingen roll med tanke på den kopiösa mängden nötter som springer runt här i världen. Jag tycker fan att varenda jävel jag interagerar med verkar empty inside. Alla är tråkiga. Ointressanta. Puckade. Förutom den där handfullen av människor då, men det spelar ju ingen roll eftersom jag ändå inte gillar någon av dem. Har typ träffat tre personer i livet jag varit genuint attraherad av, och tre av tre har varit hjärndöda.

Så vi får se vad det blir av mig. Kanske slutar upp ensam. Men för all del, hmu om du är rolig, intressant, snäll och har högt iq. Eller vänta SKOJA kom på att jag inte vill träffa någon ju haha. Hadeeee

Likes

Comments

Såg precis filmen The way he looks, en brasiliansk coming of age-romance om två high school-killar som blir kära, och den ena killen är blind. Så fin och mysig film. Inte epic såklart som Holding the man var, men fortfarande riktigt bra! Väldigt charmig och feel good liksom. En annan gay love-movie jag såg för ett tag sedan som jag kan rekommendera är Shelter. Mindre bra var filmerna The trip och Beautiful thing. Och JA jag håller på och betar av en lista på filmer om gay love, om det inte var uppenbart haha... Men det går väl inte att undgå att det är något speciellt med de kärlekshistorierna, när kärleken är så äkta och stark att de fortfarande kämpar för att få vara tillsammans trots att hela deras omvärld hatar dem. Vad finns det inom straight love-stories som är äkta på samma sätt? Typ inget. Hetero-kärlek i verkligheten består ju i princip bara av en gemensam uppfyllelse av varandras bekräftelsebehov och en ofrivillig strävan efter att vara samhället till lags. Och i vissa fall möjligtvis en kemisk, fysisk attraktion som egentligen bara handlar om sex vilket stackarna inser så snart även det blivit tråkigt och de fattar att deras partner är dum i huvudet.

Gud skulle ju egentligen skriva ett inlägg om att det är Pride-månad haha?? Vad fan hände? JAJA finns väl inte så mycket att säga om den saken ändå, except: Happy fucking pride! Och ett happy fucking pride till mig själv är väl kanske på sin plats. Min första pride-sommar som HBTQ-person (när jag vet om det själv i alla fall). Längtar tills augusti när det är dags i Stockholm! Har till och med haft flyktiga tankar på om jag skulle ta en sväng till London i början av Juli, när de har sin Pride. Men A: det skulle vara dyrt as fuck och B: terrordåd yo :))))). Så får nog stanna på hemmaplan detta år.

Nä nu är det nog dags för mig att ta mitt pick och pack och tagga ner till sovrummet! Dels för att jag börjar bli trött men mest för att det börjar bli mörkt och vardagsrummet skrämmer mig när det är mörkt och jag är ensam. See ya folks!

Likes

Comments

Kör en liten update om vad som hände i mitt liv i måndags (med tanke på att noll intressanta saker kommer hända i helgen tänkte jag).

I måndags var jag nämligen på P3 älskar på Slakthuset med Lovisa och Victoria! Från 19 till 02 ungefär, så det var minst sagt en helkväll. SÅ värt tho. Feta artister, grym musik, massa härliga P3-profiler som minglade runt (sen att jag var för feg för att gå fram är ju en annan diskussion...). Vi träffade en massa nytt folk, hela kvällen var superkul verkligen. Kan förresten verkligen rekommendera slaktis nu när terassen är öppen, så nice!!

Without further ado - här kommer en hög med bilder för att summera den grymma kvällen vi hade!

JUSTE, p.s!!! tack Lovisa o Victoria för att ni är så bra :)

Likes

Comments

SÅ. Jag ska till Göteborg i sommar. HYPE. Vilken rollercoaster of emotions det har varit hit tho, haha. Bokade Way out west för typ två månader sedan, sedan hoppade 2 av de 3 kompisarna jag bestämt med av, och till sist även den tredje... Lade till och med ut biljetten för försäljning. MEN. Så tog den tredje kompisen (Lovisa) sitt förnuft till fånga idag och nu är inte bara biljett-annonsen borttagen, utan vi har dessutom bokat Lovisas biljett OCH hyrt en fucking lägenhet på samma dag.

Tror det kommer bli feeett faktiskt. Ändå flera riktigt nice artister (+Rebecca&Fiona vilket typ gör att inga av de andra ens spelar roll, fkn QUEENS), och Göteborg liksom. Och såklart, vi två i en lägenhet i 3 dagar. Kan inte bli annat är DRÖMMIGT. Känner att jag tagit fasta på min spontana ådra mer än vanligt på senaste tiden?? Trodde knappt jag hade en sådan lol. I guess the summer brings it out in me.

Men ja, vafan. NU KÖR VI GBG

Bild från förra sommaren då vi (självklart) var på Ullevi och såg Håkan

Likes

Comments

:) :) :)

:( :( :(

Ligger i sängen och lyssnar på den bästa spellistan jag skapat. Den består enbart av låtar från 00-talet eller tidigare (mestadels tidigare). Det är egentligen en salig blandning av allt ifrån MJ och Pink Floyd till Green Day och Bob Marley. Listan går förstås inte alltid att lyssna på. Som många av er säkert känner igen kan nostalgi vara livsfarlig i kombination med känslor av ångest, vemod eller deppighet. Eller, så är det i alla fall för mig. Bara alldeles nyss fick jag ont i magen av att låten Hey there Delilah kom på och blev tvungen att byta. Varför vet jag inte riktigt. Något jobbigt från tiden då jag lyssnade mycket på den låten kanske var på väg att göra sig påmint. Eller så var det bara den vanliga känslan jag får ibland av tomhet och saknad efter just den tiden, den enklare tiden liksom. Who cares. Lyssnar på Don't stop believin' nu och har noll magont så whatever. I alla fall inte av något som har med nostalgi att göra :))).

Fuuck behöver typ skriva dagbok eller något haha. Måste bara skriva av mig känner jag men känns lite si sådär att göra det här på bloggen. Får kanske ta och gräva fram mitt gamla word-dokument. Tyvärr fyllt med klagande romaner om killar och kill-relaterade problem jag tyckte mig ha under gymnasiet. Ew. Sorry to deprive you of the juicebomb that is my life. I'm sure you'll live, if only barely.

Likes

Comments

Igår blev det utgång igen! Relativt spontant för att vara mig också, who knew? Planen från början var nämligen bara att jag skulle se Veronica Maggio på grönan med Lovisa, Victoria och Anna för att sedan kanske ta något glas men dra hem hyfsat tidigt (hade tänkt träna idag nämligen). Men så kom vi fram till Gröna lund där vi möttes av en milslång kö, så vi vände och drog, haha. Vi skulle uppenbarligen inte komma in liksom. Och mycket riktigt, 40 minuter senare hade de stängt entrén. Så vi gick och köpte mat och satte oss i solen på en gräsmatta på Djurgården istället. Lyssnade på musik, drack lite cider och hade det bra helt enkelt! Det var då jag tog fram mobilen och avbokade morgondagens gympass. Ett av de bättre besluten jag tagit måste jag säga.

Resten av kvällen var SÅ bra. Vi hann med äckliga fernetshots på Bishops Arms, fuldans och skriksång hemma hos Lovisa i Vasastan - där vi dessutom blev joinade av finaste Sylvester - och sedan såklart en helkväll på bästa F12. Stället är om möjligt ännu bättre i år nu när de har styrt upp nedervåningen lite mer med ett ordentligt DJ-bås och dansgolv osv. Hade as fun as ever. Träffade härliga människor, skrek mig hes och dansade som en galning (givet). Och noll dagen efter-ångest. Yesss.

Dagen idag har verkligen bara varit soffhäng för min del. Har redan varit iväg en tur till centrum för att hämta cykeln som jag övergav igår när jag tog taxi hem, mer aktivitet än så känns bara onödigt ärligt talat. Har spelat lite The last of us, kollatlite Skam, ätit lite (läs: mycket) choklad och hängt med mamma. På måndag är det dags för P3 älskar på Slakthuset vilket jag tror kommer bli LIT så är astaggad på det. Vi ses hörni!

Likes

Comments