Jag är tillbaka, tror jag......

Jag försvann några månader. Det finns fler anledningar bland annat skolan, ganska mycket att plugga men mest handlar det om mig själv. Jag tappade mig själv. Jag glömde vem jag är och vad jag vill. Det är inte lätt att att flytta till en ny stad, börja en ny skola, skaffa nya vänner som du så gärna vill ska vara mer än bara något ytligt som man kan lita på och inte någon som man bara är med, och samtidigt lämna vännerna i ens hemstad där de går vidare, har nya saker för sig och inte alls har tid för en längre när man är hemma. Det är tufft. En sak som ändrat från förut är hur jag saknar Norrköping. Jag saknar mina vänner där otroligt mycket när jag inte är där, när det var tvärt om förut.

Förra året hade jag också en dålig period som jag kom över. Jag hittade mig själv men problemet var att jag glömde bort hur jag gjorde förra gången.

Saker har varit svårt. Teaterlektionerna som jag sett framemot så länge innan har varit tuffa. Jag har inte vågat ta den plats som jag "brukar" göra. Både för att jag inte har haft någon energi men också för jag inte vågat. Och att jag inte vågat gjorde att jag började tvivla på mig själv och vad jag egentligen gör på teaterlinjen.

Jag är på väg tillbaka, jag är inte framme än men jag mår bättre.

/ L


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Jag sitter på bussen tillbaka mot Norrköping. Kl är 20:03 och jag har precis sagt hej då till min familj. Jag har varit i Västervik i nästan 3 veckor men ändå ber det emot mer än någonsin. Jag vill inte tillbaka. Jag vill stanna här. Klockan är 20:10 och jag har tagit på jack-luvan för att dölja att jag gråter. För jag kunde inte hålla in tårarna, det kan jag aldrig. Jag önskar så mycket just nu att jag kan stanna i Västervik. Tre veckor kommer set ta innan jag är tillbaka. Klockan är 20:14 och jag gråter fortfarande och jag vet att det kommer ta ett bra tag innan tårarna kommer sluta rinna. Klockan är 20:17 och jag har satt på ett avsnitt av Fredagspodden för att komma på andra tankar. Jag tänker blunda i hopp om att sova för att slippa höra mina tankar som nu gett mig huvudvärk.

Likes

Comments

Det nya året skålades in som tradition på balkongen hemma med familjen.

I januari var jag bla på prova-på dag på gymnasiet, på teater linjen. En dag jag verkligen kommer ihåg var när vi tvingades åka till Gamleby. Så kallt, en dag som alla hatar. Men jag tycker att det var mysigt ändå när jag fick ha picknick med mina vänner på berget.

Februari kommer jag inte ihåg något alls i från. Jag fyllde 16 år.

Det var sista terminen i nian och slut spurten med skolan och alla betyg var full igång. Jag hade skickat in mina ansökningar till gymnasiet, första: Teater i Norrköping, andra: Teater i Kalmar och tredje: Natur i Västervik. Jag var helt säker på att jag ville gå i Teater. Jag tror det var den 14:de mars jag och mamma åkte upp till Norrköping för att jagskulle på intagnings prov. Först ett grupp moment med bla improvisation och sedan framföra en egne monolog. Jag hade valt att gör den jag själv hade skrivit. En monolog jag var så himla stolt över. Jag var först ut och jag var så otroligt nöjd över mig själv när jag framfört den. Jag var inte lika nöjd med improvisationen men det tänkte jag inte så mycket på. Jag var bara så nöjd över monologen. Samma kväll hade jag och min Teatergrupp Joy genrep på vår föreställning "Sanningen Svider". Så nervös jag var då vi skulle visa upp för de andra teatergrupperna. När det var min tur minns jag att det kändes som att hela min nedre del av ansiktet skakade. Så jobbigt. Vi spelade från Tisdag till Lördag. Den bästa föreställningen var när min klass kom och kollade. Jag hade en sån energi genom hela min del. Det var så skönt att st där i 8 minuter själv. "Sanningen Svider tycker jag har varit vår bästa förställning som grupp. Andra grejer i Mars var att min klass och jag var med i debatt tävlingen. Hårt jobb, men kul. Man kände sig viktig. Vi slutade två. Jag bokade även en språkresa till Hastings.

I början på april hade jag en dipp. Jag mådde inte alls bra. Det handlade om familj, vänner och skolan. Men jag tror mycket handlade om mig. Min vänner gjorde inget mot mig det var mina egna tankar. Så allt låg på mig. Jag tog avstånd från allt och alla. Jag slutade prata med folk. På håltimmar åkte jag hem eller gick på promenad för att vara själv. Jag grät. I Skolan, hemma, till söms. Det fanns inget hopp och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag fick mycket ångest och så som ångest attacker. Min enda lösning jag såg var att flytta, jag längtade så himla mycket på att få flytta till Norrköping och börja om på nytt. Allt tynade av till sist, det höll i sig i en månad med någon vecka då det var som tuffast. I april fick jag också veta att jag kommit som som preliminärt på skolan i Norrköping med stor marginal och kände mig lättad. Jag gick även Påskparaden som tradition med Lema. Jag fick även reda på att jag fått stipendium till språkresan. Men det bästa som hände i April var när min teatergrupp fick åka till Jönköping med får föreställning. Så kul och lärorikt att får göra en liten mini turne.

I maj åkte min klass på klassresa till Gotland. Det var så mysigt och kul.

Juni började med ett avslut från teater. Otroligt svårt då TG Joy har varit en så stor del i mitt liv. Sen blev det en resa till Göteborg på teatern och orkestern. Vi besökte operahuset och jag var på Liseberg för första gången. Min favorit var Lisebergsbanan, hahah. Avslutningsmiddag när vi tjejer gjorde oss i ordning i Sagas trädgård. Och sedan

skolavslutningen. Sorligt, skönt och mysigt. Jag åt lunch med familjen påvår fisk restaurang i hamnen och middag med vännerna på Sahara. Mys. Efter helgen började jag jobba på en gång på Resedan. Jag som alltid har sagt att jag älskar barn gjorde inte det efter det här. Tre tråkiga och långa veckor. Under dessa veckor fick jag veta att jag kommit in på riktigt i Norrköping och jag blev överlycklig. En vecka efter åkte familjen upp till Arlanda. De droppade av mig hos massor av främlingar. Jag flög till England. Jag kände mig ensam och nervös över att behöva prata engelska. På flygplatsen i London tog vi bussen och jag pratade inte riktigt med någon fören jag blev ihop parad med den jag skulle bo med. Spänningen släppte fort. Dessa tre veckor var så grymma. Jag fick otroligt fina vänner som jag fortfarande saknar. När jag kom tillbaka hem var det inte så långt kvar till skolan började. Mamma hade hittat ett inneboende och jag fick flytta in där några dagar efter att skolan börjat. Kändes konstigt. I augusti friades även Tilde vilket var en extremt kul kväll.

Under hela september var det bara bra. Skolan var kul och framför allt teater ämnena. Jag saknade inte Västervik eller min familj alls. Men i oktober visade det sig att jag inte kunde åka hem på en månad. Den 7:de oktober åkte jag ner till Göteborg och Vänersborg för att gå på Reunion för språkresan. Det var verkligen värt att få träffa vännerna så kort tid. När kom tillbaka, det var då det slog till. Hemlängtan. Den kom på riktigt. Jag ville bra hem och jag hade flera gånger funderingar på och övervägde att flytta hem igen. Höstlovet kom. Jag åkte hem till Västervik. Så skönt. Fast ändå inte. Det hände ett fler att gånger att jag ville tillbaka till Norrköping istället. En rolig sak var att jag var med i spökvandringen på mejeriet. Jag flyttade även min blogg hit. Halloween med vänner.

November hände ingenting. Men december kändes förstörd. Då jag inte kunde åka hem på en månad kändes det tufft då gamla traditioner behöves brytas. Jag fick även jobb på Mc Donalds och fick en bra jul. Det bästa med december var att vi fick ihop 3700 kr till Musikhjälpen genom vår pjäs.

Nu är jag framme till slutet. Det är nyårsafton idag. Jag ska äta middag med familj och lite senare på kvällen ska jag ta mig till en kompis och träffa vänner för att fira in det nya året tillsammans. Blir en super dag!

2016 har varit ett blandat år med både skratt och gråt. Jag längtar till att få se vad 2017 ger.

Gott Nytt år på er!

/ L

Likes

Comments

Nej det blev inte att jag fullföljde det där med ett inlägg varje dag. Det blev för stressigt den veckan vid lucia eftersom jag och några i min klass satte upp en julpjäs för att samla ihop pengar till musikhjälpen. Vi fick ihop 3700 kr!!!

Sen fick jag jullov och jag kände att jag inte orkade skriva något. Jag behöver en pause och bara få ta in Västervik.

Under julen har vi varit hemma hela familjen. Traditioner.

Idag på kvällen åkte jag upp till Nkpg för att jobba imorgon och sen åka till Västervik igen.

Mamma har även blekt mina toppar och jag har kommit fram till att mitt hår är något slags super hår. Skämt osidor. Mitt hår vill inte ha någon alls färg i sig. Så det blev inte så stor skillnad.

Hoppas ni hade en bra ul så hörs vi!

/ L

Likes

Comments

En sak som alltid varit en liten dröm är att få vara lucia. Det närmaste jag kommit är att få vara reserv. Jag tro jag alltid kommer vilja vara lucia tills jag varit det på riktigt. Bara jag inte behöver sjunga solo för jag är inte så bra på att sjunga än. Ja just det än... Hoppas ju på att i framtiden kunna sjunga eller iallafall sjunga bättre än vad jag gör nu.

Ett måste för mig på lucia dagen är lussebulle. Faktiskt äter jag inte lussebullar innan luciadagen så det blir premiär. Sen hoppas jag på någon pepparkaka, julskum och julmust också.

Är lucia något för er och hur brukar ni fira lucia?

/ L

Likes

Comments

1. Skumtomtar eller knäck? Båda.

2. Blir du oftast mättad när julen är slut eller vill du ha mer jul? Vet inte.

3. Ischoklad eller marsipan? Ischoklad.

4. När ska första snön ska falla? 1 december

5. Klär du dig fint eller mysigt på julen? Olika varje jul.

6. Finns det negativa saker med julen? Pengar brist och att alla inte har möjlighet att fira jul.

7. När är det dags att pynta? Adventssaker på första advent och tomtar och gran dagen innan julafton.

8. Revbensspjäll eller Janssons Frestelse? Revbensspjäll.

9. Sill eller lax? Gillar inte sill, men jag gillar lax så...

10. Leker du i snön? Ja, det blir man aldrig för gammal för.

Likes

Comments

Det jag i huvudsak önskar mig i år är att få vara hemma över jul. Få fira jul med min familj. Och att få träffa mina vänner. Jag saknar dem så mycket.

Jag hoppas att efter detta lov att få må bättre och att stressen släpper.

/ L

Likes

Comments

Har ni hört? William Spetz kommer till Norrköping i mars. Jag är så taggad och hoppas verkligen att jag kommer ha pengar att gå eftersom jag så gärna vill se honom. Han är en sån stor förebild. Annars kan jag ju alltid önska mig det i julklapp. Bara jag vet att det är någon som vill gå med mig så...

En annan ska jag önskar mig är att få gå på Bråvalla. Eller jag vet inte riktigt än, det beror på om det är någon jag vill se. Känner inte att pengarna ska läggas på något som jag kanske inte uppskattar sen. Även om det är en stor upplevelse att bara gå festival men....

En tredje sak jag önskar mig är att få börja övningsköra. Det taggar jag verkligen till!

Vad har ni för önskningar?

/ L


Likes

Comments

6 Juli 2016

Hälften av jordens befolkning är livmoder bärare. En stor del av de har mens 1 vecka varje månad från att det är i 13 års åldern och de till ungefär 50 års ålder. Det blir ungefär 37 mens år. Drygt 1500 kronor får man betala, per år, för att inneha en livmoder som man inte har valt att ha. Det ger alltså kostnader på 40 000-60 000 kr för att underhålla sin mens i ca 37 år.
Den här summan av pengar tycker jag är för stor för att alla ska kunna ha råd till sina mensskydd. Jag tycker att det borde vara gratis.
Eftersom ekonomin ser olika ut för alla och även för det som har pengar, vem vill egentligen lägga pengar på mens istället för att åka på solsemester. Lägga pengar på något man inte valt.
I Sverige och runt om i världen pratas det om ett jämlikt samhälle mellan kvinnor och män. Hur kan det vara ett jämlikt samhälle om det ena könet måste lägga tusen tals kronor på något vi inte valt att ha.
Då kanske ni icke mensare säger att det är orättvist att vi mensare ska få gratis saker. Och vissa tycker ni borde få gratis rakhyvlar. För det första så är det ju redan ojämställt och för det andra så har ni ett val att raka er. Det är accepterat att låta skägget växa, ni behöver absolut inte raka er om ni inte vill. Vi livmoderbärare med mens har inte valt att ha en livmoder. Och för oss är det minsann inte accepterat att vara låta det rinna.
Min mens ska vara gratis och det ska alla andras vara också!

Tänk också på att ekonomin i världen ser olika ut, du kanske har råd även om det inte är det som du helst vill lägga pengarna på men det är du, hur ser du ut i andra delar på vår jord?. Det finns folk som inte har råd att lägga pengar på mensskydd,.

Vi har inte valt att blöda mellan bena!

Likes

Comments

På morgonen efter idrotten tisdagen den 6 december hade jag fått paket. Det var från mamma och pappa. I helgen gjorde de egna julkalendrar. Denna funkar så att jag klipper av en bit av snöret varje dag med en godis bit. Men jag vill inte klippa så jag kommer bara plocka bort en godis varje dag.

Hur ser era julkalendrar ut i år?

/ L

Likes

Comments