HAHAHAH asså ber om ursäkt för de fulaste bilderna i hela världen men det är så tråkigt med bara text. En rosa himmelen är så fin i verkligheten men jag fick verkligen inte till det på den bilden. Aja försökte iaf...

Idag har det varit en vanlig dag. Var i skolan som vanligt. På idrotten så åkte vi upp till Kinnarps Arena för att åka skridskor. HAHAH det gick inte så bra för mig. Jag är ändå ganska duktig på skridskor om man får säga det men inte idag. Idag var inte skridskorna och isen på min sida. Sen fick vi inställd matte. Jag drog inte hem för det, för min kompis hade hälsosamtal och vi tänkte dra och käka på max efter så väntade i skolan på henne. Fett värt. Det var så sjuuuk gott;)

Asså jag har varit så onyttig nu. Jag har varit ganska duktig ett tag men igår så köpte jag jättemycket choklad och sedan en cola och idag åkte jag till max och tog en plusmeny. HAHAHA inte konstigt att jag har finnar och sånt. Men ibland kan det vara värt det.

Imorgon ska jag ha seminarium och asså jag har sådan sjuk ångest så vet inte vart jag ska ta vägen... Grejen är, det jag ska prata om och berätta om har jag läst på men vet liksom inte om jag har tänkt fel på hela uppgiften. Och om jag har det så kommer alla skratta åt mig och döma mig och jag vill verkligen inte det. Folk får gärna skratta åt mig när jag försöker vara rolig och att jag själv kan skratta åt det annars så blir jag bara blyg och vill helst försvinna. Jag har sådan sjuk scenskräck och jag vet att det inte är en scen jag ska vara på utan ska ju bara prata i grupp men nej jag är livrädd. Alla ögon som kommer kolla på mig och kanske någon som säger åt mig att jag har fel... Kommer inte överleva det typ. Jag önskar jag kunde vara en sån person som bara "asså jag bryr mig inte vad du tycker" eller något sånt. Aja kommer vara stolt över mig själv när jag har gjort det... om det inte går skitdåligt hahah.

Det var allt för denna gången. Kramis på er<3

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

​Hejsan alla! Idag har det varit en väldigt kort o tråkig dag för mig. Skolan startade 08.00 med ett engelskaprov som jag blev klar med 09.30. Sedan skulle jag ha tyska till 10.45 och sedan sluta. Men jag har inte mått så bra de senaste dagarna och kände att jag inte skulle missa så mycket i skolan av att gå hem så pappa sjukanmälde mig. Så jag var i skolan 1,5 timme såå skönt. Efter att jag kom hem från skolan så har jag bara suttit och kollat på film. Jag sov även i 45 min efter 16.00. Hoppas verkligen att jag mår bättre snart för det suger att må lite halv dåligt. Mår nästan hellre antingen dåligt eller bra inget mellan ting liksom... 

Nu ska jag snart försöka sova igen för imorgon blir det nya tag och en ny dag. Tagga utvecklingssamtal... not. Orkar inte, jag hatar verkligen utvecklingssamtal. Det känns typ som de sitter och bedömer en som människa och inte för hur det går i skolan. Vet inte om någon känner igen sig men så känner jag. Jag har nästan aldrig blivit ledsen för ett betyg utan jag har mer blivit ledsen för hur jag ser på mig själv när jag får ett betyg och det jag ser hos mig själv tänker jag att alla andra ser. Aja komplicerade tankar ibland asså hahaha hänger inte alltid med. 

Ha det så bra! Kram<3

Likes

Comments

Hej alla fina. Idag kom jag hem efter en hyfsat bra helg i Örebro tillsammans med underbara människor. Det var en tonårsträff som jag var på och på sådana träffar brukar vi ha ett tema. Helgens tema var "image". Det var faktiskt ganska intressant. Hon som pratade berättade att vi försöker ofta bygga upp oss som om vi vore varumärken. Försöka att på något sätt framstå som bättre än vad vi är, men är det verkligen bättre att ändra på sig?

Det här med att vara sig själv tycker jag är lite svårt. Jag erkänner att jag ändrar lite på mig som person beroende på vilka jag hänger med, tror inte jag är den enda. Hur ska jag då veta när jag är mig själv? Är det när jag känner mig som bekvämast eller när är det? Okej jag ändrar mig inte jättemycket men med vissa personer är jag mer seriös och med andra kanske jag fjantar runt med. Kan man ha två sidor?

Jag får alltid så mycket funderingar efter såna här helger men jag gillar det. Det enda är väl att jag inte kan diskutera det med någon vilket kan ibland vara lite jobbigt. 

 I alla fall så ville den här personen som pratat om image veta 3 saker om oss alla så jag tänkte att jag kan dela med mig av vad jag sa.
1. Jag älskar att sjunga och spela gitarr för mig själv.
2. Jag har extremt bekräftelse behov.
3. Jag tycker det är jätteroligt att diskutera och prata om sex.
Det var så kul för att hon blev så chockad över min tredje punkt.

Men hörrni en väldigt viktig sak. Om du vet vem du är VA DEN PERSONEN! Det är så viktigt och var inte rädda för att på något sätt inte bli accepterade utav era vänner när ni är det. För om inte de accepterar det så är de inga riktiga vänner och då borde du ändå sluta hänga med de. Och detta kommer vara kristet men jag tror på detta: Gud skapade dig. Om han hade velat ha dig på något annat sätt hade han gjort dig annorlunda.
Super viktigt.

Ha det så bra! Kram<3

Likes

Comments

Hejsan hoppas allt är bra. Idag blev det lite bilder för nöjes skull. Idag ska jag åka upp till Örebro för att gå på en tonårsträff, ska bli sååå kul. Hoppas inte jag glömt något och att tågresan ska gå bra. 

Idag började jag skolan 10.55 så fick lite sovmorgon och slutade 14.20. Skönt för känner mig så stressad... Så inlägget idag blir bah kort. Hoppas er dag har varit fin och att ni får en fantastisk helg! 

Btw ser ni hur fina vänner jag har? Tur att man har de i sitt liv! Mitten bilden är från igår kväll. Hahah pappa kan läsa mina tankar. Jag behövde verkligen det igår. 

HAHHAHA as konstigt inlägg men men är sjukt stressad. Kram på er<3

Likes

Comments

​Hej alla hoppas allt är bra med er. Med mig är det bra nu. Jag har gått och mått dåligt ett ganska bra tag nu. Det har inte påverkat mig jättemycket eller människorna runt omkring mig vad jag vet, utan jag har oftast mått dåligt efter skolan. Ibland efter vissa lektioner men det går över fort. Dock så var det länge sedan jag verkligen grät och det är för att jag har svårt att bara gråta. Jag är en sån person som måste snacka om varför jag är ledsen för att kunna gråta, men idag efter skolan bara brast det. Direkt när jag hoppat av bussen kände jag hur tårarna började rinna. Direkt när jag kom hem och satt innanför hallen bara grät jag. Det var riktigt länge sedan jag grät så mycket. Och jag kände verkligen att allt bara lättades. En sten som suttit i magen och hjärtat hade bara försvunnit. Så skönt. 

Inser nu att jag typ bara lägger upp depp inlägg, hahaha aja det har varit aktuellt för mig denna veckan. Känner dock redan att jag mår mycket bättre och jag lovar att jag är inte så sorglig av mig egentligen, utan jag är oftast glad. 

Till lite annat... Jag måste bara säga att jag älskar att vara i skolan för det är då jag får vara med alla mina vänner. Alla hatar ju typ skolan och asså egentligen gör jag det på ett sätt också med t.ex. läxor och lärare men vet inte gillar att hänga i skolan. Kan vara för att jag inte alltid tycker om att vara hemma. Aja men vill föra vidare viktig information som vi fick från våran kurator igår. Må bra tiden på dagen är jätteviktigt för att vi inte ska gå in i väggen så om du läser detta inlägget släpp det du gör ta en promenad eller ta en kopp te, varmchoklad eller kaffe och bara må bra! Se alltid till att din hälsa och ditt välmående kommer förre allt annat det super viktigt, okej? 

Nu får ni ha det så bra! KRAM<3 

Likes

Comments

Hej på er! Detta kommer vara ett jobbigt inlägg för mig att skriva, men vill liksom släppa allt och tänker att detta kan vara ett bra sätt.

29 april 2017 hände det som bara inte fick hända. Händelsen skulle komma att förändra hela mitt liv. Det började dock lite smått dagen innan.
På morgonen 28 april fick jag och mina syskon ett sms från våran mamma. Hon berättade att mormor hade åkt in till sjukhuset och att läget var kritiskt. Jag och min lillasyster satt i köket när vi fick detta smset och jag kommer ihåg hur vi bara skämtade bort allt. Vi gjorde det för att ingen av oss ville gråta precis innan skolan. Vi gick till skolan som om inget hade hänt men lite längre in på dagen bröt jag ihop. Min kompis var verkligen där för mig (det är hon alltid men just denna dagen är jag så extremt tacksam för att hon var där) och hon gav mig en kram och jag tror aldrig jag behövt en kram så mycket som jag behövde just då. På kvällen blev allt mycket värre. Då skrev jag till min kompis och kan inte tacka henne nog för detta men hon mötte upp mig och sen gick vi hem till henne bara så jag kunde få prata och gråta. (Jag gillar inte att göra det hemma för vill inte visa mig svag för min familj.) Sedan gick jag hem och var som vanligt. 

29 april på morgonen skickade jag ett sms till mamma och frågade hur mormor mådde. Inget var förändrat och jag bara började skaka. Mamma frågade sedan om jag ville komma upp till sjukhuset och precis innan jag svarade så hör jag hur pappa är på väg in i mitt rum. Han öppnar dörren och på hans blick ser jag direkt att något är fel. Han möter mig och kramar mig sedan viskar han i mitt öra "åk till sjukhuset, hon har nog inte så lång tid kvar". Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag och mina syskon tog bilen och åkte upp till Linköpingssjukhus. En resa har aldrig gått så fort men känt så långsam. Jag hade jättesvårt att hålla inne tårarna så lite då och då fick det komma lite tårar. 
Väl framme på sjukhuset mötte mamma oss för att ta oss till väntrummet. När hon mötte oss gav hon oss varsin kram och då brast det för mig. Sedan så samlade hon oss och berättade att läkarna precis berättat att det går inte att göra något, hon skulle helt enkelt gå bort. De höll henne vaken så vi kunde få träffa henne och få chansen att säga hejdå. 

Vi gick till väntrummet och en efter en gick vi tillsammans med mamma in för att träffa mormor. När jag var där inne så var mormor vaken men hon orkade inte riktigt prata och inte jag heller. Det blev helt tomt i min hjärna jag visste inte vad jag skulle säga så jag stod bara vid henne och höll henne i handen. Efter några minuter så tyckte mamma att det var dags att låta nästa person få träffa mormor. Precis innan jag släppte hennes hand så sa jag att jag älskade henne och gick sedan ut från rummet samtidigt som jag kunde höra henne säga det tillbaka. När vi kommit ut i korridoren stoppade mamma mig och kramade mig och sedan gick vi tillbaka till de andra. 

När alla sedan hade varit inne kom läkaren för att berätta vad som skulle hända här näst. Han berättade att han skulle ge henne medicin mot ångest som även skulle få henne att somna. Sedan skulle de ta bort lite av de olika medicinerna som de hade gett henne för att hon skulle hålla sig vid liv så vi kunde få träffa henne. Sedan skulle de också ta bort någon grej som hade hjälpt henne med andningen. Jag kollade på min mamma och min moster, och de bara grät. Jag tror inte jag kan fatta hur jobbigt de måste tyckt att det var. Hade min mamma gått bort så vet jag inte vad jag hade gjort asså... Men iallafall så sa läkaren att de som vill får vara med i rummet så hon somnar in omgiven av familjen. Jag ville först inte men mamma sa att hon trodde jag skulle ångra mig om jag inte hängde med. Så jag hängde med, de hade även berättat att blir det för jobbigt så är det bara att gå ut därifrån. 

Jag, mamma, min moster, min lillasyster och min storebror var med i rummet de andra som var på sjukhuset pallade inte hänga med in igen. Mammas man och min moster man stannade i väntrummet för att finnas där för de. Min kusin, hans flickvän och min lillebror drog hem till min moster så länge och åt lite mat. 

I rummet så berättade läkarna för mormor vad som skulle hända. Tror dock inte riktigt att hon fattade att hon skulle dö eller så visste hon det men isf ville hon inte visa sig svag. Tiden gick och det var som att vi väntade på att hon skulle dö. Efter varje andetag hon tog så vågade jag ta ett andetag. Ungefär efter 1,5 h så somnade hon in och jag minns hur tomt det kändes. Vi stod och kollade på en död kropp och jag klarade det inte så jag sprang ut. Mamma sprang efter mig, kramade mig och sa "det är för det bästa, nu kommer hon inte lida mer". Sedan gick min mamma in igen för att ta hand om sin syster och jag gick ut till väntrummet. 

Efter allt var över så åkte vi för att äta och sedan drog vi hem till Jönköping igen. Hemma grät jag igen och tillslut kom pappa hem och kramade om mig. Jag började redan tänka på hur vi skulle fira jul. Vi har alltid firat jul med mormor och nu så kunde vi inte det längre. 
Det var även as jobbigt att dog den lördagen för söndagen efter var det mors dag och dessutom så skulle vi firat mormor för hon hade fyllt år. Vi hade köpt en jättefin present men hon fick aldrig se den. Jättejobbigt också att inte mamma hade någon mamma längre så hon kunde gratta på mors dag. Men det värsta av allt var att vi skulle behöva känna saknaden dag in och dag ut. Jag saknar mormor varje dag men vissa dagar är värre än andra. Tror aldrig jag kommer sluta sakna henne men tror att det kommer gå lättare och lättare. Tillslut kanske jag äntligen kan få minnas de bra stunderna istället för denna dagen och begravningen. 

Till alla er som förlorat någon så vill jag verkligen bara säga beklagar men ni kan ta er igenom det! Och till er som kanske är nära på att förlora någon berätta hur mycket de betyder för er och låt de veta att de är älskade. Säg allt ni vill säga för nu i efter hand önskar jag verkligen att jag hade sagt massa grejer istället för att bara hålla om hennes hand. 

Tack för att ni läste detta o ta hand om er! Kram<3


Likes

Comments

​Hejsan hoppas allt är bra med dig! Jag har tänkte på en sak. Du vet när du tror att du känner en person och sen händer något och du undrar "vad hände?". Detta hände mig för inte så länge sedan. Jag hade/har en bästa vän som betedde sig så sjukt konstig för några dagar sedan. Jag visste att hen var lite desperat efter en viss grej men att hen skulle sjunka så lågt för att få det var helt oacceptabelt. Men det värsta med detta är ju inte att personen i fråga gjort detta utan att du ska kunna gå vidare ifrån det som hänt. Ska man ta upp det med person och berätta hur fel man tycker att hen gjorde eller ska man bara låta det vara? Låter man det vara får man aldrig svar på varför och då är det dumt att döma personen eftersom du inte har en aning om varför hen gjorde som hen gjorde. Samtidigt så slipper man ju höra sanningen. Asså det är s svårt och vet inte hur jag ska ta mig ur just denna situationen. 
Och grejen är oavsett hur mycket fel jag tyckte hen gjorde så vill jag ju fortfarande ha personen i mitt liv. Jag vill fortfarande att vi ska ha samma relation. Men då gäller det ju verkligen att jag kan släppa detta och inte göra det till en sådan stor grej... HAHAHA detta är säkert jätteluddigt men vet liksom inte vad jag ska göra för något har förändrats mellan oss och med hen. 

Vänskap är inte alltid så lätt som man kan tro. Men det är värt att kämpa för, för tillsammans är man starka och själv vill man inte vara. Iaf inte hela tiden:P

Hoppas inte inlägget blev för komplicerat. Tack för att ni tittade in. Kram på er, ha det så bra!<3

Likes

Comments

Hej och välkomna till min nya blogg. Svårt att komma på vad man ska skriva som första inlägg så tänker att jag kan berätta lite kort om mig själv. (inte för att någon bryr sig.) Jag är en tjej som för tillfället är 16 år. Älskar att sjunga och spela gitarr. Har skilda föräldrar vilket aldrig påverkat mig. Jag har fem syskon, två av de är mina halv syskon och tre av de är helsyskon. Min storebror och min lillasyster bor inte hemma längre. Min bror pluggar i en annan stad och min lillasyster går på en internatskola en bit utanför Stockholm.

Jag har lätt till skratt och jag bryr mig om människor runt omkring mig. Tror många av mina vänner skulle beskriva mig som snäll och omtänksam. Hoppas det iallafall :P Jag är adventist och troende. Jag skulle beskriva mig som konstig, HAHAH har ibland svårt att förstå hur jag tänker och kanske är lite väl dramatisk ibland, sen skulle jag även beskriva mig som rolig. Vet dock att det finns många som tycker jag är både tråkig och omogen men det kan jag också vara. Jag skulle säga att jag är en känslomänniska:)) Nej men nu ska jag sluta skiva massa skit. Lite fakta om mig har ni här och snart börjar det roliga. Ha det så bra!

Likes

Comments