Header
View tracker

Det är en kropp. En vanlig kropp med armar, ,rumpa, ben och lår. Precis som alla andra. Det spelar ingen roll hur mycket en kvinna väljer att visa, det har ändå inget med hur hon är som person, hur intelligent hon faktiskt är eller vilket budskap hon bär på m.m. En kropp med eller utan kläder, du har aldrig rätten till hennes kropp. Sluta göra det till en sån jävla stor grej.

Som tjej har man många förväntningar och krav på sig.

  • Man ska vara smal men inte för smal för då blir man kallad anorektiker.
  • Man ska vara duktig i skolan och hålla sig lugn men inte för lugn för då blir man tråkig.
  • Man ska vara vältränad med platt mage och en snygg rumpa annars får man inte ögonen på sig.
  • Bär man för mycket smink klagar folk på det.
  • Man ska inte ha för bra självförtroende för då blir man kallad bitch.
  • Man ska inte ha varit med för många killar
  • Man ska helst vara orörd like whaaat vad förväntar man sig i dagens samhälle, killar doppar den såfort de får chansen, tjejer öppnar benen som om det vore en dörr.
  • Är man inte intresserad leker man svår, assååå snälla nån, bara acceptera ett NEJ,


Vill en brud ligga med sin kille ska du hålla käften. Vill en brud ligga med 5 olika dudes på en helg ska du hålla käften. Vill hon videofilma det ska du hålla käften. Den enda gången du inte ska hålla käften är när folk kallar henne för hora för att hon trycks ner av samhällets syn på hur kvinnor borde förhålla sig till sex. Det kvittar vad en kvinna väljer att göra, man ska fortfarande få samma respekt, man är ju förfan fortfarande en vanlig människa. Vi kvinnor måste jobba 10x hårdare för att förtjäna den respekt en kille redan föds med.

Som kvinna känner man sig också väldigt utsatt, kan bara ta som exempel på när jag var på en fest, var där med en vän och hade skitkul men kände en del blickar på mig då och då. Jag dansade inte för jag ville inte dra uppmärksamhet till mig men ändå kom där fram killar och kände att de hade rätten till att hålla om mig medan de frågade mig frågor. Vissa höll ett hårt grepp som om de inte skulle låta mig gå ifall jag bestämt mig för att göra det medans andra bara la en arm runt. De ställde frågor och jag svarade och jag verkade vara intressant till frågan kom ifall jag hade kille, när jag då svarade ja gick de ifrån snabbare än blixten, de flesta iallafall. En annan kom fram och ville dansa men jag sa nej jag har kille och svaret han gav mig äcklade mig, han bad mig skita i honom för en kväll, bara att någon kan säga något sånt gör mig chockad. Att folk ens kan tänka i dem banorna är sjukt.

Sist men inte minst kom det fram ett gäng killar och ville att jag skulle ge dem en lapdance, röra min kropp mot deras alltså, sa samma sak som tidigare att jag inte ville och att jag hade kille och när jag började gå ifrån dem känner jag hur den ena lägger sin hand på min rumpa. Han tog sig rätten till att röra mig, röra min kropp trots att jag sagt nej, trots att han visste att jag var i ett förhållande men det sket han fullständigt i såklart. Jag vågade inte göra något utan jag fortsatte att gå därifrån men i dag tänker jag fortfarande på hur i helvete han gav sig rätten till att göra någonting sånt. Känner han att han har rätten till att ta mig på rumpan känner jag lika väl att jag har rätten till att slå han på käften men jag gjorde inte det, jag vågade inte.


Är man ute och går är det inte meningen att man ska känna sig orolig över att något ska hända, att killar ska vissla på andra sidan gatan som om man vore en hund eller att en bil kör förbi och tutar bara för att få ens uppmärksamhet, detta är saker som händer hela tiden och detta är saker som händer mig när jag går ensam eller med mina tjejkompisar. Går jag med min pojkvän, hahaha aldrig, folk kollar knappt, går jag med min familj, neeej för respekten till någons föräldrar är så stor när man har dem framför sig, däremot försvinner respekten när man bråkar eller säger något som inte passar, då är det knulla din mamma hit och dit. Även där handlar det om en KVINNA. Det finns givetvis massa kommentarer om folks pappor också men oftast ser man mamman som närmst och därför väljer man att spotta ut orden utan att tveka.

FOLK HAR INGEN RESPEKT LÄNGRE. Varken för sig själva eller för andra människor. Jag skrev inte detta inlägget för att hata på killar, inte alls, långt ifrån alla beter sig såhär. Jag skrev detta för den delen som faktiskt gör såhär och tänker i dessa banorna, som sagt inte alla men en hel del. Vi tjejer är långt ifrån perfekta, vi är inte så jävla underbara vi heller, vi behandlar också killar som skit, har våra krav, tänker fel, säger fel. Vi trycker ner andra tjejer, vi sitter och hatar på killar och deras beteende när vi själva dömer andra, snackar skit, klagar på andras vikt och utseende.


Ni tjejer sitter där men en Pk i handen, låtsas vakta nån jävla ort när det är er familj ni borde skydda, tänder en cigg so,m förstör ert liv och leker wannabe gangster, låter er mamma jobba röven av sig för att ni ska få de kläderna ni vill bära. Sedan förväntar ni er att ni ska hitta en lojal kille, en ride or die. Först och främst kan ni börja med att vara lojal mot er själva och er familj. Sätt ett mål och sköt skolan så att ni kan nå era drömmar åtminstone.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Det ligger skor slängda på höger sida vid skostället och jag hör fortfarande ekot från när mamma stängde igen dörren till lägenheten och orden "hejdå vi ses igen om 3 dagar" spelas om och om igen i mitt huvud.

Den egentligen korta vägen fram till min mammas sovrum kändes som en lång korridor helt plötsligt, sådana man går igenom på sjukhuset. Jag kände hur oron började växa, vad menade hon egentligen med det hon sa? Skulle hon seriöst lämna mig här ensam i 3 dagar, en 4-åring ensam i en lägenhet är ju inte riktigt klokt.

Det var mörkt utanför fönstret och jag kände hur hungrig jag började att bli. Jag gick med långa steg mot kylskåpet och öppnade sakta dörren i hopp om att det skulle finnas något där men det enda som fanns där var en risifrutti och vem visste när slutdatumet på den hade gått ut.

1,1,2..lätt att slå. Melodin var inlärd sen dagis och vad skulle hända om jag ringde, skulle dem tro på en 4-åring som ringer och behöver hjälp, det är tveksamt. I vilket fall som helst hittade jag aldrig någon telefon, mamma hade väl gömt den, vad vet jag. Saknaden började sakta komma och med gråten i halsen gick jag in till mammas sovrum. Det var mörkt men jag kunde inte nå upp till knappen för att tända så jag bara fortsatte att gå framåt mot mitt mål. Bredvid sängen fanns det ett nattduksbord och på det nattduksbordet fanns det ett ljus med en tändare liggandes bredvid, jag hade sett hur min mamma brukade göra och med en snabb rörelse drog jag ner tummen och en låga av eld brände istället min tumme. Allt gick så snabbt och nu var det bara smärtan på tummen jag kunde känna. Med tårar rinnandes ner för min kind kröp jag ihop som en liten igelkott i mammas säng och drog jag in ett djupt andetag kunde jag känna doften av henne från kudden.

Rädslan kom snabbt ikapp och orden hon sagt började komma tillbaka, jag reste mig upp, stegen mot mitt och min lillebrors rum blev snabbare och ännu snabbare gick det att öppna fönstret på glänt. Vi bodde inte så högt upp så jag tänkte aldrig på att om jag hoppar ner kommer jag att skada mig, nejnej jag ville bara ut. Nu tänker säkert ni men varför tog du inte bara dörren ut? Min mamma hade massa med knep och ett utav dem var att sätta tandpetare i dörrarna, så när vi inte skötte oss fick vi gå in på vårt rum och vi kom bokstavligt talat inte ut förens hon tagit bort tandpetaren och mycket riktigt hade hon gjort det denna gången i ytterdörren också. Iallafall så hoppade jag ut, jag föll och föll till jag landade i en bunke buskar och grenar rev mig i ansiktet, snö kom innanför tröjan, obehagligt. Utan en aning om vart jag skulle gå så reste jag mig upp och började att gå. Jag gick och gick och kände ungefär till alla vägar eftersom vi ofta var ute och gick, det var så vi tog oss fram oavsett väder. 

Människor gick förbi mig, kollade lite konstigt men där var ingen som stoppade mig. Malmö på kvällen är ingen höjdare som ni alla säkert vet men där gick jag. Till slut stannade en man mig och frågade vad en liten flicka som mig gjorde ute såhär sent utan någon vuxen. Hade detta varit idag så hade nog dem flesta sprungit iväg och trott att det var nån äcklig snubbe men jag var för liten för att förstå att något sådant skulle kunna hända. Vi stod tysta en liten stund och sedan frågade han vad min mamma hette och jag sa hennes namn och han sa att han kände henne och att han skulle gå iväg och ringa henne direkt. Han försvann bort några steg och jag hörde honom mumla något och cirka 10 min senare efter det samtalet kom en polisbil körandes mot oss. Två personer klev ut, en man och en kvinna. Kvinnans långa steg mot mig skrämde mig och mannen som stod bredvid mig och sa att han kände min mamma var en lögnare, för senast jag kolla var inte polisen min mamma och ännu mindre tanten som sedan stängde in mig i polisbilen.

Bilen rullade iväg, gatulamporna lyste mörkt, ljust, mörkt och sedan ljust igen. De som satt i framsätet försökte prata med mig men deras röster hördes bara som ett muller så något svar fick dem inte. Efter ett tag märkte jag att bilen hade stannat och framför mig låg en stor byggnad, den påminde om en skola, där fanns grindar man var tvungen att passera och i fönstren lyste det och man kunde skymta några människor som gick förbi då och då. Tanten öppnade bildörren åt mig, jag hatade henne redan, hon hade förstört mitt äventyr. De två poliserna gick på vars en sida om mig som om jag vore en fånge eller något och en annan kvinna längre fram hade öppnat dörren och hälsade oss välkomna med ett leende på läpparna.

När vi väl hade kommit in genom dörren möttes jag av min lillebror, han kom springandes mot mig och jag undrade bara vad han gjorde här för här hade vi aldrig varit förut och framförallt inte utan vår mamma. 


​Detta är alltså en krönika jag skrev i årskurs 9 när vi hade en författare på besök, dock så är den verklighetsbaserad på min egna uppväxt som ni alla säkert märker då jag har berättat om den tidigare. Anledningen till att jag valde att skriva om något så personligt var för att jag själv gillar det bäst när det kommer från hjärtat helt och hållet, det känns mer äkta då. Krönikan vi skrev fick vi även läsa upp för hela klassen och författaren vilket var ett stort steg för mig eftersom jag mest har hållit det skriftligt. Detta är bara början av historien och vill hålla det så då resten är ganska personligt men vi får se hur det blir framöver då jag fått massa beröm och positiva grejer. 

Annars så kom ihåg att DU är unik och DU är underbar <3 

​(​Mina kontaktuppgifter finner du längst upp om det skulle vara något​)



Likes

Comments

View tracker

Det finns nog inte någon som har missat vad som pågår runt om i världen , tusen frågor rörs runt i huvudet och man bara känner sig helt tom, själv så upprepar jag bara ordet varför hela tiden, man vaknar med oro i kroppen. Mitt i all denna röran tycker jag det är viktigt att inte förlora sig själv, glömma att leva sitt liv, man ska inte behöva gå runt och vara rädd eller oroa sig för saker, tänk på sakerna/personerna som får dig till att gå upp varje morgon, tänk på det som får dig att kämpa, ge aldrig upp.

Har suttit och skrivit ner ett par punkter som jag tycker är viktiga, som jag har i huvudet hela tiden och som jag tycker att ni ska fundera på.

• Umgås i bra umgänge
Det är viktigt att du känner dig trygg, bekväm och att du blir accepterad för den du är med dem du umgås med och att dem inte gör dig till något negativt, man blir ju trots allt som man umgås.

Ge andra komplimanger
Små ord kan betyda mycket, att bara säga något litet kan göra någon annans dag och det kostar inte dig det minsta medans det är dyrbart för någon annan. Det är även viktigt att du vågar tro på komplimangerna du får tillbaka och att du tar åt dig.

Stå för den du är
Den du är och vad du tycker ska du stå för. Det spelar ingen roll vad "alla andra" tycker, det finns inget sånt "men alla andra har ju" eller "alla andra får ju" + var aldrig rädd för att ställa frågor, det finns inga dumma frågor bara dumma svar, kom ihåg det.

Jämför dig inte med andra
Detta är nog den viktigaste punkten av dem alla. Vi måste seriöst lägga av med det. Det är lätt att bli avis på andra, tro mig jag vet. Det är många som vill bli famous men inte vill jobba för det, istället ligger man och pillar navelludd och klagar på hur patetiskt ens liv är och på alla som tagit sig dit. Jag har själv svårt för den biten, ligger givetvis inte och pillar navelludd men klagar ofta på mig själv men vad jag och du som läser detta måste veta och lära oss är att man är underbar som sig själv. Det finns inte en enda jävel som oss där ute, VI är unika! Jag menar, tänk själv hur tråkigt det hade varit om alla varit exakt likadana.

Utmana dig själv!
Man kommer att möta en massa hinder under livets gång men dem är det meningen att man ska ta sig förbi, det är viktigt att man inte ger upp. Även om många saker känns jobbiga och svåra så stå på dig, se det som en utmaning, du kommer att växa så mycket som person du tagit dig igenom det. Du är aldrig ensam, du har dina vänner, din familj, din släkt, hjälpen kan även komma från oväntat håll också faktiskt. Det vet jag och hade det inte varit för honom så hade jag nog inte suttit här idag.

Fundera på vad som är viktigt
Sist men inte minst så avslutar jag detta inlägget med att man som punkten säger, måste fundera på vad som är viktigt, både för sig själv och omgivningen. Är det verkligen så viktigt att ha de senaste prylarna eller kan man nöja sig med det som kommer på andraplats? Är det viktigt att alltid vinna eller kan man tänka sig att ge någon annan chansen?
Det som jag tycker är viktigt här i livet är människorna som finns runt omkring dig, de som bryr sig om dig, mina föräldrar som har gett mig livet, kläder på kroppen, tak över huvudet och mat på bordet.

Din framtid hänger på dina egna handlingar, en god gärning kommer löna sig i framtiden.
Tänk smart, gör smarta val, gör inte grejer som bara är bäst för stunden.

Glöm inte att ni jättegärna får höra av er till mig om ni behöver prata om något eller bara snacka allmänt, annars så tackar jag för er tid och ta hand om er! <3

  • 405 readers

Likes

Comments

Det finns inte en jävel som egentligen bryr sig om mitt såkallat "love life" och ännu mindre vill folk läsa om det. Jag vet det, man får tycka och snacka bäst man vill, det är trots allt min blogg och jag skriver det jag vill sedan är det upp till dig om du vill läsa eller inte.

"Orkar inte mer"

"Jag ger upp"

"Hurfan kunde jag vara så dum"

Ni som har mig på snapchat ser liknande meningar 24/7 på min my story, mitt humör är en berg och dalbana och så är även mina känslor. Kan gå från helt cplycklig till förkrossad på bara några minuter, ibland finns det dagar som bara är helt skit helt enkelt och min ADHD gör det inte lättare heller. Pga den reagerar mina känslor starkare, när jag väl blir kär så är det inte bara kär utan det är riktigt jävla kär, när jag blir ledsen blir jag förkrossad, när jag blir arg blir jag förbannad, allt är kryddat lite extra. Så när jag faller för någon.. faller jag riktigt hårt.

Jag har haft 2 seriösa förhållanden i mitt liv, resten har varit spel och allt vad man kan kalla det, jag har varit med om det mesta, jag har gråtit mig själv till sömns efter jag fått mitt hjärta krossat, har knappt velat stiga upp på morgonen. Jag är ung, vet knappt vad kärlek är ännu, jag tror jag vet men neeej. Den jag träffar nu kommer jag troligtvis inte att dela min framtid med.

Om jag ska vara ärlig så har jag inte så mycket att erbjuda killen som jag en dag kan kalla för "min" men jag skulle ändå ge honom allt jag har. Jag skulle ge honom dessa sena kvällar, långa kramar, gulliga sms, någon att prata med, någon som bryr sig om honom, någon som alltid kommer att finnas där, en hand att hålla, någon att luta sig mot, listan är lång men frågan är om det räcker? Om det duger?

Jag har aldrig kunnat förstå varför killar har fortsatt hugga mig i hjärtat när de redan har sårat mig en gång. Nu kan jag dock inte säga att jag är förvånad eftersom jag har fortsatt att ge dem knivarna till att göra det.

Som ni säkert anar så har det givetvis hänt en sak och därför sitter jag här och skriver, det är så jag funkar och det är så ni känner mig.

Nu när allt är borta och förlorat så kan jag se hur mitt skrivande har gjort honom till att se så perfekt och underbar ut vilket han också var men det är klart som fan att det skulle dölja sig något bakom hans telefonskärm och innanför hans pannben och det var saker jag aldrig kunde se, kärleken gjorde mig blind. Från att ha varit mitt allt, en kille jag avguda går han till en vanlig kille. Att låta han bli detdär för mig var ett av dem största misstagen jag gjort i mitt liv. Jag borde ha insett att han var för bra för att vara sann, att allt bara var en dröm och att jag snart skulle vakna. De små smällar jag fick ta hela tiden var väl ett rop på att jag fan bara skulle vakna upp men nejnej.. fyfan var dum jag var. Ska inte sitta här och säga att jag ångrar allt som hänt och att han kom in i mitt liv för det varierar, ibland önskar jag att jag aldrig sett honom den dagen och ibland tänker jag att det var det bästa som hänt mig på länge.


Det jag kämpar sönder med just nu är att inte smsa honom, inte ringa honom, om jag nu skulle få för mig att skriva till honom någon gång så ska jag inte skriva dessa söta saker. Jag ska inte ta mig tid att svara honom, och försöker han starta en argumentation ska han veta att jag inte tänker bry mig längre. Killar kommer att kommentera mina bilder och han kommer se att jag faktiskt svarar tillbaka. Killar kommer att börja visa intresse och han kanske inser att det är så det ska va. Det är synd, han förlorade mig. Det fanns en tid då han var min värld. Jag ville verkligen vara med honom men han puttade mig åt sidan. Han misslyckades för att sedan inse att jag var stark nog att släppa honom. Tror inte ens han vet hur mycket smärta han gav mig? Jag är borta nu, långt borta och svävar och jag är inte säker på om jag nånsin vill landa igen.

Han har fuckat upp mitt huvud, mina känslor, hela mitt liv.. Det kanske kommer en dag då han kommer att sitta och torka sin dotters tårar för att hon råkat ut för samma sak, då hon inte kommer att vilja resa sig upp från sängen, då hon börjar gråta såfort hon ser sigsjälv i spegeln, då hon kommer ha jävligt svårt att någonsin lita på någon kille igen, det kanske får honom att tänka.

Jag är bokstavligen knäckt, jag mår skit och det är det sista jag vill, jag går ut 9an om 4 dagar, jag får sommarlov, jag vill kunna skratta, jag vill kunna vara migsjälv men dom murarna jag sa att jag släppt ner har jag byggt upp igen och nu är dem högre än någonsin.

Nu har jag bara babblat på som fan och ska jag dra det kortfattat så räcker det att säga såhär, jag förlora någon som aldrig ens var min.


Likes

Comments

Till Världens bästa

När jag börja hacka det var då du backa men du öppna dock inte käften och börja snacka så vad har jag dig att tacka. Vet inte vad jag ska göra efter allt jag har fått höra när allt du gjorde var att smöra. Vilken stil, jag önska man kunde skriva det i din profil.

Nu har du slutat tracka min lur antar att du insett att du fuckat med helt fel brud. Din bullshit kan du inte täcka så en fråga baby, njuter du av att knäcka? Att sparka på någon som redan ligger ner ger dig inte mer, det hoppas jag att du snart inser. Du hade mig lindat runt ditt finger men kolla nu när jag åt andra hållet springer. Låt mig vara, du behöver inte förklara, det är dags för mig att förstå att mitt mål aldrig hade gått att uppnå. Istället för att slå ska jag låta dig gå, det var ingen jävla romans det var bara trams.

Akta var du sätter dina händer för nu är det inte längre du som bestämmer. Nu försöker jag att hitta en väg ut för detta är bara så jävla sjukt, vill inte besöka akut men du ska vara glad om du får smällen mjukt. Det var du som spela spel men ändå känns det som mitt fel. Tänker inte fortsätta kriga så får fortsätta utan dig vid min sida. Jag hoppas att du kan bättra till den nästa brud du ska träffa och att hon är den rätta. Det är så svårt för smällen tog hårt, nu är ingenting längre vårt. Du var helt klart min grej vilket du sa till din andra tjej. Du var som en diamant men nu känner jag inte likadant. Du var allt men jag glömde kolla överallt så det blev ett hårt fall från toppen när jag förlorade hoppen. Jag vet inte vad jag längre känner om det ens är som vänner.Du var allt jag ville ha, du fick mig att må bra, du var bättre än choklad men nu ska jag dra.

Ajt det klia i din hand men nu så klipper jag vårat band.

Likes

Comments

Jag tror att feminism handlar om starka kvinnor som är den de vill vara och kämpar för lika rättigheter på alla plan. Det handlar inte om att dra ner männen för att höja kvinnorna vilket många ser det som och gör man det så har man ju tolkat det helt fel.

Säger man ordet feminism i klassen som tjej får man genast killarnas blickar riktade emot sig.

"Killar har mer makt"

"Det är männen som ska jobba medan kvinnorna ska vara hemma och sköta hushållet"

"När männen kommer hem från jobbet ska maten stå på bordet"

Det var såhär för flera år sedan, det är dags för folket att vakna upp. Vi lever i år 2016 nu och saker har förändrats tillsammans med utvecklingen, vilket det gör hela tiden.

Feminismen har tagit över median och det pratas om det överallt men varför prioriteras kvinnofrågor över mansfrågor, varför får det större utrymme i median? Ska det kallas jämställdhet? Är det inte jämställdhet vi kvinnor är ute efter?

Löneskillnader och maktfördelning är två självklara frågor det diskuteras om men är det inte lika viktigt när killar blir utsatt för sexuella kränkningar att det anses vara som något roligt men att när det är tjejer tar man in polisen och allt vad det heter.


Har en tjej haft sex med många killar drabbas man direkt av rykten som hora och allt vad det innebär medan man kan skratta åt en kille som inte har haft sex än. Samhället anser att tjejer inte får ha för mycket sex för då klassas man som "hora" medan killar inte får ha för lite för då bildas det chock bland alla grabbarna.

Varför reagerar inte vi tjejer när en lärare kan säga att vi har bättre betyg eftersom vi är mognare än killarna, att det är därför våra betyg är högre. Hade dock läraren sagt tvärtom hade nog vi tjejer gått igång.. eller?


Vi får oftare komplimanger angående vårt utseende, vilket blir riktat åt det negativa hållet eftersom det är komplimanger åt vårt utseende istället för vår kompetens. Visst är det synd om oss kvinnor?

Pfft haha, verkligen inte. Det är inte mer synd om oss än vad det är om killar.

Det är ju fan mer accepterat att lägga kommentarer om att en kille är överviktig, att han har för stor näsa osv än att göra det mot en kvinna. Bättre att vara glad för att man får komplimanger istället för att bli förolämpade.


Feminism ska inte gå ut på att man ska tycka synd om kvinnor men på det sättet alla försöker sprida ut det på är det precis som att man vill att man ska tycka synd om oss tjejer.

Jag ser dagligen bilder på instagram, ask och andra sociala medier på tjejer som visar upp sin kropp för att visa att de inte är något objekt. Så vad i helvete sysslar man då med? Man visar upp sin kropp för hela världen och vill att dem ska tolka det som att man inte är något objekt när man visar upp sig på det viset. Ser man nakna killar på tv är det okej att gapskratta men det är fan inte okej för killar att bli upphetsade av att se lättklädda/nakna tjejer överallt. Förväntar ni er att komplimangerna riktade mot er kropp ska sluta när ni själva lägger ut bilder på den? Klart som fan att killar säger att er kropp är vacker, ni visar ju inte ert ansikte?!

Precis så som vi tjejer ställer krav på hur vi vill att vår kille ska se ut, precis så gör även killar, finns ingen jävla skillnad. Man kan inte skapa en person utifrån vad man själv vill ha eller tycker om, man kan inte ändra på en annans personlighet eller utseende. Bara låt varje individ vara som den är så löser det sig själv med tiden.

Feminism skapades bara bland ungdomar för att väcka uppmärksamhet, vi vet inte ens vad ordet innebär, vi jobbar åt fel håll och vi kommer inte uppnå ett skit om vi fortsätter som vi gör just nu.

Man ska inte dela upp människor i grupper, man ska samarbeta tillsammans för det är bara vårt egna fel att samhället ser ut som det gör idag och det kommer aldrig bli perfekt i världen, det kommer alltid finnas människor som tycker annorlunda eller vill annat, låt det vara så och lägg energin på det nödvändiga istället. Tror ni det finns någon feminism bland fattiga? Nej för där sitter alla i samma sits, killar som tjejer.

Tror ni Barack Obama satt på röven och blev president? Tror ni att Michael Jackson bara gick upp på scenen på Madison Square Garden och börja sjunga och att alla tyckte om det?

Man har sin egna makt, det gäller bara att hantera den på sättet det borde och göra rätt saker och kämpa för det man vill uppnå, ingenting kommer gratis här i livet eller serverat på ett silverfat. Man får vad man förtjänar.

Likes

Comments