Tjenare alla mina vänner och ovänner.

Nu tänkte jag berätta om hur det var för mig att förlora en vän.

Det var en måndag och jag var i skolan precis som vanlig, efter skolan gick jag till fritids som vanligt men redan klockan tre ringer mamma till fritids och säger till dem att jag ska gå hem och när fröken säger det till mig så blir jag jätte shokad och undrar vrf jag ska gå hem så tidigt och vrf inte pappa skulle hämta mig men jag frågar inte men jag frågar om mamma sa vrf jag skulle gå hem men då sa dem att hon inget sa fast än hon hade sagt till dem vad som precis hänt.

Jag gick hem och när jag kommer hem så märker jag att inget är som det brukar när jag kommer innanför dörarna så ser jag att det är massa tända ljus över allt och förstår deräckt att någon nära har gått bort och trodde deräckt att det var min mormor för hon låg på sjukhuset och var dålig men när jag frågar mamma vad som hänt så säger hon att vi ska vänta på en kompis till mig som hette Matilda och att hennes mamma och min mamma skulle berätta för oss tillsammans men jag blev galen och grätt och slog i saker och skrek säg nuuuu.

Då säger mamma att min allra bästa vän Amanda hade gått bort.

Jag kommer i håg att jag sa det kan inte vara sant för jag var ju med henne i går och då måde hon ju bra, men då berättade mamma att Amandas mamma hade sagt till min mamma att Amanda måde jätte dåligt denna dagen men att hon kände på sig att det var sista gången hon skulle få träffa mig och det gjorde så sjukt ont, mamma sa även att det gick fort hon åkte in till sjukhuset tidigt måndag morgon och dog bara någon timme efter.

Jag minns att jag sprang upp på mitt rum och låste in mig och kom inte ut på hela kvällen låg bara i min säng och grät och ville inte tro att det jag precis fått höra var sant.

Jag var 12 år när min bästa vän lämnade mig för att bli en strålande ängel.

Efter allt som hänt så var jag självklart ledsen men gick till skolan som vanligt och höll allt inom mig, jag pratade om Amanda hemma men inte i skolan för att då skulle alla ändå skratta ännu mer åt mig och jag skulle bara slå ihjäl dem så höll allt inom mig, första året på högstadiet var hämskt för hon hade gått på den skolan jag började och dem pratade en del om henne och då blev jag ledsen och gick där i från och när lärarna såg att jag gick så sa dem till min stora syster att gå efter mig och fråga hur jag måde och det gjorde hon och när lärarna och dem andra fick reda på att hon var min allra bästa vän och att jag tyckte det var jobbigt så sa dem till alla att vi pratar inte så mycket om henne när jessica är i närheten för hon blir så ledsen.

Men åttan och nian så tänkte jag inte så mycket på Amanda och inte till en början på gymnasiet heller men dem två sista åren på gymnasiet var dem jobbigaste åren i mitt liv hade så mycket i huvudet att jag kokade och började mobba andra för att må bra för stunden, Sommaren 2014 så tästade jag att röka och det blev min räddning så slutade mobba andra och när jag måde dåligt eller blev arg på någon i skolan gick jag ut och tog en cigg för att lugna ner mig.

Hösten 2015 så var jag arbetslös och låg bara hemma och tänkte på Amanda varje dag och låg och grätt och kände mig så sjukt ensam och att jag inte hade några vänner som jag kunde lita på och som ville vara med mig.

Det känner jag fortfarande men försöker att inte tänka på det för mycket utan försöker att göra anadra saker som får mig att må bättre som att gå ut och gå, vara med familj och vänner men när jag sitter hemma på kvällarna så kommer ångest och massa dumma tankar som gör mig så leden men gör allt för att hindra dem att komma men det är inte alltid som jag lyckas med det.

Att förlora en vän som man har känt sen dagis är som att förlora ena halvan av sig själv men jag hade tur att året efter att Amanda gått bort så fick vi kattungar och mamma sa till mig att vi skulle behålla en av dem och då fick jag välja vilken och sen har den alltid varit min, så jag har sotis att tacka för alla år som han tagit hand om mig när jag varit ledsen, han är det bästa som hänt mig.

Det är min berättelse om en av grejerna jag gått igenom.

Ni får ha de så bra så hörs vi.


KRAM JESSIE!<3

Likes

Comments

Tjenare alla mina vänner och ovänner.

Till lunch åt jag pasta och kyckling köttbullar, efter att jag ätit lunch så dansade jag runt och mimade till en massa låtar och showade framför sotis hehe.

Vid 18.00 så tog jag cykeln och stack till spåret och gick 2,5km.

Det var väldigt skönt att få gå i min egna lilla värld och tänka och bara få njuta av det fina vädret, det var välbehövligt efter en dag hemma och ångesten har velat komma fram hela tiden men jag har tvingat bort den så då var det skönt att få gå en promenad och att jag inte träffade på idioterna som jag gjorde i går för det hade jag inte pallat i dag alltså.

När jag kom hem så värmde jag pytt i panna och rev lite morötter och åt, det var riktigt gått.

sen nu i kväll så har jag bara tagit det lugnt och tyvärr fått lite ångest och dumma tankar men ska sova om senast en timme och äntligen slippa mina jobbiga tankar.

Hoppas ni haft en bra dag så hörs vi.


KRAM JESSIE!<3

Likes

Comments

Tjenare alla mina vänner och ovänner.

I dag är det 1 juni och sommaren är snart här och det är så skönt.

Jag har varit ledig nu i två dagar och det är riktigt skönt faktist,

Jag brukar bara ligga hemma och deppa hela dagarna när jag är ledig men nu så har jag gjort lite grejer under dagarna, men i dag är jag bara hemma men jag mår endå väldigt bra.

Ångesten kommer i bland såklart men den motar jag snabbt bort innan den har tagit över allt för då går det inte att stoppa den.

I går kväll var jag ute och gick, när jag hade gått halva spåret så ser jag att en lång person går förbi mig med en tjej bredvid sig och när jag ser hur han går så bara NEJ inte han vrf ska han dycka upp nu när jag för en gångs skull mår väldigt bra och äntligen inte tänker på honom längre men då bestämmer jag mig för att inte lägga energi på dem och går vidare med huvudet högt och när jag inte ser dem längre ringde jag upp min bästa vän och berättade vad jag precis sätt och hur jävla arg jag var att han bara dök upp som gubben i lådan från ingenstans.

När jag brukade annars gå i spåret brukade jag tänka på honom och bara hoppas att jag inte träffar på honom i spåret och då gör jag det inte men nu bara för att jag gick i mina egna tankar och lyssnade på en bok och var i en annan värld då dycker idioter upp från ingenstans fy fan.

Men i kväll ska jag gå spåret igen ska bli skönt och ska göra lika dant som i går gå i mina egna tankar och inte lossas om att någon annan inte finns för att jag ska må bättre så måste jag göra så.

Men nu ska jag gå ut och röka och försöka hitta på några fler intresanta inlägg som kommer.

Ni får ha det så bra så hörs vi.


KRAM JESSIE!<3

Likes

Comments

Tjenare alla mina vänner och ovänner.

Tänkte berätta hur det var att flytta hem i från.

Att flytta hem i från var något jag längtade efter när jag bodde hemma. När jag hade flyttat och bott i min lägenhet ett litet tag så kände jag mig bara ensam, men innan jag hade flyttat så var jag hos en av mina jobbarkompisar och då fick jag träffa en kille, vi pratade lite men jag var mest nervös över att träffa honom sen en dag på jobbet frågade min jobbarkompis om han fick ge ut mitt nummer till honom, jag blev shokad och sa jaa visst.

Sen när jag hade flyttat så smsade han mig en dag och frågade om jag ville ses jag bara ja gärna va kul, så vi träffades och jag tyckte bara mer och mer om honom för varje dag och blev kär i honom men han var så osäker och visste inte vad han ville, men vi blev bästa vänner och jag kämpade för att få bort känslorna för honom och det gick till slut.

Det var roligt att ha en egen lägenhet men samtidigt var det jobbigt att göra allting själv samtidigt som jag led av deprition och ångest stortsätt hela dagarna.

Första sommaren och min första semester från mitt jobb så blev jag misshandlad av en person som både på mitt boende och det förstörde hela min semester jag ville bara bort jag var livrädd och gick aldrig ut om inte min kompis kom och sa att han stog utanför då tog jag hissen ner och gick ut till honom och han kramade om mig, han och sen en granne som jag i bland satt ute och rökte med var dem ända som kunde få ut mig och när min pappa kom för att hämta mig alla fredagar åkte jag hem till dem för vågade inte vara hemma.

Sen så sa jag till en person som hjälper mig med att prata med läkare och folk på komunen och sånt, hon heter Anna-lena och hon fixade så jag fick flytta där i från och en månad senare fick jag reda på att jag skulle åka och titta på en annan lägenhet, den var fin och jag bestämde mig för att flytta dit, så jag packade alla mina saker och fixade i ordning för att flytta igen och sen kom dagen och pappa kom med bilen och släppkäran och vi packade på det mesta och åkte ut med, vi bärde av allt i min nya lägenhet och min lilla syster Sara och min mamma hjälpte till att packa upp alla saker i nya lägenheten och gjorde i ordning medan jag och pappa åkte en vända till och hämtade de sista och jag lämnade nyckeln och skrev på att jag lämnat den, sen åkte vi och köpte lunch och åkte till lägenheten och satte oss och åt med mamma och min lilla syster.

Men när jag hade flyttat och kommit i ordning så försökte jag att komma i gång med rutiner och försökte att göra saker men blev ofta trött och blev att jag la mig i sängen tidigt och sov och tänkte bara negativa tankar och ångesten steg.

En dag gick jag till capio cyktratrin och berätta hur jag mått och fick ångest dempande medicin och antideprisiva tabletter och när jag började äta dom mode jag bättre.

Jag känner mig ofta ensam och har känt flera gånger att jag inte längre tillhör familjen bara för jag flyttat hem i från och ska klara mig själv, men får mycket hjälp av både mamma och pappa och även lilla syster som varit här och hjälpt till med mycket saker och hon har fått mig att tänka på saker på ett annat sätt och det har gjort att jag mår så mycket bättre i dag och vill att hon ska veta att utan henne och min mamma och pappa hade jag aldrig klarat mig dem är bäst även fast vi bråkar i bland men så är det ju i alla familjer att man bråkar i bland och har man adhd så blir det ännu mer bråk än i en familj där ingen har en diagnos.

Kort och gott så att flytta hem i från som var drömmen från början blev en mardröm men som jag kämpat igenom och nu lite mer än ett år senare så har jag börjat känna mig hemma och mår bra och vet att mår jag inte bra så har jag min katt och jag kan ringa till min familj när jag vill och prata och få tröst om jag är ledsen så kort och gott så är det inte jätte hemskt att flytta hem i från men det första året kan kännas som det värsta som finns men det löser sig med tiden.

hoppas jag inte rörde till det för mycket för er hehe.


KRAM JESSIE!<3

Likes

Comments

Tjenare alla min vänner och ovänner.

Nu tänkte jag berätta lite om vad min dröm var när jag var liten och vad jag har för dröm i dag.


När jag var lite drömde jag om att ha en egen häst och när jag blev lite äldre så la jag till i min dröm att jag ville ha en egen hästgård och kolla efter problemhästar och rida och jobba med dem och sen sälja dem och på så sätt få in lite pengar samtidigt som jag drömt sen jag var 15 om att kunna leva på min blogg men min deprition och ångest har hindrat mig från att gör det jag vill.

Det jag drömmer om i dag är samma sak fast att ha lite fler djur på gården än bara hästar vill även ha får, gäter och hundar och katter.

Som jag berättade förut så vill jag fortfarande med hästar köpa in problemhästar och jobba med dem och sen sälja dem, med hundarna vill ja föda upp och sälja det skulle vara det roligaste som finns.

Jag ska göra allt för att nå min dröm och ska sätta upp lite små mål för att komma dit.

vill även sjunga och spela gitarr och hålla på med sånt så det kommer jag med göra lite på sidan av allt.

det här var lite om mina drömmar och jag kommer aldrig ge upp förens jag har lyckats.


KRAM JESSIE!<3

Likes

Comments

Tjena alla mina vänner och ovänner.

Nu ska jag berätta om hur jag ser på ordet kärlek.

Kärlek för mig är ett starkt ord och för mig är det att jag får vara med mina familj, mina vänner och vara i mitt paradis (stallet.)

Kärlek är så mycket olika saker att hjälpa någon gammal av bussen eller att bara hälsa på andra människor man möter ute och jag med alla mina problem har haft väldigt svårt att vara trevlig och ödmjuk mot andra men det har förändrats och så fort jag får en sån tanke eller känsla så gör jag allt för att mota bort den så fort som möjligt och det har hjälpt mig så mycket och min familj har hjälpt mig så mycket och jag börjar se ljuset i livet och det är kärlek för mig och att jag får vara den jag vill och göra vad jag vill utan att andra är elaka eller säger något dumt om mig eller till mig.

så lycklig som jag är just nu var väldigt länge sen jag var och det är för att jag äntligen har fattat vad kärlek betyder och vad jag tycker och tänker och just kärlek för det är allt man gör utan att man tänker på det, tänk att bara du säger hej till någon du möter ute är kärlek för det kan betyda så mycket för personen som du just sagt hej till.

Hoppas att ni förstår vad jag menar och att ni ser att kärlek är allt vi har och gör.

Det här var hur just jag ser på ordet kärlek och bara för att det här är kärlek för mig så behöver det inte vara så för andra.

Hoppas ni har en underbar långhelg nu för det ska jag ha.


KRAM JESSIE!<3

Likes

Comments

Tjena alla mina vänner och ovänner.

Nu kommer ett lite mindre roligt inlägg kanske men väldigt viktig tid för mig i mitt liv.

Gick i ettan, tvåan och halva trean på bäckskolan i berga.

Den skolan var väldigt bra jag hade lite svårt i skolan och gick i väg och hade lektion i liten grupp och vi hade jätte kul och gjorde lektionerna till något kul och inget som var tråkigt och jobbigt och dem lektionerna jag verkligen älskade var musik lektionerna det var det bästa jag visste och sen hade jag ett annat ämne jag älskade och jag var den enda i klassen som älskade de ämnet och det var matte jag har alltid äskat matte i skolan och det är också något jag är väldigt bra på.

I trean bytte jag skola till slestadsskolan i lambohov för att vi flyttade till större för vi fick inte plats när vi var tre tjejer som ville ha eget rum, men när jag bytte skola så blev allt kaos, till en början blev jag mobbad för att jag var anorlunda ville hänga med killarna och spela fotboll och tjejerna tyckte jag var knäpp och konstig så dem började vara elaka mot mig men sen började även killarna vara elaka mot mig och lektionerna var jätte jobbiga jag kunde aldrig koncentrera mig utan satt i helt andra tankar och jag gick och pratade med en tjej som hette domenik och då fixade hon att jag fick komma till bup och då började de göra en massa tester på mig och sen efter alla besök på bup så konstaterade dem att jag hade en lindrig utvecklingstörning och adhd och då fixade domenik och mina föräldrar så jag fick byta klass och fick då börja fyran i något som kallas särklass och första terminen i fyran var förfärlig blev ännu mer mobbad av de som gick i min föra klass + att dem i min nya klass mobbade mig för att jag var stor så hela fyran,feman och sexan blev jag mobbad.

När jag sen började sjuan så fick jag kompisar hängde ofta med de som var äldre än mig och det var kul och sen hade jag även min stora syster i skolan så om jag blev ledsen eller inte hade någon att vara med så kunde jag bara gå till henne och det var en trygghet att ha henne där första året och de första dagarna i sjuan var hon den som visade mig runt och jag kände mig trygg och eftersom hon gick sista året så pratade hon om mig i sin klass och dom började då lite smått att prata med mig och fick vara med alla men dem jag hänge väldigt mycket med i sjuan var två tjejer som gick i åttan och en av dem kände jag sen innan så dem hängde jag med väldigt mycket.

Skolan var väldigt bra fick den hjälp jag behövde fast jag var helt bombad i mitt huvud och det var en kille i klassen som var väldigt jobbig och skulle jämt bråka med mig och jag blev arg på honom men i åttan blev det ännu värre för då fick den killen som gick i min klass en kompis som började sjuan och då började båda dem bråka med mig och min kompis som jag hade fått som gick i sjuan, och en dag blev jag så arg att jag slängde båda killarna på skåpen vi hade i korridoren och då kom såklart lärarna precis och jag fick jämt skäll fast än det inte var jag som hade gjort fel och så var det i hela högstdiet och gymnasiet med och tillslut på gymnasiet så blev jag en mobbare efter all mobbning så stod jag inte ut längre var så låg och kände att jag var världelös och då började jag vara elak mot en tjej i min kompis klass, jag kände henne sen förut och störde mig på henne så började frysa ut henne och fick alla andra tjejer att inte vara med henne och alla ville hänga med mig och nu efteråt förstår jag vrf alla var med mig och det var ju endast för dem inte vågade säga vad dem igentligen tyckte och hållde med mig i allt för att jag inte skulle bli arg för dem visste hur arg jag kunde bli.

Men det förstod jag självklart inte då men efter att jag mobbad henne i ett år sen sommaren 2015 så tästade jag röka och det blev mitt sätt att döva det som gjorde så ont och som jag inte vågade prata om.

I skolan för övrigt gick allt bra och jag var en sån som aldrig pluggade men endå klarade jag allt och blev så stolt när jag skulle göra ett prov i häst om foder och lärarna hade sagt att har ni inte pluggat kommer ni inte klara det här och jag hade inte pluggat något inte ens tagit upp boken och läst lite så då trodde dem att jag inte skulle klara det och när jag fick se provet jag bara men va det här är ju enkelt det här klarar jag lätt och det gjorde jag med jag var den enda i klassen som fick alla rätt och dom andra hade pluggat massor medans jag inte ens tittat på min bok hehe. fast alla är inte så smarta som jag är har jag fortstått och allt det har jag min kära ADHD att tacka ännu en gång att jag klarade skolan och gick ut med väldigt bra betygg och tog studenten är glad nu efter men just då när jag tog studenten så var jag väldigt deprimerad och ångestladdad så hela min studentdag tänkte jag bara negativt men försökte vara glad och vissa stunder på dagen lyckades jag vara glad men inte många stunder tyvärr men på den kvällen var det underbart då jag och min kompis stack till stan och då berättade jag för henne om allt och hon förstod mig och kramade mig och sa att jag är här för dig, det behövde jag verkligen.

Det här var om min skolgång och den har varit väldigt tuff och jobbig men endå rolig vissa stunder.

Jag hade tänkt ha en frågestund så här får ni chansen att fråga vad ni vill så svarar jag i ett inlägg när jag fått tillräckligt många frågor.


KRAM JESSIE!<3

Likes

Comments

God dag alla mina vänner och ovänner.


Min studentdag såg lite anorlunda ut från många andras kanske, Efter att jag firat med familjen och släkten så drog jag och en kompis ner på stan bara för att vi tyckte att det var kul och vi satte oss på trädgårdstorget och drack apelsinjuce och bara satt och pratade och hade jätte trevligt sen åkte vi hem ganska tidigt till mig och hade en underbar kväll och jag har aldrig varit en tjej som dricker mycket alkohol jag drack första gången när jag var 19år på en fest hemma hos en kompis och har aldrig varit riktigt full har aldrig haft mineslukor eller drukigt så mycket att jag har spytt och har inte varit på krogen heller och jag är 21 blir 22 i år och har aldrig varit på krogen tycker inte att det är så kul trivs bäst med en hemmakväll med trevligt sälskap av min fyrbenta vän.

Hoppas ni får en bra söndag det ska jag på jobbet.


KRAM JESSIE!<3

Likes

Comments

God dag alla min vänner och ovänner.

En dag i mitt liv ser väldigt annorlunda ut från dag till dag men vi kan ta en dag som i dag när jag är ledig. (fredag)

Jag vaknade vid sju och låg en stund och chillade lite i min säng, gick sen upp och klädde på mig hehe.

Sen åt jag frukost och i dag åt jag en väldigt onyttig frukost för hade en bitt kebbabpizza över från i går så åt upp den men annars äter jag youghurt med banan och två mackor med skinka.

Men en dag som i dag brukar jag inte göra så mycket mer än att vara hemma och chilla men i dag ska jag utmana mig själv genom att åka till tornby och gå till hööks och köpa en hjälm och sen gå till ik huset och shoppa lite och äta lunch på ikea med en kompis.

Känner redan lite ångest för att åka i väg men jag har bestämt mig att jag ska i väg och ska inte insulera mig själv längre.

Så det är det jag ska göra i dag och i kväll ska jag inte göra så mycket mer än att ta det lugnt och chilla framför en film tror jag eller ligga ute på gräsmattan och chilla, ska gå och lägga mig ganska tidigt i kväll då jag har en jobbhelg att se fram emot så ska upp tidigt i morgon.


Men det är så här en dag i mitt liv ser ut ungifär och jag har inte så roligt liv men så är det att leva med alla diagnoser jag har.

hoppas ni alla har en bra dag så hörs vi.


KRAM JESSIE!<3

Likes

Comments