JA detta blogginlägg kommer handla om mens. Gråt då.

Ni vet känslan när man mitt i frustrationen över ett långdraget, oförklarligt obehag i valfri del av kroppen inser att det är pga pms/mens/whatever och alla pusselbitar faller på plats och allt plötsligt makes sense? Well. That's where I'm at. För någon månad sedan gick jag i två dagar på jobbet och led i tystnad för att jag hade ont i magen och mådde illa, MEN (!) jag var helt säker på att det inte var mensvärk eftersom min mensvärk inte brukar kännas så. Och så idag när jag satt och läste Alfons Åberg för några dagisbarn var jag tvungen att avbryta och gå därifrån av en plötslig rädsla för att kräkas på de stackars ungarna. Men att stå upp var tydligen heller ingen bra idé, då protesterade magen i smärta. Det var då jag insåg det. Oh. Vänta. Jag har ju mens.

SÅ min kropp har alltså fått för sig att den behövde röra om lite i grytan när det kom till mina komplikationer under mensveckan, tackar så mycket. Vem vill ha bara vanlig, tråkig mensvärk och ett never ending sug efter allt jag inte tål att äta? Självklart ska vi slänga in lite surprises såhär då och då, göra mensen till mer av en "happening" liksom. Och det är ju dessutom alltid trevligt att ens hormoner är lite initiativtagande i sitt arbete. A for effort.

Så nu ska jag strunta i att jag har IBS (= kan inte äta något som är gott utan att magen protesterar och växer 10x i storlek) och mensfrossa i pepparkakor och lussebullar och choklad. Borde egentligen verkligen inte göra just detta just idag eftersom jag ska ut imorgon och helst inte vill se ut att vara gravid i 6:e månaden när jag är på klubben. Men äh. Choklad är gott.


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Vad fan händer med världen? Eller tinder rättare sagt. Som typ alla andra använder jag tinder då och då som tidsfördriv, kanske ännu mer nu när jag är hemma alla kvällar och helger och försöker bli frisk. Men på senaste tiden har jag bara blivit mer och mer irriterad av skiten, och slightly offended ärligt talat. Killar på tinder är så jävla störiga. Here's why.

1) Jag matchar typ aldrig med någon längre??? Förr tyckte jag att man matchade med nästan alla man gillade, men nu matchar jag med kanske var tjugonde eller trettionde person jag gillar? Ursäkta men; vad är ert problem?! Jag är ju no doubt mycket hetare nu än jag var när jag var 16? Och mina bilder är obviously top-notch? Skärp er.

2) Att killar har en obotlig hybris är sen gammalt, men att ni dessutom är så pass dumma att ni inte inser att det kanske är läge att tona ner denna hybris lite när ni försöker få ragg? Tror ni på fullaste allvar att vi blir mer sugna om ni skriver något riktigt självbelåtet och douchigt under era 5 riktigt självbelåtna och douchiga spänn-bilder? Att vi går igång på osköna människor? "Jävligt skön och rolig att hänga med" MEN LÅT MIG AVGÖRA DET??? pucko.

3) Lilla gubben. Kunde du verkligen inte komma på något unikare än att du "gillar att resa, träna och äta god mat"? Försöker du vara ointressant eller kommer det naturligt, typ som ditt värdelösa selfie-game?

4) Och what's up med att det trendar olika lines på tinder som används av ca varannan kille? Typ: "Säg till om du vill att jag ska skriva först". 1. Fyfan vad töntigt. 2. Ringde ni upp varandra under skapandet av era tinderprofiler och knåpade ihop något fyndigt ni alla skulle skriva samtidigt eller? 3. Fyfan vad töntigt.

5) Till sist: Kan någon snälla förklara för mig vad grejen är med att alla jobbar inom försvaret???


Likes

Comments

Bästa Skam. Denna serien blows my mind varenda vecka. Har du inte sett Skam; Gör det! Och kom sedan tillbaka och läs detta. Eller läs nu. Spela roll.

Skam är så jävla viktig. Från att i början ha känts som en härlig serie som porträtterar relaterbara vardagssituationer för ungdomar har den i mina ögon utvecklats till så mycket mer än det. Den är ständigt ifrågasättande på ett sätt som bara en person i hens senare tonår är, och den belyser så mycket som behöver belysas. Inte bara de ämnen som känns självklara att ifrågasätta för oss alla så som sexism, rasism och homofobi, utan nu har Skam även gett sig på ett ämne som är så stigmatiserat och nedtystat att det för många knappt existerar. Jag pratar om psykisk ohälsa.

Om du har ont i magen eller har brutit ett ben råder det för dig ingen tvekan om vad du ska göra eller var du ska vända dig. Men om du har ont i själen? Om du har ett brutet psyke? Var vänder du dig då? Den hemska sanningen är att alldeles för många inte har en aning om svaret på den frågan, och förmodligen inte ens har reflekterat över det.

Och inte nog med att kunskapen om psykisk ohälsa och psykvård är skrämmande begränsad, när någon trots det ändå har lyckats söka hjälp bemöts den så jävla ofta på ett pissigt sätt. Deprimerade människor blir rådda att "ta en promenad". Unga tjejer med ätstörningar får höra att "motion och nyttig mat väl bara är bra?"

Att Skam inte bara tar upp psykisk ohälsa i allmänhet utan bipolär sjukdom i synnerhet betyder dessutom en hel del för mig personligen. En person i min närhet har bipolär sjukdom och jag tycker det är rent av skamligt att jag innan hens diagnostisering knappt hade en aning om vad bipolaritet, schizofreni eller andra liknande sjukdomar ens innebar. Att jag var av uppfattningen att en schizofren person nog är lite galen och kanske ingen man helst vill vara nära om man kan hjälpa det. Att det ska krävas personlig erfarenhet av psykisk ohälsa för att få en grundläggande förståelse för vad det är, och hur allvarligt det är.

Det finns mycket stort och smått vi alla kan göra för att öka medvetenheten kring dessa saker. En superenkel grej verkligen alla kan och borde göra är att sluta använda sig av psykiska sjukdomar som skällsord. Vi skulle aldrig kalla någon som beter sig idiotiskt för "jävla CP" eller skämta om att någon har cancer. Men av någon anledning känns det okej att kalla någon som har häftigt humör för "bipolär" eller någon som uppvisar totalt olika personlighetsdrag för "schizo". Oavsett om man skämtar med en vän eller sarkastiskt beskriver sig själv; sluta bara. Det är fobiskt och förminskade och jävligt okänsligt. Så sluta bara.


Likes

Comments

FÖRE:

(Det var svårt att hitta bilder där mitt hår syns bra, egentligen var mitt hår lite mörkare än såhär innan färgningen)

EFTER:


Jag är verkligen så himla nöjd! Eftersom frisören sa innan att det är svårt att få så ljust som jag ville ha på bara en färgning hade jag ganska låga förväntningar, men detta blev verkligen perfekt! Sedan är tanken att jag kommer behandla frekvent med silverschampo och silverbalsam för att få en mer grå ton i det hela.

Jag kan för övrigt verkligen rekommendera frisörsalongen Studio i Sickla köpcentrum! Jag gick till Maja och hon var superduktig, bara kolla på bilderna liksom. Det var tydligen inte helt lätt att få till det heller med tanke på att jag har ganska tjockt och långt hår, så all cred till henne som lyckades så bra.

Och just det! Man fick sitta i en massagestol när de tvättade håret! Viktigt!

Kram :)


Likes

Comments


Glad fredaaag!!! Så underbart, och jag slutade 14:00 idag?? Slutar vanligtvis runt 16-17 så även om jag började 7 kändes det som att jag knappt jobbade idag! Nu ska jag bara vila med stort V hela helgen, jag tänker minsann INTE göra något som kan förarga körtelfebern nu.

Till er som går i skolan fortfarande: jag kan verkligen rekommendera att inte börja plugga vidare direkt efter studenten utan försöka få ett jobb istället. Det är kanske inte rätt för alla, men jag tror ändå att väldigt många kan dra fördel av att vila hjärnan lite innan man kör igång igen. Och förutom att man samlar SÅ mycket energi och verkligen får andas ut så känner jag verkligen att jag lär mig massor samtidigt. Att ha ett heltidsjobb och vara en del av ett arbetslag med allt vad det innebär tror jag definitivt är en jättebra erfarenhet att ha med sig när man börjar plugga på högskolan.


För er som inte vet det så jobbar jag alltså på förskola sedan slutet av augusti, vilket jag trivs så himla bra med! Tidigare har jag jobbat extra först 2 år på McDonald's och sedan en termin som barndanslärare/barngympalärare, men detta är mycket bättre på alla sätt. Dels eftersom jag trivs så bra med själva jobbet och arbetsplatsen, men tror även en stor del är att livet i allmänhet är så mycket mindre stressigt nu. Att mina sömnproblem jag hade hela vårterminen i trean försvann i princip veckan efter studenten säger nog en del, haha.

Och om du är någon som vill ha heltidsjobb nu eller i framtiden men inte har jättemycket arbetslivserfarenhet i ryggen så vill jag verkligen tipsa om vikariejobb på förskola! Det jag gjorde var att jag tog reda på mailadressen till den som är ansvarig över vikarielistan för de kommunala förskolorna i ett visst område i min kommun och mailade henne CV och en intresseansökan för att börja jobba som vikarie. Innan jag sedan började jobba som vikarie sa jag att jag kunde jobba alla dagar i veckan och gärna ville jobba så mycket som möjligt, och så placerade hon mig på en förskola där de behövde permanent hjälp just då. Sedan dess har jag varit kvar där, men numera som en ordinarie barnskötare med månadsanställning. Så det behöver inte vara så att Coop och McDonald's är ens enda alternativ man har efter studenten menar jag! Och som sagt trivs jag fantastiskt bra på detta jobb, jag har verkligen roligt varje dag.

Jag skriver gärna mer om hur det är att jobba på förskola, eller McDonald's för den delen, någon annan gång men det räcker för idag tror jag! Nu ska jag lyssna på lite Rebecca & Fiona och dricka Fun light. Lyx. Och förresten, imorgon ska jag för första gången sedan jag var typ 14 färga håret! Ska bli sjukt spännande. Jag ska försöka fixa före och efter-bilder också att lägga ut här efteråt :).

Kram och trevlig helg på er!

Likes

Comments

*TRIGGER-VARNING: Ätstörningar*

Ett komplicerat förhållningssätt till mat är förmodligen en av de största gemensamma nämnarna unga tjejer emellan. Jag är inget undantag. Hela min tonårstid har mat och kost tagit upp en hel del tankekraft och ofta även varit källa till ångest. Ångest när jag äter choklad en tisdag bara för att jag är sugen, ångest när jag äter min andra portion trots att jag redan är mätt och ångest när jag äter något som jag vet innehåller alldeles för mycket kalorier. Jag känner inte alltid såhär. Men ibland.

För som allt annat går ju detta upp och ner i perioder och just nu har jag tyvärr lyckats hamnat i en ner-period i samband med min körtelfeber. Jag som är van vid att träna 2-4 gånger i veckan har nu inte kunnat tränat ett enda pass på 4 månader, och självklart har detta medfört att min kropp förändrats lite. Att inte bara se i spegeln att man ser annorlunda ut än man gjorde i somras utan dessutom märka hur vissa kläder sitter sämre på en är rent ut sagt skitjobbigt. Vissa dagar mår jag så dåligt över detta att jag medvetet undviker speglar när jag är avklädd för att slippa se helvetet.

Jag tränar inte primärt för att se ut på ett visst sätt, jag kan genuint säga att jag verkligen älskar att springa, dansa och ta pass på gymmet. Men självklart är det en välkommen bonus att träning bidrar till att ens kropp passar bättre in i den rådande normen. Jag önskar förstås att jag hade en så pass bra självkänsla att detta inte spelade någon roll för mig, men som de flesta unga tjejer känner jag allt som oftast inte att jag duger helt och hållet. Det finns alltid något som skulle kunna vara bättre.

Det är så sjukt att jag när jag skriver detta knappt reagerar över hur galet låter, patriarkatets påverkan på oss kvinnor är löjligt normaliserad. Som tjej lever jag i ett samhälle där i princip ALLT jag konsumerar och omges av talar om för mig att det finns ett sätt man ska vara på för att vara helt okej, att jag definitivt inte är helt okej men att jag absolut borde sträva efter att bli det. Det är verkligen inte konstigt att det känns som en omöjlighet att boosta upp sin självkänsla till den grad att man trivs helt med sig själv i mer än korta perioder. Det är snarare imponerande att inte fler kvinnor mår sämre än vad vi gör. Vi är fan så jävla starka.

Jag har tyvärr ingen briljant, hoppfull slutsats att komma med såhär i avslutningen för att väga upp det tunga. Jag är glad att jag åtminstone har kommit till någon slags insikt så att jag i alla fall kan försöka motarbeta de destruktiva tankarna när de kommer, än så länge har jag lyckats hålla mig från att agera på dem genom att helt enkelt ignorera dem. Men för så himla många andra är det så jävla mycket svårare. Och det hatar jag så jävla mycket.

Likes

Comments

Det snöar!!! Upplever just nu en oproportionerligt stor känslostorm på grund av denna väderförändring. Å ena sidan är jag överlycklig då jag älskar snö och den kommer dessutom precis lagom till första advent - vilken jag också älskar. Å andra sidan för detta med sig den ständiga ängsligheten och rädslan för plusgrader som alltid kommer på köpet med snöfall såhär i runt jul.

JA, jag älskar julen och basically allt som har med december att göra. Snön, mörkret, lussebullarna, julkalendern, julklappshandeln - you name it. Jag kan hålla med om att snön och kylan sällan är angenäma (ville skriva "pleasurable" och det var detta google translate gav mig, don't judge.) lika länge som de existerar här i Sverige, men den som inte njuter av vinterväder i december klassificeras i alla fall av mig som högst misstänkt. Jag menar, det är inte för inte som en av de kändaste fiktiva skurkarnas enda motiv är att han hatar julen. Wake up people. It's an offense.

Som ni förstår är jag alltså väldigt taggad på kvällens adventsmys. Har till och med fått mamma att köpa glögg som det sedan visat sig att bara jag ville ha, men misströsta icke! Har nu en hel flaska glögg för mig själv, kunde inte vara nöjdare. Ni som också älskar snöns återkomst; trevlig advent & söndag på er! Ni andra; shame.

Likes

Comments

Då var jag tillbaka från mitt lilla äventyr. Om vi börjar med att bortse från faktumet att jag inte gillar bio särskilt mycket to begin with så måste jag säga att jag är så glad att jag testade detta! Om man nu tvunget ska gå på bio (för mig är det oftast när det går en film jag verkligen vill se och inte orkar vänta tills den går att streama) så tror jag ärligt talat att det de flesta gånger är mycket mer nice att göra det ensam. Den i princip enda interaktionen med den eller de man går på bio med sker liksom ändå efter filmen när man egentligen är alldeles för seg och dåsig för att engagera sig i någon form av diskussion, men ändå tvingar man sig att ha en obekväm och ängslig konversation om det man just sett där alla parter egentligen bara är rädda för att vara den som tyckte om filmen lite för mycket. Idag när jag kom ut ur biosalongen satte jag istället i mina hörlurar, satte på drake och gick till bussen inne i mina egna tankar om filmen. Så skönt.

Men jag vet inte, det kan ju vara jag som är minoriteten i den här frågan? Jag är medveten om att det kanske inte är jättevanligt att trivas så bra i bara sitt eget sällskap som jag gör, men jag vill ändå slå ett slag för ensamheten! Visst är det utvecklande att umgås med andra människor, men jag tror definitivt att det kan vara minst lika utvecklande att bara vara med sig själv. Att lära känna sig själv och sina tankar när man är opåverkad av andra människor tror jag är jätteviktigt för att utvecklas och växa som person, och bli trygg i sig själv på något sätt.

Jeez, jag kan prata hur länge som helst om detta, haha. Tycker personlig utveckling, självkänsla och allt sådant är jätteintressant. Men det kanske inte är lika intressant att läsa om, jag vet inte? Ni får som sagt mer än gärna höra av er med tips om vad jag borde/inte borde skriva om o.s.v! Annars kör jag bara på helt enkelt.

Hoppas ni har en jättebra lördag allihop, festa ordentligt och ta en extra tequila för mig!

Likes

Comments

God morgon!


Saturyay! Även om mina lördagar just nu inte är särskilt fartfyllda så är jag inte den som tackar nej till helg liksom. Och faktum är att jag faktiskt har lite speciella planer idag. Speciella för mig i alla fall. Nu på förmiddagen ska jag bara följa med mamma till Kungens kurva och hjälpa henne med lite ärenden, men efter det ska jag göra något jag aldrig har gjort tidigare, men har velat göra väldigt länge: Jag ska gå på bio ensam!

Att göra en sådan sak som att se på bio helt själv kan nog kännas väldigt främmande, det vet jag i alla fall att det gjorde för mig när jag var yngre. Man är så inlärd och van vid att bio är en gruppaktivitet att jag inte tror att tanken ens har slagit de flesta. Men jag som är en ganska (läs: väldigt) självständig person tilltalas jättemycket av tanken på att kunna gå och se de filmer jag vill när jag vill utan att behöva bero på sällskapet av någon annan. Jag ser hur som helst verkligen fram emot att se hur detta kommer kännas. Jag lovar att återkomma senare med en utvärdering!


Likes

Comments

Hittade inga bilder som passade detta inlägg så free-base:ade istället och ger er en massiv throwback till falafel i en park i Berlin under min tågluff sommaren 2015.

I onsdags var jag hos en läkare och fick veta att jag har körtelfeber och streptokocker. Streptokockern var ingen big surprise då detta har gått runt på förskolan där jag jobbar ett bra tag nu, men körtelfeber?? Jag har alltså gått och varit lite småsjuk sedan augusti och bara fått höra av läkare att jag haft en långdragen förkylning, och så har det egentligen varit detta hela tiden. De goda nyheterna är att det finns exakt noll behandlingar av denhär skiten, så jag kan mycket väl förbli sjuk i tre månader till.
Sidenote: Som alla vet smittar körtelfeber, "kissing disease", bara genom saliv, så om du är fuckern som inte kunde vänta med att bli frisk innan du slemmade ner mig ska du nog akta dig. I'm coming for you.

Men men, körtelfeber eller ej så har jag i alla fall varit hemma från jobbet sedan i onsdags p.g.a. smittorisken av streptokockern som försvinner först efter några dagar av penicillinkuren. Är så sjukt rastlös. Jag är liksom inte sängliggande, i sådana fall hade jag älskat att bara kolla på Sagan om ringen och äta glass hela dagen. Men jag är ändå hyfsat pigg, och det mest fartfyllda jag kan sysselsätta mig med är promenader med hunden. Blir galen snart.

SÅ, detta är egentligen varför jag startade denna bloggen! Kände helt enkelt att jag behöver en hobby i väntan på friskare tider. (Det var egentligen min kära systers idé, så en liten shoutout till henne)

Kram på er! (ingen puss dock, vill inte sprida vidare fanskapet)


Likes

Comments